7 november 2006

Filosofen i jordkulan


Jag har nyss tittat på dokumentärfilmen "Med ett ben i Evigheten", som handlar om Arne Ottoson. Arne var "inte som eljest", för att låna ett norrländskt uttryck som passar bra på denne urvärmlänning. Sitt smeknamn "Arne på båten" fick han av sitt boende i en båt i 25 år, men via mellanspel i ett drivhus och ett busvrak kom han senare att bosätta sig i en jordkula på egen mark utanför Säffle. Många vill nog påstå att Arne levde i misär, men själv skulle han säkert invända att han var rikare än de flesta.

Arne Ottoson var lanthandlare under andra världskriget, men hyresgäster som han inte tyckte om samt insikten att affärerna nog kostade mer än de smakade gjorde att han sålde av butiken. Istället beslöt Arne att sig att se sig om i världen, bland annat företog han en cykeltur till Malmö som slutade med att han blev av med cykeln och fick vandra hem med 5 kronor och 60 öre på fickan, en annan expedition förde honom till Vinga. Men så småningom vände Arne civilisationen ryggen och påbörjade en resa inåt. Samtidigt var han dock en omvärldsobservatör av stora mått, han lyssnade flitigt på radions P1, och att han själv blev föremål för omvärldens intresse i såväl skrift som på film smickrade honom nog en hel del. När dokumentären om hans liv fick pris på en festival lär han t.o.m. ha jämfört sig med Garbo - inte Hasse Alfredssons fiskargubbe i "Att angöra en brygga", utan självaste Greta, fast då med stor självironi förstås! Tyvärr blev Arne även utsatt för mindre finkänsliga besök, men som den filosof han var tog säkert Arne även sådan uppmärksamhet med jämnmod.

En rörande sekvens i filmen är när Arne får besök av varubussen. Då lanthandlaren hjälper Arne tillbaka till kojan med varorna har de Arnes tolv katter i släptåg, och det är också de som skall ha mat först innan Arne själv tillåter sig att äta. Arnes slutord i filmen sade han sig ha hämtat från en nobelpristagare: "Ni får säga vad ni vill om människor som mig, men ni kan inte kalla oss fega - vi riskerar vårt förstånd när vi funderar över tillvarons mening!" Arne Ottoson gick bort i juli 2005 i en ålder av nittio år. Jag vet inte hur hans begravning blev, men jag önskar att prästen läste en särskild dikt till minnet av Arne och hans katter.


5 kommentarer :

lilltuffsan sa...

Jag undrar om du vet hur man får tag i dokumentärfilmen "Med ett ben i Evigheten". >Går det att köpa den på dvd någonstans? Jag har nyligen läst boken De ovanliga där Arne på Båten fanns med och blev väldigt betagen av detta värmländska orginal. Är själv Värmlänning också:)

Ptr sa...

Hej Lilltufsan!"

Beklagar att jag inte sett ditt inlägg förrän nu - jag går sällan tillbaka och läser "gamla försyndelser"...

Filmen om Arne kan Du få tag på genom Film i Värmland, se länken!

Lycka till!

http://www.filmivarmland.se/index.asp?id=480&typ=

Anonym sa...

själv kanner jag mig riktigt ärad att få träffa denna underbar goda människa för han var en god van till en god vän till mig,må han vila i frid och att han kommer tillbaka a spökar for dom som förtjanar detta!


från en vän

Ptr sa...

Ja visst förtjänar Arne att få vila i frid! Dock väl inget som vi förknippar med spökerier?

trippen sa...

jag traffade arne och han var en bra van till mig och manslkigheten! synd att det inte finns fler som han! det som jagade han var myndigheter och slaktingar samt grannar till jordkulan... nar jag och polarn var pa besok i kulan var grannen a smog och polarn smog tebax a laxade upp honnom! jag och arne skrattade gott hehe gamla goda tider! jag ar ledsen att arne ejj ar med oss mera,varlden behover fler som hann!!!! och varlden behover mindre av dom svinen som motverkade honnom! en dag far dom sitt nar dom minnst anar det! bor i moscow nu men hoppas att prata med arne genom ett medium men ingen lycka just nu men vi far se! den som vantar pa nat gott :) sen satter vi han att spoka pa dom som spokat honnom! ARNE LEVER! om nagon kan fundera ut en vag att lura gud sa ar det han! han ar pa aterbesok snarare an nan kan undra ;)
jag var arnes van till 100%