Ingen dansk ko på isen?

Ekstrabladet kan inte hålla tillbaka sin förtjusning över att engelska The Telegraph har uppmärksammat festliga danska ordspråk som man låtit översätta till engelska bl.a. "Hair/beard in the mailbox" och "Cow on the ice". Vad gäller "skägget i brevlådan" så är det möjligt att det är ett danskt idiom som eventuellt kan tillskrivas Storm P ("der stod jeg med fletninger ned i postkassen"), men hur förhåller det sig med "kon på isen" egentligen? Här finns det läge att söka sig till Bengt af Klintberg för att få veta mer! Han förklarar att uttrycket i sin helhet lyder  ”Det är ingen ko på isen så länge rumpan är på land” och förekommer i variationer i mycket gamla talessätt, som i det näraliggande ”Ho som koen äger, han måste taga i rumpan”, som återfinns i Sveriges äldsta ordbok från 1604. Så just där nog ingen ko på isen - utrycket är förmodligen svenskt...

Till sist: den engelska journalisten tycker att det finns många konstiga djuranknytningar i danska idiom, som "det blåser en halv pelikan". Skall hon säga, som talar språket där man säger "it´s raining cats and dogs"!

"Tale som fôlk mä ongera!" töcker Monica

Jag minns en gammal historia som lär komma från Arvika. Förr i tiden när det kanske inte var så vanligt att affärsbiträdena kunde tala med turister på deras egna språk så satte en del upp skyltar på dörren med upplysningar som "We speak english", "Wir sprechen deutsch" o.s.v. En handlare retade sig lite på det där och satte upp en skylt med texten "Vi prater fôlkmål".

Kom att tänka på honom när jag läste om Monica i Deje, som reagerar på att lärare som pratar dialekt inbördes med varandra tilltalar barnen på rikssvenska. Och inte bara det - Monica upptäckte att hennes väninna som lär ha en vacker Sunnedialekt pratade rikssvenska med sin lille son.
"Vaffer gör di på dette vise?", undrar Monica, som nu går ut med uppmaningen "prat värmländska me ongera!" Ja, om man är värmlänning då, vill säga...

Döden i pannan

"Döden i grytan" minns jag som en gammal Rönblomdeckare, men jag har nu inhämtat att uttrycket har rötter ända bort i Gamla Testamentet. Efter alla larm om farlig mat fick jag för min del lite kalla fötter när jag träffade på "döden i stekpannan" i stekmargarinet när jag skulle brassa nötfärs häromdagen. Allt gick dock bra, min NötfärsTandoori åts med god aptit och utan några upptäckta sviter. 

Absolut!

Ser vid en googling att jag är lite synt ute med den här språkspaningen, många larmade redan runt 2009, men ändå: har ni märkt att "precis"- och "eller hur"-människorna nu har ett nytt favorituttryck - "absolut"? Sålunda kan det hända att när man beställt sin halva special i korvkiosken får svaret "absolut!" som kvittens. För mig låter det lite som en hurtig "kunden har alltid rätt-inställning", att "om du nu nödvändigtvis vill ha korv så skall du förstås få det!"

Personligen hittar jag bara ett ställe där jag tycker att "Absolut" passar som svar, nämligen på krogen när jag beställer en nubbe till maten. Om servitrisen då säger "Absolut" så kvitterar jag antagligen med ett  "ja tack!"

Hjältekonungarnas återkomst

Hockeyns historia är dess konungars?

Efter att ha sett en slutspelsmatch i ishockey på TV börjar man fundera på om det inte kan vara dags att hämta in Herman Lindqvist som bisittare? Det bör finnas ett behov av det, med tanke på alla "poängkungar", "målkungar", "före detta målkungar" och "matchhjältar" som det kryllar av på rinken. 

Ord till låns (3), ett insuffisant inlägg

Upptäckte till min fasa att jag missat att ägna intresse åt något låneord i mars, det måste rättas till - inga halvmessyrer här inte! Och det är just det vi skulle ägna oss, för ordet halvmesyr är levande i vårt språk som beskrivning för något som är "halvbra", "sådär". Men hur ofta hör vi det ursprungliga ordet mesyr? I Nordisk Familjebok 1913 kan vi läsa: "Mesyr (fr. mesure, af lat. mensura, mått), mått och steg, åtgärd", och enligt SAOB var innebörden en åtgärd för att åstadkomma eller förhindra något. Men idag är mesyr inte ofta använt i vårt språk, googlar man på "mesyr" får man 3620 träffar (varav många på andra språk), medan man får 16900 träffar på "halvmesyr" ("helmesyr" gav förresten 210 träffar).

När jag sedan använde Googles översättningsfunktion på mesyr från svenska till franska blev det "mesyr" även på det senare språket. När jag gjorde samma försök med "halvmesyr" fick jag förslaget "insuffisant", och när jag till sist sökte på "insuffisant" från franska till svenska fick jag förslaget "otillräckligt". Kanske då läge för en mesyr där man går från halvfranska "halvmesyr" till helfranska "insuffisant" om man känner halvmesyr vara otillräckligt?



 

Ord till låns (2): avanak

"Avanak"

 
Började ju i förra månaden att leta utländska "bra-att-ha-ord", och då föll valet på tyskans "waldeinsamkeit". Denna månads ord har sitt utsprung i Armenien varifrån det sedan har lånats över till turkiskan. Ordet är "avanak" och betyder "åsna", men liksom i svenskan synonymt med "dåre" och "dumskalle". Likhetstecknet mellan åsnan och dumheten verkar finnas i en mängd kulturer och språk, vet inte vad detta tappra men egensinniga djur kan ha gjort för något dumt! Men den som blir kallad för avanak kan nog utgå från att det inte är avsett som en komplimang...

Ord till låns: "Waldeinsamkeit"

Vissa låneord från andra språk kan kännas som en vitamininjektion, medan andra blir modeord som snabbt känns som söndertuggade tuggummin som kletar fast i språket. Länge har våra vanligaste låneord kommit från engelskan, men i takt med att vi reser allt mer kanske den engelskspråkiga dominansen bland låneorden blandas ut en aning. Ett färskt exempel på det är ett av fjolårets nyord, det japanska uttrycket hikikomori, som betecknar unga som isolerar sig i hemmet.

Jag skall inte vara sämre utan utser härmed ett eget låneord för januari 2014, nämligen waldeinsamkeit. Det är väl på sitt sätt också en beteckning för en alienation, men för mig har det en mer positiv innebörd eftersom jag älskar att ströva i ensamhet i skogen. Den sortens ensamhet innebär samtidigt en gemenskap med naturen, det vilda och i grunden med "alltet", och det är väl ingen tillfällighet att känslan ibland tangerar det religiösa. Vi har ju hört talas om eremiter som dragit sig undan i ensamhet och till skillnad från hikikimorianerna ändå inte upplever isolation.

Idag är det t.o.m. en affärsidé att hyra ut eremitkojor ute till skogs, medan andra söker sig inåt gemensamt med andra och söker ensamheten på retreatgårdar. Gemensamt för ensamhetsturismen är att den kostar pengar till skillnad från att ta en egen promenad i ett närbeläget strövområde, där enstaka möten med främlingar sällan känns särskilt betungande. Sådan är min waldeinsamkeit, men jag hittar inget bra svenskt ord för upplevelsen. Det är i varje fall inte "skogstokig", åtminstone inte i den form den brukar förekomma numera... 

P.S. Det blev nog ett nyord "på köpet" här ovan. "Ensamhetsturism" gav ingen träff när jag sökte det på google, men nu finns det alltså!  D.S.

Mitt i ordflödet

Klicka för större bild!

Som vanligt så här års så presenterar Språkrådet sin lista över nyord, uttryck och benämningar som berikat vårt ordförråd under det gångna året. Kände att det var läge för en Tjavvometer om detta, där rött betecknar ett "hett ord" och sedan sjunker det i skala så att ord på den blå markeringen är ute i kylan för min del.

Annars är det nog så att jag mera oroar mig för de ord som vi får ta farväl i SAOL, Svenska Akademins Ordlista. Visste ni att det pågår en formlig massaker på gamla hedervärda ord i vårt språk och att inte mindre än 7000 ord står i kö vid språkets ättetupa?

Ta gamla brukbara ord som apgaffel, avelsam, burschikos och ruckinrättning - vad var det för fel på dem?

Och kommer vi någonsin att över förlusten av twistmelodi, ungflicksskratt. ungherrskap, tårmildhet, vekhjärtenhet,  velocipedlykta, utsocknesfolk, obygdssocken, dunderkarl och gamlafrun?




Så var det här med gamla fina yrkesbenämningar. Följande jobb hör till sådana som det numera inte är lönt att söka hos AF: expovärdinna, marketentare, nomadskolinspektör, vaudevilleförfattare, korsarkapten, månadskarl, ladufogde och lantpolis.

Men de nya orden skall inte känna sig för säkra på att de kommer att överleva särskilt länge! Ta ordet "Mobilblottare" t.ex. I februari 2002 var det Månadens Ord på Språkrådets hemsida och presenterades då på följande vis: "Mobilblottare är personer som talar högt i mobiltelefon om mycket privata saker utan att bry sig om att omgivningen hör vad de säger. Snarast verkar de njuta av det på ett sätt som påminner om personer som har en sjuklig drift att blotta sig offentligt. Sociologer kan avslöja att några till och med bara låtsas ha ett samtal för att exempelvis kunna få skryta om någon erotisk bragd. Motsvarande ord finns också i norskan (mobilblotter). Problemet torde dock vara spritt var helst en mobiltelefon finns - och mänsklig svaghet."

Nu visar det sig att detta utmärkta ord raderas i SAOL - högst kuriöst!

Ett annat ord som jag tycker blir svårt att avvara är paskillant, som är benämningen på en smädesskriftsförfattare. I dessa tider då vi har fler paskillanter är någonsin på nätet tvingas vi alltså skiljas från denna utmärkta benämning, Beklagligt!


Fotnot: Gick du bet på orden så är här deras betydelse enligt SAOB, Svenska Akademiens Ordbok.
APGAFFEL; sjöterm,  "På skepp benämnes .. stormastens (gaffel) "ap-gaffel".
AVELSAM : "På desse senare 10 års tid (har) afvelsamheten här bestigit sig til något mera än 5. barn på hjonelaget. GADD Intr. i VetA 1761"
BURSCHIKOS: "om person o. sak (sätt, väsen o. d.): som är på studentmaner, otvungen o. lefnadsglad, uppsluppen, studentikos"
RUCKINRÄTTNING. "inrättning i fjäderur, medelst vilken storleken av orons svängningar o. därmed urets gång regleras."

Positiv desperation

Guldjakten i fotbollsallsvenskan är i full gång, och en av guldkandidaterna är IFK Göteborg. Deras tränare Mikael Stahre har, som jag trodde, myntat uttrycket "positiv desperation" som en metod för spelarna att plocka åt sig guldet. DN skriver:

"För att det ska ske så gäller det att få spelarna att älska läget, att njuta av den ”positiva desperationen".
-Man skall inte bara gilla läget, utan ta vara på läget och leverera när det börjar dra ihop sig, förklarar Mikael Stahre och utvecklar resonemanget:                                                                   

– Det handlar i grund och botten om vinnarattityd som man kopplar till glädje och att man vågar spela ut. Vi ska tro på det vi gör, men samtidigt måste det finnas någon form av spets så att man tar tillvara läget ordentligt.                                                                                                                          
– Det är därför man håller på med det här och klubbar lägger ner stora pengar och resurser för att hamna i läget där man slåss om de ädlaste medaljerna."

Frågan är om det han talar om verkligen är "positiv desperation"? För mig låter det mer som en fråga om självförtroende, att våga spänna bågen. Den positiva desperationen är som jag ser det en dold resurs som man tillgriper när allt annat visat sig vara verkningslöst. Det här är i  fri översättning något jag hittat om positiv desperation på ett amerikansk sida:
"Desperation är ett tillstånd när allt ställts på sin spets i förhållandet till någon eller något. Desperationen kan vara positiv eller negativ, den positiva desperationen kan få oss att ge vårt yttersta för att uppnå något vi brinner för. Det får oss att kämpa för att förverkliga en dröm vi har eller ett mål vi satt upp, och ibland kan själva tillståndet och ansträngningen i sig vara en belöning och kanske i sig en skjuts framåt. Skådespelaren Jim Carrey har sagt att "desperation är en nödvändig ingrediens om man vill lära eller skapa något. Den som aldrig är desperat någon gång är ointressant." Men någons desperation kan också upplevas som negativ av andra om man uppträder för ivrigt och påstridigt i fel sammanhang.  Som Douglas Horton, en amerikansk teolog (1891-1968) uttrycker det: "Att uppträda desperat är som att stjäla från maffian - man drar lätt fel uppmärksamhet till sig". Så rådet är alltså att om man befinner sig i en desperat process i jakten på något eller någon så skall man inte annonsera det utåt genom tal eller uppträdande."

Om man skall tolka den beskrivningen så är risken alltså att man förtar kraften i den positiva desperationen genom att på förhand tala om den som ett medel för att uppnå sitt mål, och att man inte lyckats nå fram till sin verkliga kompetens på andra vägar.

Bortsett från det så visar det sig alltså att själva begreppet inte är något nytt påfund, åtminstone inte i USA. Jag har roat mig att googla lite på uttrycket och får det till att det först (?) användes i Sverige av en bloggare i april 2009 när hon försökte att få tag i biljetter till Mikael Jacksons Londonkonsert (som f.ö. ju aldrig blev av, av kända skäl). Sedan har det poppat upp i idrottssammanhang några gånger, men det var först när Stahre lanserade det i veckan efter Blåvitts seger mot AIK som uttrycket verkar ha nått rubrikerna. Jag misstänker att det kommer att bli mer frekvent använt framöver.

I skämskuddens land

Skämskudden "Tjavvel"

Lika given pryl framför teven som TV-kannan var för mor och far en gång i tiden tycks skämskudden ha blivit för oss. Var och varannan tittare verkar numera vara försedd med en snabbt greppbar kudde att hålla framför ansiktet när upplevda anledningar till skam strålar ut från rutan. Speciellt överkänsliga tycks vi som kollektiv vara när en svenskfödd person råkar tala engelska på sådant sätt att det nationella ursprunget kan anas. "Åhh nej, hjälp! Det hörs ju att hon är svenska!" Kan det bli värre?

"Jag skäms lite över Petra Mede och hennes svengelska", hördes således någon mumla ur sin skämskudde efter gårdagens ESC-semi. Jag kan utan att behöva tillgripa kudden erkänna att jag inte såg utsändningen. Kollade på hockeymatchen i VM mellan Sverige och Danmark i stället, och där kunde man ha behövt kudden, så dåligt som svenskarna spelade...

Åter till språkkudden - här är lite framgooglat i ämnet:

"Åh herregud, nu har jag kollat in Morgan och Ola-Connys första etapp på sin starka resa i Usa. Hur man kan vara så urdålig på engelska som de där två begriper jag inte, speciellt inte när man inte är äldre. De måste skolkat på varenda engelskalektion i skolan. Jag kommer slita upp alla skämskudde som finns om jag ska titta vidare på hela serien."
(Borde det inte vara skämskudde där för stavningen av "Usa" då? Heter det inte deras (starka) resa? Och bör det inte vara "skämskuddar" i plural? Just wondering...)


"Skämskudde fram när Ranégie gästar Udinese Tonight och pratar engelska. "Yäs, yäääs, yääääs" på bredaste göteborgska dialekten." 

 "Skämskudden. Jag måste jobba på det här med att jag inte kan se svenska programledare göra intervjuer på engelska. Jag är så säker på att de kommer att göra bort sig att jag stänger av innan de ens har hälsat på veckans hollywoodkändis."

 "Jag fick ta fram skämskudden. Dåliga sångerskor/sångare, tråkiga, okänsliga framförande, dåliga texter för att inte tala om de engelska uttalen!"

