"På Dominikanska Republikens långa, palmkantade stränder trivs man utmärkt om man gillar att sola, bada, sporta eller strosa längs vattenbrynet", läser jag på en nätsida. Carlos från Santo Domingo har något annat att berätta. För tjugo år sedan brukade han leka med sin hund på den här stranden vid Guibia, Santo Domingo. Idag vadar han i drivor av sopor, varav hälften är plastprodukter. Colaflaskor, oljedunkar, sandaler, vattenbehållare, brödbackar, dockor. Plast, plast, plast!
Carlos skriver på YouTube: "Plastic trash acumulates in our coasts and beaches, taking up to 500 years to decompose, killing over 1 million seabird and 100,000 marine mammals every year. Other garbage just floats on the sea, dragged by ocean currents. Just as damaging are the chemical contaminants released by these pieces of trash to the sea."
År 2007 gjorde en skolklass från Urbana High School, Illinois, en resa till Dominikanska Republiken. De berättar på nätet om sina upplevelser på en annan ort. "Today at Batey Libertad, we picked up trash along the narrow, dusty streets. Our group collected more than four bags of garbage in a span of 25 minutes. We still left a lot of litter on the ground because it was too hot to pick up for long, and the few trash cans there were full. Garbage overflows at the Batey because garbage trucks rarely come by. In fact, trash collection recently stopped all together, and residents are now burning garbage at the back of the Batey." Just den här veckan meddelar en lokal konstgrupp i Santo Domingo att de förbereder en utställning kallad "Urban Solid Residue". Där tänker de påvisa att man lever i en soptsunami.
"Upptäck Dominikanska republiken, ett karibiskt semesterparadis med fantastiska stränder och ett azurblått hav", lockar en resebyrås hemsida.
P.S. Om vad havet tar går det att läsa här. D.S.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar