Återigen ett kvinnoporträtt i galleriet, och sällan har väl en medlem av en regentfamilj skildrats så fri från fasadputs? Kvinnan på bilden är nämligen kejsarinnan Teresa Cristina Maria Josefa Gaspar Baltazar Melquior Januária Rosália Lúcia Francisca de Assis Isabel Francisca de Pádua Donata Bondosa André d'Avelino Rita Leodegária Gertrudes Venância Tadéia Espiridião Roca Matilda de Bourbon-Sicílias e Bragança, eller, till vardags, Teresa Cristina Maria de Bourbon-Sicílias e Bragança (1822-1889).
Teresa gifte sig 1842 med sin kusin, den unge kejsaren Dom Pedro II av Brasilien, vars tid som regent betecknas som en guldålder i landets historia. Det var under hans regim som slaveriet avskaffades i Brasilien, och kejsaren stred också för att hålla militären utanför makten, vilket slutligen kom att leda till att kejsarfamiljen drevs i exil.
Teresa å sin sida sägs ha varit en lugn och behaglig kvinna med breda kulturella intressen. Under hennes tid som kejsarinna strömmade representanter för kultur och bildning till Brasilien. Målare, musiker, professorer och botaniker välkomnades till det kejserliga hovet, där det inte sällan hände att kejsarinnan själv underhöll med sång och musicerande.
År 1889 tog dock lyckan slut, när Pedro, Teresa och deras barn fängslades och förnedrades, innan de fick gå i landsflykt till Portugal. Kejsarinnan tog in på ett billigt hotell i Porto där hon senare insjuknade. En tillkallad läkare kunde bara konstatera att hon var bortom all hjälp, och hon avled den 28 december. Hennes make Pedro (död i paris 1891) donerade en samling med 48.000 volymer till Brasiliens nationalbibliotek, med förbehållet att samlingen skulle heta Collection Teresa Cristina Maria. Den har senare förklarats som världsminne av Unesco.
Kejsarinnan begravdes först i klostret São Vicente de Fora i Lisabon. När bannlysningen av den kejserliga familjen hävts flyttades hennes kvarlevor 1921 till Metropolitankatedralen i Rio de Janeiro, varfrån president Vargas år 1939 lät flytta hela Pedros familj till det kejserliga mausoléet i Petrópolis.
Konstnären bakom tavlan, Vicente Pereira Mallié, finns det tyvärr inte så mycket uppgifter om på nätet. Man vet dock att han föddes 1832 och en populär målare i Brasilien under senare delen av 1800-talet. Hans far kom från Italien, och var själv konstnär.
P.S. Kommer apropå de många namnen att tänka på en gammal göteborgshistoria (Geigert?). Det var inskrivning i skolan, och när turen kom till en av gossarna att skriva in sig frågade fröken vad han hette.
- Jag heter Napoleon Caesar Balthazar Hannibald Leopold Karlsson.
- Oj, det var många fina namn, och vad kallas du då?
- "Kôrven"...
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar