Utsikt från en bro

Brooklyn Bridge (fri bild)

Det internationella resemagasinet Travel and Leisure har gjort en inofficiell lista över världens mest fantastiska broar. Bland dessa finns en riktigt outsider, nämligen den så kallade Leonardobron i norska Akershus.

Som namnet väl antyder ritades bron ursprungligen av Leonardo da Vinci. Han gjorde det år 1502 på beställning av sultanen Bajazet den andre, och avsikten var att den skulle bli ett spann över Bosporen, men sultanen backade ur projektet. Istället blev det norrmannen Vebjørn Sand som realiserade planerna genom att placera den 108 meter långa bron över E18 i Akershus, och invigningen skedde 2001.

Så här ser Travel and Leisures topplista över broarna ut i sin helhet:

Langkawi Sky-Bridge, Malaysia.
Hangzhou Bay Bridge, Kina.
Leonardo's Bridge, Akershus, Norge.
The Bosphorus Bridge, Istanbul, Turkiet.
Gateshead Millennium Bridge, England.
Royal Gorge Bridge, USA.
Millau Viaduct, Frankrike.
Ponte dei Sospiri, Venedig, Italien.
Khaju bridge, Iran.
Alamilla Bridge, Spanien.

Nog saknar man en del broar, som den i ingressen t.ex., och för att inte tala om den här! Fast om jag själv på rak arm och stående fot får göra en lista över mina tre favoritbroar blir nog ordningen den här (klicka!):

Trea
Tvåa
Etta

Svårsmälta forskningsrön ett minne blott?

Fria bilder från Wikipedia.

"Eat it, eat it, eat it, eat it
If it's gettin' cold, reheat it
Have a big dinner, have a light snack
If you don't like it, you can't send it back
Just eat it, eat it, eat it, eat it"
WEIRD AL YANKOVIC

Någon som minns pådraget om akrylamid i livsmedel för fem-sex år sedan? Livsmedelsverket drog i gång stora larmet och kallade till en presskonferens som slogs upp stort i hela den chipsberoendedelen av världen. Aftonbladet skrev t.ex: " Chips, pommes frites och annan stärkelserik mat innehåller skyhöga halter av det cancerframkallande ämnet akrylamid. Samma ämne som läckte ut och orsakade stor skandal vid tunnelbygget i Hallandsåsen. Upptäckten presenteras på en presskonferens i dag och tros påverka livsmedelsindustrin över hela världen".

Nio månader senare, när vi satt och knaprade på moroten som vi förstås ersatt chipsen med, kunde vi i SvD läsa följande: "Den första undersökningen av akrylamidens effekt på människor ger inga belägg för att nervgiftet påverkar någon av de fyra stora cancersjukdomarna: tumörer i tjock- och ändtarm, njure och urinblåsa. Tvärtom finns vissa antydningar om att hög konsumtion av akrylamid skulle kunna minska risken för tarmcancer".

Det här är bara ett av många förvirrande larm om våra livsfarliga livsmedel som vi utsatts för de senaste åren, något som inverkat menligt på vårt välbefinnande. Säkert har larmen istället varit en bra födkrok för forskare av olika fack - toxikologerna har fått anslag när de hittat något skadligt i vår mat, medan epidemiologerna fått en slant när de bevisat att man lugnt kan käka vidare utan fara för livet. Men nu vill en forskargrupp bestående av de olika forskarkategorierna på Karolinska institutet försöka att förhindra onödiga larm genom att helt enkelt forska först och eventuellt larma därefter, när man vägt riskerna mot tänkbara nyttofaktorer. "I slutändan handlar det om att kunna balansera upp de olika budskapen. Till exempel att man inte ska äta fisk för att den innehåller gifter, men att man ska äta fisk för att det är så nyttigt å andra sidan", som Marika Berglund på Karolinska Institutet säger till Vetenskapsradion. Bara att hålla tummarna för att de lyckas med sitt projekt...

Apropå morötter förresten, så läste jag på nätet att EU-kommissionen i januari nästa år har tänkt komma med ett förslag om maxnivåer för vitaminer och mineraler i kosttillskott. För betakaroten föreslås maxhalten bli bli 7 mg, vilket tydligen motsvarar innehållet i en och en halv morot. Kanske har man kommit fram till att morötter är skadliga? Tur att man gick tillbaka till chipsen då...

Ättlingen från älven

"Jag är människa, intet mänskligt är mig främmande", är ett bevingat ord som tillskrivs en viss Terentius (c:a 195-159 f. Kr.) I vad mån kryptozoologi kan kategoriseras som något mänskligt låter jag vara osagt, men kan professorerna syssla med sådant som är kul så kan väl även vi pseudovetenskapare göra det?
För några veckor sedan nåddes vi av nyheten att självaste Storsjöodjuret kan ha fångats på film. När jag såg TV-filmen här ovan kom jag att tänka på en notis i Sundsvalls-Tidning i juni 1888 som jag råkat få ögonen på en gång. Har nu återfunnit klippet från Bergeforsen vid Indalsälven, en sjöled som ju tar sig genom Storsjön. Så här står det i klippet: "Från Indal skrifves till oss den 18 dennes: Härmed får meddela, att två unge män härifrån orten, som för omkring en vecka sedan förde en timmerflotte utför älfven, ofvanför Bergeforsen varsnade ett djur, till utseende och rörelser liknande en orm och af betydlig längd och tjocklek, som kom simmande mot dem, samt gjorde en lof om deras flotte och gick sedan före dem utför forsen. Flottförarne, som berättat händelsen, äro fullt trovärdige personer och sedan flera år absolut nyktre, så att man icke behöfver befara, att den är beroende af några dille-fantasier hos dem. Det ligger för öfrigt icke någon osannolikhet i händelsen, då man ju vet, att dylika varelser blifvit iakttagna af Åtskilliga andra personer; själfva Lissen såg ju för några år sedan en dylik i Siljan".
Vad jag kan se saknas den här observationen bland övriga fynd på odjurets hemsida, men visst ser väl beskrivningen på sjöormen ut att stämma väl överens med filmen?

Fotnot: det ursprungliga inslaget från YouTube har utgått och ersatts med ett annat, samtidigt som länkarna setts över (140114). 

Inte så kul?

"Jag ringer upp Mats Danielsson. Han är professor i fysik på KTH i Stockholm. Berätta vad som är viktigt med det här Cern-projektet. -Varför man gör det här? För att det är kul!"

(Aftonbladets ledarbloggare 080412)

Dags att redovisa svaren på frågan om vad vi känner inför Cernexperimentet. Det kom hela sexton svar, vilket är rekord för den här sidan (varav tio stycken redan dag ett). Helt klart var det en polariseringsfråga: nio ser fram emot experimenten som kan ge oss svar om Big Bang, medan sex röstande känner obehag inför proven. Endast en person tyckte varken eller.

Vetenskapsmännen har inte riktigt haft turen med sig med LHC efter den lyckade starten den 10 september. För någon vecka sedan var det någon/några som hackade sig in i datorn, och så nu, bara någon dag innan experimenten skulle börja på allvar, inträffade ett allvarligare tillbud. Det var vid lunchtid igår som en felaktig elkoppling mellan två magneter troligen orsakade att det läckte ut "mycket helium" i den 27 km långa underjordiska tunneln, enligt vad som sägs i ett pressmeddelande. Det innebär att ett driftstopp på cirka två månader nu väntar. Vad som säkerhetsmässigt hade hänt om utsläppet skett under full drift och bemanning framgår inte av meddelandet.

Så sent som för en dryg vecka sedan uttryckte Vetenskapsrådets svenske representant i CERN:s styrelse sin belåtenhet över utvecklingen för det kostsamma projektet.
"Det är minst sagt imponerande att man har lyckats genomföra detta komplexa och dyra projekt med trots allt begränsade förseningar och ökade kostnader", sade han då. Nu är läget alltså redan förändrat på den punkten.

Fotnot: ingressanimation Sandra Egidio (YouTube).

En färdighoppad och en hopplös (?)

Foto: E. Pichler

Även om idrottsintresset inte är så översvallande stort bland läsarna här så tror jag ändå att de flesta har hört talas om Stefan Holm. Förutom att han varit en av våra bättre friidrottare genom tiderna har han ju gjort sig känd även utanför idrottsarenorna genom sin medverkan i På Spåret och genom sin blogg. Där har Stefan bevisat att idrottsmän visst kan ha ett register som omfattar mer än det egna idrottandet.

När Stefan Holm igår satte punkt för den egna karriären gjorde han det på ett mycket värdigt och personligt sätt. I en tid när vi nästan dagligen kan läsa om egotrippade fotbolls- och ishockeystjärnor som bråkar på krogar och kör rattfulla så valde Stefan att avsluta med ett restaurangbesök efter tävlingarna med pappa (han hade väl videokameran med sig?) och kompisarna. En stor blodig biff och pommes frites, vanlijglass med chokladsås och några glas vin till maten, mer blev det inte enligt Aftonbladet, som kostade på sig att ironisera (?) över sitt schablonmässiga rubriksättande genom att skriva "Holms 'vilda' fest i natt", med "vilda" inom citattecken.

