Om ett rum och ett bord

Riddarsalen, Torpa Stenhus (eget foto)

År 1552 kom självaste Gustav Vasa till Torpa Stenhus i angeläget ärende. Visserligen var den officiella anledningen att det skulle skiftas arv efter den avlidna drottning Margareta, som var syster till fru Britta på Torpa. Men ganska snart blev det uppenbart att kungen, som vid det här laget var fyllda 56 år, hade ytterligare ett syfte med sitt besök: han avsåg att fria till dottern i huset, den blott 17 år gamla Katarina Stenbock. Giljarfärden gick dock inte utan utan missöden, bl.a. sägs Katarina sedan tidigare lovat sin hand till Gustav Johansson Tre Rosor. Dessutom tillkom senare problem med bl.a. ärkebiskopen Laurentius Petri, som ansåg att det förelåg ett för nära släktskap mellan den unga bruden och den avlidna drottningen, som alltså var hennes moster. Gustav fick dock sin vilja igenom, och därmed blev Katarina styvmor till de obetydligt yngre prinsarna Erik och Johan, samt sladdbarnet Karl, som var två år gammal.

Om vi dröjer oss kvar på Torpa så kan vi i dess riddarsal se ett stabilt ekbord. Enligt traditionen skall detta ha använts vid förlovningsfesten mellan Gustav Vasa och Katarina Stenbock år 1552. En annan som troligen suttit vid bordet och kanske gör det ännu idag är Gustaf Otto Stenbock (1614-1685). Torpa håller sig nämligen liksom många andra gamla slott och borgar med självaktning med egna husspöken. Faktum är att stenhuset är begåvat med flera stycken, som den grå frun och den inmurade flickan, men om vi skall uppehålla oss vid riddarsalen så är det här Gustaf Otto Stenbocks vålnad sägs husera, och den som ropar hans namn vid midnatt riskerar att få uppleva hur hela byggnaden skakar. I ett TV-program om spökerier för några år sedan påstods Gustaf Otto ha skrämt en hel scoutkår på flykten - hade mannen med dessa talanger levt idag hade han varit ett klart lärarämne för den nya skolan...