Visar inlägg med etikett mat. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett mat. Visa alla inlägg

31 mars 2013

Vet vi vad vi äter?

Jaha, då är en stor del av påskhelgen aväten, och ingen häst har passerat mitt matbord. Åtminstone inte enligt vad jag tror - i dessa dagar kan man ju inte vara helt säker! Läser om dokumentären "The Horsemeat Banquet" som sändes på BBC3 i onsdags, där det visade sig att i en "lamb curry" som köpts i en hämtbutik fanns inte en tillstymmelse till lamm. När programmakarna lämnade in rätten för DNA-analys fann laboratoriepersonalen kött, men man har inte kunnat fastställa vilken sorts. Man har kunnat utesluta lamm, nöt, kyckling, gris, get, häst och t.o.m. människa (!), men har lämnat möjligheten öppen att det kan röra sig om katt eller hund. En av analytikerna säger att det hela är skrämmande, eftersom det inte rör sig om något kött som man hittat i mat tidigare. Varifrån kommer det, var har djuret slaktats, har det skötts hygieniskt, och har det varit utsatt för bakterier? Frågorna hopar sig!

Inte heller de andra rätterna som man köpte gick fria från anmärkningar. I hamburgaren saknades egentlig köttfärs, den innehöll blod och djurhjärta, och i biffen med svart bönsås var det väldigt lite biff, däremot fanns där kycklingblod och kycklingrester. Jo, en rätt innehöll faktiskt det den skulle bestå av, nämligen lammkebaben, vilket överraskade provtagarna, eftersom just kebaben inte har det bästa rykte i deras kretsar.  

En lyxkrog i Stockholm är mer öppna, när de meddelar att man tänker preentera avsmakningsmeny med rätter gjorda på hästkött under försommaren, och med hästlasagne som förrätt. Ironiskt nog sammanfaller detta med den stora hästfesten Elitloppet sista helgen i maj. Annars har väl inte hästlasagne riktigt funnit sin plats på matrankingen - det var ju inte mer än någon vecka sedan som utgallrad lasagne delades ut till Stockholms fattiga. De 400 portionerna hade en strykande åtgång, och var utdelade på en kvart. Och efterfrågan på hästkött är stor även hos andra samhällsklasser. Hos en köttleverantör i Hästveda (!) var t.ex. allt hästkött slutsålt när pressen hälsade på i mars. En hästköttälskande kund säger att "om jag köper hästkött och det kommer fram efter en vecka att det inte är hästkött - då är det ett problem." (Han skall kanske vara glad att han inte bor i London?)

Tyvärr har det visat sig att hästar som tagits emot på slakterier tidigare bl.a. behandlats med fenylbutazon, trots att djur som tillförts detta inte får avlivas för att användas i livsmedelsproduktion. Så för min del får som tidigare meddelats hästköttsbiffen allt anstå, åtminstone till dess Jordbruksverket och Livsmedelsverket kan garantera att köttet är fritt från medicin.

20 februari 2013

Ensamfruarnas räddare




Klicka på bilden för större format!

                                                                                                                                                                    
Sommaren 2008 var jag på Dalénmuséet och förälskade mig där i en AGA-spis (man kan bli kär i lite av varje!). Samlade då på mig en del "matnyttigt" om AGA-spisar för att eventuellt skriva lite om dess historia. Nu blev det inte så, men jag vet sedan dess att AGA-spisen blev en stor succé i England där den introducerades 1929. Tillverkningen av spisen upphörde 1957 här hemma, men i England gör man den fortfarande, och det sägs att spisen av många betraktas som "det mest typiskt brittiska i varje hem" - åtminstone enligt företagets egen historieskrivning. Förra året droppade dock resultatet för AGA Rangemaster rejält, vilket fått företaget att försöka satsa sig ur krisen genom att sikta in sig på den kinesiska marknaden.

I det lilla material jag samlade på mig om spisarna finns ovanstående annons, som om den publicerades idag väl vore en självklar vinnare av de flesta existerande gubbslemstroféerna.  Så här beskriver man bland annat spisens fördelar: "Här är några av orsakerna AGA-spisen skattas så högt av dem som äga den: tidsbesparingen, varmvattnet, de heta plattorna för snabbkok, kastruller som ej sota och smeta, renligheten i köket, inga bekymmer för tjänarnas ev. slöseri med bränslet, spisens vackra emalj och jämna värme som gör köket till ett hemtrevligt vardagsrum - detta är en del  av det som husmödrarna glädja sig åt. Männen sätta värde på den förbättrade hushållsekonomien, den goda maten som blir färdig i tid, rakvattnet som alltid finnas tillreds och - att fruarna ha tid att göra dem sällskap."

I annonsen förekommer även ett ord som väl närmast är utrotningshotat, nämligen "klavbinda". ("Hemarbetet klavbinder er ofta fullständigt".) Har kollat med SAOB, som säger att ordet ursprungligen kommer från klave, sådant som man band fast (och kanske ännu gör) boskapen i kättarna med. Sedan har begreppet överförts även på människor som fjättrats eller bundits fast, också i symbolisk betydelse. Lite roligt är att det faktiskt är samma ord som i "krona och klave". SAOB förklarar det så här: "benämningen (klave) uppkommen därav att den på vissa äldre svenska mynt avbildade, halvrunda o. starkt stillserade skölden till formen påmint om en kreatursklave". Jaha, där trillade ännu en gaspolett ner!

13 februari 2013

Om hästar och annat ätbart



"Det hängde hästkött på vägga, det var så färskt så det gnägga" heter det i gammal dänga som fortfarande är populär i nubbevisesammanhang. Plötsligt börjar den kännas aktuell igen, nu när hästköttskandalen rullar vidare i Europa. Att omfattningen kan vara vida större än vad man först trott anar man av det faktum att länsstyrelsen i Skåne konstaterat att inte mindre än 9000 hästar försvann spårlöst i Sverige förra året, och att hela 100.000 svenska hästar försvunnit under 2000-talet. Detta trots att alla hästar i EU numera faktiskt har ett hästpass, och att en hästsporten frysmärker trav- och galopphästar med ett väl synligt identitetsnummer. Det borde ju underlätta för att förhindra en svart hästköttmarknad, men för bara några dagar sedan kunde vi läsa uppgifter i tidningarna om att familjehästar gått till slakt via ombud, utan papper från hästägaren. Kanske dags för ett "Missing Horses Sweden"?

Det finns f.ö. många märkligheter i den här hanteringen. I USA lades de sista hästslakterierna ner 2007, vilket inneburit ökad slaktdjursförsäljning till grannländerna för vidare export av köttet till Europa. Nu höjs röster från hästägare och andra i USA om att man åter skall ta emot hästar på slakterierna, för att få en koll på att hästarna avlivas under kontrollerade former (man skall kanske inte använda ordet "humant" i sammanhanget).

Upprinnelsen till hästköttskandalen var att man hittade hästkött i hamburgare i England och på Irland, och att man då kunde konstatera att det rörde sig om importerat kött. Detta känns så mycket märkligare när det visar sig att irländska hästägare under den rådande ekonomiska krisen helt enkelt släppt sina hästar "på skogen", eftersom det inte finns någon efterfrågan från slakterierna. Det talas om att inte mindre än 20.000 hästar lämnats vind för våg, och djurskyddsorganisationer försöker att hålla hästarna vid liv, eller avliva de där det gått för långt.

Själv har jag ätit hästkött vid några tillfällen, bl.a. hos en charkuterist och på sin tid storstallsägare inom travet. I det hemmet fanns bl.a. hästkött på det rikliga frukostbordet för stallpersonal och gäster, utan att det gjordes någon affär av det - det var en naturlig del av mathållningen. Och under sådana förhållanden kändes det OK att äta hästkött. Däremot avskyr jag att inte själv få veta vad det är jag proppar i mig, jag är verkligen ingen vän av överraskningar av typen "Vet du vad du åt nyss? Det var skallerorm - visst är det gott!" Nej, finns det hästkött i lasagnen så skall det stå på kartongen också, så att man själv får ta ställning till om man vill äta rätten eller ej!

