Okej då!

Häromdagen föll det sig så illa att vi satt fyra personer samlade i samma arbetsrum. Vad värre var, vi pratade alla i telefon samtidigt. Plötsligt insåg jag hur ofta vi sa "okej", så jag kladdade ner "OK" på en komihåglapp som jag hittade i byxfickan i morse.

Dagen är den 23 mars, och året är 1839. Vi befinner oss i Boston, som har en tidning som heter
The Boston Morning Post. Vid den här tiden finns det i Boston ett antal unga män, kanske dåtida brats, som roar sig med att hitta på förkortningar, gärna felformulerade, för allt möjligt. De flesta av förkortningarna dog ut direkt, men tidningens chefredaktör levererar just denna dag en liten hälsning till kompisarna i klubben (?) som var på resande fot. Han skriver att "they might be greeted by one of his rivals, the editor of that city's 'Journal,' who 'would have the 'contribution box,' et ceteras, o.k. -- all correct -- and cause the corks to fly, like sparks, upward." Vad man vet var det första gången "o.k." sattes på pränt, och det skulle då ha varit ett skämtsam förkortning av "oll korrect", i sin tur en förvrängning av "all correct".

OK , det här uttrycket hade väl också varit dömt till utplåning om det inte var så att presidentkandidaten Martin Van Burens valfunktionärer året därefter tagit till sig uttrycket. Van Buren hade nämligen smeknamnet "Old Kinderhook" efter sin hemstad, och därmed passade initialerna bra in, och det blev också en räddningsplanka för "o.k."

Under årens lopp har det gjorts diverse spaningar efter ordets ursprung, och det finns många fantasifulla uppslag. De flesta verkar dock lita på språkprofessorn Allen Walker Reads blomkvistande som ledde till Boston, och hittills har inte ordet återfunnits i någon källa före den 23 mars 1839.

I vårt land är ordet sedan länge accepterat (även i formen Okej) , fast i sanningens namn kanske lite hatälskat också! Rätt intressant är att det på Wikipedia står att "en konsekvens av förkortningen är att det inte behöver vara perfekt för att vara ok, utan att det räcker med tillräckligt bra (Good Enough)". Tillämpar man den bedömningen blir uttryck som "ganska OK" till ren tautologi. Kanske en humor i upphovsmännens anda?

Hur det var att sitta fyra i samma rum och prata i telefon? Tja, rätt OK faktiskt...