Med hammaren på tummen och handen på bibeln?

Häromdagen skrev jag några rader om smärtlindring med hjälp av placebo, där en grupp hjältemodiga studenter som utsattes för smärta upplevde hur den minskade när de fick fuskmedicin. Nu har en annan stackars försöksgrupp av studenter (finner de sig i allt?) fått sticka ner handen i isvatten, och för att försöka minska smärtförnimmelsen fick hälften av försökspersonerna upprepa en svordom, medan de övriga fick säga neutrala ord ("himmel och plättar"?). Det visade sig i den här engelska studien som redovisades i Vetenskapsradion i morse att de svärande studenterna upplevde mindre smärta, deras puls var högre, och de lyckades hålla kvar handen 40 sekunder längre i det iskalla vattnet än sina ickesvärande kamrater.

Det här menar forskarna beror på att "svärandet kan sätta igång en reaktion i kroppen som minskar rädslan för smärta, den som vi använder i situationer då vi måste fly eller slåss". Kapten Haddock är nog den typen, tror jag! En intressant aspekt i övrigt tar norska VG fasta på, nämligen att det var de kvinnliga försökspersonerna som tyckte att svordomarna lindrade smärtan mest. Någon som är beredd att förklara denna skillnad mellan könen?

"Swearing has been around for centuries and is an almost universal human linguistic phenomenon," säger en av forskarna bakom studien, som gjorts vid Keele University. Fast det var tufft att vara svärjare fordomdags! Man kunde t.ex. få tungan genomborrad, enligt vad Magnus Ljung uppger i "Svordomsboken". Där kanske det inte skulle vara något gott råd att uppmana den drabbade att svära för att minska smärtan?

Trots allt är det väl så att även den med det kristeligaste sinnelag kan bryta ut i en svordom när man råkat banka till tummen med hammaren. Inte ens en sådan smärtsensation kan dock få vår ärkebiskop Anders Wejryd att utbrista i smärtlindrande haranger.
" Nej", säger han till DN, "vad jag kan påminna mig svor jag nog senast när jag var i tonåren. Jag har inga behov av att använda svordomar. Blir jag riktigt upprörd kan det bli "järnspikar" eller något liknande. Man kan visa känslor på andra sätt än att svära." Fast till ärkebiskopens försvar (?) kan man tillägga att han tycks ha en ganska liberal inställning till det allmänna bruket av svordomar, också i mindre dramatiska sammanhang.
"Folk får använda vilka ord de vill, och jag reagerar inte särskilt över svordomar, även om jag inte är förtjust i dem. De som svär gör det av olika skäl. Av upprördhet eller för att ge kraft åt vad de säger", menar biskopen.
Det var som sjutton!