 En av mina bröder var f.ö. en stor vän av Gustafskorven, som är tillverkad av hästkött. "Gustafsröra i tunnbrödskorg" lär ha lanserats i något matlagningsprogram på TV, så nog finns det hästkött ute även på den svenska matmarknaden. Då under sitt rätta namn...



12 februari 2013

Stallskriket

"Blanda inte in mig!"
---


Fotnot: En "fidus" inom hästsporten är en otippad häst med chans att överraska.

7 juli 2012

"Hen" hade bråttom hem, vem blev matförgiftad?

                                                                      Hen?

Det känns tryggt att veta att hur föränderligt vårt samhälle än är, så kommer anonymitetsskydd alltid att råda  i Värmlands Folkblad för såväl offer och syndare, ja kanske speciellt för de senare. I dagens nätupplaga av tidningen står följande att läsa: "En verksamhet i Karlstad har belagts med förbud att ”släppa ut blandfärs och tillagade grönsaker på marknaden”, enligt miljöförvaltningen på Karlstads kommun.
Det var vid oannonserad kontroll i slutet av juni som kontrollanter upptäckte att verksamheten i sitt kök dels förvarade köttfärs i rumstemperatur samt en kantin med uppvärmda grönsaker som höll på att frysas ned.
Vid besöket fanns ingen kökspersonal i verksamheten och miljöförvaltningen ställer sig nu frågande till hur det är med kunskapen i köket. Enligt kökspersonal hade färsen inte ställts i kyl på grynd av att hen hade haft bråttom hem från jobbet. Hen uppger också att grönsakerna slängdes morgonen efter förvaltningens besök. Blandfärsen stod kvar på bänken även då men kastades efter uppmaning från kontrollanter.
”Verksamhetens rutiner för upptining och nedkylning bör ses över” skriver förvaltningen i deras kontrollrapport."

"Verksamhet" och "hen" - vilken fenomenal kombination av överbeskydd och politisk korrekthet! Vore det inte på sin plats att tala klartext om vilka som varit utsatta för denna dåliga mathantering - är det pizzeriabesökare, långvårdspatienter eller skolelever som råkat ut för denna "verksamhet"? Och denna "hen", har "hen" fått fortsätta att slarva för att "hen" har haft brått hem, eller är "hen" omplacerad?

(För övrigt heter det inte "i deras kontrollrapport" utan "i sin kontrollrapport". Men sådant kan ju inte en journalist hålla reda på...)



23 juni 2012

Längsta dagen, största mörkret?

Har ni tänkt på att vi har fått en ny traditionell rätt i vår matkultur? Lutfisk på jul, hummer på nyår och sill på midsommarafton har nu följts av kebabpizza på midsommardagen. 

Eftersom det inte finns några tidningar med färska nyheter att läsa på midsommardagen i väntan på att pizzerian skall öppna så har jag plockat ihop lite av det som hänt medan du snapsade dig grön tillsammans med de små grodorna i natt. Håll till godo!

IKEA skall etablera sig i Indien, så man håller väl redan på att söka en chef för klagomålsavdelningen. Den här mannen (Lars Noréns indiske kusin?) skulle kunna vara som klippt och skuren för jobbet!


                            

Lider annars mest med det grekiska folket just nu. Stryk mot Tyskland i fotboll, och ekonomin är så darrig att den grekiske finansminstern har hamnat på sjukhus för överansträngning. Tufft jobb? Ja, det kan man säga - han har inte ens hunnit tillträda! Så här skrev GP på sin förstasida:


 Kanske inte så konstigt då att ett charterplan på väg till Grekland fick varningslarm och återvände till Landvetter? Fast enligt uppgift berodde inte varningslarmet på att bankomaterna blivit plomberade i Grekland utan på problem ombord. Vidbränd kebabpizza i personalens micro kanske?

Läser vidare att fyrtiofyra politiker (inte i Grekland!) har låtit omskära sig som ett led i att minska sexuellt överförda sjukdomar. Kompisen ringde och tyckte att om det här blir en trend kanske alla politiker skulle kunna ta steget fullt och sterilisera sig samtidigt? Han är nämligen lite kritisk till politiker, kompisen. En gång berättade han att hans brorsa kämpat i fyra år för att bli lokalpolitiker.
"Jaha, och vad gör han nu då?", undrade jag.
"Ingenting", sa polarn. "Han blev vald".