Och så vidare i all oändlighet! Det är ju samtidigt lite kul att vi sitter där med vår skämskudde i högsta beredskap när våra landsmän pratar engelska, men blir så barnsligt förtjusta när en gästande engelskspråkig artist försöker säga några stapplande fraser på svenska. Kanske är det så att vi då känner oss "sedda på rätt sätt" av omvärlden, medan om vi tror att någon engelskspråkig hör en svensk tala undermålig engelska så finns anledning till nationell oro över det?

Fast nej, jag blir faktiskt inte riktigt klok på det där kollektiva svenska språkliga mindervärdeskomplexet! Hur kan man skämmas för att andra svenskar råkar tala engelska dåligt, eller kanske ibland t.o.m. utmärkt, men med knappt skönjbar svensk betoning? Vi borde skämmas! 

När plockade vi fram våra kuddar för första gången då? Lite vägledning kan vi få av att "skämskudde" var månadens ord från Språkrådet i mars 2008, men efter att man föreslagit det som nyord känt tidigast 2002 så kom det läsarreaktioner från sådana som stött på ordet redan på 1980-talet. Själva ordet förklarar rådet så här: "Skämskudde är ett lite skämtsamt uttryck för situationer när man skäms, rodnar eller tycker att något är så pinsamt att man (bildligt talat) skulle vilja ha en kudde att gömma ansiktet bakom. Det används särskilt ofta om tv-tittare som vill plocka upp en kudde ur tv-soffan och gömma sig för pinsamheterna i tv-rutan."  

Jag har en affärsidé: jag tänker försöka avtala med alla TV-försäljare att leverera min ljudisolerande och bitvänliga skämskudde med varje såld TV-apparat. Det borde väl kunna bli en given försäljningssuccé?

Vi förstår inte varandra!

Förra veckan tittade jag på ett trevligt program om öl, som lämpligt nog gjorde ett nedslag i Danmark, där man ju inte har några problem med at svinge en bajer til frokost utan att skämmas. Det jag reagerade mest på var inte det avspända förhållandet till öl, utan mera att den svenske programledaren och de danska medverkande mestadels konverserade på engelska (trots att man var på nykter kaluv!). Det verkar föreligga ett accelererande kommunikationsproblem, som inte bara är svenskt-danskt utan även norskt-danskt. "Det har skett en utveckling där man talar snabbare och otydligare, vissa ändelser försvinner och vissa ljud uttalas mindre distinkt än förut", säger Sabine Kirchmeier om det danska uttalet, och som chef på danska språknämnden vet hon nog vad hon talar om.

Inte nog med detta: forskare påstår att danska småbarn föredra att tiga allt längre innan de ger sig i kast med modersmålet, eftersom de tycker att danskan är svårbegriplig. Redan på det första ord som barn brukar tycka är användbart, "mor", kör det ihop sig för de små, enligt språkforskaren Dorthe Bleses.

Nu är det inte bara språkligt som det går grus i det mellanfolkliga umgänget ibland. "Far, far, det är danskar i affären!", skrek Elof upphetsat i en gammal galenskaparsketch. Nu verkar danskarna säga det samma, fast om oss. "Svenska arbetare upprör Danmark", skriver Kvällsposten. "De kommer her og tager vores job, tag hjem til Sverige", tycker många kunder, medan arbetsgivarna däremot gillar den svenska arbetsmoralen. "Jag anställer bara svenskar. Den danska personalen jag har haft har varit lat. Det låter grovt att säga men det är mycket "mañana, mañana" över dem. Man måste vara efter dem för att få dem att städa, även om det står i deras kontrakt", säger en (svensk) butikschef. Någon mer än jag som kommer att tänka på Manuel i Fawlty Towers? Nåja, lite syskongnabb vi hör till, vi kan nok godt lide hinanden, trots allt!

Fast det är inte bara det talade danska språket som kan vara knepigt! Ekstra Bladets rubrik här nedan vållade mig lite huvudbry innan jag läste mig till att det rörde sig om att man hittat den 370 millioner år gamla fisken Euphanerops, som tros vara en av de första som uppvisat parvisa bakfenor. Detta lär ha varit något som hos senare arter utvecklades till ben, vilket visade sig bra att ha när de tog klivet upp på torra land. En betydligt intressantare historia än vad rubriken utlovade för en svensk...

"Tiden är inne"

Så skedde då invasionen, och i stora horder vällde de över gränsen och spred skräck och förvirring i grannlandet. Nordkoreanerna? Nej, jag talar om norrmännen, som igår traditionsenligt intog sin gamla besittning Strömstad. Sverige svarade med hästpatruller, polisbåtar, -helikopter och stängda systembolag. Fast den lokale polischefen verkar ganska luttrad, och säger till norsk press att  "han synes det er hyggelig med det norske besøket". Ja, det är ett friskt folk, dessa norrmän! Medan vi, søta bror, kryper ihop i kylan och ber om vårens snara ankomst så ropar norrmännen något om "tidenes beste påskevvær" innan de frustande försvinner in i första bästa snödriva.

Vi har ju redan varit inne på Nordkorea, och många av oss har nog fått morgonkaffet i vrångstrupen inför de svarta extravinjetterna och krigsfeta rubrikerna i framförallt svensk kvällspress. Kim Jung-Un står i begrepp att angripa USA, och det verkar bara vara ren tur om inte vargavintern skall övergå i atomvinter redan innan påsken är över. Ja, situationen är förvisso bekymmersam, men det underliga är att när jag nu på morgonen surfat runt till de större tidningarna i omvärlden så finns det ingenting eller på sin höjd små notiser om det eskalerande läget på Koreahalvön. Man skall givetvis inte underskatta den galne diktatorn, men frågan är varför just vi Sverige tycks bedöma läget så mycket allvarligare än vad omvärlden verkar göra. Om vi verkligen står på randen till WWIII borde väl FN:s generalförsamling suttit i extramöte vid det här laget?

I övrigt kan noteras att Vatikanen gått ut hårt den här påsken. Den nytillträdde påven Franciscus har under skärtorsdagen varit  i Romfängelset Casal del Marmo och tvättat och kysst tolv unga (och troligen) generade  fångars fötter. Kanske en oväntad konkurrent för fotfiskpedikyristerna att se upp med? 

Franciscus företrädare Benedictus XVI har å sin sida önskat ge katoliker runt om i världen "en sista gåva" i samband med sin avgång genom att åter visa Turinduken, den svepning som Jesus påstås ha legat i efter korsfästelsen. Motiveringen till visningen låter kryptisk och skulle kanske kunna duga för Dan Brown att skriva något på. Nu visar det sig dock att det "händelsevis" är en bok av andra författare på gång redan idag. Den heter  Il Mistero della Sindone, Mysteriet med svepningen, och sägs innehålla "häpnadsväckande uppgifter" om svepningen. Att påven i samband med boklanseringen visar svepningen är väl ett tecken på att även Vatikanen är med sin tid.

Till sist fick jag igår ett bevis på de hårda livsvillkoren för oss pensionärer. Träffade en för dagen något framåtböjd f.d. kollega på stan. På frågan hur det var fatt berättade han att han hade ryggskott, vilket jag i och för sig redan anat. "Jaha, du kanske gjorde något tungt jobb igår då?", frågade jag försiktigt. "Ja, jag löste Soduko", stönade han.  

Bonnläpparna hångelsviker

                                 


Jag hör inte till dem som håller mig uppdaterad om vad som händer i alla grasserande dokusåpor, men en sak har jag märkt - de tycks skapa en mängd nya uttryck i svenska språket! Redan tidigt i  dokudramat "Bonde söker fru" dök ordet "hångelsvek" upp, och det finns även på aftonbladet.se idag (tillsammans med "hångelskörd"- även det låter som något nybildat).

Om ordet "hångelsvek" inte redan finns i SAOB så är det väl bara en tidsfråga innan det dyker upp där. Kanske kommer det att förklaras så här: "HÅNGELSVEK, om handlingen l. förhållandet att svika förväntning(ar) om närgången (o. handgriplig) kurtis gm att ådagalägga falskhet l. trolöshet o. d.; ofta mer l. mindre liktydigt med dels: falskhet l. trolöshet, dels: bedrägeri l. svikligt förfarande, som en obeskrivlig förnimmelse av tidens djupa svek, där den stormar fram genom nya liv och med kall likgiltighet lämnar de förbrukade i sticket."

Khvinnor av idagh

-

Jag stod och bläddrade förstrött bland gratulationskorten nära disken i bokhandeln, så jag kunde inte undgå att höra vad som utspelade sig när en yngre dam närmade sig kassan på höga klackar och med kalvaktig spretig gång.
 "Jag undrar om ni har "Femtio nyanser av grått" inne?", frågade hon kvinnan bakom disken.
Expediten skakade på huvudet och log beklagande.
"Nej, den är tyvärr slut", förklarade hon. "Men om jag får ert namn så kan jag kanske lägga undan ett exemplar när vi får in den igen".
"Ja, det vore hemskt vänligt!", sade kunden. "Jag heter Lena Knaslund-Tabaravarovitj", tillade hon.
Oj!", utbrast expediten, "hur stavar ni det?"
"Menar ni Tabaravarovitj?", undrade kunden. "Det är Te-a-be..."
Längre hann hon inte innan hon avbröts av expediten.
"Nej, förnamnet -stavas det som det låter?", frågade butikskvinnan  med lätt oro i rösten.
Kunden log överslätande.
"Nej, det skall vara med två "h", förklarade hon tålmodigt. Ett efter "l:et" och ett på slutet - Lhenah".
Kvinnan bakom disken öppnade munnen på vid gavel.
"Det menar ni inte", skrek hon när hon återigen fått luft i lungorna. "Guuud så häftigt!"
Så lutade hon sig över disken som i förtroende, men hennes röst hördes i hela butiken.
"Själv heter jag Vera". Hon nickade förnumstigt. "Vera med tre h".
"Oootroligt!", stönade bokköparen, samtidigt som hon gick mot dörren med mannekängstyltande gång.
Expediteten vände intresset mot mig.
"Tjejsnack", förklarade hon glatt. "Visst är vi kvinnor spännande! Tre "h" - det kunde ni väl aldrig ha anat?" 

Ord för dagen: "samfund"

Ordet `samfund´ i daglig svenska är väl av tradition främst förknippat med religiösa rörelser, trossamfund. Det används också av lätt pompösa organisationer, typ Sällskapet De Nio", eller "Samfundet S:t Erik".  Men främst förekommer det i begreppet `världssamfundet´, = "det internationella samfundet, politisk sammanfattande benämning på FN och dess medlemsstater, liksom andra internationella institutioner med kompetens att fatta beslut med verkan för de internationella relationerna", som NE skriver.

"Världssamfundet" är något av en klassmarkör (i likhet med ordet "incitament" t.ex.), alltså inget ord som vi på golvet svänger oss med, utan mer reserverat för de finare kretsarna av forskare, mediafolk och andra språksnobbar. Nu verkar det sprida sig, i dagens morgoneko hörde jag ordet  i två nya sammanhang, ett var "forskarsamfundet".  Känns som läge för att hålla koll på vilken grupp som anammar ordet härnäst!

I norskan och danskan används ordet ´samfund´ mer i dagligt tal som en beteckning på samhället i stort. "Den danske ordbok" skriver följande om ordets ursprung: " oldnordisk samfundr 'sammenkomst' sidste led er gammeldansk fund 'møde, sammenkomst', egentlig 'det at finde sammen'". 


Enligt Googles Ngram Viewer hade ordet `samfund´ sin senaste topp i mitten av nittonhundraåttiotalet, därefter har det dalat i popularitet, men om min spaning håller så kommer vi snart att höra det oftare igen.

Historiens röst har tystnat

Bakgrundsfotot på Kalmar slott Martin Grädler (Wikipedia)

"Han förstod att med sin röst omedelbart påverka sina åhörare". Citatet handlar inte om Hans Villius, utan är ur ett radioprogram  från 1965 om Winston Churchill som talare, men det är Villius själv som säger orden, och de hade lika gärna kunnat gälla honom själv.

Mannen om vilken det sagts att han knappt ens kunde beställa en sillsmörgås på krogen utan att folk omkring trodde att andra världskriget brutit ut på nytt, TV-profilen Hans Villius, avled igår i sitt hem, 88 år ung. Vi talar lite slarvigt om förmågan att "gå genom rutan", men Villius hade verkligen den egenskapen! Han är nog den ende som skulle kunna läsa upp scummanifestet och få det hela att låta trovärdigt.

Hans Villius var professorn som levde upp till Karlfeldts rader " han talar med bönder på böndernas sätt men med lärde män på latin" - kort sagt, han kunde uttrycka sig på ett sätt som vi alla förstod. När Sveriges Historia berättas för vår generation är det Hans Villius röst vi hör. 

Att tala om Hans Villius utan att nämna hans ständige kompanjon Olle Häger är omöjligt. "Dubbelpianisterna" (som Olle Häger kallade sig och Villius) försåg oss med historier som utan dem skulle ha varit glömda. Deras samarbete har t.o.m. blivit föremål för en akademisk avhandling, "The Historian-Filmmaker”s dilemma. Historical documentaries in Sweden in the Era of Häger and Villius". Efter att ha delat på jobbet blev det så småningom så att Häger var den som skrev texterna och Villius den som läste upp dem, och det var hans röst som på något förbluffande sätt skapade närvaro och skänkte liv även åt de mest bleknade filmsekvenser.

Men Hans Villius var inte beroende av TV-mediet för att nå ut till lyssnarna. Han skrev flera uppskattade böcker, och i på nätet kan vi lyssna på många intressanta program från radioarkivet. Det är trevligt att höra hur Villius redan innan hade fått ålderns timbre på stämman hade funnit sitt personliga sätt att berätta en historia.

Nu har rösten tystnat, men för många av oss den blir aldrig inaktuell.

Grodperspektiv

LCD Soundsystem: "New York, I Love You But You're Bringing Me Down". (Mer musik finns här.)

• Man har ju levt med föreställningen att de djur som återstår att upptäcka i regel håller till i någon avlägsen regnskog i Sumatra eller i en bambubuske i Vietnam. Fast biologen Jeremy A. Feinberg har upptäckt en leopardgroda som föredrar att bo "right through the very heart of it"- i Midtown Manhattan med omnejd!

• Mr Feinberg kom grodan på spåret när han gjorde en exkursion i Staten Island 2009 och hörde en leopardgroda som bara kväkte en gång, i stället för att dubbelkväka som den sydliga leopardgrodan. Nu har man fastslagit att det rör sig om en egen art, men man har dock inte hunnit döpa den ännu. Att "Feinberg" kommer att ingå i dess latinska namn är nog rätt troligt...

• När jag skulle dra mig till minnes andra ovanliga djur i storstäder kom jag att tänka på Stig Grybes fågelskådare, som såg en flock vita örnar. Han såg dem efter en Waxholmsbåt...

• Men om vi håller oss till kväkarna så är väl de största grodorna i Stockholm de mallgrodor som vill att budskapet ”Stockholm – the Capital of Scandinavia" "ska förmedlas i ord eller som symbol och ska finnas med i all stadens övergripande kommunikation”. Låter som en tanke knäckt bland de finniga ynglingar som häckar på huvudstadens hockeyläktare och som kallar alla från landet utanför tullarna för "bönder"...
  

• Oppositionen i Stockholm invänder att skjortan börjar kännas trång när tjänstemännen allt oftare tvingas "kommunicera ut" en borgerlig skönmålning av Stockholm. Om detta säger finansborgarrådet Sten Nordin (M): "”Vi stänger inte dörren för medborgarnas yttrandefrihet. Privat får de självklart tycka vad de vill”. Kanske skall man tillägga: "Än så länge"?

• Nu är det inte bara vi "bönder" som har reagerat, så har även representanter från övriga skandinaviska länder gjort. " Det är typiskt svenskt storhetsvansinne", säger en norsk författare, och knådar in alla svenskar i den surdegen. Norrmannen förordar istället länken Oslo-Göteborg (eller "Sveriges framsida" som de Go´a gubbarna helt berättigat säger) -Köpenhamn som en skandinavisk pulsåder.

• Det intressanta är att Skandinavien inte är ett välkänt begrepp utanför de länder som ingår i detta begrepp. Förre generalkonsuln i New York Olle Westberg skriver att "Sweden" är betydligt mer känt i USA och Kina än vad "Scandinavia" är.

• Det betyder väl då att om idésprutorna i Stockholms stadshus istället hade nöjt sig med "Stockholm - the Capital of Sweden" så hade man dels talat sanning, dels hade omvärlden förstått vad man talar om, och dessutom hade man inte retat upp de nordiska (!) grannar som man bland annat driver Scandinavia House i New York tillsammans med.
  

• Kanske hade det även varit en fördel om stockholmarna talat svenska till oss, sina landsmän, för även inrikes gäller denna engelskspråkiga slogan. Fast det är nog så att vårt gemensamma språk börjar bli skrotfärdigt. En bra indikator på detta är TV-tablån för kvällen.
  

• En snabb koll säger att SvT1 i kväll visar "The Missing", "White Chics" och "Game of Throns", SvT2 har premiär för den nya serien "The Shadow Line" följd av "The Wire".Går vi till TV3 så finner vi en orgie i engelska titlar: "Parenthood", Top model" "Project Runway", "Adam live", "Quantum of Solace", "Rise of the machines", "How I met your mother", "Daylight", "Summer G" och "The Bill Engvall show". TV4 visar "Biggest loser Sverige" (sic!), "The Voice Sverige" (lika "Sic!"), "Modern family", "Castle" och "Boomerang". På TV5 kan vi avnjuta "America´s funniest home videos", "Homeshopping", "Grey´s anatomy", "Rules of engagement", "The middle", "Wipeout Vinter" (!), "Criminal minds"och "Murdoch mysteries". Det finns massor av kanaler kvar att redovisa, men det får räcka med de här utdragen.

• Som en ropande röst i öknen i form av Aftonbladets Peter Kadhammar skrev för ett tag sedan: " Om det fortsätter kommer vi snart att snubbla fram i ett språkligt träsk där vi inte behärskar något uttrycksmedel. Vi blir ett folk av halvanalfabeter som hankar sig fram på ömsom svenska fraser, ömsom engelska, och när språket blir grovhugget blir mänskliga relationer det också."

• Hörde ni det uppe i "the Capital of Scandinavia"?
  

Cackling in the henhouse

• I DN idag berättar en språkdoktorand på Stockholms universitet hemligheten bakom en välbesökt blogg. Så här skriver hon: "Om jag skulle ge samma tips till Carl Bildt som Kissie skulle det vara: skriv om sådant som intresserar dig själv, inte om något du tror intresserar andra. De som söker sig till bloggar är ute efter att lära känna personen bakom bloggen." Så var så god, här är vad som intresserar mig idag!

• Apropå goda råd så har vi i vår kommun en enhet som i all välmening "kommunicerar ut" språkråd till sina tjänstemän. Det senaste började sålunda: "Kommuniktaion på mottagarens villor är ledstjärnan för stadens information och kommunikation." Stark början där, med två fel redan i första meningen! Kan tänka mig att kommunikatörerna i kommunen snart får sällskap av korrekturläsare...

• Och angående språk så har det nya personliga pronomenet "hen" orsakat en livlig debatt. Aftonbladets kolumnist Natalia Kazmierska skriver i tidningen idag: "Själv tycker jag att det lilla ordet är otroligt uppfriskande. När jag bläddrar i gratistidningen Nöjesguidens senaste nummer, där ”hen” används konsekvent i alla texter, känner jag … eufori. En sprittande, fnittrig känsla av att allt är möjligt." Kazmierska har dessutom sin egen (queer)teori om ordets uppkomst: "Att det plötsligt ploppar upp nu kan ha att göra med ett nyvaknat intresse för transsexuellas rättigheter: i både Nepal och Australien har ett tredje kön, X, nyligen införts bredvid man och kvinna i passen."

• Personligen tror jag att om begreppet "hen", som ju betyder "höna"på engelska, hade myntats av sexualkonservativa krafter som en etikett på det tredje könet så hade ordet för länge sedan varit bespottat och fördömt av Kazmierska m.fl.
  

• När vi ändå är inne på språkområdet så läser jag i GP idag följande: "En personbil som körde i upp mot 200 kilometer i timman på E6 stoppades med hjälp av spikmatta." Märkligt det där hur bilisterna ständigt passiviseras av journalisterna; det var väl ändå föraren som körde så fort, inte bilen? Bilarna kör inte, och de krockar inte heller, det är förarna som krockar! Eller?

• Nu garagerar vi språkpolisen för idag!

• SvT försöker febrilt hålla mellogrytan kokande. Färska rubriker på deras hemsida: "Andra chansen minut för minut." "Så öppnar Sarah Dawn Finer Andra chansen." "All info du behöver om Andra chansen." Som H C skrev: "En lille fjer kan nok blive til fem høns!"

• Ser att amatörerna i Vasaloppet blir sämre och sämre, enligt SvD. Fortsätter det så här kan man väl börja valla för start snart? Fast sanningen är kanske att glappet mellan de bästa och de sämsta även beror på att de bästa blivit så mycket bättre...

• Att prins Carl Philip körde skatevasan igår uppväger nog inte riktigt att Northug uteblir från den "riktiga Vasan". Trots allt -vad är väl en glidarprins mot en skidkung?

• Å andra sidan är det spännande att Danmarks kronprins plus den engelska kungahussläktingen Pippa i morgon ställer upp i Vasaloppet. Trevligt med kungligheter i loppet, och från i vasaloppssammanhang exotiska länder dessutom!

• Detta har bl.a. inneburit att AP kostar på loppet några rader, och de skriver till och med ut namnet i fonetisk skrift ("VAH-sah-lowpet"). Låter som om Hipp-Hipp-gänget varit inblandat?

• Medan vi i vårt land njuter av det tidigare vårvädret har mars månad börjat med intensiva tornadoutbrott i amerikanska Hurricane Alley, och stormjägarna har fullt upp att göra. Experter fruktar nu att 2012 kan bli ännu ett svårt tornadoår, liksom 2011 var. Då dödades 550 personer i tornadostormarna, vilket var den högsta siffran på nästan hundra år. Detta trots att det nu finns förbättrade prognosmöjligheter och säkrare stormskydd.

• Tyvärr finns det nog ett korn av sanning i det gamla lakoniska talessättet, att "alla klagar på vädret, men ingen gör något åt det"...

• Så till sist ett litet P.S, dagens positiva nyhet måste ju vara räddningen av den lille kille som satt fast i en klippskreva i Kjugekull. När räddningsledaren beskrev gossen som "liten och rädd" kändes det otroligt sorgligt, desto roligare att kommentaren sedan förbyttes till att han (liksom sina föräldrar) varit "otroligt duktig", och att allt gick bra! Att de hängivna räddarna fällde en glädjetår visar väl hur prekärt läget i själva verket varit, och även vi som följde kampen på avstånd fick nog lite till mans något vått i ögonvrån när allt löste sig lyckligt till sist.
  

Tjänare Tjängvid, hur är det fatt?

P.A. Säve (1811-1887) var en trägen upptecknare av det gamla gotländska kulturarvet. I tidskriften "Förr och Nu" 1874 drog han en lans för traditionella gotländska förnamn. Så här skrev Säve: "Men, med anledning av våra jordfasta och uråldriga ortnamn i allmänhet, må jag slutligen nämna, att Gotland, som på folkdjupet ännu har kvar så mycket fornnordiskt, också har en hel mängd af gamla ortegna karl- och kvinnonamn, såsom Strange, Malde, Byri, Dines, Halle, Grels, Kort, Mas, Udde, Brun, Frede, Ottmar, Lyllof, Emmik, Temme, Tjängvid, Kasten, Troe, och Tjelle samt Helka, Hallvi, Elna, Barva, Kynnika, Agitta, Marinka, Engelfrid m.fl., af hvilka många mycket väl skulle kunna till bruk upptagas."

Hur gick det då? Jo, så här ser det ut i riket idag enligt SCB:s namnsök på förnamn:
11 män har förnamnet Strange. Av dessa har 1 det som tilltalsnamn. Dessutom finns det 6 kvinnor som heter så, dock ej som tilltalsnamn.
7 män har förnamnet Dines. Ingen av dem har det som tilltalsnamn.
9 män heter Halle, 4 har det som tilltalsnamn. Även 8 kvinnor har Halle som förnamn, samtliga har det även som tilltalsnamn. (Kanske Halle Barry har inspirerat?)
62 män heter Grels, 25 av dem bär det som tilltalsnamn.
Förnamnet Kort är det 1 man och 2 kvinnor som bär, dock ej som tilltalsnamn.
Mas har 14 män som förnamn, varav 4 som tilltalsnamn, och av 7 kvinnor som har detta dopnamn bär 4 det som tilltalsnamn.
Udde heter 9 män, varav 1 har det som tilltalsnamn.
Förnamnet Brun bär 10 män, varav 1 har det som tilltal. Av de 8 kvinnor som heter Brun i förnamn har ingen det som tilltalsnamn.
Frede finns det 81 man av, därav 31 som tilltalas med det. Även 2 kvinnor har dopnamnet Frede, av vilka 1 har det som tilltalsnamn.
Ottmar är det 31 herrar som döpts till, varav 6 bär det som tilltalsnamn.
Emmik finns det en kvinna som heter, och det är även är hennes tilltalsnamn.
Förnamnet Kasten bär 14 herrar, därav 1 som har det som tilltal.
Det finns 80 kvinnor som har förnamnet Helka. Av dessa har 53 namnet Helka som tilltalsnamn.
Hallvi finns det 5 kvinnor som heter, därav 2 som bär det som tilltalsnamn.
Namnet Elna är det hela 5389 kvinnor som har som förnamn, därav bär 2358 av dessa det som tilltalsnamn.
Barva är försvunnet som kvinnonamn, däremot finns det 1 man som har förnamnet Barva, och han har det även som tilltalsnamn.
Marinka finns det 36 kvinnor som har som förnamn. Av dessa har 28 det som tilltalsnamn.
Utdöda förnamn: Malde, Byri, Lyllof, Temme, Tjängvid, Troe, Tjälle, Agitta och Engelfrid.
Att observera är att vissa namn finns i närliggande varianter, som Karsten i stället för Kasten och Helga i stället för Helka. En del förnamn här ovan kan ha återkommit genom invandring med en annan betydelse. En del av namnen förekommer även som efternamn.

Namntoppen för födda 2010 bland killarna var Oscar, William, Lucas, Elias och Alexander, medan tjejlistan toppas av Maja, Alice, Julia, Linnéa och Wilma (enligt namntoppen.se). 2012 blir det nog många Jason och Laleh, medan Lyllof och Agitta får det fortsatt kämpigt...