Brillor!

Många av oss som befinner sig på livets middagshöjd och kanske ytterligare något längre fram har hunnit känna skumögdheten komma krypande och åtminstone fått införskaffa läsglasögon (i den mån vi inte tvingats skaffat "extraögon" redan tidigare i livet förstås!). Fast numera kan vi trösta oss med väl utprovade glas och linser, och dessutom kan vi förlita oss på bra belysning (åtminstone inomhus!). Värre var det säkert förr - vi kan väl bara svagt föreställa oss forna tiders irrande ljussken från lyktor och talgdankar, och även om man idag tycker att det förefaller romantiskt var det nog såväl besvärligt som skadligt för ögonen...

Jag kom att fundera över det här för några veckor sedan, då jag hade nöjet att besöka kyrkan i skånska Everlöv. Där finns det takmålningar utförda av den begåvade Everlövsmästaren, och på en av dessa kan man beskåda en målning föreställande evangelisten Matteus, daterad till någon gång i slutet av 1400-talet. Intressant i sammanhanget är att konstnären försett Matteus med ett par glasögon, vilket närmast är sensationellt eftersom man tror att glasögon vid denna tid var en nymodighet för våra breddgrader.

De allra första glasögonen anses ha konstruerats i Venedig eller Florens ungefär två sekler innan Everlövsmästaren målade dit ett exemplar på Matteus, och man kan ju åtminstone föreställa sig att han haft någon samtida glasögonförsedd munk som modell. Bara ett drygt sekel dessförinnan målade Tommaso da Modena år 1352 i Treviso en fresk föreställande kardinal Hugo av Provence bärande glasögon, vilket påstås vara den äldsta kända avbildningen av detta hjälpmedel. Och med det i tankarna tar jag nu av mig mina läsglasögon á tio kronor, icke utan en viss eftertänksamhet...

"Matteus i Everlöv" (eget foto)