Sterilisering har förresten blivit en populär preventiv åtgärd numera, och den lär inte vara mer smärtsam än att göra ett bankbesök. Det är inte som med spindelarten Tidarren sisyphoides som t.o.m. kastrerar sig själv för att få sex. Läste i Illustrerad Vetenskap hur det går till: "Amputationen går till så att hannen spinner ett litet nät och fäster ena könsorganet i det (den har två, en som nödraket kanske?). Därefter går han i cirklar runt nätet och knuffar till det med benen, tills könsorganet slits av." Nej, då känns det trots allt bättre att gå i cirklar runt midsommarstången, även om det inte blir något sex...

Så se det från den ljusa sidan, bakfyllan går över! När du läser det här är det bara några timmar kvar till dess att pizzerian öppnar. Om de inte har helgstängt förstås! Lycka till...

16 juni 2012

Den belgiska myran

När solen oväntat visade sig en stund på middagen och temperaturen steg till över 12 grader tog jag en liten promenad på stan. Gottegris som jag är kunde jag inte motstå frestelsen att smyga in i fruktaffären för att köpa jordgubbar. Eftersom de svenska bären stiger i pris nästan lika snabbt som bensinen nöjde jag mig att köpa en liter belgiska. Samtidigt gjorde jag ju en god gärning för EU-samarbetet, även om belgarna nog har så de klarar sig ändå.

Väl hemma började jag rensa jordgubbarna, och det var då jag fick se den i botten av kartongen - den lilla belgiska myran! Myran klättrade på plastväggen och såg ganska panikslagen ut. Den var liten och svart och påminde om sina svenska släktingar, kanske med aningen mer vallonska drag bara. Medan myran oroligt kravlade på kartongväggen funderade jag på vad jag skulle göra.  De här alternativen for genom mitt huvud:

1. Avliva den och skicka kroppen till jordbruksverket.
2. Ringa migrationsverket och rapportera en ensamkommande myra.
3. Gå tillbaka till affären och återlämna den med ett "ursäkta, men den här är nog er?"

Till slut fastnade jag för ett fjärde alternativ: jag släppte ut den på balkongen. Fast jag hade knappt gjort det innan jag började fundera på om den skulle kunna kommunicera med sin svenska släkt. Jag tog en koll på balkongen igen, men då hade myran redan givit sig ut på sin svenska expedition. Fast kanske var den kanske inte alls belgisk - den kan ha klivit ner i kartongen vid partihallarna, eller varför inte i fruktaffären. I så fall har den nog snart travat hem igen! Tot ziens, myran - vi kanske ses igen när jag öppnar potatispåsen till midsommar...

22 mars 2009

När åt Du cormarye senast?

Wilhelm Erövrarens festmåltid. Från Bayeuxtapeten.

Nej, oroa dig inte - jag är varken den elake, nakne eller hemlige kocken! Mitt bästa recept är fortfarande "stoppa 60 kronor i fickan. Gå till gatuköket. Beställ en hel special. Tillsätt senap och ketchup samt krydda efter behag. Dryckesförslag: pucko. Betala."

Men att läsa om mat ger varken skär- och brännskador eller samlar mycket disk, och nu på morgonen har jag kunskapat lite i medeltida mat. Skall man tro experterna så skilde sig medeltidens mat förvånansvärt lite från vår, sedan beror det ju på var man befann sig - pörte eller slott gjorde ju sitt till, men den skillnaden finns ju även i dag. Vid årets första kungamiddag t.ex. åt de 160 inbjudna matvraken " lättrökt tonfisk med löjrom från Kalix, granatäppeldressing och blomkålsconfit, därefter stekt rödingsfilé med svart tryffelrisotto och rödbetssky samt oxfilé med stjärnanissky, potatis glaserad med gräslökscrème och portvinskokt minirättika. Till sist serverades exotisk dessert med rostad kokossorbet, passionsfrukt och ananas". Vinlistan är sekretessbelagd, men det var gissningsvis inte spanskt lantvin. (Hos familjen Karlsson i Lövgärdet åt man samtidigt en fet variant av isterband, extraprisnedsatt potatissallad och rödbetor a lá Willys. Till detta drack man en rumstempererad Åbro 3,5.)

