"Bondbröllop" (1568)
Pieter Bruegel d.ä., nederländsk renässansmålare. (C:a 1527-1569)
Pieter Bruegel d.ä., nederländsk renässansmålare. (C:a 1527-1569)
"SKAFFARE FAR, m. skaffare mor, f. de gifta
personer, hvilka vid bröllop skaffa in allt, som
behöfves och hvilka börja dansen. Skaffare-fólk,
n. id. Emedan första dansen tillkommer dem,
kallas han skaffare dans, m. N. G. D. d.
(Slesvik) skafferdands."
(Johan Rietz: Handbok över svenska allmogespråket 1862-67)
personer, hvilka vid bröllop skaffa in allt, som
behöfves och hvilka börja dansen. Skaffare-fólk,
n. id. Emedan första dansen tillkommer dem,
kallas han skaffare dans, m. N. G. D. d.
(Slesvik) skafferdands."
(Johan Rietz: Handbok över svenska allmogespråket 1862-67)
Det händer att jag då och då snubblar över något gammalt uttryck som jag blir nyfiken på - drättaduk är ett tidigare exempel. Idag stötte jag på uttrycket "skaffarefolk", vad jag förstår sin tids festfixare. Seden verkar vara extra välkänd från Gotland, där man fortfarande använder sig av benämningarna skaffarfar och skaffarmor för värdpar eller "toastmasters" i olika sammanhang.
I Fataburen från 1911 kan man läsa om seder vid ett gotländskt bröllop: " Skaffarfar och ungskaffaren taga hvarandra i hand och buga för ungmansdrängarna, skaffarmor och ungskafferskan niga för brudpigorna". Benämningarna "ungskaffare" och "ungskafferska" låter ju rätt märkligt i våra öron idag, men uppenbarligen är det de som också kallas för skaffaredräng och skaffarepiga. På sajten "gutniska" kan man läsa att "di jär alltut fäir stycken: skaffarfar u skaffarmor u så unggskaffarn u skaffarjämfrun, sum u kallas för skaffardrängen, u skaffarpäiku".
Nu var det dock inte bara i samband med bröllop som skaffarefolket fick biträda. Även vid begravningar hade de sina givna sysslor - skaffarkarlarnas uppgift var t.ex. att skruva fast kistlocket, och efter den kyrkliga cermonin var det skaffarparets uppgift att se till att gästerna intog sina platser vid den gemensamma utspisningen i sorgehus eller församlingshem.
Jag skall villigt erkänna att skaffaresysslorna inte är något jag hört talas om från min egen släktforskning, och det skulle därför vara spännande att veta om detta är något som förekommit (förekommer?) i andra delar av landet än på Gotland, och om hur långt tillbaka i tiden det finns dokumenterat. Undrar vem som kan berätta?
Uppdatering: slog upp ordet "skaffa" i Bra Böckers Lexikon, och fick en liten serendipityupplevelse! Så här står det nämligen: "Skaffa (holländska), sjömansuttryck för äta. -Skaffning, matsäck, utspisning". Ordet är väl på utdöende hos oss, men finns kvar bland annat i ordet torrskaffning (och skafferi?). Nog är det väl märkligt att jag råkade hitta en holländsk illustration utan att ha en aning om ordets möjliga ursprung? Och sist, men inte minst - det visade sig att ordet skaffare faktiskt fanns i SAOL! Så här står det där: "(utom i skildring av ä. förh. numera bl. i vissa trakter) om person som ombesörjer arrangemang o. förplägnad vid gästabud o. d. (särsk. som fungerar ss. värd vid (bond)bröllop); äv. om person som vid sådant gästabud osv. fördelar mat o. dryck bland gästerna o. passar upp vid bordet, uppassare l. servitör". Vidare:
SKAFFAR-FOLK. om man o. kvinna (särsk. äkta par) som svara för förplägnaden (o. fungera ss. värdfolk) vid (bond)bröllop.
SKAFFAR-HUSTRU.
(-are-)(i skildring av ä. förh., föga br.) hushållerska; jfr skafferska a. SKAFFAR-MOR.
[sv. dial. (Gotl.) skaffaremor]
(på Gotl.) om kvinna som tillsammans med skaffare utgör skaffarfolk.
SKAFFAR-PIGA.(på Gotl.) om ogift kvinna som biträder skaffarfolket vid (bond)bröllop;
Så då vet vi det, och det där med "festfixare" var ju ett korrekt antagande!
P.S. Någon som ser vad det är bröllopsgästerna på bilden utspisas med ? Först funderade jag på pannkaka, men det verkar som om det den lilla flickan på golvet äter är något slags kaka, och två av tallrikarna på serveringsbordet verkar tomma, som om några gäster fått sådana här "kakor" utan att behöva tallriken. D.S.
I Fataburen från 1911 kan man läsa om seder vid ett gotländskt bröllop: " Skaffarfar och ungskaffaren taga hvarandra i hand och buga för ungmansdrängarna, skaffarmor och ungskafferskan niga för brudpigorna". Benämningarna "ungskaffare" och "ungskafferska" låter ju rätt märkligt i våra öron idag, men uppenbarligen är det de som också kallas för skaffaredräng och skaffarepiga. På sajten "gutniska" kan man läsa att "di jär alltut fäir stycken: skaffarfar u skaffarmor u så unggskaffarn u skaffarjämfrun, sum u kallas för skaffardrängen, u skaffarpäiku".
Nu var det dock inte bara i samband med bröllop som skaffarefolket fick biträda. Även vid begravningar hade de sina givna sysslor - skaffarkarlarnas uppgift var t.ex. att skruva fast kistlocket, och efter den kyrkliga cermonin var det skaffarparets uppgift att se till att gästerna intog sina platser vid den gemensamma utspisningen i sorgehus eller församlingshem.
Jag skall villigt erkänna att skaffaresysslorna inte är något jag hört talas om från min egen släktforskning, och det skulle därför vara spännande att veta om detta är något som förekommit (förekommer?) i andra delar av landet än på Gotland, och om hur långt tillbaka i tiden det finns dokumenterat. Undrar vem som kan berätta?
Uppdatering: slog upp ordet "skaffa" i Bra Böckers Lexikon, och fick en liten serendipityupplevelse! Så här står det nämligen: "Skaffa (holländska), sjömansuttryck för äta. -Skaffning, matsäck, utspisning". Ordet är väl på utdöende hos oss, men finns kvar bland annat i ordet torrskaffning (och skafferi?). Nog är det väl märkligt att jag råkade hitta en holländsk illustration utan att ha en aning om ordets möjliga ursprung? Och sist, men inte minst - det visade sig att ordet skaffare faktiskt fanns i SAOL! Så här står det där: "
SKAFFAR-HUSTRU.
(-are-)
[sv. dial. (Gotl.) skaffaremor]
SKAFFAR-PIGA.
Så då vet vi det, och det där med "festfixare" var ju ett korrekt antagande!
P.S. Någon som ser vad det är bröllopsgästerna på bilden utspisas med ? Först funderade jag på pannkaka, men det verkar som om det den lilla flickan på golvet äter är något slags kaka, och två av tallrikarna på serveringsbordet verkar tomma, som om några gäster fått sådana här "kakor" utan att behöva tallriken. D.S.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar