En förunderlig dag 1914

År 1914 är ett årtal som många av oss har lätt att associera till. Personligen minns jag väl året mest för att då föddes min mor i den värmländska småstaden. Tekniskt intresserade kanske kommer ihåg detta år för att Henry Ford borta i USA blev den förste som började bygga bilar enligt löpandebandprincipen, medan troende tillhöriga Jehovas Vittnen hävdar att just detta år tillträdde Jesus "hemligen" som kung i Guds rike. Men för de flesta leder tankarna säkert till skotten i Sarajevo, då Österrikes kronprins Franz Ferdinand och hans gemål föll offer för en attentatsmans kulor och världen kastade in i det första av seklets två förödande världskrig.

Den 23 december samma år låg tyskar och engelsmän nedgrävda i sina skyttegravar i Flandern. Inte bara det vidriga vädret gjorde förhållandena olidliga - det är lätt att ana hur krigströttheten bredde ut sig bland soldaterna, och att tankarna gick till dem där hemma och julefriden där. Plötsligt stämde en röst upp "Stilla natt, heliga natt" på tyska, och så skedde det oerhörda: sången togs upp av allt fler och den spreds över slagfältet, nästlade sig igenom taggtrådshinder och över vattenfyllda grandkratrar över till fiendelägret där frusna händer värmdes upp av spontana applåder. Snart syntes små stearinljus kanta de nyss mörklagda skyttegravarna, och soldaterna vågade räta på ryggarna och lova varandra ett eld upphör. Inom kort skakade de mest våghalsiga från vardera sidan hand, och så var isen bruten i ett vapenstillestånd som varade ända till den 15 januari 1915.

Samma dag vandrade en flicka vid namn Alma i Nebraska ner till poststationen för att skicka ett julkort till sin kusin Ethel Martin i Oberlin, Kansas. Det fina kortet på tomten som lyfter en liten flicka tog dock tid på sig att leta sig fram till Oberlin - först 93 år senare kom det fram! Då var Ethel sannolikt död sedan snart tio år, vakna amerikanska genealoger har letat fram uppgifter om en kvinna som stämmer in på uppgifterna. Istället blev det Ethels svägerska Bernice som fick ta emot julkortet, som för säkerhets skull levererades från Iillinois i ett nyfrankerat kuvert - inte bara för att encentsfrimärket inte längre var tillräckligt...

Med detta lilla vittnesmål om under i juletid vill jag passa på att önska mina vänner från nätet

P.S. Julkortet är inte det som Alma lade på lådan, men är troligen samtida, fast ryskt. D.S.