28 september 2006

Kungslena - spöklikt vackert...

Kungslena kyrka (eget)
Sitter just och läser Västgöta-Bengtssons debutbok från 1948, "På strövtåg i västgötabygd", där denne gudabenådade berättare kommer in på Kungslena. Den minnesgode kanske drar sig till minnes hur just Bengtsson och Dag Stålsjö långt senare (1985) i direktsänd TV lät bryta upp väggen i kyrkan på jakt efter äldre västgötalagen - tyvärr utan framgång! Ytterligare senare har orten förstås blivit än mer omtalad i samband med Jan Guillous böcker om Arn, där slaget vid Lena 1208 skildras.

Kungslena är en liten idyllisk ort på Varvsbergets sluttning i Tidaholms kommun, och väl värd ett besök - jag har hunnit göra tre för min del! Bland sevärdheterna finns förstås den vackra kyrkan med sina tre torn, som sägs minna om påskdagen år 1258, då Birger Jarl tillsammans med sin son kung Valdemar och kung Hakon av Norge bevistade högmässan i kyrkan.

Nåväl, åter till Bengtssons bok! Han kommer där in på diverse spökerier som ägt rum kring Kungslena och Lenaborg, bl.a. skall man ha sett jättelika eller huvudlösa krigare i omgivningarna. En annan sägen som återges i Västgötabygden 5/06 hävdar att man vid fullmånenätter kan höra kvinnogråt från sluttningarna ovanför kyrkan. Det sägs vara Torgils Knutssons dotter Kristina, som sörjer sin faders avrättning.

Det för mig tillbaka till mitt första besök i Kungslena tillsammans med en av mina bröder, då vi råkade ut för en märklig upplevelse (som jag f.ö. tidigare har skrivit om på annan plats på nätet).
Vi hade just ställt bilen vid kyrkans parkeringsplats då vi fick se en udda klädd herre komma gående över kyrkogården. Den magerlagde mannen, uppskattningsvis i sextioårsåldern, bar en lång skinnjacka och läderhuva. Utan att bevärdiga oss med en blick stannade han framför en gravsten, gjorde ställningssteg och honnör. Därefter vände han på klacken och gick med värdiga steg ut genom en port på kyrkogårdens andra sida.

Vi blev förstås lite nyfikna och gick fram till gravstenen som mannen stått framför. Den visade sig vara rest över en person med en märklig militär titel (som jag tyvärr inte kan dra mig till minnes idag) och var från 1900-talets första del. Mer blev det inte av den saken, vi vandrade runt i Kungslena och det var så givande att jag redan sommaren därpå begav mig till Kungslena på nytt, denna gång på egen hand.

När jag kommit fram till kyrkan så drog jag mig till minnes den märklige personen från sommaren innan. Jag kom att tänka på den militära titeln som gjort mig nyfiken, så jag gick ner till platsen där stenen stått. Ingen gravsten var borttagen eller ersatt, men just den här stenen fanns där inte! Jag gick för säkerhets skull igenom gångarna intill, men inte heller där fanns stenen...

Åter på jobbet efter semestern berättade jag i förbigående att jag varit i Kungslena, och kom inte längre förrän en tjej skakade på huvudet. Hon berättade att hon haft sällskap med en kille som hade bott vid Kungsgården, som ligger strax intill kyrkan.
-Men dit åkte jag inte gärna, sade hon med eftertryck, för det spökade för jäkligt där!

Kungsgården (eget)

2 kommentarer :

Anonym sa...

Den kyrkan har jag missat. Skall försöka att åka dit nästa sommar, får ju inte missa en spökplats (ler)
Jag minns Dag Stålsjös försök att övertyga hela Sverige om sina teorier och vända upp och ner på historien. Det var spännande att följa på TV.
Eivor

Ptr sa...

Jag kan absolut rekommendera en tur till Kungslena! På själva orten finns bl.a. den mycket sevärda kyrkan, borgruinen och Kungsgården (med kaffe och våfflor!). Sedan är det inte långt till t.ex. Dalénmuséet i Stenstorp, den omdiskuterade platsen för slaget vid Gestriljen och Gudhems kloster.
Eventuella spöken är ren bonus...
;-)