18 augusti 2008

Ren smärta?

Bild nål William Rafti/Wikipedia samt fri Wikipediabild på "fågelboet".

"Hon kommer behöva smärtstillande spruta för smalbenet alla tre dagarna. En medalj är belöning nog."

Sportbladet 2008-08-18:
"Först en smärtstillande spruta dold bakom ryggsäckar och svenska ledare. Sedan en plötslig gråtattack och en stilla vädjan om att allt skulle gå bra. Och Sanna blev bönhörd."

Det finns få svenska idrottsutövare som går hem så hos den svenska sportpubliken som Sanna Kallur. Vi charmas av hennes och syrran Jennys festliga glädjeiver á la Piff & Puff när något gått bra, och vi får något vått i ögonvrån när Sanna är ledsen vid en skada eller missad medalj. För att använda en sliten klyscha så går denna spontana personlighet verkligen "genom rutan"! Fast nu vet vi väl snart inte vilket ben vi skall stå på: vi gläds med Sanna att hon kommit tillbaka och lätt gått vidare till semifinalen på 100 meter häck, och vi lider med henne för det pris hon får betala för framgången.

Läste något tänkvärt i facktidningen Travrondens ledare förra veckan. Där skriver redaktören Claes Freidenvall:
"Doping är doping även i vackra kläder och det kan vara lätt att förblindas av olympiska ringar i dessa tider. I veckan fick vi berättat för oss i ett flertal svenska dagstidningar att häcklöperskan Susanne Kallur behöver ta hjälp av smärtstillande sprutor för att kunna prestera på högsta nivå i de olympiska spelen i Peking."
- - -
"I svensk travsport är det strikt förbjudet att bedöva bort smärta för att starta en travhäst i ett lopp och vi ska vara oerhört tacksamma för att vi har så hårda dopingregler. I friidrottens stundom underliga värld är dopingreglerna mer liberala..."

Det finns två viktiga "men" i sammanhanget, nämligen för det första att Kallur och andra idrottsutövare inte gör sig skyldiga till något dopingbrott med nuvarande regler, och för det andra att det är självklart med dopingreglerna inom travsporten, eftersom en häst till skillnad från en människa inte själv kan ta ställning till smärtlindring i kombination med tävlandet. Med detta sagt så måste man ändå tycka att det faktiskt är prestationshöjande att ta smärtstillande sprutor - utan dem hade ju inte idrottsutövaren kunnat prestera optimalt eller ens kunnat starta!

Freidenvall avslutar sin ledare: "
Nu höjs röster om att släppa dopingen fri. I ett naivt inlägg på DN-debatt (8 augusti) skriver filosofen Torbjörn Tännsjö och forskaren Claudio M Tamburrini att kriget mot dopingen redan är förlorat och att det är bättre att dopingen sker öppet och med hjälp medicinsk expertis.
Det skulle verkligen se ut om läkare eller veterinärer fick arbeta med fria händer...ska i så fall två guldmedaljer delas ut? En till idrottaren och en till den främste medicinmannen?
Bara för att idrotten har lidit flera nederlag mot fuskarna betyder det inte att spelet är förlorat. Kriget mot doping måste alltid fortgå och allra helst med betydligt tuffare metoder än vad som används idag."

Tännsjö och Tamburrini å sin sida avslutar sitt dopingpositiva debattinlägg på följande sätt:
"Inför OS i Peking är det ingen som tvivlar på att idrott och politik hänger ihop. Många tror emellertid fortfarande på myten om den rena idrotten. Vi gissar att också den ska vara krossad då OS är till ända". Tänk det tror inte jag! Det behövs ingen dopingliberalism enligt T&T:s recept, innerst inne vet vi att den rena idrotten redan är en myt. Men vi vill förföras av tanken på Den Sunda Människan, till hälften gud nedstigen från de olympiska höjderna "There the inhabitants divine rejoice for ever", till hälften naturprodukt uppstigen ur Gunders mosse i Vålådalen.

P.S. Så har loppet gått, och det slutade dessvärre med en kraschlandning direkt. "Så olikt Susanna Kallur!" sa Jonas Karlsson i TV efter att Sanna kom fel och rev första häcken med skenbenet, inte tåspetsen, och Anders Lindblad på SvD instämmer: "
Jag kan inte minnas att jag sett henne krascha innan på det här sättet någon gång", säger han. Men de här tävlande är ju "rashästar", och Susanna Kallur har normalt en otrolig teknik. Jag kan inte frigöra mig från misstanken att detta var en följd av att hon genom bedövningssprutorna inte hade normal koordination, och att det var ett medicinskt experiment som inte höll. Antar att det är ungefär som att försöka spela munspel när man varit hos tandläkaren och fått en bedövningsspruta? Hoppas nu bara att hon låter kroppen få återhämta sig till nästa säsong utan medicinmännens alltför aktiva inblandning, för hon har mycket att ge ännu! D.S.

2 kommentarer :

UltraV:s värld sa...

Torbjörn Tännsjös utspel, ständiga sådana, är tröttsamma och stundtals plågsamma att läsa. Det om dopning fick mig att bli riktigt arg. Mycken dopning sker redan under läkares överinseende så vad blir skillnanden? Att dopningen ökar om man legaliserar den och var ska man sätta gränsen? Ge dem havregrynsgröt som Gunde Svans morsa förmodligen gav Gunde, han fortsatte bara i samma spår som mor, misstänker jag!

Ptr sa...

Ja, det är många frågetecken i dopingträsket! Nu senast kunde man läsa i tidningarna om att "Kallurs konkurrent misstänks för dopning", men för mig är även Kallur ett dopingfall med sina bedövningssprutor. Hon tävlar ju bättre med hjälp av medicineringen (i själva verket skulle hon inte kunna starta utan den), och då måste det väl vara doping?

Nej, någon legalisering kan inte vara vettigt! Istället borde man skärpa reglerna så att de även omfattade bedövning och smärtlindring i direkt anslutning till tävlandet! Att tävlande får ta sprutor inne på tävlingsarenan känns oetiskt.