I bakgrunden på bilden ovan (med 470 på nummerlappen) står en kille som är förvillande lik Zlatan Ibrahimovic, en annan av våra stora idrottsmän (det är förstås inte han på bilden). Givetvis mäste även Stefan Holm som utövare av en individuell idrott vara en smula egocentrisk, men upp till Zlatans nivå lär han aldrig nå. Zlatan är en gudabenådad spelare i sina bästa stunder, men hans divafasoner blir ibland riktigt påfrestande. Som i VM-kvalet mot Ungern, då han slog ut med armarna och himlade med ögonen över lagkamraternas felpass, trots att han själv gjorde minst lika många fel utan att medspelarna för den sakens skull gjorde liknande demonstrativa gester. Jag tror inte att lagledningen skulle acceptera att någon annan förstörde sammanhållningen på samma sätt, det skulle vara förödande för lagmoralen med en massa teatraliska semaforer springande omkring på planen! Alltså gör man ett avsteg från de principer som kännetecknar svensk lagidrott på toppnivå - lagkänslan, och låter Zlatan hållas, "Zlatan är Zlatan". När en av våra största och samtidigt mest anspråkslösa fotbollsprofiler, Ralf Edström, hade fräckheten att kritisera Ibras inställning så svarade Zlatan som det anstår honom med ett uttalande i Anita Ekberg-klass: "Edströms nivå är att jobba i min trädgård, det är allt han kan". Att förbundsbasen genast ryckte ut för att försvara sin guldtupp var tämligen väntat, men Ralf gjorde ett snyggt motlägg.

Kanske skulle man kunna hoppas att Zlatan som tack för allt svassande för honom i gengäld kunde bjuda på en helgjuten insats i landslaget och åter visa att han inte bara kan snacka ? Det var ett tag sedan Ibra var magisk i blågult (även om insatsen mot Albanien var skaplig)! Dags att bevisa vem "Who´s da Man" snart...

Vi hänger med...

En av journalisternas våta drömmar upplever vi nästan varje gång en politiker eller annan makthavare fastnat med skägget i brevlådan och skall rådbråkas på en presskonferens. Efter en inte alltför lång stund är det alltid någon som ställer den magiska frågan: "när tänker du avgå, X X?", följd av ett hysteriskt fnissande av den samlade presskåren. (Ställs frågan av en outsider från Dalslands-Tidningen eller annat provinsblad och inte av K-G eller någon annan av de stora elefanterna blir munterheten ännu större - roligare kan nog inte en politisk reporter ha än när ett sådant flagrant brott mot den hiarkiska ordningen sker!)

Motsvarande lustupplevelse för en rubriksättare lär vara att få skriva att "I morgon går jorden under", så man förstår att det var fest på Expressens nätredaktion igår! Exakt så stod det nämligen i den första rubriken, följt av underrubriken "Det här kan vara din sista dag i livet". Sedan grep dock herr Ågren in, dock tyvärr inte den gamle redaktionsräven Sigge - han som myntade uttrycket "skriv kort, helst inte alls". (Han hade behövts på sin gamla tidning igår!) Man ändrade i alla fall motvilligt sin drömrubrik till halvgarderingen "Forskare: nu kan jorden gå under", men då hade man fått vara euforiska en stund i alla fall...

Det hela gällde förstås det påbörjade experimentet i Cern, där ett stort antal av jordens klonade ättlingar till Dr Strangelove (kallade the Strangelets) samlats under mottot "How I Learned to Stop Worrying and Love the LHC". Där sitter man nu och skall försöka baka ihop några svarta hål i världens största mixer. Aftonbladet tar kanske ut segern lite i förväg när man, förmodligen lätt överraskade över att man hinner ge ut en upplaga till, moraliserar över Expressens skrämselrubrik. För de är väl bara lite sura över att det inte var de själva som fick skriva den magiska rubriken: tro mig, de har lika få skrupler som sitt syskon i hyenaflocken!

Vad som skett är ju att Cernfolket idag släppt ut sina protonknippor på uppvärvningsvarv i samma riktning, det är först om man några veckor som man tänker dra igång kulspelet på allvar och låta dem krocka med varandra. Att vetenskapsmännen applåderade över det lyckade försöket verkar lika desperat befriat som när charterresenärer klappar händer för piloten när han lyckas få ner dem i helt skick på marken...