Åter till vår medeltidsrätt coremarye då! Läs detta först: "Take Colyandre, Caraway smale grounden, Powdour of Peper and garlec ygrounde in rede wyne, medle alle þise togyder and salt it, take loynes of Pork rawe and fle of the skyn, and pryk it wel with a knyf and lay it in the sawse, roost þerof what þou wilt, & kepe þat þat fallith þerfro in the rosting and seeþ it in a possynet with faire broth, & serue it forth witþ þe roost anoon".

Om det inte klarnade efter det så får vi göra som alla fuskkockar på TV- förenkla det hela! Här är en dagsfärsk 1400-tals corymarye:

1.5 kg skinn- benfri Pork Loin Roast
("Pork loin är en utskuren bit fläskkött, längs med toppen av revbenen på grisen. Finns oftast färdigmarinerat, bara att kasta på grillen", enligt en nätkälla. Vi gör det dock mera köksmästarvärdigt...)
1/2 flaska rödtjut
1/2 k kycklingbuljong
1/2 kopp vatten
1-2 klyftor krossad vitlök
1 tsk corianderpulver
1 tsk salt
1/2 tsk peppar
1/4 tsk kummin

Nu börjar det roliga!

1. Blanda ihop kryddor, vin och vitlök.
2. Stick hål i köttet och marinera i åtminstone två timmar (eller i kylen över natten).
3. Värm upp ugnen (den biten klarar jag!)
4. Ugnsstek köttet. (Tid och temperatur efter spisens egenskaper.)
5. Blanda sås och fett från stekfatet, tillsätt kycklingbuljongen samt vatten och sjud upp som en sås.
6. Skär upp, töm såsen över köttet.
7. Garnera gärna med några corianderblad.

Vad kan väl passa bättre till denna maträtt än ett vin som heter Allegro Primitivo? (32412)
Musikförslag: "engelsk dans" på harpa.

Brasklappar (läs gärna först...)
1. Läs receptet på engelska och rätta till alla fel som blivit genom min översättning.
2. Känner du för ett litet modernare upplägg, gör så här istället!
3. Sket det sig ändå så testa detta nästa gång...
4. Släng dig i väggen Morberg!

5 oktober 2008

¡Buen provecho!


Det ser ödsligt ut i frysen för dagen, så jag funderar på att trotsa busvädret och röva hem en cochinillo asado från krogen. Nej, den sortens traktering finns förstås inte här - det blir väl till att låta nöja sig med en sipan...

Hade jag däremot befunnit mig i Madrid kanske det hade varit läge att besöka Sobrino de Botín, vilket lär vara världens äldsta i drift varande restaurang. Fransmannen Jean Botin, som egentligen hade tagit sig till Madrid med förhoppningen att få anställning som kock hos någon välbärgad arbetsgivare, kom istället att år 1725 öppna en egen servering tillsammans med sin asturianska hustru, och ännu idag ligger restaurangen där på Cuchilleros, 17. Redan år 1882 skrev den spanske författaren Ramón Gómez de la Serna: "det känns som Botin alltid har funnits, och att det var just här som Adam och Eva åt sin första cochifrita..."

Botins syskonbarn övertog på sin tid etablissemanget, men idag heter ägaren Emilio Gonzales, och han är den tredje generationen i sin släkt att driva Sobrino de Botín. En av Botins specialitéer ända från början är just cochillino asado, helstekt spädgris tillredd på den vedeldade 1700-talsugnen. Den andra paradrätten är cordero asado, kastiliansk lammstek.

En så gammal restaurang är förstås inbäddad i sin egen historia. Bland annat sägs att Francisco Goya arbetade här medan han väntade på att bli antagen på konstakademien, och Ernst Hemmingway var på sin tid en av stammisarna här. Hemmingway blev så förjust i cochillino asadon att han lät den figurera på en av de avslutande sidorna i "Och solen har sin gång".

Sobrino de Potíns atmosfär, historia och dess mat har gjort att den blivit en riktig turistmagnet, vilket gör att mer avancerade gastronomer numera gör ett pliktskyldigt besök för att sedan söka sig till andra vattenhål. Men har du vägarna förbi så titta gärna in, fast glöm inte att beställa bord först! Priset för en standardrätt lär ligga på 18€, medan en trerättersvariant går lös på 40€. Själv får jag nöja mig med min sipan (pizza förstås; skinka, champ, köttfärs och kebabsås), vilken betingar ett pris av 70:- på favoritpizzerian. Och inte behöver jag bekosta flyg till Madrid heller!

26 september 2008

Svårsmälta forskningsrön ett minne blott?

Fria bilder från Wikipedia.

"Eat it, eat it, eat it, eat it
If it's gettin' cold, reheat it
Have a big dinner, have a light snack
If you don't like it, you can't send it back
Just eat it, eat it, eat it, eat it"
WEIRD AL YANKOVIC

Någon som minns pådraget om akrylamid i livsmedel för fem-sex år sedan? Livsmedelsverket drog i gång stora larmet och kallade till en presskonferens som slogs upp stort i hela den chipsberoendedelen av världen. Aftonbladet skrev t.ex: " Chips, pommes frites och annan stärkelserik mat innehåller skyhöga halter av det cancerframkallande ämnet akrylamid. Samma ämne som läckte ut och orsakade stor skandal vid tunnelbygget i Hallandsåsen. Upptäckten presenteras på en presskonferens i dag och tros påverka livsmedelsindustrin över hela världen".

Nio månader senare, när vi satt och knaprade på moroten som vi förstås ersatt chipsen med, kunde vi i SvD läsa följande: "Den första undersökningen av akrylamidens effekt på människor ger inga belägg för att nervgiftet påverkar någon av de fyra stora cancersjukdomarna: tumörer i tjock- och ändtarm, njure och urinblåsa. Tvärtom finns vissa antydningar om att hög konsumtion av akrylamid skulle kunna minska risken för tarmcancer".

Det här är bara ett av många förvirrande larm om våra livsfarliga livsmedel som vi utsatts för de senaste åren, något som inverkat menligt på vårt välbefinnande. Säkert har larmen istället varit en bra födkrok för forskare av olika fack - toxikologerna har fått anslag när de hittat något skadligt i vår mat, medan epidemiologerna fått en slant när de bevisat att man lugnt kan käka vidare utan fara för livet. Men nu vill en forskargrupp bestående av de olika forskarkategorierna på Karolinska institutet försöka att förhindra onödiga larm genom att helt enkelt forska först och eventuellt larma därefter, när man vägt riskerna mot tänkbara nyttofaktorer. "I slutändan handlar det om att kunna balansera upp de olika budskapen. Till exempel att man inte ska äta fisk för att den innehåller gifter, men att man ska äta fisk för att det är så nyttigt å andra sidan", som Marika Berglund på Karolinska Institutet säger till Vetenskapsradion. Bara att hålla tummarna för att de lyckas med sitt projekt...

Apropå morötter förresten, så läste jag på nätet att EU-kommissionen i januari nästa år har tänkt komma med ett förslag om maxnivåer för vitaminer och mineraler i kosttillskott. För betakaroten föreslås maxhalten bli bli 7 mg, vilket tydligen motsvarar innehållet i en och en halv morot. Kanske har man kommit fram till att morötter är skadliga? Tur att man gick tillbaka till chipsen då...

3 april 2008

"Räcker fram korgen - se där, smaka på!"

Vem lufsar där? (Fria bilder från nätet.)

På Johannes Hevelius bild från 1690 ser vi hans illustration av stjärnbilden Stora Björn. Visserligen lufsade inte Hevelius björn omkring på chipspåsar, men jag klämde dit dem i en känsla av att nalles bistra uppsyn kan ha något med chips att göra.

Det är nämligen så att vår civilisation den 12 juni i år sänder ut ett viktigt budskap mot stjärnan 47 Ursae Majoris i stjärnbilden Stora Björnen, dit det kommer att nå fram om 44 år. Budskapet som är 29 sekunder långt består av reklam för tortillachips...

Man skulle kunna tro att det rör sig om ett aprilskämt, om det inte vore så att historien publicerades redan den 8 mars i år i Daily Mail. Det hela är ett reklamjippo där allmänheten inbjudes till en tävling om att göra bästa rymdreklamen för ett chipsföretag som ägs av Pepsi. Det är rymdorganisationen EISCAT – European Incoherent Scatter Facility - som upplåter sändningstid för chipsreklamen hos sin sändare på Svalbard, och man gör det billigt, eftersom EISCAT inte är en vinstdrivande organisation. Därmed behöver Pepsi endast betala samma timpris som forskarna för att använda radarn.

Eiscats chef
heter Tony van Eyken, och han förklarar att vi jordbor hittills i huvudsak har lyssnat efter signaler som tecken på liv i rymden, utan att själva sända ut egna kontaktförsök. När van Eyken påminns om filmen Contact, baserad på astronomen Carl Sagans bok i vilken utomjordiska signaler med våra egna tidiga tv-sändningar inbakade returneras till jorden, svararar han, citat: "Ungefär så skulle det kunna vara. Poängen är inte vad som sänds, utan att meddelandet visar en bakomliggande intelligens." Om man i det skall se något samband med Eiscats budskap är det väl upp till oss att fundera över...

Ett pikant detalj är att Stora Björnens sju ljusstarkaste stjärnor bildar Karlavagnen. På engelska heter Karlavagnen "Big Dipper", så man kan ju föreställa sig nästa reklambudskap från Eiscat till björnfolket där ute!

30 mars 2008

Till senapens lov

Brassica Nigra
(för vänner av det mer grovkorniga)



-En mä brö å möe senap!
-Ketchup og?
-Nä, inge sånt jål!

Jag minns fortfarande lukten av korvspad och primusspislågans magiska blåa sken i Tores korvkiosk. Hemma på bruket fanns det inte mycket till nöjesliv när jag var barn, och jag tror inte det finns mer där nu. Att gå ner till korvkiosken på lördag middag var därför en riktig högtidsstund. Livet var lite enklare då, innan grillen kommit. En korv med bröd var liktydigt med en kokt korv med bröd, hvergang! Att det sedan fanns korvfundamentalister som valde bort senapen, det var obegripligt...

Minnena kom till mig när jag läste i DN att Unilever bommar igen Slottssenaps fabrik i Uppsala och drar till Polen. Det innebär att det ännu använda tyska originalreceptet på Slottsenap lämnar landet efter att funnits här sedan 1920, då Herrn Ingenieur Bruno Knebel hade det med i kappsäcken från sitt hemland.

Var ett tag benägen att klättra upp på barrikaderna och ropa på köpbojkott och efterlysa det klimatsmarta i att köpa senap som körts med långtradare från Polen. Fast det var innan det slog mig att Dijonsenapen i mitt kylskåp färdats lite längre, och inte blir det bättre när man får veta att bortemot 90% av alla senapsfrön som finns i den senapen i sin tur är importerade, huvudsakligen från Kanada...

Nej, tacka vet jag då Hans Svensson, som tårögd sitter och rullar sin egenodlade senap på gården Petersborg utanför Tomelilla! Hans säger till DN:s utsände senapsreporter att det troligen bara finns han och en östgöte som odlar senap yrkesmässigt i vårt land. Han inser det lönlösa i att konkurrera med jättarna i branschen, och ser sin insats mer som en kulturgärning, vilket är lätt att hålla med om.

Hans berättar så lustfyllt om olika senapsvarianter att man får senapshallucinationer i smaklökarna, men det är ändå hans slutord som jag fastnar mest för.
-Korv med senap är alltid rätt och man tröttnar aldrig på det.
De orden skulle Tore i korvkiosken ha gillat!

Fotnot: den som vill fördjupa sig ytterligare i senapen och dess historia har mycket att hämta på Skånska Senapssällskapets hemsida.