19 november 2006

Globaliserad?

Ullhandskrabba, fri bild från Wikipedia
Att det kan gå krabb sjö på Vänern ibland vet vi ju, men att det nu även blivit en krabbsjö kommer nog som en nyhet för de flesta av oss! Redan för några decennier sedan dök det dock upp enstaka Ullhandskrabbor i Vänern, och på Naturhistoriska Riksmuséets hemsida anges de fortfarande som "inte särskilt vanliga" i svenska vatten. Men enligt gårdagens Värmlands Folkblad  ökar de närmast explosionsartat i Vänern, och en fiskare berättar att han under ett år själv fått upp över 300 stycken i sina garn! Därmed kan vi kanske förmoda att vårt land har fått sin egen variant av den norska jättekrabbsinvasionen! Dock är det inte bara vårt land som fått ta emot dessa nykomlingar i vår fauna, utan de har bl.a. spridit sig längs nordeuropas kuster.
Ullhandskrabbans hemmavatten finns annars i Kina, men man förmodar att de liftar med handelsfartygens ballasttankar. Krabban lever normalt i sötvatten, men förökar sig liksom ålen i saltvatten. Ännu har man inte kunnat konstatera någon inhemsk krabbroduktion i Vänern, men en forskare på Vänermuséet som VF talat med håller det inte som otroligt att det kan komma att ske.
"Den kan vandra 1,2 mil om dagen nedströms. Det finns uppgifter från Kina om att den har vandrat 140 mil", säger forskaren till tidningen, och han berättar att de tar sig fram gallant även på land, så slussar och andra hinder på vandringen mot havet är knappast några oöverstigliga problem för krabborna.

Problemet med krabbornas närvaro i Vänern är att de kan förstöra fiskarnas garn samt kan med sitt gångbyggande underminera kajer och liknande, om de förökar sig ytterligare. Men kanske finns det fördelar också: i Kina ses de som en delikatess! Så även om vänerfiskarna idag kastar tillbaka krabborna de får i nätet kan kanske Ullhandskrabba så småningom bli ett exotiskt inslag i restaurangmenyerna kring Vänern? Fast på andra sidan Atlanten, där man också drabbats av krabbinvasionen, är man inte särdeles optimistisk om krabbans värde som delikatess! I Baltimore Sun kan man läsa: "It would take a lot of Old Bay (ört- och kryddblandning) and beer to get one down. Those are ugly things," says Joe Anderson, manager and chef at Cantler's Riverside Inn near Annapolis. Because chefs often have their own language, we will recap Anderson's advice: lots of Old Bay and beer. "Yup, and hope for the best." Så ett råd till krögare norr om Vänern som vill satsa på något nytt får väl bli att locka med någon sexa Skogsstjärnan att skölja ner med, och till det norskt Macköl, som jag förstått är det ultimata ölmärket till (innan)havets läckerheter - "and hope for the best"... ;-)

Fotnot: det är inte bara Ullhandskrabban som är ny i våra vatten. Vid våra kuster har nykomlingar som kammanet, svartmunnad smörbult, hinnkräfta och tovig perukalg infunnit sig.

Inga kommentarer :