Bloggare emellan

Med illa dold avund läser jag om den trettonåriga tjej som har 150.000 besökare om dagen på sin blogg. Inte ens om jag tar hjälp av alla obskyra besökshöjande källor som finns brukar jag nå över femton dagliga påhälsningar, så jag har en del att fila på där märker jag...

Men bloggartjejen påpekar att hon inte har låtit framgångarna stiga henne åt huvudet, trots att det enligt vad hon säger "blir helt kaos" när hon besöker huvudstaden.  "Men vissa gånger har folk börjat gråta. Då blir jag jättestel och vet inte vad jag ska göra. Jag försöker krama om dem och så men det känns ändå konstigt. Mamma tycker ibland att det är lite jobbigt med uppmärksamheten, särskilt när min lillasyster är med som kanske vill vara anonym." De problemen har inte jag!

Bloggfenomenet säger också "många modebloggare lägger bara ut redigerade bilder, jag kan lägga ut en bild när jag är osminkad och skittrött". Kanske är jag gammalmodig när jag tycker att normaltillståndet för trettonåriga tjejer borde vara att uppträda osminkade?

Ursäkta, vad är klockan?

Dags att låta tidsmaskinisten träda in i verket igen...

Vaknade 05.55 i vanlig söndagsordning i morse lagom för att lyssna på sjörapporten. Men när jag knäppte på radion hördes bara vågskvalp, och jag låg och tittade i taket och lyssnade på böljesången i en halvtimme och väntade på att en sömnig hallåa skulle träda in i sändningen och be om ursäkt för sen ankomst eller beklaga att teknikern glömt att sätta kontakten i väggen. En tanke på att en juntageneral skulle ta till orda och förklara att man tagit makten i landet hann också pila förbi innan jag steg upp och väckte datorn. Det första jag läste var förstås frågan "du glömde väl inte ställa om klockan i går kväll?" Jo, jag gjorde det, det var jag som missade, säkert den ende i hela nationen! Men snälla, det känns som om det bara var häromveckan jag vred visarna åt andra hållet...

Nu var det mig veterligen första gången jag missade den här cermonin, och för att kompensera mitt misstag var jag extra snabb att vrida tillbaka mina sju klockor och ställa om klockradion. Mitt i alltihopa känns det ändå skönt att vara tillbaka i normaltid igen! Det passar min biologiska klocka bättre, även om det spelar mindre roll nu när man inte längre behöver passa några arbetstider.

I skogens gömmor

Jag får nog be de av mina förfäder som var trädgårdsmästare om ursäkt, för några gröna fingrar har jag aldrig haft. Fast jag kunde inte bli annat än förtjust igår när jag träffade på några sådana här blommor som lyste upp ett annars höstgrått buskage. För mina otränade ögon ser det ut som en orkidé, väl så fin som de som man brukar ha i fönstren.

Gammal hobby blir som ny!

Under ganska många år tog släktforskningen upp en stor del av min fritid, men så en dag kändes det som om jag kört fast och att det blivit trist och långtråkigt att sitta inne på landsarkivet och stirra på microfiche. Jag lovade mig själv att göra ett ta upp hobbyn igen som pensionär (det är ju inte för inte som släktforskning kallas "pensionärshobby"...), fast jag var inte särskilt övertygad om att det skulle bli av.

Men nu har jag faktiskt gjort slag i saken och tagit ett abonnemang på Arkiv Digital, och jag måste säga att det är stor skillnad att sitta hemma och forska mot att bege sig in till Landsarkivet. Känner jag att det är motigt nu är det bara att logga ut och göra något annat en stund, en metod som passar mig perfekt! Att jag dessutom hittat en del uppgifter som jag gått bet på under mina tidigare släktforskarår har förstås ökat motivationen ytterligare.

Så nu ser jag fram emot en spännande höst framför datorn i höst och vinter, och kanske blir det aktuellt att återuppta en del gamla släktforskarkontakter. Bara att vänta och se!



 

Innan naturen stänger färglådan

(Det går att köra "Full Screen" men då blir bilderna rätt suddiga.)

I de senaste inläggen har det handlat mycket (eller nästan enbart) om det fina sensommar- och höstvädret, och det blir inte bättre den här gången! Jag har nämligen varit ute under vad jag tror var sista dagen innan löven ramlar av de flesta träden, och även den här gången har jag samlat lite intryck med hjälp av kameran. Så här såg det ut i min hemtrakt idag, när naturen fortfarande slösade med färgprakten.

Höst hos mig

                                          (Det går att göra bilden större med "full screen", men då blir skärpan sämre)

Nya Delsjöintryck

Klicka på bilden för större version.

Igår blev det ytterligare en tur i Delsjöområdet, denna gång en vandring runt både Stora och Lilla Delsjön. Vädret var bästa tänkbara, och det blev många stopp under fyratimmarsvandringen för att njuta av naturens stora färgfyrverkeri.

Hade turen att träffa på en nötkråka under promenaden, en fågelart som jag inte sett på flera decennier. Den var vänlig nog att posera så att jag kunde ta några bilder med min lilla fickkamera.

En annan behaglig syn uppenbarade sig vid Gundla Mosse, där en polistjej kom ridande på en Shirehäst, som jag nu läst mig till heter Viola - hästen alltså! Frågan vem som var sötast, häst eller ryttarinna, var en hård nöt att knäcka. Tror t.o.m. nötkråkan skulle gå bet där...
 

"Blir det bra så här?"

Delsjön - min terapeut

Höst i Delsjön

 Så här i höstetid, både i kalendern och i livet, har jag fått en ny passion - Delsjöområdet! Den senaste veckan har det blivit två femtonkilometerspromenader i, till och från Delsjön. Igår unnade jag mig att åka buss till Helenedal, därifrån bar det iväg ut på Stora Delsjön runt (7,5 km) , plus en avvikelse på c:a 2x 2 kilometer ner till Skatås för att köpa en karta över området. Efter att varvet fullbordats gick jag sedan de dryga fyra kilometerna hem. Nu känns det att allt travande i de kuperade gatorna i Kvarnbyn varje vecka sedan i mars har gjort gott - har inte känt av några trötthetssymptom alls under långvandringarna.

För åtskilliga decennier sedan hände det att jag brukade springa Skatås milbana, men annars har jag inte varit speciellt ofta i Delsjön, så nu känns det som om jag har en del att ta igen! Eftersom det var söndag igår var det mycket folk ute och gick, sprang, stavvandrade, åkte rullskidor, cyklade och red i området - jag blev faktiskt rätt förbluffad över alla spänstiga människor som var i rörelse! Fast jag föredrog nog ändå att vandra i "lågtrafik" en vardag. Man hinner tankebehandla många frågor och händelser under en långvandring på egen hand!