Jaha, då är en stor del av påskhelgen aväten, och ingen häst har passerat mitt matbord. Åtminstone inte enligt vad jag tror - i dessa dagar kan man ju inte vara helt säker! Läser om dokumentären "The Horsemeat Banquet" som sändes på BBC3 i onsdags, där det visade sig att i en "lamb curry" som köpts i en hämtbutik fanns inte en tillstymmelse till lamm. När programmakarna lämnade in rätten för DNA-analys fann laboratoriepersonalen kött, men man har inte kunnat fastställa vilken sorts. Man har kunnat utesluta lamm, nöt, kyckling, gris, get, häst och t.o.m. människa (!), men har lämnat möjligheten öppen att det kan röra sig om katt eller hund. En av analytikerna säger att det hela är skrämmande, eftersom det inte rör sig om något kött som man hittat i mat tidigare. Varifrån kommer det, var har djuret slaktats, har det skötts hygieniskt, och har det varit utsatt för bakterier? Frågorna hopar sig!
Inte heller de andra rätterna som man köpte gick fria från anmärkningar. I hamburgaren saknades egentlig köttfärs, den innehöll blod och djurhjärta, och i biffen med svart bönsås var det väldigt lite biff, däremot fanns där kycklingblod och kycklingrester. Jo, en rätt innehöll faktiskt det den skulle bestå av, nämligen lammkebaben, vilket överraskade provtagarna, eftersom just kebaben inte har det bästa rykte i deras kretsar.
En lyxkrog i Stockholm är mer öppna, när de meddelar att man tänker preentera avsmakningsmeny med rätter gjorda på hästkött under försommaren, och med hästlasagne som förrätt. Ironiskt nog sammanfaller detta med den stora hästfesten Elitloppet sista helgen i maj. Annars har väl inte hästlasagne riktigt funnit sin plats på matrankingen - det var ju inte mer än någon vecka sedan som utgallrad lasagne delades ut till Stockholms fattiga. De 400 portionerna hade en strykande åtgång, och var utdelade på en kvart. Och efterfrågan på hästkött är stor även hos andra samhällsklasser. Hos en köttleverantör i Hästveda (!) var t.ex. allt hästkött slutsålt när pressen hälsade på i mars. En hästköttälskande kund säger att "om jag köper hästkött och det kommer fram efter en vecka att det inte är hästkött - då är det ett problem." (Han skall kanske vara glad att han inte bor i London?)
Tyvärr har det visat sig att hästar som tagits emot på slakterier tidigare bl.a. behandlats med fenylbutazon, trots att djur som tillförts detta inte får avlivas för att användas i livsmedelsproduktion. Så för min del får som tidigare meddelats hästköttsbiffen allt anstå, åtminstone till dess Jordbruksverket och Livsmedelsverket kan garantera att köttet är fritt från medicin.
Visar inlägg med etikett jordbruk. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett jordbruk. Visa alla inlägg
31 mars 2013
16 juni 2012
Den belgiska myran
När solen oväntat visade sig en stund på middagen och temperaturen steg till över 12 grader tog jag en liten promenad på stan. Gottegris som jag är kunde jag inte motstå frestelsen att smyga in i fruktaffären för att köpa jordgubbar. Eftersom de svenska bären stiger i pris nästan lika snabbt som bensinen nöjde jag mig att köpa en liter belgiska. Samtidigt gjorde jag ju en god gärning för EU-samarbetet, även om belgarna nog har så de klarar sig ändå.
