Hamnstaden

Göteborgs Hamn, gammalt vykort. (Klicka för större bild!)

Göteborg är förvisso ännu en stor hamnstad, men den moderna containertrafiken gör att fartygen sällan går upp i Göta Älv utan håller sig främst ute vid Skandiahamnen. Men åtminstone göteborgare av modell+55 kan ännu berätta om ett annat Göteborg, där båtarna lade till inne i staden. Då sjöd kajerna av liv, och man kunde höra språk från världens alla hörn. Ser man på gamla bilder är faktiskt mycket sig likt trots allt, med den skillnaden att lastfartygen har ersatts av passagerarefärjor och museifartyg, samt att stuvarna flyttat till ytterhamnen och blivit traversförare. Stuvarnas hårda liv har skildrats av många författare, men frågan är om inte Lasse Dahlqvist är den som lyckats bäst i sin mästerliga "Stuvarevalsen"?

I förgrunden på bilden syns Packhuskajen med Tullhuset, uppfört 1864. Ännu tidigare (på 1700-talet) kallades området "Franska tomten", eftersom fransmännen lagrade varor här i enlighet med ett handelsavtal. Senare skeppades styckegods i form av fisk och järn ut härifrån, samt, inte minst, emigranter till Amerika. Lämpligt nog inrymmer byggnaden nu Emigranternas Hus, ett populärt tillhåll för emigrantforskare. Dessutom ligger Casino Cosmopol i huset.

På andra sidan låg Götaverken, som finns kvar under namnet Cityvarvet, dock i mindre skala och enbart som reparationsvarv. Bakom mudderverket är det gissningsvis ångslupen "Färjan 4" som tuffar fram, med resande (varvsarbetare) från Residensbron (Stenpiren) till Götaverken. Idag är färjan museifartyg och vårdas ömt av föreningen Ångbåten, som också har Ångaren Bohuslän i sin flotta. Längre bort längs älvens södra sida ligger Masthuggskajen, där Stenabåtarna huserar idag, och i fjärran syns Masthuggskyrkans monumentala profil.

Idag när sjömännen knappt hinner gå i land längre har mycket av romantiken kring yrket försvunnit, men en del historier är bevarade. Gamle sjöbjörnen Sander satt på sin tid och höll hov bland landkrabbor i Majorna, och då duggade skepparhistorierna tätt. Som denna, återberättad av Sture Hegerfors: "En gång på Atlanten geck vågera så höga att dom slog in i skorstenen. Då feck eldarna bära upp röken i hinkar!"