En proteströrelse mot LHC har lämnat in en stämningsansökan mot projektet till Europadomstolen, där de hävdar att det finns risk för att experimentet kan leda till jordens undergång. Förhoppningsvis hoppas de väl inte ens själva att de får rätt, men deras frågeställning är intressant. Vilka bestämmer över hur långt man får driva sådana här experiment? När nordkoreanerna pratar om att provspränga atombomber visar stormakterna musklerna och hotar med bestraffning, men när de stora själva är inblandade i tvivelaktiga experiment som detta, då kan inte jordborna lämna in sitt veto. Våra liv är i vetenskapsmännens händer, och de tycks njuta över sin ryska roulette. Som New York Times uttrycker det: "But nobody really knows for sure, which is part of the fun".

Omskakande nyheter

Har ägnat mig åt lyxen att tidningssurfa så här en stund på söndagsmorgonen, och hittar till att börja med på Boston Herold historien om lille John Paul Stevens, en tre månader gammal kille som verkar ha lika många liv som katten. I juli räddades han ur ruinerna av farföräldrarnas hus efter att det raserats av en tornado (hans farmor dog under sina försök att skydda John Paul).

Så häromdagen tappade John Pauls mor kontrollen över sin Van som saknade bromsolja efter ett verkstadsbesök. Det bar sig inte bättre än att färden slutade med att bilen med mamman, John Paul och hans syskon plus familjehunden i plöjde rakt in i en affärslokal efter att med nöd och näppe undgått att krocka med andra bilar, bland annat en lastbil. Den vådliga resan som slutade mot ett elskåp fångades av en övervakningskamera. Hoppas nu att lille John Paul inte slösar med sina återstående sju liv!

Bläddrade vidare i mina virtuella tidningar till Nevada och North Lake Tahoe Bonanza, som meddelade att San Francisco drabbades av ett mindre jordskalv på fredagskvällen. Några större skador har inte inrapporterats, men åskådarna på baseballmatchen mellan San Francisco Giants och Pittsburgh Pirates kände skakningarna i marken. Detta är ju ett aktivt jordskalvsbälte där sådant här händer då och då, och epicentret är beläget nära Calveras, där en serie av jordskalv registrerades under en treveckorsperiod våren 1990. Kanske dags igen? Bara att hoppas att det inte är ett förebud om the Big One...

Den tredje omskakande nyheten hittar jag i norska Morgenbladet, där fysikern Heidi Sandaker berättar att hon skall resa tillbaka till the Big Bang. Ja, inte kroppsligen förstås, men hon skall närvara nu på onsdag i Cern, när vetenskapsmännen tänker avlossa en protonsvärm i den 27 kilometer långa accelatorn Large Hadron Collider. 40 miljoner "protonbuntar" släpps loss i detektorn var sekund och bringas att kollidera inbördes. Syftet är att återskapa ögonblicken efter Universums skapelse, "hvis strålen grejer å gå helt rundt uten problemer", som det står i avisen. Låter inte helt betryggande - vad händer om protonsvärmen tar en genväg? Men Heidi är fylld av tillförsikt. " Vi er på oppdagelsesreise inn i det ukjente", säger hon glatt. Alex Read, professor vid Universitetet i Oslo gör mig inte lugnare direkt. "Det er som å bestige et fjell. Det kan hende det ikke er der lenger når du har kommet over en bakketopp", säger han. Verkar som om de inte har någon karta? Återstår väl att se var vi befinner oss när vi passerar krönet på onsdag...

Där står tomheten öde och kal

(Egen bild)

"Det är tomt, det är bränt, det är härjat och kalt,
där den låg, ligger berghällen bar,
men däröver går minnet med vinden svalt,
och det minnet är allt som är kvar.

Och det är som jag såge en gavel stå vit
och ett fönster stå öppet däri,
som piano det ljöd en munter bit
av en visa med käck melodi".
(Gustaf Fröding)

Frödings diktrader föll mig i tanken när jag läste att den tomma villan på Apotekaregatan 17 i Göteborg blivit lågornas rov. Någon kanske minns att fastigheten förekommit några gånger i den här bloggen, senast för någon månad sedan? Men nu är alltså sista kapitlet i dess historia uppenbarligen skrivet, för efter branden i onsdags (sannolikt anlagd) återstår bara förkolnade rester av byggnaden. Trots att den attraktiva tomten länge varit i Wallenstams ägo har man inga planer för den, utan dagen efter branden spånar man om "kontor, konferens, utbildningslokal, hotell eller kyrka" som möjlig nybyggnation där. Kanske finns det anledning att återkomma till den saken, men jag kommer i alla fall att sakna anblicken av den vita byggnaden på kullens topp varje gång jag åker förbi Sahlgrenska.