Vi hänger med...

En av journalisternas våta drömmar upplever vi nästan varje gång en politiker eller annan makthavare fastnat med skägget i brevlådan och skall rådbråkas på en presskonferens. Efter en inte alltför lång stund är det alltid någon som ställer den magiska frågan: "när tänker du avgå, X X?", följd av ett hysteriskt fnissande av den samlade presskåren. (Ställs frågan av en outsider från Dalslands-Tidningen eller annat provinsblad och inte av K-G eller någon annan av de stora elefanterna blir munterheten ännu större - roligare kan nog inte en politisk reporter ha än när ett sådant flagrant brott mot den hiarkiska ordningen sker!)

Motsvarande lustupplevelse för en rubriksättare lär vara att få skriva att "I morgon går jorden under", så man förstår att det var fest på Expressens nätredaktion igår! Exakt så stod det nämligen i den första rubriken, följt av underrubriken "Det här kan vara din sista dag i livet". Sedan grep dock herr Ågren in, dock tyvärr inte den gamle redaktionsräven Sigge - han som myntade uttrycket "skriv kort, helst inte alls". (Han hade behövts på sin gamla tidning igår!) Man ändrade i alla fall motvilligt sin drömrubrik till halvgarderingen "Forskare: nu kan jorden gå under", men då hade man fått vara euforiska en stund i alla fall...

Det hela gällde förstås det påbörjade experimentet i Cern, där ett stort antal av jordens klonade ättlingar till Dr Strangelove (kallade the Strangelets) samlats under mottot "How I Learned to Stop Worrying and Love the LHC". Där sitter man nu och skall försöka baka ihop några svarta hål i världens största mixer. Aftonbladet tar kanske ut segern lite i förväg när man, förmodligen lätt överraskade över att man hinner ge ut en upplaga till, moraliserar över Expressens skrämselrubrik. För de är väl bara lite sura över att det inte var de själva som fick skriva den magiska rubriken: tro mig, de har lika få skrupler som sitt syskon i hyenaflocken!

Vad som skett är ju att Cernfolket idag släppt ut sina protonknippor på uppvärvningsvarv i samma riktning, det är först om man några veckor som man tänker dra igång kulspelet på allvar och låta dem krocka med varandra. Att vetenskapsmännen applåderade över det lyckade försöket verkar lika desperat befriat som när charterresenärer klappar händer för piloten när han lyckas få ner dem i helt skick på marken...

En proteströrelse mot LHC har lämnat in en stämningsansökan mot projektet till Europadomstolen, där de hävdar att det finns risk för att experimentet kan leda till jordens undergång. Förhoppningsvis hoppas de väl inte ens själva att de får rätt, men deras frågeställning är intressant. Vilka bestämmer över hur långt man får driva sådana här experiment? När nordkoreanerna pratar om att provspränga atombomber visar stormakterna musklerna och hotar med bestraffning, men när de stora själva är inblandade i tvivelaktiga experiment som detta, då kan inte jordborna lämna in sitt veto. Våra liv är i vetenskapsmännens händer, och de tycks njuta över sin ryska roulette. Som New York Times uttrycker det: "But nobody really knows for sure, which is part of the fun".