5 mars 2007

En bedagad skönhet


Apotekaregatan 17, Göteborg (eget foto)


"Läsare, har det ej hänt dig stundom, under dina vandringar i våra städer, att fästa dina blickar på ett hus, varifrån de ovillkorligt studsa tillbaka med ett obehagligt intryck, ifall de ej fästa sig därvid med det slags intresse, som mörka mysterier inge? Huset kan vara väl byggt, ha sina två eller tre våningar, men det har ändå ett visst mörkt förfallet utseende. Det skiftar fläckvis i grått och ett sjukligt gulgrönt; ty rappningen är avnött eller nedsölad. Du ser inga blommor i fönstren; något mörkt och tråkigt tyckes blicka fram ur dem. Takets tegelstenar äro mörka också, några murkna, andra mosslupna. Trappan ser ut som om man icke vårdat sig om att sopa eller tvätta den ren. Vart du vänder dig, möter din blick något, som synes tala om vantrevnad. Där är något dött, något blottat på skönhet och liv. Var viss på, att i ett sådant hus många tysta suckar dagligen andas, många bittra tårar osedda rinna, och plågade hjärtan klappa, klappa, som om de ville spränga de mörka, fängslande murarna, förgäves! Det gamla huset står där, som ett mörkt mysterium slutande sina murar kring varma själars heta strider och kval, från det ena tiotalet år till det andra, döljande dem för världens ögon. Familjelivets djupa, dramatiska liv leves därinom, människan födes, uppfostras, utvecklas, älskar, anar, längtar, lider och förvissnar. Det gamla huset säger ingenting därom. Det gömmer tyst familjelivets hemlighet ifrån vaggan och till likkistan, och dess osägliga bitterheter, dess frätande rost, som "äter hjärtat" (för att tala i den gamla sångens ord), anas icke av världen utomkring. På sin höjd anar den att det "växer malört i det hemmet". Någon gång bryta de ut, dessa inre frätande missförhållanden, dessa hemliga kval, när måttet av dem blir för mycket rågot, och då sker något förfärligt. Ett mord av maka på maka, av barn på deras fader, en mordbrand, som förtär det gamla huset och sprider förödelse vida omkring, säger då stundom åt världen det gamla husets dystra hemlighet. Skvallrande tungor bryta fram ur vart fönster; murarna tala för första och vanligen för sista gången. Då är det slut med det gamla huset; vad som kvarstår är en ruin. Stundom står huset kvar, men skys av alla, som kunna välja bostad. Ty i sådana hus säges det, att där spökar. Någon fridlös ande går där igen. Men länge, innan det kommer så långt, står det gamla huset från årtionde till årtionde tyst och mörkt som en mosslupen gravvård, medan levande hjärtan därinne långsamt förblöda. Många sådana hus finnas i världen, ehuru icke många bära syn för sak, såsom det gamla hus, som vi nu stanna vid."

(Fredrika Bremer: ur "Hertha" 1856)
Varje gång jag åker buss förbi Sahlgrenska Universitetssjukhuset söker sig min blick från gratistidningen och upp emot Kråkslottet invid helikopterplattan. Huset har stått övergivet i flera decennier, även om det förvärvades 2003 av Wallenstams för dryga 12 miljoner. Villan uppfördes 1934 enligt Wallenstam (1930 enligt andra uppgifter), och ritades av arkitekten Ragnar Ossian Swensson, som bl.a. skapat Vita Bandet i Slottsskogen ,GP-huset samt var delaktig i utformningen av Götaplatsen inför Jubileumsutställningen.

Även om jag inte vet husets historia så är det väl inte så långsökt att tänka sig att det en gång varit en läkarbostad, men numera är alltså villan övergiven och svårt förfallen. I likhet med det (möjligen mer symboliska) hus som Fredrika Bremer skrev om här ovan har även denna fastighet eldhärjats, förmodligen i samband med påhälsning av övernattare eller skadeverkare någon gång under åren av förnedring. När en grävskopa intog trädgården för några veckor sedan verkade det som om det var rivningsdags, men den här gången nöjde man sig med markarbeten. Att husets dagar är räknade råder det nog dock inget tvivel om, men ännu så länge fyller det sin plats bland andra fascinerande övergivna platser.


Fotnot: länkarna sågs över i november 2013, bl.a. tog några döda länkar om husets uppförandeår bort. Dessutom lades bilden som fallit bort tillbaka.


5 kommentarer :

smulan sa...

Vad synd att ett så vackert hus - och vackert beläget verkar det som - får förfalla och stå obebott!
Trist.

(Ptr) sa...

Ja, det är lite sorgligt - det ser ut som en riktigt italiensk villa! Huset är ju inte så gammalt heller, men ändå har det stått tomt i över två decennier, enligt uppgift...

UltraV:s värld sa...

Vi har faktiskt en liknande villa vid en av våra stora vägleder i Linköping. Den är också byggd på en hög höjd, men är placerad ännu mer ut, nästan utanför berget. Grunden är väl förstärkt och sammanfogad med berget i och med murningen. Huset har stått där sedan jag flyttade till stan-78. Vem som bor där vet jag inte, men det är bebott. Men lite kusligt är det, där det hänger på kanten och jag får nästan noja då jag tror att det ska falla ner i den täta trafiken.

(Ptr) sa...

Övergivna platser är både lockande och skrämmande, och huset i Linköping verkar spännande!

Det finns en egen websida för övergivna platser som jag kan rekommendera:

http://jan.jornmark.se/places.aspx

Anonym sa...

Wallenstam köpte det 1994 för 2,2 men uppenbarligen är det värt mer.