Bara att bita ihop?

En dam i Sundsvallstrakten steg härom morgonen intet ont anande på bussen i sällskap med sin sexåriga dotter. Eftersom barn under sju år åker gratis registrerade kvinnan bara sin egen resa, men då krävde chauffören att få kolla dotterns tänder, hon misstänkte nämligen att dottern var äldre. Inför den häpna mamman gjorde sedan chauffören en kontroll av tandstatusen hos dottern. Chauffören drog därefter slutsatsen att flickan hade för många tänder för att vara sex år, och att det fick gå för den här gången, men att hon "nästa gång hon reste inte skulle vara sex år".

Kanske är det nu dags att ersätta färdkorten med tandkort när man reser kollektivt? Chauffören kan då  låta sitt "god morgon" följas av ett "å så gapar vi lite" och ge en vänlig liten vink om att det medföljande barnet har "en distorsal ocklusionshöjd till följd av en eruptiv process tvåa åtta", eller att "fru Gustavsson har minsann slarvat med tandborstningen i morse". Tänk vad pengar vi skulle spara, och vilken god tandhälsa vi bussresenärer kunde få!

Så kunde man ta den gamla TV-reklamen till heders och ändra manuset till "jag är inte bara busschaufför,  jag är tandläkare också"...

Den smutsiga sanningen

Bearbetad bild från Wikipedia

Under samlingsrubriken "galna klipp" visar Expressen ett inslag om en åttioårig iranier som bor i en jordkula och inte har badat på sextio år, han påstås vara "världens smutsigaste man". Mannen uppges livnära sig på ruttet kött och dricka vatten ur en skitig oljekanna. Klippet avslutas med den förnumstiga kommentaren "det där med att inte hinna duscha en morgon kanske inte är så farligt ändå?" Kanske det skulle vara nyttigt för Expressens reporter att byta plats med gamlingen några dagar och leta efter duschar i omgivningen?

Sådana här personer har vi fortfarande även i vårt välfärdssamhälle, men här kallas de "original". I storstaden Oslo bodde t.ex. den högt begåvade  "Huleboeren på Blindern" mellan 1978 till 2006 i en jordhåla mitt i Oslo utan att tvätta sig. När han därefter tvingades in på ett sjukhem på grund av sviktande hälsa vägrade han fortfarande att hålla sig ren, vilket fick Oslo kommun att överväga rättslig prövning för att utröna om han han verkligen kunde välja att inte sköta sin hygien.

Mycket av det här påminner om de gamla skrönorna (?) om människor som levt lortaktigt i hela sitt liv men som när de blivit sjuka och tvättade på sjukhuset avlidit på grund av att kroppen berövats det immunförsvar den byggt upp under åratal i smutsen, historier typ "Där bodde två bröder, Oskar och Frans, två riktiga original. Det sägs att Frans blev sjuk och togs in på sjukhus. Där tvingades man bada honom. Efter det dog han."

Allt detta kommer för mig efter att jag av en slump snubblat in på en rapport från Medicinalstyrelsen anno 1904 om inspektioner från provinsialläkare i den dåtida privata sinnessjukvården i landet. (Det var alltså på den tiden "sinnessjukdom" var en diagnos och inte ett modeord.) De upprättade 368 rapporter om bristande vård och  23 fall av rent omänskligt vanvård. Innan vi tittar närmare på det så skall jag villigt erkänna att jag inte haft anledning till att fundera över mentalvården för ett sekel sedan. Liksom många andra har jag kanske levt med Rickard Berghs målning av skalden Fröding under sin sjukdomstid,  sittande i sin sjuksäng på hospitalet och med blicken profetiskt riktad mot Det Outsägliga långt i fjärran. Gustaf Fröding var intagen på Ulleråkers hospital 1898 till 1905. Av nutida skildringar får vi veta att "Fröding var en av de privilegierade som åtnjöt speciellt fin omvårdnad, t ex maten inburen på rummet. Fröding tillbringade mesta tiden i sängen iklädd nattrock. Den store skalden läste, forskade, hörde röster och svarade förvirrat på tilltal. Han matvägrade och måste övervakas p g a sina självmordsförsök."
 Men som sagt, Fröding hörde till de privilegierade. De 23 som upptäcktes i sanitärt elände var långt från en sådan tillvaro. Här är två av de upprättade rapporterna, och vi kan väl börja med en person som verkade haft en liknande tillvaro som några av de redan nämna groplevarna.
"Anders M.L. f.32; sinnessjuk sedan 20 år; bodde i en grop i marken, täckt med en ytterst bristfällig överbyggnad av omaka brädstumpar: ligger i sin grop så länge den hoptiggda provianten räcker; bädden utgörs av lumpor och halm, söndersmulad av långvarigt begagnade och besväras av ohyra i stor myckenhet."

