14 februari 2007

MVH

Jag hör (dessvärre...) till dem som undertecknar mail och brev med "MVH" ibland, trots att jag inte tycker att det är speciellt vårdat. Det finns många som retar sig på förkortningen med viss rätt, och tycker att man gott kan skriva ut Med Vänlig Hälsning, "mer brått är det väl inte"! Vad som intresserar mig är dock inte så mycket att vi använder uttrycket, utan mer när vi började göra det. När jag ser tillbaka är jag tveksam till om jag själv skrev "MVH" för tio år sedan, eller såg andra göra det heller. Jag har sökt lite grann på nätet, men det är inte lätt att hitta något i denna fråga där. Den som har klart för sig när förkortningen började tillämpas i större skala är alltså välkommen att höra av sig!

Apropå avslutningsfraser så finns det på en sida som jag besöker ibland en flitig och vänlig (!) diskussionsdeltagare som envisas med att avsluta sina inlägg med "vänligen". Jag har känt den lille språkpolisen inom mig vrida lite på sig av olust inför det uttrycket, eftersom jag tycker att "vänligen" låter rätt strängt och mästrande. Söker man på Google efter ordet ser man att det oftast förekommer i uppmaningssammanhang, t.ex. "vänligen fyll i uppgifterna", "vänligen läs detta" eller "vänligen logga in på nytt".

Häromdagen råkade jag titta in på DN:s "Fråga om språket", och kan sedan dess glädja mig över att ha fått lite vatten på min kvarn - språkvårdaren Catharina Grünbaum skriver att hon hellre ser att den som korresponderar med henne avstår från avslutningsfras än skriver "Vänligen". Någon som tycker något i sammanhanget?

Vänligen...
Peter

10 kommentarer :

Anonym sa...

Många, kanske de flesta, på den sidan Du avser, skriver inte under inläggen alls. Vare sig med namn eller hälsning.
För att variera sig litet så skriver jag ibland hälsn.,vänliga hälsningar eller MVH eller Mvh och ibland bara namnet.
Det ligger inte så mycket tanke bakom, men ungdomarna brukar nog inte använda MVH.
Vänligen och frändligen är ganska gammaldags tycker jag, men det kan vara en persons egen "signatur".

Finns det inte värre saker att reta sig på så...
Kära hälsningar Eivor

Ptr sa...

Hej Eivor!

Det där med språkkänsla är ju personligt, och därför intressant att prata om - tyckte alla lika vore det ju skrutt till diskussion!

Jag använder alltmer sällan MVH, åtminstone inte i "officiella" sammanhang, eftersom många uppenbarligen inte tycker om det. (Att t.ex. underteckna en platsansökan med "MVH" är inte att tänka på!)

Diskussionsinlägg på debattforum brukar jag sällan sluta med en avslutningsfras, om det inte är ett personligt riktat inlägg, t.ex. ett svar. Annars tycker jag att hälsningen tar lite "tempo" från tråden, och man ser ju redan i ingressen vem det är från. (Fast jag stör mig inte på dem som tycker annorlunda!)

Inte sällan kan man läsa ganska fräna inlägg, där slutknorren "Med vänlig hälsning" känns ganska malplacerad...

Ha det så bra!

Peter

Anonym sa...

Hmmm... det här väcker tankar!:) Jag tycker vanligtvis att Mvh (inte med stora bokstäver - det är ju fel; man skriver ju inte Med Vänlig Hälsning...) är en lätt och enkel avslutning. Praktiskt också. Men lika ofta skriver jag bara "hälsningar" som låter mer personligt i mina öron. Sedan kan man ju utöka hälsningen med varierande adjektiv, om man vill...

"Vänligen" låter alltför byråkratiskt och stelbent, tycker jag. Jag har aldrig använt den avslutligen, tror jag. (Måste kolla på den sida ni talar om :))

Anonym sa...

....avslutningen, ska det vara förstås!

Ptr sa...

Hej Smulan!

Verkar som om vi har liknande tankar om det här! Är man lite praktisk så kan man ju, vad gäller underskrifter i brev som man skriver på datorn, skapa ett kortkommando, så att man skriver "Mvh" men får det utskrivet som "Med vänlig hälsning".

Läste i en uppslagsbok för skrivbordet igår, i en upplaga från 1961. Där vimlade det av "Högaktningsfullt" som avslut - det ordet är väl närmast utrotningshotat numera, även i officiella sammanhang?

Hälsningar

Peter

Anonym sa...

HÖgaktningsfullt minns jag att vi skrev när jag arbetade på kontor mellan 1961 - 1968.

Men jag kan inte komma ihåg hur vi inledde affärsbrev på svenska; här var och är det fortfarande Dear Sir/Madam, men vad skrev vi i Sverige? Och vad skriver man nu? Använder man titlarna Herr och Fru längre? Om inte, hur tilltalar man en främmande person skriftligen?

Ja, nu kom det här att hamna något utanfÖr ämnet men det är något som jag undrat Över länge.

Lillan

Ptr sa...

Hej Lillan, här kommer ett långt svar!

Jag kollade i "Uppslagsbok för skrivbordet" från 1961 igen, och någon motsvarighet till "Dear..." verkade inte finnas, man gick på smash direkt med med "Härmed...", "Åberopande..." och "Med anledning av...". Om man var riktigt tummis kanske man kunde börja med "Bäste...", men i våra dagar det är väl bara inställsamma reklambrev från "Det Bästa" som börjar så?("Bäste Axel Karlsson, grattis till gratislotten!")

Du-reformen har slagit igenom även på myndighets- och företagsnivå. Får man brev från Skattekontoret där man kallas för "Ni" så känner man det som snudd på en fientlig handling. Ett tag verkade det som om "Ni" var på väg att komma tillbaka, men i radioprogrammet "Språket" meddelade man i mars förra året följande: "Gisela Håkansson, professor i allmän språkvetenskap vid Lunds universitet, och Catrin Norrby, universitetslektor vid Melbourne University, har gjort en undersökning om vilket ord ungdomar väljer i artigt tilltal. ”Ni” verkar inte öka bland ungdomar, berättar Gisela Håkansson. Tvärtom, väljer de gärna opersonligt tilltal som ”vad får det lov att vara” eller undvikande ”kan jag hjälpa till med något”. De där opersonliga tilltalen påminner åtminstone mig om gamla svenska långfilmer...

Hälsn.

Peter

Anonym sa...

Å tack Peter fÖr det utfÖrliga svaret! Ja, nu minns jag " Med anledning av", och det får mig att plÖtsligt komma ihåg något vi använde mycket på kreditfirman där jag var anställd,nämnligen " Betr. avbetalningskontrakt nr....':)

Ja, jag har fÖrstått att det är mer eller mindre fult att säga ni numera, vilket var fallet även på 1700-talet, då det ansågs vulgärt enligt GÖsta Bergman.

Lillan

rosageisha sa...

Oj, jag använder oftast "Vänligen" som avslut och tycker att det låter trevligare än "Med vänlig hälsningar", lite varmare, lite personligare. Men nu när jag läser hur du ser på det blir jag lite osäker på om jag ska fortsätta med det, vill ju inte uppfattas som mästrande.

Ptr sa...

Rosageisha, känns "vänligen" rätt för dig så finns det absolut ingen anledning att sluta använda det. Min uppfattning delas nog inte av alla andra...

Vänligen ;-)
P.