Huleboeren

"Utgång" (egen bild utan samband med texten nedan).

"På Arendorffs tid
då var himmelen vid
då var stjärnorna nära att se.
Det var glädje och skratt;
blev man haffad en natt
var de' ingenting särskilt me' de'.
Det var uppåt, det kan jag förkunna,
fast man bodde ibland i en tunna.
Och man frös och man svalt
men man klarade allt.
De' var ingenting särskilt me' de'."

Vi är nog många i vår botoxerade tidsålder som hyser en viss beundran för de ovanliga, de som valt att i olika grad vända oss ryggen. "Det krävs ju en inre styrka som våga avvika, att gå sin egen väg. Och jag blev imponerad av deras kunskaper, som verkligen var utöver det vanliga", säger Åke Mokvist, som skrivit två storsäljare om "de ovanliga". Vare sig man bosätter sig på sin egna ark som Arne på båten eller under ett paraply på en alpsluttning så har man valt att sätta sig på "läktaren". Man deltager inte i spelet längre.

I Norge lever "Huleboeren på Blindern" numera på Akerselva sykehem, efter att i 27 år ha bott som asket i en jordkula bredvid Oslo Universitet. "Huleboern" var en högt begåvad student som blev vräkt från sitt boende 1978 på grund av sitt udda uppförande, och då bosatte han sig i sin jordhåla. År 1987 blev han vägrad att avlägga examen i atomfysik och astrofysik på grund av sin kroppsodör, han valde nämligen när han var 25 år att sluta tvätta sig. Därefter har "Huleboeren" vid ett flertal tillfällen blivit intagen på psyket men snart nog blivit utskriven, eftersom han inte bedömts som sjuk, bara udda.

"Det var lustiga år,
men med slätkammat hår
nivelleringen gjorde entré.
Och så blev det så här:
vi är lika som bär.
Kan ni se något särskilt i de'?
Folk betalar sin skatt och är snälla
fastän inte ett skvatt originella.
Nu är tillvaron platt
som en nedsutten hatt.
Ja' ser ingenting särskilt i de'."

I dagarna har Huleboeren och hans juridiska ombud vunnit en strid mot Oslo kommun, där det slås fast att han inte får tvångstvättas mot sin vilja. "Min klient är väldigt lättad. För den som är sängbunden är detta ett sätt att få kontrollera åtminstone en liten del av sitt liv", säger advokaten till VG. Den hälsovårdsansvariga i kommunen har som väntat en annan syn på saken. "Människor bör kunna få bestämma över sitt eget liv, men när stanken skapar problem för andra boende och för personalen måste man få ta till tvång", säger hon. Kanske den bästa lösningen hade varit att ha låtit Huleboeren fått bli kvar i sin koja till "the bitter end"...

"Ja, man lever och tär
på den kropp som man bär,
och så ligger man där ett-tu-tre.
Och så fraktas man bort
i en billig transport.
De´ är ingenting särskilt me´ de´ "

(Nils Ferlin)