Vissa låneord från andra språk kan kännas som en vitamininjektion, medan andra blir modeord som snabbt känns som söndertuggade tuggummin som kletar fast i språket. Länge har våra vanligaste låneord kommit från engelskan, men i takt med att vi reser allt mer kanske den engelskspråkiga dominansen bland låneorden blandas ut en aning. Ett färskt exempel på det är ett av fjolårets nyord, det japanska uttrycket hikikomori, som betecknar unga som isolerar sig i hemmet.
Jag skall inte vara sämre utan utser härmed ett eget låneord för januari 2014, nämligen waldeinsamkeit. Det är väl på sitt sätt också en beteckning för en alienation, men för mig har det en mer positiv innebörd eftersom jag älskar att ströva i ensamhet i skogen. Den sortens ensamhet innebär samtidigt en gemenskap med naturen, det vilda och i grunden med "alltet", och det är väl ingen tillfällighet att känslan ibland tangerar det religiösa. Vi har ju hört talas om eremiter som dragit sig undan i ensamhet och till skillnad från hikikimorianerna ändå inte upplever isolation.
Idag är det t.o.m. en affärsidé att hyra ut eremitkojor ute till skogs, medan andra söker sig inåt gemensamt med andra och söker ensamheten på retreatgårdar. Gemensamt för ensamhetsturismen är att den kostar pengar till skillnad från att ta en egen promenad i ett närbeläget strövområde, där enstaka möten med främlingar sällan känns särskilt betungande. Sådan är min waldeinsamkeit, men jag hittar inget bra svenskt ord för upplevelsen. Det är i varje fall inte "skogstokig", åtminstone inte i den form den brukar förekomma numera...
P.S. Det blev nog ett nyord "på köpet" här ovan. "Ensamhetsturism" gav ingen träff när jag sökte det på google, men nu finns det alltså! D.S.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar