I Göteborgs-Posten idag hade Sture Hegerfors i sin dagliga skämtruta "P.S." en teckning av två hundar som läser på schemat utanför lektionssalen i hundskolan att dagens ämne är "matte" -"typisst götebosskt"( för att låna titeln från en av Hegerfors böcker)!Det fick mig hur som helst att fundera över när begreppen "husbonde" och "matmoder" (båda från fornsvenskan) blev "husse" respektive "matte". Efter en inte alltför djuplodande googling visar det sig att uttrycken varit i bruk omkring hundra år, "husse" omnämns t.ex. i Svenska Kennelklubbens tidning från 1911.
För min del förknippar jag "husse" och "matte" med hundägare, men uppenbarligen används uttrycket även av de som har en katt inneboende (man kan ju inte äga en katt!). Även i våra grannländer använder man sig av benämningarna "husse" och "matte", fast inte så ofta som hos oss, men mer i Norge än i Danmark (enligt min ovetenskapliga undersökning).
Åtminstone vi som är lite äldre minns nog Fridolf Rhudins klassiska monolog "den ensamma hunden", ursprungligen från Kar de Mummas nyårsrevy 1931, som inleds med ”Jag e´… jag e´ vovve här. Jag e´ hund här, hos Herrskapet Gustafsson. Husse och Matte, dom är på Oscarsteatern dom”, och där vi så småningom får veta att husse minsann har en annan matte när matte är borta.
Skivan som gjordes på det revynumret var länge vår mest sålda talskiva, och kanske innebar den det definitiva genombrottet för smeknamnen på husbonde och matmor. Fast nu sägs trenden vara att allt fler använder "mamma och pappa" istället för "matte och husse" när de talar om sitt förhållande till hunden (eller katten), och det är förstås deras ensak. Men när de börjar använda "tjejhund" och "killhund" istället för "tik" och "hane", då är vi några som tycker att man berövar djuret dess värdighet, så då börjar vi morra lite...
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar