Vinga (egen diakopia, bearbetad)
"Profilen av Vinga ter sig från öster som utbridda vingar. På dem står fyren och båken som ett gammaldags brudpar uppvaktad av en mindre figur som är lotsarnas västra utkik, en stuga byggd ovanpå ett lågt torn, ruinen av en nedlagd fyr. För dem som färdas i västerled är Vinga det första och det sista de ser av Sverige".(Evert Taube: ur "Västlig horisont".)
Tio distansminuter västerut från Göteborg ligger Vinga. Många sjöfarande har berättat om hur den första anblicken av Frihetsgudinnan i New York fått deras hjärta att bulta snabbare, men säkert lika många har fått samma känsla när de på väg ut på haven eller åter från resan beskådat Vingas välbekanta konturer. "Hur många utlandssvenskar har inte försakat morgonsömnen för en första hälsning från Vinga", skriver Alf Martin i sin bok "Minnen i urval". Alf Martin var själv sjöman under sju år innan han gick i land i London och blev en legendarisk radioröst. (Många av oss minns nog fortfarande hans trivsamt knarriga stämma!)
Idag är Vinga närmast ett "varumärke", men var namnet ursprungligen kommer ifrån är oklart. En teori som vissa forskare anser trovärdig är att det danska verbet "hvinge" givit namn åt ön, och innebörden skulle enligt denna tolkning vara ungefär "ön i rasande vindar och skummande vågor". Namntolkningen är dock långt ifrån färdigutredd.
Talar man om Vinga kan man knappast undgå att komma in på Evert Taube! Även om vår nationalskald inte föddes på ön utan inne i Göteborg så kom han att tillbringa sina femton första år på Vinga, eftersom hans far var fyrmästare här. I tidningen Vi berättade mäster Taube år 1950 om Vinga, hans värld under uppväxten:
"Allting är verkligen så till den grad relativt här i världen att jag på nittiotalet upplevde Vinga som ett stort land med höga berg och djupa dalar, insjöar, bäckar och vattenfall, ett land där sötvattensfloran, landfåglarna, haren, råttan, vesslan, snoken, igeln och grodan levde sitt fält- och urskogsliv i det inre, omsvallade av salthavets alger och bränningar och liksom blyga inför den atlantiska världens karaktär och dess sälar, sillstim, valar, tumlare, sjöfåglar, fisk, skaldjur. Och skepp! På den tiden var det råseglare och seglande fiskebåtar för det mesta, fiskebåtar med bruna segel och lotskuttrar med eldröd duk i storen. --- På Vinga fanns det snårskogar och aspdungar, klyftor med avgudabilder, där havet rände in under helvetiskt larm och dån, och där fanns myrar med älvdans och spökdjur som jag fruktade. I verkligheten hann jag under hela min barndom aldrig genomforska detta land".
Många dramatiska historier om fartygshaverier är förknippade med Vinga, återgivna inte minst av Evert Taube själv, som upplevde en orkan på 1890-talet där han sade sig ha sett inte mindre än 22 seglare gå i kvav. När man idag passerar Vinga med Danmarksfärjan behöver man dock knappast känna någon fruktan, utan mer vördnad inför havet och de människor som här har levt och verkat.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar