Den frikände fartdåren från Hyde Park

Från gammal tidningsreklam

Bästa sättet att bli odödligförklarad verkar vara att dö. Jag känner åtminstone inte så många levande odödliga, däremot vet jag många döda, som trotsigt lever vidare i minnen och berättelser. Några av dessa är våra första offer för motortrafiken. Tragedin var då som nu givetvis stor i anlutning till olyckstillfället, men med hundra års distans och mer har de första olyckorna kanske ändå blivit mer historiska tilldragelser.

Som den där augustidagen 1896, då 45-åriga Bridget Driscoll i sällskap med sin tonårsdotter May tänkte passera över gatan i trakten av Crystal Palace, men olyckligtvis omkom då hon påkördes av en person som provkörde en bil från Anglo-French Motor Carriage Company. Vittnesuppgifter talade om att "bilen hade framförts i en vansinnig fart, nästan som en brandbil" (fanns det sådana då?) Föraren påstod däremot att han blott kört i 6,4 km/tim, men hans kvinnliga passagerare medgav att hennes kavaljer mixtrat med motorn så att den gick snabbare. En sakkunnig person bedömde dock att bilen omöjligen kunde komma upp i hastigheter överstigande 7,2 km/tim.

Efter att ha överlagt i runt sex timmar avgav domstolsjuryn utlåtandet att det rörde sig om en olyckshändelse, och den åtalade föraren friades. Värd att bevara är rättsläkaren Percy Morrisons kommentar, då han hoppades att något liknande aldrig mer skulle inträffa. Idag, när vi vet att omkring 1,2 miljoner människor omkommer i trafiken årligen inser vi att den förhoppningen skulle komma att grusas, minst sagt...

Bridget Driscoll sägs vara det första engelska offret för motortrafiken, men redan år 1869 förolyckades den begåvade forskaren Mary Ward på Irland, då hon olyckligtvis blev överkörd av sina kusiners ångdrivna experimentfordon. Mary fick därmed inte chansen att bli odödlig genom sin forskning, utan som ett passivt offer i vad som tros vara den första bilolyckan med dödlig utgång.