Väl hemma började jag rensa jordgubbarna, och det var då jag fick se den i botten av kartongen - den lilla belgiska myran! Myran klättrade på plastväggen och såg ganska panikslagen ut. Den var liten och svart och påminde om sina svenska släktingar, kanske med aningen mer vallonska drag bara. Medan myran oroligt kravlade på kartongväggen funderade jag på vad jag skulle göra. De här alternativen for genom mitt huvud:
1. Avliva den och skicka kroppen till jordbruksverket.
2. Ringa migrationsverket och rapportera en ensamkommande myra.
3. Gå tillbaka till affären och återlämna den med ett "ursäkta, men den här är nog er?"
Till slut fastnade jag för ett fjärde alternativ: jag släppte ut den på balkongen. Fast jag hade knappt gjort det innan jag började fundera på om den skulle kunna kommunicera med sin svenska släkt. Jag tog en koll på balkongen igen, men då hade myran redan givit sig ut på sin svenska expedition. Fast kanske var den kanske inte alls belgisk - den kan ha klivit ner i kartongen vid partihallarna, eller varför inte i fruktaffären. I så fall har den nog snart travat hem igen! Tot ziens, myran - vi kanske ses igen när jag öppnar potatispåsen till midsommar...
Väl hemma började jag rensa jordgubbarna, och det var då jag fick se den i botten av kartongen - den lilla belgiska myran! Myran klättrade på plastväggen och såg ganska panikslagen ut. Den var liten och svart och påminde om sina svenska släktingar, kanske med aningen mer vallonska drag bara. Medan myran oroligt kravlade på kartongväggen funderade jag på vad jag skulle göra. De här alternativen for genom mitt huvud:
1. Avliva den och skicka kroppen till jordbruksverket.
2. Ringa migrationsverket och rapportera en ensamkommande myra.
3. Gå tillbaka till affären och återlämna den med ett "ursäkta, men den här är nog er?"
Till slut fastnade jag för ett fjärde alternativ: jag släppte ut den på balkongen. Fast jag hade knappt gjort det innan jag började fundera på om den skulle kunna kommunicera med sin svenska släkt. Jag tog en koll på balkongen igen, men då hade myran redan givit sig ut på sin svenska expedition. Fast kanske var den kanske inte alls belgisk - den kan ha klivit ner i kartongen vid partihallarna, eller varför inte i fruktaffären. I så fall har den nog snart travat hem igen! Tot ziens, myran - vi kanske ses igen när jag öppnar potatispåsen till midsommar...
Ämnen
betraktelse
,
djur och natur
,
jordbruk
,
livet
,
mat
,
naturvetenskap
,
resor
,
turism
,
äventyr
5 maj 2012
Vårt dagliga bröd
"En hundra meter lång kö
slingrar sig längs ett par rosafärgade byggnader vid huvudgatan i
Nalout, en stad högt upp i Nafusabergen i västra Libyen.
Om en liten stund ska dagens utdelning av bröd börja. Kön fylls på bakifrån hela tiden av män, pojkar och några få flickor, medan bilar ilar förbi på gatan.
Om en liten stund ska dagens utdelning av bröd börja. Kön fylls på bakifrån hela tiden av män, pojkar och några få flickor, medan bilar ilar förbi på gatan.
Men trots att invånarna bara får tag i färskt bröd en gång om dagen hör vi ingen som klagar.
– Jag kommer hit två gånger i veckan. Bröd är lyx för oss äldre, vi klarar oss på annan mat. Jag ger brödet till mina barnbarn, säger Khalifa Shoumi, en äldre man som tålmodigt väntar i kön.
– När det är krig blir allt annorlunda, konstaterar han."
(DN 110824)
När jag, genomsvettig efter en fotbollsmatch på Flygarns gärde, öppnar dörren känner jag den direkt - doften av min mors nybakade kaka.
"Nu kommer du lagom!", säger hon och ler. På matsalsbordet framför henne breder skatten ut sig - tolv ångande, ovala brödkakor!
Min mor försvinner ut i koket och återvänder med en skiva bröd med smör på, och till det ett glas mjölk.
"Varsågod", säger hon. "Väl bekomme!"
Jag sjunker ner på en köksstol, glömsk om att skjortan är genomblött av svett.
Duschen kan vänta, men aldrig en bit färsk kaka!
Det har gått 55+ år sedan den dagen, men ännu kan jag när jag vill återkalla den där doften av nybakat, och maken till min mors hembakade brödkakor, det har jag aldrig träffat på! Nu skall jag snart bege mig ut på stan för att handla det nödvändigaste inför helgen. Jag är långt ifrån någon brödsnobb, men jag gillar ett gott bröd. Butiken jag handlar i har ett stort utbud av bröd, men jag måste medge att jag baxar inför det det allra lyxigaste utbudet, med limpor som kostar fyrtio kronor och mer. Det får nog bli några tékakor...
När man lyssnar på nyheterna nuförtiden kan man inte undgå att höra hur bröduppror blossar upp på många håll i världen. Det är ingen ny företeelse i sig, självaste den franska revolutionen sägs ha startat på grund av ohemula brödpriser. Dagslönen 1789 var för parisaren 18 sous, varav 14,5 sous gick till bröd. Och när den ryska revolutionen senare ägde rum var det samlande stridsropet "fred, jord, bröd".
Idag, när världsproduktionen på vete faktiskt närmar sig nya rekordhöjder så fortsätter världsmarknadspriserna på spannmål att stiga, och med det följer nya bröduppror i de fattiga länderna. Här hemma har brödet blivit en klassmarkör, och gör vi brödrevolt så handlar det på sin höjd om surdegsrevolution...
"Den som en gång satt tänderna i ett krispigt, nybakat surdegsbröd av levaintyp med vresig och lite mjöldammig skorpa och samtidigt känt doften av det fuktiga, saftiga innanmätet, vill förmodligen inte äta annat bröd.
En skiva surdegsbröd, bredd med gott smör och kanske en skiva smakrik ost är en gudaspis i sig.
En ugnsgrillad skiva, ihärdigt "gnodd" med färsk vitlök, ringlad med gräsig, fin olivolja och strödd med grovt havssalt är en delikatess; prova det till några goda ostar, lite lufttorkad skinka och en krispig, dressad grönsallad.
Vad mer kan man begära av en till synes oansenlig liten måltid med alla strukturer, smaknoter och dofter i skön komposition.
Den nya matlyxen."
GP, Två Dagar, 120505.
Ämnen
betraktelse
,
historia
,
jordbruk
,
livsåskådning
,
mat och dryck
,
mänskligt
,
politik
,
tidsandan
14 mars 2009
Svanmärkt bonde
Denna naturnära bonde räds nog varken svan eller trollen... Wikipedia.

Redan Horatius på sin tid hade bilden klar för sig: "Naturen må du försöka driva ut med hötjuga, hon kommer ändå alltid tillbaka", konstaterade han. Dessvärre är inte klarsynen lika stor bland vissa av våra bönder, det där med att leva i samklang med naturen är det uppenbarligen si och så med, inte minst i Värmland av någon anledning. Nu senast är det en bonde i sydvästra Värmland, som vill ha skyddsjakt på svanarna som äter upp hans raps. "Svanarna har fått ett onaturligt beteende eftersom det är lättare att få mat på åkern", säger anmälaren. Nog låter det väl som ett i högsta grad naturligt beteende att söka föda där det finns att tillgå?
"Först är det älgar och rådjur som kalasar. Sedan gässen och nu har svanarna kommit", konstaterar bonden vidare. Märkligt att han inte fått med vargen på ett hörn - de brukar ju det, bönderna i Värmland! Rovdjuren får inte konkurrera med människan om älgarna och rådjuren , som man som i detta fall sedan också svär ve och förbannelse över. Det är synd om människan - och de andra djuren.
"Nog driver du med fågelskrämmans larv
Ett barn på flykten, och i minsta sparv
En friare till drufvorna du vädrar"
(Carl Snoilsky)
Ett barn på flykten, och i minsta sparv
En friare till drufvorna du vädrar"
(Carl Snoilsky)
Ämnen
djur och natur
,
jordbruk
,
samhällsliv
Prenumerera på:
Inlägg
(
Atom
)

