Lösningen?
"Först glömmer man namn, sedan glömmer man ansikten, så glömmer man att dra upp blixtlåset och till sist glömmer man att dra ner det." (Okänd.)Det är bara att konstatera att vägen tycks vara snitslad till hemmet, om man nu hänger med så länge. Mitt en gång så välsorterade namnminne blir allt sämre, och ännu tycks inte läkarvetenskapen kunna lösa det problemet. Hade man fötts några decennier senare kanske man hade kunnat hoppas på att få ett USB-minne inplanterat, så att man hade kunnat koppla upp hjärnan mot hårddisken på datorn? Nu är trots allt inte allt nattsvart, för när Gud började släcka ner mitt minne så var han så hygglo att han kastade till mig en liten livboj i form av Google. Med lite list kan man således googla sig fram till den där personen som man så väl vad hon heter, det är bara det att det är stopp i maskineriet...
Ja, vad är det hon heter nu igen? Hon som är gift med han... Han som är så rolig på Kanal Lokal! "Lycka Till" hette ju programmet, det söker jag på...Ja, Peter Apelgren! Vad är det med honom? Jo, han är ju gift med henne...Söker på det: "Apelgren", "gift". Javisst ja, Anna Mannheimer, det visste jag ju! Fast kommen så långt laget har jag glömt varför jag ville veta vad hon heter. Men jag drog i alla fall upp blixtlåset.
2 kommentarer :
Hahaha...å vad jag känner igen mig där! Men nog är det hemskt när det känns som om det plÖtsligt finns en spärr i huvudet och man måste slå sig fram med armar och ben (mentalt) fÖr att komma åt svaret. . :)
Lillan
Ja, det är tur att vi kan skratta åt eländet, och det sägs ju att det är först när man börjar glömma att man är glömsk som det är det dags att börja oroa sig...
Sedan kanske en del av glömskan beror på att man börjar tappa räkningen på alla nya kändisar media tar för givet att vi förväntas känna igen. "Angelie" hit och "Nicole" dit - ibland kan det känns det skönt att ha förmågan att glömma! Så länge man kommer ihåg namnet på dem man är släkt med och umgås med går det ju an...
Ha en bra vecka!
Skicka en kommentar