Til lykkeland

När jag var på väg hem från jobbet igår tog jag vägen runt butiken för att handla lite. Vid bröddisken satt en pappa på knä och småpratade med sin lilla dotter, ett bedårande barn! Det var som om de befann sig i en kapsel där tiden inte fanns. Jag blev närmast generad över att störa detta ögonblick av frid, och vände mig mot brödhyllan för att ta min brödkaka, då jag såg henne komma mellan varudiskarna. Kvinnan såg liksom jag pappan och barnet, och hennes nyss en smula trötta ansikte sprack upp i ett leende som fick henne att stråla. Hon log inte i samförstånd med pappan, för han var onåbar för omvärlden i det ögonblicket. Hon log heller inte för att markera något för mig eller någon annan, utan hon log över det hon sett. Kvinner försvann in bland fruktmontrarna, och hennes steg verkade plötsligt lättare. Medan jag lade brödkakan i korgen insåg jag att upplevelsen av denna kvinnas lycka inför någon annans lycka i sin tur gjort mig lycklig - på ett ögonblick hade något människor emellan spridit sig som ringar på vattnet! I morse när jag vaknade tänkte jag på den här stunden, och beslöt mig för att söka lyckan. Häng med om du vill...

(Foto: Dennis.)

Den här bilden symboliserar "lycka" för mig. Min storebror står där i hagen bland de stora vännerna och bara njuter. Jag som kände honom förstår varför. Hans liv var redan då hästar och skulle så förbli, men det är en annan historia. Du kanske bara ser en fin bild på en pojke bland hästar.

"Lycka är en inhägnad mindre åker eller äng", kan vi läsa på Wikipedia. Och det är det ju också, rent konkret, men en åker och en äng kan också innebära en abstrakt lycka för mig. Vi nordbor älskar ju vår natur, och vi tror oss kanske att vara ensamma om det. Men vi ser ju att allt fler holländare och tyskar söker sig hit, inte bara för att turista, utan för att bosätta sig här. I Lisskogsåsen i södra Dalarna bor t.ex. Astrid och Piet, som två av mer än trehundra invandrade holländare enbart i Dalarna. "Tänk bara att kunna gå ut och se bort över de här vidderna och bergen en solig dag", sade de till Dalarnas Tidning i ett reportage från december förra året. Visst låter det som de funnit lyckan?

Annars söker vi stressade nordeuropéer gärna lyckan "långt längre bort", kanske också en symbolhandling där själva antalet mil tycks bli betydelsefulla i resan bort från oss själva. På en bergstopp i Tibet, där väntar lyckan, eller...? Vem borde veta om inte Anna Bornstein, författare och journalist och livsvis! Hon säger till SvD att hon i likhet med tjuren Ferdinand istället älskar att ligga platt på gräsmattan och smälta samman med blommorna och träden. Eller borra näsan i mossan och känna en extatisk förening med alltet. "Medvetandet finns överallt. Och allt finns i medvetandet, där kan man vara och uppleva världen", anförtror hon SvD. "Det är som lyckliga ögonblick av evighet och klarhet som gör en stark. Den djupa kunskapen om världen och om andra människor finns i insikten att allt hänger samman. Och de gånger man känner samhörigheten med människorna, naturen, alltet – då finns inga avstånd. Det är som lyckliga ögonblick av evighet och klarhet som gör en stark", avslutar Anna Bornstein.

Efter dessa visdomsord blir jag inte längre förvånad över att läsa att Europas lyckligaste folk enligt vad forskare vid Cambridge University kommit fram till faktiskt bor i " en väderbiten landsortsstad allra längst ut på Danmarks västkust". Ringkøbing ligger på västjylland, vid Ringkøbing fjords nordöstra strand. I stans finns cirka 9700 innevånare, och bland dem alltså självaste lyckan - åtminstone om man skall tro forskarna! För ganska precis ett år sedan besökte Sydsvenskan Ringkøbing för att känna befolkningen på pulsen - hur lyckliga är de egentligen i denna småstad, där de de flesta arbetar inom fiske, jordbruk eller handel och turism?

Stadens borgmästare uppvisar en lätt ambivalent attityd över utnämningen. Efter att ha ägnat sig åt lite välförtjänt skryt över orten resonerar han sig fram till att man egentligen nog inte är så särskilt mycket lyckligare här än i grannstäderna, men det är godt nok! Danmark hamnar av tradition högt i sådana här undersökningar. Borgmästare Torben tror att det kanske handlar om allmänt väbefinnande, i kombination med kultur och arv. Man bryr sig om varandra helt enkelt.

Nere i byen träffar reportern på murare Jens Møller Madsen. Han instämmer i att Ringkøbingsborna nog rent allmänt är rätt lyckliga. "Ja, det tror jag faktiskt. Naturen och fjorden är bra för människorna och så är det en levande stad. Det tror jag också har betydelse", säger Jens.

Och med det slutar vår lilla jakt på lyckan, som började med ett leende vid en bröddisk och ledde till lyckans land, som visade sig ligga närmare än vi kunde ana. "Och lyckan är alls inte det som vi tror, inga stora bevingade ord", som det heter i visan. Men det visste vi ju redan!

Fotnot: Ringkøbing utsågs till den "lyckligaste regionen" efter en stor undersökning, där fler än 120 regioner i Europa ingick.