Som man ropar i skogen...

"Massmedias redaktioner är huvudaktörer i opinionsjournalistiken, dels genom att beställa egna undersökningar, dels genom att bestämma huruvida andras undersökningar skall publiceras eller ej", skrev Hans L. Zetterberg redan 1986. Han har ju varit såväl VD för SIFO som chefredaktör för SvD, så han om någon borde ju veta!

Hur många opinionsmätningsföretag finns det? Som icke politiknörd kan jag på rak arm ändå räkna upp Synovate, Demoskop, Skop, Sifo, Novus Opinion, Temo och SCB. Gott om smörgåsbord för opinonsbildare och partier således, välj och vraka! Som Cornelis sjöng på soptippen: "Ge åt var och en vad de behöver, detta kallas demokrati".

Polititiska reportrar har nu blivit allt mer likt sportjournalister - man diskuterar lagens/partiernas taktik, deras coacher, poängligeställningar och tabeller hellre än matchernas innehåll. "Först så går det upp, sen går det ner, sen går det upp...", precis som i Tage Danielssons tolkning av "Livet i Finnskogarna". Ena veckan är man över strecket, nästa dag i lingonserien - Lena Mellin eller Lasse Anrell, endast färgen på tidningspapperet skiljer! Kanske är det ingen tillfällighet att jag bl.a. fick upp en artikel med följande sökväg när jag frågade efter opinionsmätningar på Google...



Och sedan finns det ju andra opinionsundersökningar att fylla ut håltimmarna mellan partisympatiligorna. T.ex. partiledarsympatierna, politikens egna lilla kändismentometer. Det är väl bara en tidsfråga innan det blir som med Melodifestivalen, så att politikens hang arounds också kan skicka SMS eller ringa in till tidningarna och böla för att resultaten inte gått deras väg? "Vi sitter här och skulle mysa på fredagskvällen, och så ser vi att Maud har rasat 1,2% i partiledarligan. Hela helgen är förstörd!"

Alla dessa opinionsundersökningar som kom och gick - inte visste jag att det var livet?

(V.g. välj?)