Trots detta elände fanns det rapporter från ännu mer ohyggliga interiörer, men jag skall bespara oss från dessa här. Men en person som jag ändå vill lyfta fram som ett exempel på att det gick att hålla sig ren även under de vidrigaste förhållanden  är "Hilda K.R.", född 1875.  Om henne skriver läkaren: "Epilepsi sedan konfirmationsåren. Hösten 1902 de första tecknen på sinnessjukdom och våren 1903 våldsam, hotande både sig själv och andra med tillhygge. I stället för att fullfölja ansökan om asylvård, vartill läkarintyg då blev utfärdat, beslöt fadern sig för att hålla henne inspärrad, och hon har sedan dess haft sin bostad i en cell, vilken bildats genom en avbalkning uti ett ett rum bakom köket, 8x10 fot (en fot var c:a 3 dm); dörren till denna cell var tillspikad, och belysningen erhölls från ett fönster framför avbalkningen, i vilken det fanns en lucka nära detta; maten inlämnades genom denna lucka, medan nattkärl och sopor utlämnades direkt på gården genom en lucka i ytterväggen. Den sjuka, som vid läkarens besök var fullkomligt redig med ganska bitter klagade över inspärrningen, städade själv sin cell, som var minitiöst renlig, även var hon mycket arbetsam och särskilr road av virkning. Föräldrarna förklarade emellertid, att de ej vågade ha henne lös i huset, då man aldrig kunde förutse, när hennes våldsamhet kunde bryta ut." Man kan ju inte låta bli att tänka på hur denna "fullkomligt rediga person"  genom vår tids medicin och läkarkunskap idag förmodligen kunnat leva fri ute i samhället som alla andra.

För att då knyta ihop det här inlägget vill jag hävda att välfärssamhällets reaktion över den 80-årige iraniern i sin grop säger minst lika mycket om oss själva som om honom.

Nya Delsjöintryck

Klicka på bilden för större version.

Igår blev det ytterligare en tur i Delsjöområdet, denna gång en vandring runt både Stora och Lilla Delsjön. Vädret var bästa tänkbara, och det blev många stopp under fyratimmarsvandringen för att njuta av naturens stora färgfyrverkeri.

Hade turen att träffa på en nötkråka under promenaden, en fågelart som jag inte sett på flera decennier. Den var vänlig nog att posera så att jag kunde ta några bilder med min lilla fickkamera.

En annan behaglig syn uppenbarade sig vid Gundla Mosse, där en polistjej kom ridande på en Shirehäst, som jag nu läst mig till heter Viola - hästen alltså! Frågan vem som var sötast, häst eller ryttarinna, var en hård nöt att knäcka. Tror t.o.m. nötkråkan skulle gå bet där...
 

"Blir det bra så här?"

Delsjön - min terapeut

Höst i Delsjön

 Så här i höstetid, både i kalendern och i livet, har jag fått en ny passion - Delsjöområdet! Den senaste veckan har det blivit två femtonkilometerspromenader i, till och från Delsjön. Igår unnade jag mig att åka buss till Helenedal, därifrån bar det iväg ut på Stora Delsjön runt (7,5 km) , plus en avvikelse på c:a 2x 2 kilometer ner till Skatås för att köpa en karta över området. Efter att varvet fullbordats gick jag sedan de dryga fyra kilometerna hem. Nu känns det att allt travande i de kuperade gatorna i Kvarnbyn varje vecka sedan i mars har gjort gott - har inte känt av några trötthetssymptom alls under långvandringarna.

För åtskilliga decennier sedan hände det att jag brukade springa Skatås milbana, men annars har jag inte varit speciellt ofta i Delsjön, så nu känns det som om jag har en del att ta igen! Eftersom det var söndag igår var det mycket folk ute och gick, sprang, stavvandrade, åkte rullskidor, cyklade och red i området - jag blev faktiskt rätt förbluffad över alla spänstiga människor som var i rörelse! Fast jag föredrog nog ändå att vandra i "lågtrafik" en vardag. Man hinner tankebehandla många frågor och händelser under en långvandring på egen hand!

Det stinker om Sverige

Apropå gårdagens inlägg om en viss stinkande bussresenär så skulle han kanske han ha smält bra in i en skolkorridor i Getinge, åtminstone innan det blev sanerat.  Skolan drabbades nämligen under hösten av en obehaglig lukt - skolans rektor beskrev det som "en stickande jordkällarstank". Skolan fick delvis spärras av, lektioner flyttades om i byggnaden och scheman ändrades. Samtidigt kallades externa miljöexperter in för att ta prover och analysera dem, mögelhundar nosade sig igenom skolan och hantverkare kollade bakom väggar och under golv, innan någon till sist hittade orsaken till aslukten i ett stängt elevskåp. Där låg en gympapåse med svettiga kläder plus en blöt handduk.

Om det luktade surt om gymnastikpåsen tycker kommunfolket uppenbarligen att det även stinker kring kostnaden för åtgärderna. Enligt Hallandsposten  kan nämligen fastighetskontoret och barn- och ungdomsförvaltningen i Halmstads kommun inte komma överens om vem som skall ta sig an fakturan på de 100.000 kronor som kalaset slutligen kostade. Om klädtvätten ingår i det priset framgår inte av artikeln.

My mind is my laboratory

Jag brukar lyssna på vetenskapsnyheterna på morgonen med visst intresse, men det är ju inte riktigt som när man ser Leila fixa ihop Pots de crème au chocolat på TV och man tänker att det där skall jag också göra. Vetenskaparna håller ju att meka med möss eller skicka strålar på måfå i någon underjordisk tub hit och dit utan att riktigt veta vad de söker (det får de visst veta först när de hittat det). Ett citat som exempel i sammanhanget: "Forskare med sinne för pedagogik säger att Higgs-partikeln förklarar varför det inte bara är att andas på bilen för att få den att röra sig." De är väl lite grann som Roy och Roger, fast med vita rockar. "Dä årnar sej vettu!"
  
 Men så hörde jag om en laboration som verkade mer i min smak; det är forskare på universitetet (eller var det någon pub?) i Bristol som kommit fram till att kurviga glas gör oss fullare än raka. Vem kan väl motstå att testa det i hemmamiljö? Inte jag i alla fall! Eftersom vädret var det rätta satte jag mig på balkongen med två identiska blandningar av drinken Thunderstroke, och det enda som skiljde dem åt var just glaset. 

Jag började med glaset i figur A, det raka. Innehållet smakade läskande där jag satt i solväggen, men jag kan inte säga att jag märkte någon effekt direkt, hade jag inte blandat själv hade jag nog trott att det var någon form av placebo. Jag avverkade alltså glas A ganska snabbt, och gick därefter över till glas B, se bild ovan. Redan vid första provsmakningen kände jag att det började snurra till, och effekten var varaktig och ökande (förmodligen inte helt olikt en åktur i acceleratorn i Cern).  

Experimentet övertygade mig om att teorin om de svängda glasens betydelse för ökad alkoholpåverkan är riktig. Tyvärr är dock resultatet något osäkert, eftersom jag inte kan tyda de anteckningar jag gjorde i laborationens slutskede.

Fotnot: rubriken lånad av kollegan Einstein.    

Min säng är min borg

Sedan igår står en ny säng på plats i sovrummet, och för mig är det om inte en himlasäng så dock en himla säng! Den gamla bädden blev mer eller mindre en fakirbräda på slutet, det stack upp fjädrar här och där, och det kändes som att sova på en popcornmaskin (kan jag tänka mig; jag har aldrig sovit på en popcornmaskin. Ännu...)


När jag köpte sängen råkade jag ut för en försäljare som jag då tyckte var lite för skicklig för min budget - hon fick mig att investera i en säng som var dyrare än jag tänkt mig, men så här i efterhand är jag bara tacksam för det, jag skulle ligga högt i den firmans "nöjd-kund-index" idag!

 Napoleon skrev på sin tid "Sängen har blivit min lyxplats. Jag skulle inte byta den mot någon tron i världen". Nu hade han förvisso en något lyxigare bädd än min, men jag känner ändå ungefär vad han menar. Tänk bara att stiga upp på morgonen utan att vara ledbruten - vilken lyx!

Längsta dagen, största mörkret?

Har ni tänkt på att vi har fått en ny traditionell rätt i vår matkultur? Lutfisk på jul, hummer på nyår och sill på midsommarafton har nu följts av kebabpizza på midsommardagen. 

Eftersom det inte finns några tidningar med färska nyheter att läsa på midsommardagen i väntan på att pizzerian skall öppna så har jag plockat ihop lite av det som hänt medan du snapsade dig grön tillsammans med de små grodorna i natt. Håll till godo!

IKEA skall etablera sig i Indien, så man håller väl redan på att söka en chef för klagomålsavdelningen. Den här mannen (Lars Noréns indiske kusin?) skulle kunna vara som klippt och skuren för jobbet!

                            

Lider annars mest med det grekiska folket just nu. Stryk mot Tyskland i fotboll, och ekonomin är så darrig att den grekiske finansminstern har hamnat på sjukhus för överansträngning. Tufft jobb? Ja, det kan man säga - han har inte ens hunnit tillträda! Så här skrev GP på sin förstasida:

 Kanske inte så konstigt då att ett charterplan på väg till Grekland fick varningslarm och återvände till Landvetter? Fast enligt uppgift berodde inte varningslarmet på att bankomaterna blivit plomberade i Grekland utan på problem ombord. Vidbränd kebabpizza i personalens micro kanske?

Läser vidare att fyrtiofyra politiker (inte i Grekland!) har låtit omskära sig som ett led i att minska sexuellt överförda sjukdomar. Kompisen ringde och tyckte att om det här blir en trend kanske alla politiker skulle kunna ta steget fullt och sterilisera sig samtidigt? Han är nämligen lite kritisk till politiker, kompisen. En gång berättade han att hans brorsa kämpat i fyra år för att bli lokalpolitiker.
"Jaha, och vad gör han nu då?", undrade jag.
"Ingenting", sa polarn. "Han blev vald".

Sterilisering har förresten blivit en populär preventiv åtgärd numera, och den lär inte vara mer smärtsam än att göra ett bankbesök. Det är inte som med spindelarten Tidarren sisyphoides som t.o.m. kastrerar sig själv för att få sex. Läste i Illustrerad Vetenskap hur det går till: "Amputationen går till så att hannen spinner ett litet nät och fäster ena könsorganet i det (den har två, en som nödraket kanske?). Därefter går han i cirklar runt nätet och knuffar till det med benen, tills könsorganet slits av." Nej, då känns det trots allt bättre att gå i cirklar runt midsommarstången, även om det inte blir något sex...

Så se det från den ljusa sidan, bakfyllan går över! När du läser det här är det bara några timmar kvar till dess att pizzerian öppnar. Om de inte har helgstängt förstås! Lycka till...

Du minns väl vad du lovade?

Foto: credit localfitness.co.au

Var det du som med champagnebubblorna brusande i näsan strax efter midnatt lovade sluta röka, motionera mera eller läsa de där böckerna som ligger oöppnade och tynger ditt samvete? Då skall du veta att du inte var ensam, de vanligaste nyårslöftena är att leva ett hälsosammare liv, dricka mindre, äta bättre och träna mer. Den goda nyheten för dig som valde just de löftena är att de faktiskt går att hålla - under förutsättning att man sätter realistiska mål. Den dåliga nyheten är att det är på just detta som de flesta stupar.

En dietist på en större vårdinstitution i USA säger att det är viktigt att nyårslöftena mer omfattar allmänhälsan än vikten och storleken. Man skall fokusera på en förändring i taget istället för att låta sig förföras av söndagsbilagornas alla lockande förslag om mirakelmetoder och snabba kurer. Man måste våga vara tålmodig och långsiktig, som att nöta trapporna upp till arbetsplatsen eller lägenheten i stället för att ta hissen, eller att äta några sallader mer och några snabbmatsportioner mindre i veckan.

Städernas gym blomstrar som mest månaden efter nyår, gymägarna kan konsten att påminna oss om att nu är det dags att omsätta våra löften till konkret handling. "Fast vi ser ju varje vinter hur nyårslöftesavläggarna faller ifrån efter någon månad eller två", säger en tränare på ett större amerikanskt gym. "Människor tappar helt enkelt sugen när de inte når de snabba resultat de förväntat sig. De tror att de klarar av att sköta sin träning själva, trots att de saknar begrepp om hur viktigt det är att lägga upp ett effektivt träningsprogram."

Ett enkelt grepp att öka motivationen är att ta hjälp av släkt och vänner i sitt tränande. De kan driva på de gånger man plötsligt får lust att slappa i soffan i stället för att köra ett träningspass. Eller varför inte ta samhället till hjälp? De flesta kommuner har idag hemsidor med uppgifter om motionsspår, träningsanläggningar och friskvårdsaktiviteter som man kan infoga i sitt träningsprogram. Så kom igen nu - idag är första chansen att visa att du menade allvar med ditt nyårslöfte! Jag? Nej, jag har lovat mig själv att inte avge några fler nyårslöften. Men skål - och lycka till!