28 april 2007

Helgon och häxor

"D'Helleg Walburga an der Kierch zu Konter" (fri Wikipediabild)
Att våra kristna traditioner inte sällan även har anknytning till äldre religioner finns det många exempel på, och inte minst gäller detta Valborgsmässofirandet, som ju är aktuellt just i dagarna (uppdaterat 2010 p.g.a. många senkomna besökare).
Signaturen Ego skrev så här i tidskriften "Vårbrodd" 1927: "Den heliga Valborg åkallades företrädesvis såsom främjerska av åkerfältens fruktbarhet, och hennes attribut bestodo av en oljeflaska och tre sädesax. Redan långt före kristen tid hade emellertid våra hedniska förfäder troligen plägat vid vårens inbrytande fira en stor offerfest, då man offrade till fruktbarhetens gudar".

Den heliga Valborg (710-779 e.Kr.) lär ha fötts i Devonshire, som dotter till prins Richard och enligt legenden syskonbarn till Bonifatius, ärkebiskopen av Mainz. Det sägs att det var Bonifatius som lockade Valborg till Tyskland för att hjälpa till att kristna tyskarna. Hon kom att bli abbedissa på klostret Heidenheim, grundat av hennes bror Wunibald. Valborg påstås ha varit vänlig, medmänsklig och givmild, och känd för att kunna hela genom bön.

Efter Valborgs död flyttades hennes kvarlevor till staden Eichstadt i Bayern där en annan av hennes bröder, Willibald, var biskop. När Valborg begravts började det rinna olja från hennes gravsten, en olja som troddes ha mirakulös verkan. Detta under anses ha varit bidragande till Valborgs kanonisering år 893, och redan nu kom Valborg att förknippas med månadsskiftet april-maj på grund av att såväl undren som helgonförklaringen skall ha skett den 1 maj. Senare fördelades Valborgs kvarlevor till olika platser, för att fler kyrkor skulle kunna få tillgång till helgonet och hennes undergörande olja. Så småningom försökte kyrkan att tona ner oljans betydelse, men dess underverkande krafter hade vid det laget blivit fast förankrad i folktron. Vissa uttolkare ser i detta ett samband med förkristna riter och dess häxor och gudinnor, och i ljuset av det kanske det inte är så märkligt att det under medeltiden uppstod en kult kring helgonet, med vad som kan vara reminiscenser från keltisk religion.

I samband med firandet av Valborg började man i Tyskland att tända bål som skydd mot onda krafter, något som senare som bekant spridits till våra breddgrader och valborgsmässofirandet. Även om det numera mest är påsken som förknippas med häxor och blåkullafärder så finns det även liknande tradition kring valborgsmässoafton. I Tyskland har man sin Walpurgisnacht mellan 30 april och 1 maj, då häxorna sägs samlas på Blocksberg för att invänta vårens ankomst. Att detta berg förknippas med magiska krafter kan man förstå, då det suggestiva optiska fenomenet Brockenspektra är känt från och faktiskt namngivits av just denna plats.

Ytterligare ett klipp ur "Vårbrodd": "Då med kristendomens införande valborgsgestalten blev känd för våra förfäder kom denna offerfest att förvandlas till valborgsmässa. Man kan därför säga, att denna hedniska folksed blev kristnad. Långt in i kristen tid levde dock i folktron de gamla gudamakterna kvar, fast i annan gestalt. De tedde sig nu som onda, farliga makter, som drevo sitt spel ute i naturen. I denna föreställning har antagligen även häxtron sina rötter. Man tänkte sig, att dessa onda makter särskilt voro i verksamhet vid de stora högtiderna. Valborgsmässonatten var just en sådan natt. Under den natten företogo häxorna sina färder till de gamla offerplatserna, där de drevo allehanda ofog. Även spöken och andra mystiska väsen voro i rörelse en sådan natt. Det gällde att oskadliggöra allt detta, och det bästa medlet var att tända eldar på höjderna. Man kan förstå, vilken skräckstämning det måste råda vid dessa eldar, då de församlade väntade att vilket ögonblick som helst få skåda övernaturliga väsen".

Så när Du står där vid brasan och värmer dig från kvällskylan på måndag kväll, skänk gärna en tanke åt det faktum att Du deltar i en manifestation av ett katolskt helgon, men även är en del av en tradition med keltiska rötter. Och bli inte förvånad om Du kanske anar en skugga i skogsbrynet just som det daggvåta gräset blöter dina fötter...

"När den dimmiga natten som ler är grå
och ångande rå,
tar häxan den fotsida slöjan på
och ut genom dörren glider.
Hon smyger bland skjul och lider
bland groblad och nata och åkerkål.
Hon kommer tillbaka, och över en skål
hon daggen ur slöjan vrider".


(Ur Karlfeldts "Hos häxan")

2 kommentarer :

Anonym sa...

Hej Peter,
Det var bra att Du klargör varför vi firar Valborg. Det är många med mig som inte vet den verkliga orsaken.
Jag trodde tt det var namnet Valborg i almanackan kombinerat med vårens ankomst.
På västkusten är det inte så vanligt med valborgseldar utan vi har brasorna till påsk.
Studentsånger är nog en allmän företeelse och i Göteborg är det ju Cortégen som gäller.
Där skulle man ta fram vårdräkten förr och stå och frysa för det mesta.
Jag passar på att önska Dig en trevlig Valborg och 1:a maj./Om Du går ut och demonstrerar? :) )
Hälsningar Eivor

Ptr sa...

Hej Eivor,

trevligt att höra av dig! Jag skall villigt erkänna att inte heller jag hade en aning om den heliga Valborg innan jag greps av vetgirighet i morse...

I Mölndal är det tradition sedan åtskilliga decennier att tända en valborgsmässoeld uppe på Störtfjället. Det syns vida omkring, och påminner lite grann om vårdkasarnas tid. Annars är det förstås cortegen som gäller här i göteborgstrakten, fast själv har jag inte sett den mer än någon enstaka gång. Jag tycker att studenterna verkar ha roligare än åskådarna!

Ja, skulle man demonstrera någon gång så är det kanske nu, men jag har tappat tron på medborgarmanifestationer. Jag lämnar fältet fritt åt Reinfeldt & Co att fira dagen - de är ju "det nya arbetarpartiet"...

Ha en skön helg!

Peter