Läser en märklig artikel i Expressen där "våldsamma självmord" på grund av sommarljuset, Ted Gädestads tragiska sista handling och inuiternas suicidstatistik blandas ihop till en ganska svårsmält soppa. Den svenska psykiatriöverläkaren Karin Sparring Björkstén berättar om sina erfarenheter från Grönland, som hon besökte för 14 år sedan. " Det är förfärligt. Det folk sa var: 'När ljuset kommer, då skjuter de sig', berättar hon för Expressen. "There was a concentration of suicides but not homicides in the summer months in all Greenland", är konklusionen av en undersökning på 1351 självmord på Grönland 1968-2002 som presenterades för någon månad sedan av en forskargrupp där doktor Sparring Björkstén ingick.
Man redovisar i artikeln att 12% av de grönländska männen dör genom självmord, och det är väl kanske så att de flesta självmorden sker sommartid. Men det är väl här någonstans vi kommer till något som påminner om frågeställningen "varför super Jeppe" - "varför skjuter sig Tumimak?"
I en artikel som publicerades i Aborigal Issues kring näst senaste årsskiftet och som ctv.ca refererar till, hävdar forskaren Jack Hicks att död genom självmord var ytterst sällsynt bland inuiter i Alaska, Nunavut och Grönland fram till 1960-talet och ännu senare. När man fick inuiterna att överge sina hävdvunna boenden och flytta in i samhällena, det var då självmordsstatistiken började försämras. "På Grönland steg självmordsbenägenheten bland ynglingar födda senare än 1950 från och med det år då danska myndigheter påbörjade modernisera territoriet", säger Hicks, som är övertygad om att det finns ett givet samband mellan självmorden och moderniseringssträvandena. "Det är den enda logiska förklaringen", säger han. "Det är mycket sällsynt, överallt på jorden, med en sådan här dramatisk stegring av självmorden. Det är uppenbart socialt betingat."
Även om man har sett en långsam minskning av självmorden är de fortfarande för många, påpekar Hicks. Om man förlorat lika många genom t.ex. AIDS är Hicks övertygad om att det skulle bli stora rubriker, och pengar skulle satsas i upplysningskampanjer, men när en ung människa smyger sig undan för att hänga sig i sovrummet, då stannar det vid en enkel rapport.
"Istället verkade självmorden vara impulsiva och skedde nästan uteslutande med våldsamma metoder som skjutning, hängning eller hoppning", kan man läsa i en annan artikel, i SvD. Kanske är sanningen den att självmorden stiger under den ljusa årstiden helt enkelt för att det är då det blir mest synligt för inuiterna vad de förlorat? Nej, just i detta fallet tror jag inte på det där med att "när ljuset kommer, då skjuter de sig". Jag tror att det är när mörkret kommer som man skjuter sig. Även om det är midnattssol.
"In the old days
when we still lived our own lives
in our own country
we could hear
as faraway thunder
the caribou approaching
two or three days in advance
…
On maps of the country
we must draw points and lines
to show we have been here
and are here today
here, where the foxes run
and birds nest
and the fish spawn
(Aqqaluk Lynge: grönländsk aktivist och poet.
Ur "A Life of Respect".)
when we still lived our own lives
in our own country
we could hear
as faraway thunder
the caribou approaching
two or three days in advance
…
On maps of the country
we must draw points and lines
to show we have been here
and are here today
here, where the foxes run
and birds nest
and the fish spawn
You circumscribe everything
demand that we prove
we exist
that we use the land that was always ours
that we have a right to our ancestral lands
But now it is we who ask
by what right are you here?"
(Aqqaluk Lynge: grönländsk aktivist och poet.
Ur "A Life of Respect".)
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar