"Du skrattar åt mångubbens benvita glans, som högt över tallen står"
Så är då midsommarnatten ett minne blott, i den mån man minns något. Jag minns. Dessvärre! Nåja, det kunde ha varit värre- tror jag... Tillbringade aftonen i ett partytält, modell större. Att vi hade tält var en välsignelse, eftersom det kom ett par rejäla skurar, tyvärr dock utan åska, vilket jag annars hade hoppats på - åskan över Vänern kan vara magnifik! Vi var 24 glada i tältet, av vilka jag nog var en av de "gladaste". Vi åt gott, drack gott, sjöng nubbevisor och hade tävlingar mellan skurarna, precis som man skall denna afton.
Fast den riktiga årstidsupplevelsen för min del kom redan natten mot midsommaraftonen. Då begav jag mig ut på nattvandring i ett väder som uppfyllde alla mina "krav" - månsken, vindstilla och lagom tempererat. Jag hade förhoppningar att få se bäver för första gången, och mina förväntningar uppfylldes! När jag stod på bron över sundet i viken av Vänern såg jag månstrålarna på vattenytan brytas av en simmande bäver, och det var en speciell upplevelse att stå på bron när bävern passerade under den. (Två kvällar senare såg jag bäver på ännu närmare håll, och även det kändes "stort".) Jag fotograferade den märklige gnagarens simtur, men bilden blev ungefär lika otydlig som ett foto på en ubåt på Hårsfjärden. Istället får det bli en vinjettbild av det lilla samhället vid sundet i midnattstimmen, tagen med en viss visa i minne...
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar