Två dagars vintersolståndsfirande i år?

Redan första advent - det känns ju som om det nyss var sommar! En tröst är att hösten varit skonsam, även om vi haft en lång period med mulet väder och avsaknad av sol har vi dock så här långt förskonats från höststormar. Detta trots att havsvattentemperaturen är osedvanlig hög just nu, vilket annars sägs vara en blåsvädersframkallande faktor.

Någon längtan efter jul har jag inte numera, däremot ser jag fram emot vintersolståndet, som enligt mina almanackor infaller den 21 december. Men inte enligt SMHI, för på deras hemsida kan man läsa: "I år 2014 är det sista gången det här århundradet som vintersolståndet inträffar den 22 december det tredje året i skottårscykeln. Från och med år 2018 inträffar vintersolståndet den 21 december även det tredje året i skottårscykeln." Det lär väl bli ett utdraget midvinterblot i år då, för de som vill högtidlighålla dagen med en ceremoni...

Upp till kamp mot var svamp?

Stolt familj

 Det verkar vara ett gott svampår - var man än vänder blicken i terrängen sticker de upp som svampar ur jorden! Enda undantaget för min del är kantareller, det har jag inte sett en enda...
De röda flugsvamparna verkar ha ett riktigt gott år, och skogsstigarna kantas av dessa dekorativa uppenbarelser, både i stående och liggande position. Av någon märklig anledning verkar nämligen svampar, och inte minst då flugsvampar, locka till välriktade sparkar. Utförs dessa svampstuvningar on the rocks av välmenande människor som vill förhindra andra att sätta i sig de giftiga svamparna, eller är de sparkvänliga helt enkelt? Lite synd tycker i alla fall jag, som gillar att se de här vitprickiga rödhättorna titta fram under ljungen. Elsa Beskow skulle nog instämma, hon insåg redan på sin tid flugisarnas utsatta situation.

Offer för flugsvampsmassaker

Sensommarutflykt

Skall man tro att denna väderleksmässigt märkliga sommar är till ända nu? Kyligt i juni, stekhett i juli och regnrikt i augusti - i genomsnitt kanske det gör ett svenskt "lagom"?

Gårdagen började i alla så lovande att jag vågade ta en sväng in till Göteborgs konstmuseum för att strosa runt närmast i min ensamhet några timmar. Kändes lite lyxigt att i lugn och ro få fördjupa sig i konstverken! Eftersom utställningen "En målad historia" pågår en månad till fick man dessutom chansen att återse en del klassiker utlånade från Nationalmuseum.

Lunchen intogs på Hard Rock Café, samtidigt som ett störtskur hemsökte Avenyn. Kändes nästan som en utlandssemester eftersom restaurangpersonalen talar engelska. Att beställa hamburgare på engelska går riktigt bra...

Avslutade min lillsemester med att titta till barken Viking. Storslagna ovädersmoln tornade upp sig över Hisingen, därmed kändes det rätt att återvända hem till Solsidan igen.

Väderstoicism, vår arvedel

"Gud glädje och styrke de mänskor som här bo"

Det är skönt att ha lämnat arbetslivet bakom sig, inte minst så här i semestertider! Ännu ligger den yrkesmässigt aktiva tiden så nära att jag minns stressen sådana år då semestervecka efter semestervecka regnade bort, och det här verkar vara ett sådant år. Att rusningen efter solresor är panikartad är inte oväntat, och att det gått så långt att meteorologer får skäll för det dåliga vädret kan nog tas som ett utslag av samma panik. Som pensionär kan man vänta in de soliga dagarna med förvissning att om solen inte skiner i morgon så gör den väl det så småningom...

Bortsett från den mentala överhettningen just nu är väl vi nordbor annars lite fatalister vad gäller vädret - varför skulle vi annars ha slagit oss ner i detta ogästvänliga hörn av världen? På ett sätt är vi nog t.o.m. något av stoiker* inför vädret, och paret på bilden som jag spanade in vid gårdsgrillen vid en av sommarens hittills längsta och mest intensiva regnskurar skall jag bära mig som en symbol för sommaren 2014 och för det tappra folk som inte låter petitesser som vädret rubba en schemalagd grillning. (Kanske kan man även se bilden i ett genusperspektiv: när solen råder är det herrar i shorts och med ölen uppslagen som bemannar grillarna, medan damerna tar sin chans när herrarna regnat inne...)

* Stoicism "orubbligt jämnmod inför alla ödets skickelser" - inklusive vädret?

Tänd grillrökelsen!

Förresten: har ni tänkt på att grillarna tenderar att bli allt mer altarliknande? Det kanske bara är en tidsfråga innan grillningen blir upphöjd till statsreligion och grillförklädet förklaras som liturgiskt plagg jämbördigt med kaftanen...

Sköna maj välkommen?

Andra strålande vårdagen på raken förde mig ut på promenad i marker där jag inte varit det senaste decenniet, trots att det bara är tjugo minuters gångväg dit från min bostad. Det visade sig att skogsmaskiner och vildsvin nu tycks ha förenat sig i det slutgiltiga arbetet att böka sönder terrängen där jag förr var en flitig vandrare. Tröstade mig med angenämare syner i mina kvarter, där vilda och tama blommor nu sticker upp som bara den!


I kväll är det ju dags att skruva fram klockorna igen (man kan ju det där vid det här laget!), men det känns faktiskt som vi vridit fram kalendern en månad och hoppat över april i förbifarten. Fast det hinner nog komma bakslag innan vi är framme i maj på riktigt!

För att återgå till omställning till sommartid så har en viss zoobutiksägare i Berlin min fulla sympati. Hon bojkottar nämligen tidsomställningen, eftersom hon anser att den gör hennes burfåglar så trötta och hängiga att ingen vill köpa dem. "Fåglarna får ju inte sova ut", klagar hon. Som innehavare av en märklig biologisk klocka kan jag bara instämma i klagolåten - den rättar sig nämligen efter rådande officiell tid. Jag vaknar alltså 05.55 oavsett årstid och veckodag, så nu lär jag vakna en timme tidigare det närmaste halvåret, enligt tidsordningen för sommartid. Å andra sidan gör det mindre nu, när man inte längre har något arbete att passa...  

 

Här är era ballonger!

Begav mig ut på spaning idag efter den vår som är i annalkande och jodå, det händer saker!

Men det som satte mest färg på dagen fann jag i ett videsnår, nämligen ett knippe ballonger som fastnat i buskens topp. Så ni som avbröt födelsedagspartyt för er mamma när ballongerna slet sig kan lämpligen bege er till videsnåret längs motorvägen mellan Mölndal och Kållered och återuppta festandet där...

Happy Birthday, Mum!

Det gäller att ha is i - båten...

Dagens spaning under promenaden i det vackra vårvintervädret gav vid handen att... ja, hur det är man säger nu igen?

Ja just det, vissa vägrar helt enkelt att dra in årorna! Å andra sidan ligger dessa båtägare långt framme när isen väl har släppt.

Islek

Hamnade på en liten improviserad vernissage igår, när vårt kära fall presenterade nya isskulpturer.

God fortsättning!

Nätcollage. Bilder bl.a. från Wikipedia

"Enligt en ny rapport från världsbanken där 144 länder jämfördes, lever 81 procent av befolkningen i Tchad i fattigdom, vilket innebär att de tjänar mindre än 13 kronor om dagen. Var tredje barn i landet är kroniskt undernärd.
– Vi har inte tillräckligt med mat, och då får inte barnen mat. Vi brukade ha boskap men alla djur har dött. Det är det som händer, djur dör och människor dör, säger Hawa Adoum."
Aftonbladet 140101


Ute på skolgården rörde de sig igår kväll i ljusskenet från raketerna. Medelålders, fulla män med cigaretter i mungipan. Skrålande tände de eld på sina fyrverkeripaket, det ena tyngre än det andra.

