Carte Postale

Smögen, gammalt vykortFöregående text handlade ju till viss del om gamla vykort, och det fick mig att tänka på något som Hjalmar Bergman skrev i en artikel i Svenska Turistföreningens årsbok 1930. Bergman berättar där om en utlandsresa som han gjorde i sällskap med stadsläkaren (1896-1915) i Örebro , Oscar Sundelius. När de kom till Konstantinopel hittade Bergman sin resekamrat sittande på terrassen till Pera Palace med en lång remsa framför sig. Vad som Bergman först trodde var en resebeskrivning visade sig vara en handtextad lista "över samtliga hjon i Örebro försörjningsinrättning jämte en del andra gamla fattiga eller sjuka stackare" (som Bergman uttryckte det). Sundelius hade föresatt sig att var och en av dessa skulle få sitt egna kort från fjärran land, så nu satt han och skrev vykort! Nog var väl det en "läkare utan gränser"?

P.S. Apropå motivet ovan tycker jag att det påminner en del från ett frimärke som kom ut för några år sedan (även om segelbåtarna är något olika...)

Soppastopp...

Shelltappen, Sollebrunn (eget)

Passade på att göra en utflykt i det fina vädret idag, och det kändes inte alldeles fel att rulla in vid Shellmacken i Sollebrunn där bensinen kostade femtio öre litern! Problemet är dock att det inte är den här bensinstationen som är i drift, utan den intill - där bensinen kostar 25 gånger mer...

Nåja, även om den tilltänkta budgettankningen uteblev var det ändå roligt att göra det här lilla privatmuséets bekantskap, och eftersom min far var en trogen Shellkund på femtiotalet kändes det faktiskt lätt nostalgiskt att återupptäcka pumpar och oljekannor - för att inte tala om föreståndarens uniform!

Rakt över disk

Ölme lanthandel, Kristinehamn (eget foto)I tider då landet tycks översvämmas av nya, tråkiga tyska "livsmedelslador" känns det skönt att kunna konstatera att det även invigs sådana som gör skäl för beteckningen i en mer bokstavlig och positiv bemärkelse! I juli skedde nämligen en "nyetablering" i Kristinehamn av en gammal lanthandel som sedan 1978 drivits i Ölme strax utanför staden av två riktiga eldsjälar, och som under deras tid blivit ett av kommunens mest besökta turistmål med 18000 besökare per år. Men nu har alltså lanthandeln flyttat in till centrala Kristinehamn, och detta till ett 1800-talsmagasin som klippt och skuret för verksamheten, som är en kombination av museum, butik och café.

Redan i tidigt 60-tal insåg de tidigare innehavarna att epoken med små lanthandelsbutiker gick mot sitt slut. De började då samla på sig varor och butiksinredningar för att rädda vad de kunde av ett kulturarv som annars riskerade att gå förlorat. När de nu lämnar ifrån sig ansvaret för butiken kan de göra det med vetskapen att de uträttat en verklig kulturgärning! Att deras samlingar nu räddats åt eftervärlden och förhoppningsvis kommer att nå en ännu större publik kanske kan ses som en liten revansch för alla de lanthandlare som för gott fick hänga upp stängtskylten på entrédörren?

Gammal lanthandelsinteriör, Ramnaparken, Borås (Eget foto)

Projekt Mercurius berättar mer om handelns historia i vårt land.

Pathétique

Fönsternisch i Södra Åsarps kyrka (eget foto)

När min dator vägrade samarbeta förra månaden blev det plötsligt tid över för annat. Sålunda begav jag mig en dag till källaren för att rensa ur böcker som skulle skänkas bort. I en kartong hittade jag då några gamla tidningar från 80-talet som jag glömt att kasta. Jag plockade med mig bunten till min balkong, och i en tidskrift som hette "Utan Gräns" (organ för Sveriges Spiritualister) fanns en artikelserie (nr 6/80, 2/81, 3/81) som jag blev intresserad av. Den var skriven av en musikälskare vid namn Helge Andersson, som berättade att han under mitten av 70-talet råkat ut för en serie märkliga fenomen med levande ljus när han spelade Peter Tjajkovskijs sjätte symfoni, Pathétique. Det som fick mig att läsa Anderssons berättelse var kanske att jag drog mig till minnes att jag från annat håll läst/hört att någon påstått att avslutningen, Adagio Lamentoso, ur denna symfoni är "farlig" att spela på egen hand om man är lite nedstämd, eftersom den kan upplevas som destruktiv (jag har själv spelat den utan att fara illa, men å andra sidan var jag förmodligen inte på depparhumör...)

Nåväl, åter till Andersson! Han beskriver i sin artikelserie hur inte bara han själv utan även en bekant som var präst i statskyrkan hade råkat ut för att stearinljus tändes och släcktes oförklarligt medan de spelade Pathétique. Jag blev lite nyfiken, och eftersom min grammofon tjänat ut gick till jag senare samma vecka till skivaffären för att köpa konserten på CD, men den fanns tyvärr inte på lager. Det var väl det som i sin tur gjorde att jag gjorde en sökning på nätet när datorn väl kommit i drift, och då fann jag en recension i New York Times från 1981 rörande en balettuppsättning av George Balanchine baserad på Tjajkovskijs sjätte symfoni. Tjajkovskijs död är fortfarande en gåta - somliga anger att den berodde på kolera, medan andra uppger att Tjajkovskij begick självmord efter en kärleksaffär med en annan man. Balanchine påstod sig ha funnit svaret i Tjajkovskijs symfoni. Där finns en rysk-ortodox dödsmässa invävd, ett requiem där helgonen ombeds ta hand om de nyanlända själarna, och kombinationen med adagiot tar Ballanchine som ett uttryck för Tjajkovskijs rädsla inför sin förestående död.

Jag skall inte ta upp mer plats med att återge det som kan läsas på ovanstående länk, mer än att peka på ett stycke i balettens handling. Mr Balanchine har lagt in en scen inspirerad från turkisk sufipoesi. I detta avsnitt träder en vitklädd gosse in på scenen, symboliserande oskulden och renheten. En man uppmanar honom: "berätta varifrån ditt ljus kommer!", varvid gossen blåser ut ljuset och svarar: "om du kan tala om vart ljuset tog vägen så skall jag tala om varifrån det kom!" Med detta ville Balanchine påtala att vad han anser vara den verkliga världen skiljer sig från den synliga tillvaro som vi upplever.

Det som man kan tycka vara lite märkligt är kopplingen mellan Anderssons ljusupplevelser i Avesta återgivna i en tidning 1980/81 och vad som framfördes på en scen i New York ett halvår senare...

Om nu någon vill och törs lyssna på Adagio Lamentoso så går det bra med hjälp av denna länk, gratis och legalt (under förutsättning att man har ett användbart musikprogram)! Glöm bara inte att ha koll på stearinljusen... ;-)