22 oktober 2006

"Gôtt mos!"

Göteborgsvy (egen diakopia) Klicka för större bild!
Eftersom vi redan befinner oss i den här trakten sedan föregående inlägg så passar det väl bra att ta en titt på en av de attraktionstätaste vyerna i Göteborg? I bakgrunden syns förstås Masthuggskyrkans imposanta silhuett, ett känt och älskat landmärke för sjöfarande. Kyrkan är uppförd 1914, och arkitekten hette Sigfrid Ericsson. Förra veckan hade jag tänkt mig att ta en titt inne i byggnaden, men tyvärr pågick det en skivinspelning, så kyrkan var stängd just den dagen.

Längst till vänster (med ärgigt koppartak) syns Sjömanskyrkan vid Stigbergstorget, och där bakom ligger Gathenhielmska kulturreservatet, som jag också besökte förra veckan. Går vi sedan vidare med blicken åt höger går det inte att undvika att se Ivar Johnssons staty "Kvinna vid havet" (från tidigt 30-tal) på sin 60 meter höga tegelsockel, vilket gör den till Sveriges största monumentalskulptur. Statyn, i sig själv fem meter hög, är väl mera känd som "Sjömanshustrun", och är en hyllning till alla de kvinnor som miste sina män på havet under första världskriget (namn på de omkomna och deras fartyg finns på skyltar vid statyns fot). Förr kunde man ta hissen upp till statyn, och därifrån hade man en svindlande utsikt över Göteborg. Jag minns själv hur benen skakade ner man klamrade sig fast mot väggen däruppe! Intill statyn ligger Sjöfartsmuséet, ett museum av den gamla fina sorten, där montrarna ännu inte ersatts av digitalskärmar...

I förgrunden ser vi Amerikaskjulet, uppfört 1912 för Svenska Amerikalinjens fartyg. Byggnaden kallades också Betongskjulet, vilket idag låter lite nedlåtande, men på den tiden var det en ny och spännande byggnadsteknik att bygga hus av betong. Mellan 1892 och 1924 emigrerade över en miljon svenskar till USA, många just härifrån, och bland dem var f.ö. min faster och farbror. Idag är byggnaden uppsnyggad och innehåller kontor, men den var faktiskt terminal så sent som på 1990-talet, då för ett katamaranrederi.

Apropå Amerikaskjulet - man skulle kunna tro att det var i år som Åssbån träffade den där svenskamerikanen här på kajen, men det var säkert längre sedan. Alltnog, det blev som det brukade, svenskamerikanen kunde inte låta bli att skryta om sitt nya hemland.
-Hemma i Staterna har vi ubåtar som kan vara under vatten i flera veckor och som till och med kan passera nordpolen under is!, skrävlade han.
-Dö, de´ va´la inget, svarade Åssbån behärskat, här i stan har vi ett par fotbollslag som varit under isen i åratal...

(Fotnot: "Gôtt mos" är bland de töntigaste uttryck jag vet! Jag var tvungen att skriva den rubriken bara för att få chansen att berätta det... Fast vill du trots det ha mer grädde på moset så kolla här!)

11 kommentarer :

ema sa...

Hej igen,
Trevligt inlägg :)
Jag läste Dina länkar och såg att jag får rätta mig från förra inlägget.
Pappa föddes på Vegagatan, då farfar och farmor bodde där, och det tillhör tydligen Masthugget. Jag blandar alltid ihop Majorna och Masthugget. Farfarsfar bodde ett tag på Galateagatan och det var rätt iallafall.
Jag har aldrig vågat mig upp i "Sjömanshustrun" men jag läste att hon tittar mot Hisingen, så det är ju alltid något.
Svenska Amerikalinjens Wilhelm Lundgren finns i släkttavlorna och där fanns en del intressanta historier om hans fru Martina, som nästan sörjde ihjäl sig när han dog. Det tar jag en annan gång :)
Hälsningar Eivor (ny design på bloggen)

ema sa...

rättelse,
Wilhelm Lundgren var på Transatlantic, inte Sv. Amerikalinjen.

Skrev för sent på natten..

Eivor

Ptr sa...

Wilhelm Lundgren, där ringer vissa klockor, är han inte även förknippad med Sjöräddningssällskapet?

Det skall bli intressant att se din blogg, men det får bli när jag kommit hem från "skolan"!

Hälsn.
Peter

ema sa...

Hej,
Han grundade ju Transatlantic och det fanns en sjöräddningsbåt på Rörö med hans namn. Förmodligen var den skänkt av honom.
Makarna hade inga barn, så de testamenterade pengar till vetenskapsfonder m.m.
Jag har inte skrivit något på bloggen ännu.
Idétorka och ingen inspiration.
Hälsn. Eivor

Ptr sa...

Jag blev (i vanlig ordning!) nyfiken och kollade på nätet om Wilhelm Lundgren, och om de uppgifterna stämmer grundade han t.o.m. SAL (eller "Svenska Nord-Amerika Linjen", som det då hette), men att han dog kort därefter.

http://sal.hagmanstorp.com/index.htm

ema sa...

Hej,
Wilhelm gifte sig med Martina f. Tode och det var 3 systrar som hade trippelbröllop samtidigt.
Lalla och Sigrid hette de andra.
Sigrid var mor till en annan känd Göteborgsprofil i skeppsredarbranschen -Rolf Sörman, som bl.a. var chef på Lindholmens varv.
Jag har fått berättat för mig att Martina kom farande upp med häst och vagn på Ingetorps gård(hon kallades kusinen)då det var tal om att sälja gården. Det sades att hon räddade gården från försäljning men jag har inte kollat upp det riktigt. Det är inlämnat till Landsarkivet nu.
Jag såg Dina fina skepp i kyrkorna och det finns väldigt vackra i Lycke kyrka.
Hälsn. Eivor

Ptr sa...

Trippelbröllop - det måste ha varit ett ståtligt arrangemang!

Martina verkar att ha varit en kvinna med takter i, nästan som klippt ur en roman av Sela Lagerlöf...

(Lyckekyrkan, se kommentarer votivskeppen.)

ema sa...

eller från Birgit Th Sparres-Gårdarna runt sjön.
Det är faktiskt sant med Martina.
Vid makens död blev hon så chockad så hon satt paralyserad i 7 år. En släkting från Ingetorp skötte henne och råkade tappa en silverbricka i golvet och då vaknade hon upp ur sitt paralyserade tillstånd och blev sig själv igen.
Det finns en bok som heter "Redarna" där man kan läsa mer om Lundgren.
Hälsn. Eivor (har bytt till beta-blogger)
Det går inte att logga in den vägen heller, jag skickas runt 3 gånger innan jag kan kommentera så jag loggar in som anonym igen.

Ptr sa...

Det var verkligen en spännande berättelse ur livet!

(Det gick tydligen trots allt bra med inloggningen till bloggen? Det som jag har märkt med kommentarer från betaversionen till andra är är att man måste flyttas över till beta, så ibland får man sända kommentaren två gånger.)

Anonym sa...

Hej Peter,
Jag försökte 2 gånger, sedan skrev jag att jag skulle skriva anonymt och då kom jag in med den andra inloggningen.
Jag trodde att Du också hade beta?
Min förra blog försvann inte profilen i heller, när jag gick över till beta, bara länkningen.
Jag är inte så insatt i den här bloggvärlden..
Eivor

Ptr sa...

Jodå, jag har allt betaversionen, men skriver man i kommentarer utan att ha loggat in sig så måste kommentarrutan också in i beta, och det är nog därför man får göra om det igen. Förhoppningsvis är det en barnsjukdom!