"Tre fyrverkeritårtor fick toppbetyg när ett gäng entusiaster samlades på Brudaremossen för att bedöma årets nyårsraketer för GP Konsument. "Wow", "nyårskänsla" och andra känsloyttringar kom så snart första kaskaderna lyst upp den gråtunga skyn.
Bland de billigare segrade fyrverkeritårtan Starline från Fyrverkerimästarna i ensamt majestät. Medan två av de dyrare fick dela på topplaceringen, Bird Nest från Hanssons Fyrverkerier och Kraftwerk från Fyrverkerimästarna. Dessa tre fick högsta möjliga betyg, fem fyrar.
- Jag är imponerad av de små tårtorna, man får mycket för pengarna, sa xxxxxx."(I största klassen vann Bird Nest, 87 skott, kaliber 40 mm, nettokrutvikt 982 g, rekpris 599 kronor, Betyg: "Strålande! Bäst variation visuellt och med ljudsmällar. Supervackra bollar. Grym final - mycket för pengarna!")
GP 131228

Som en jämförelse får man hos Röda korset för  584 kronor ett maketpaket till offer för inbördeskriget i Syrien innehållande bland annat ris, bönor, olja och salt tillräckligt för en familj på fem personer i en månad, plus två hygienpaket  till Filippinerna innehållande  bl.a. tvål, tandborstar, tandkräm, schampo, tvättmedel, toapapper och bindor där varje paket räcker till en familj i en månad.

"Ett intensivt fyrverkeriskjutande skrämde fem unghästar på Stefan Melanders gård Åby Tillinge strax utanför Enköping i natt. Efter nio timmar på rymmen kunde hästarna lyckligen fångas in oskadda.
- Det var ett väldans skjutande av fyrverkerier inåt Enköpingshållet innan tolvslaget. De här fem hästarna blev så skrämda att de rymde. I morse dök de upp på en gård bortåt Hummelsta och kunde där fångas in, berättar Stefan Melander.
Det handlade om fem hästar, som medan de var på rymmen under nyårsnatten, blev tvååringar. Melander var ute och letade efter dem hela natten."
 Travronden 140101

"För djurägare kan nyårsafton bli en riktig plåga.
Runtom i landet larmas det om bortsprungna hundar - en av dem är Linda Andersson vars hund rymde i Svedala under kvällen efter att ha blivit skrämd av en smällare.
– Just nu är han rädd, säger hon.
För hundar och andra husdjur kan nyårsfirandet med smällare och raketer bli ett rent helvete.
Och under kvällen har det trillat in flera rapporter runtom i landet på bortsprungna hundar på grund av fyrverkerierna."
Expressen 140101


"På nyårsaftonens kväll, när skymningen lägger sig över Massakory, dör hon. Utan ett ljud. Men Adam Miboudou och femtioen andra barn på sjukhuset överlever natten. De vaknar idag till en ny dag – och ett nytt år."
Aftonbladet 140101


Idag ser skolgården ut som ett slagfält. Tomma trälådor, raketpinnar, pappflagor efter avskjutna smällare och krossat glas för skolvaktmästarna att ta hand om efter helgen.

Ljusklara hägring

Man vet att det är Lucia när det hörs högljudd utrensning av pepparkaksgubbar och tomtar ut skolornas Luciatåg. Om nu rektorerna vill ikläda sig dörrvaktens roll och neka fel klädda besökare tillträde så...visst! Och vill de att killarna skall bära nattlinne istället för tomtedress så kanske det också skulle gå an (åtminstone om man själv inte är kille och går i den skolan eller är förälder där). Men när chefsideologen säger saker som att  "vi bestämde att vi skulle ha ett traditionellt luciatåg. Ett vitt tåg, men bara tärnor, stjärngossar och en lucia. Det var inget konstigt med det", då blir man som iakttagare lite fundersam.

 Det moderna Lussefirandet verkar för övrigt vara rena glädjeyran för förbudsivrarna och tillkrånglarna bland oss. På vissa håll får inte ungarna fotograferas, på andra håll måste föräldrarna betala entré för att få se sina barn i tåget. Uppfinningsrikedomen är imponerande när det gäller att komplicera högtidsfirandet i skolorna!

Luciatågandet i skolorna är faktiskt ingen ålderdomlig tradition, den kom någon gång under förra seklet sägs det. Jag googlade runt lite, och fann då hos Nordiska Muséet en bild från 1906 av en Luciatrupp. Och nog fanns det tomtar i det gänget! Eller "tomtor" kanske man skall säga, eftersom det är tjejer som är tomtar. Däremot lyser stjärngossarna med sin frånvaro på bilden. Så var det med den ursprungligheten...

För det kan väl inte vara så att man menar det riktigt ursprungliga Lussefirandet? Så här skildras det av en dam född 1847 i en uppteckning från Kila: "Mor gick upp först på lussemorgon och ställde i ordning mat. Vid tretiden steg samtliga upp för att äta och supa. Om morgonen fick även de mer försigkomna barnen en liten brännvinstår i glaset. När de hade ätit och supit bra, gick de och lade sig och sov långt fram på förmiddagen." Fast det där låter nog mer som de äldre elevernas egna Luciatåg nuförtiden...

        

Ut i skogen ska vi gå...

Efter en veckas slappande på grund av stormen Sven, gråväder och andra bra svepskäl fanns det inget kvar att skylla på idag för att få stanna inne i stugvärmen. Solen sken ju och det var sju plusgrader, vilket inte är så dumt när det bara återstår nio dagar till midvintersolståndet.

För att ändå bejaka lättjan tog jag bussen till Stensjön, och som vanligt hade jag min lilla kamera med mig i fickan. En eka som befinner sig i underläge mot en hiskelig rovek i ån har varit något av ett favoritfototema för mig hela hösten. Läget börjar se allt mer prekärt ut för ekan...

 Apropå fallna ekar så ligger det en stor sådan inte så långt från den nödställda båten. Den här eken har legat ett tag och är alltså inget offer för orkanen Sven. Annars låg det faktiskt ett par fallna träd över dagens promenadstig som resultat av Svens framfart.
Ekens mäktiga grenverk får mig att associera till en kraftig kronhjort. 

 Inte kronhjortar men väl rådjur stötte jag på vid Stålloppet. Den lille råbocken skulle just simma över ån när jag kom, men avbröt och gick tillbaka till stranden, där geten posterade. Både geten och bocken såg runda och fina ut i hullet, de har säkert haft en behaglig höst och förvinter.

Lite längre fram på vägen såg jag resterna efter någon som haft mindre tur. De utspridda fjädrarna efter fiskmåsen får mig att gissa på att berguven eller duvhöken nyligen varit i farten. Bland levande fåglar  jag såg idag fanns ormvråk, större hackspett och nötväcka, alla karaktärsfåglar i den här typen av landskap. 

Sista anhalten på promenaden blev Södra Långvattnet, där sjöodjuret vilade sig i strandkanten.

Och joo, det blev buss hem också...

Stilla novembermåndag

Det känns att hösten har gått in i ett nytt skede. Lövträden som för bara några veckor sedan bjöd på rena färgexplosionerna vilar nu i sin avlövade sömn längs stigen. Men även om det luktade ruttnande löv från bäcken porlade ändå den lilla forsen muntert...

 

...och trots att den bleka novembersolen inte riktigt förmådde att tränga igenom det tunna molntäcket så lyckades den i alla fall åstadkomma en förstulen blinkning på vattenspegeln.

Den förgyllde till och med sjöns yta med lite glitter, som om den ville visa att november inte behöver vara så dyster som vi gärna inbillar oss.

Ja, det blev en skön promenad. Även den här dagen...

I skogens gömmor

Jag får nog be de av mina förfäder som var trädgårdsmästare om ursäkt, för några gröna fingrar har jag aldrig haft. Fast jag kunde inte bli annat än förtjust igår när jag träffade på några sådana här blommor som lyste upp ett annars höstgrått buskage. För mina otränade ögon ser det ut som en orkidé, väl så fin som de som man brukar ha i fönstren.

Innan naturen stänger färglådan

(Det går att köra "Full Screen" men då blir bilderna rätt suddiga.)

I de senaste inläggen har det handlat mycket (eller nästan enbart) om det fina sensommar- och höstvädret, och det blir inte bättre den här gången! Jag har nämligen varit ute under vad jag tror var sista dagen innan löven ramlar av de flesta träden, och även den här gången har jag samlat lite intryck med hjälp av kameran. Så här såg det ut i min hemtrakt idag, när naturen fortfarande slösade med färgprakten.

Höst hos mig

                                          (Det går att göra bilden större med "full screen", men då blir skärpan sämre)

Nya Delsjöintryck

Klicka på bilden för större version.

Igår blev det ytterligare en tur i Delsjöområdet, denna gång en vandring runt både Stora och Lilla Delsjön. Vädret var bästa tänkbara, och det blev många stopp under fyratimmarsvandringen för att njuta av naturens stora färgfyrverkeri.

Hade turen att träffa på en nötkråka under promenaden, en fågelart som jag inte sett på flera decennier. Den var vänlig nog att posera så att jag kunde ta några bilder med min lilla fickkamera.

En annan behaglig syn uppenbarade sig vid Gundla Mosse, där en polistjej kom ridande på en Shirehäst, som jag nu läst mig till heter Viola - hästen alltså! Frågan vem som var sötast, häst eller ryttarinna, var en hård nöt att knäcka. Tror t.o.m. nötkråkan skulle gå bet där...
 

"Blir det bra så här?"

Delsjön - min terapeut

Höst i Delsjön

 Så här i höstetid, både i kalendern och i livet, har jag fått en ny passion - Delsjöområdet! Den senaste veckan har det blivit två femtonkilometerspromenader i, till och från Delsjön. Igår unnade jag mig att åka buss till Helenedal, därifrån bar det iväg ut på Stora Delsjön runt (7,5 km) , plus en avvikelse på c:a 2x 2 kilometer ner till Skatås för att köpa en karta över området. Efter att varvet fullbordats gick jag sedan de dryga fyra kilometerna hem. Nu känns det att allt travande i de kuperade gatorna i Kvarnbyn varje vecka sedan i mars har gjort gott - har inte känt av några trötthetssymptom alls under långvandringarna.

För åtskilliga decennier sedan hände det att jag brukade springa Skatås milbana, men annars har jag inte varit speciellt ofta i Delsjön, så nu känns det som om jag har en del att ta igen! Eftersom det var söndag igår var det mycket folk ute och gick, sprang, stavvandrade, åkte rullskidor, cyklade och red i området - jag blev faktiskt rätt förbluffad över alla spänstiga människor som var i rörelse! Fast jag föredrog nog ändå att vandra i "lågtrafik" en vardag. Man hinner tankebehandla många frågor och händelser under en långvandring på egen hand!

Höstkaskad

Höst vid ån

Vilken höst vi har (åtminstone här i västsverige)! Den långvariga sommaren och uteblivna höststormar har gjort att träden fortfarande bär mycket löv, och på vissa ställen ser det fortfarande sommarlikt ut, medan det börjar skifta i höstfärger på andra håll. Passade på att ta en långpromenad idag för att njuta av naturens skönhet och samtidigt samla kraft inför den vinter som trots allt väntar runt hörnet. Att ha med kameran i fickan sådana här dagar är nästan lika självklart som att ha skor på fötterna.

Bonussommar

Han som påstod att sommaren är kort tror jag inte på längre! Nu har jag tagit vad jag trodde var årets sista sommarpromenad varje dag de två senaste veckorna, men sommaren tycks bara vilja bjuda på mer. Bilderna här ovan är tagna vid ån den 14 augusti respektive idag, en månad senare, och det enda som skiljer är väl färgen på himlen och blomsorterna.

Det härliga med bonussommaren är att de flesta man möter är så ödmjukt tacksamma för den, som inför en gåva man aldrig räknat med. Nu säger väderleksprofeterna att det skall bli sämre väder, men det tycker jag mig ha  hört i över en vecka nu Jag ställer väl in mig på årets sista sommarpromenad i morgon. Igen...

Sett och skådat

Torkan har gjort att det har blivit höstfärger på sina håll. Bilden ovan tog jag igår vid en passagen från gångväg till skogsstig på min långa promenadslinga. Tycker om den markerade brytningen från hagmark till skog i det här partiet.

Just i det här närområdet korsade en fet hasselsnok min väg (mus eller groda i magen?), och i dikeskanten fladdrade vad jag tror bör vara en silverstreckad pärlemorfjäril. Hasselsnoken är mitt livs andra, och faktum är att när jag slängde upp kameran var jag övertygad om att det var en huggorm. Fjärilen identifierade jag med hjälp av mitt foto. Det har blivit en vana att jag stoppar ner kameran i fickan när jag tar mina promenader, och även om bilderna inte gör anspråk på att vara bra så blir de ändå till en liten bilddagbok från vandringen.