Bara att bita ihop?

En dam i Sundsvallstrakten steg härom morgonen intet ont anande på bussen i sällskap med sin sexåriga dotter. Eftersom barn under sju år åker gratis registrerade kvinnan bara sin egen resa, men då krävde chauffören att få kolla dotterns tänder, hon misstänkte nämligen att dottern var äldre. Inför den häpna mamman gjorde sedan chauffören en kontroll av tandstatusen hos dottern. Chauffören drog därefter slutsatsen att flickan hade för många tänder för att vara sex år, och att det fick gå för den här gången, men att hon "nästa gång hon reste inte skulle vara sex år".

Kanske är det nu dags att ersätta färdkorten med tandkort när man reser kollektivt? Chauffören kan då  låta sitt "god morgon" följas av ett "å så gapar vi lite" och ge en vänlig liten vink om att det medföljande barnet har "en distorsal ocklusionshöjd till följd av en eruptiv process tvåa åtta", eller att "fru Gustavsson har minsann slarvat med tandborstningen i morse". Tänk vad pengar vi skulle spara, och vilken god tandhälsa vi bussresenärer kunde få!

Så kunde man ta den gamla TV-reklamen till heders och ändra manuset till "jag är inte bara busschaufför,  jag är tandläkare också"...

Här är era ballonger!

Begav mig ut på spaning idag efter den vår som är i annalkande och jodå, det händer saker!

Men det som satte mest färg på dagen fann jag i ett videsnår, nämligen ett knippe ballonger som fastnat i buskens topp. Så ni som avbröt födelsedagspartyt för er mamma när ballongerna slet sig kan lämpligen bege er till videsnåret längs motorvägen mellan Mölndal och Kållered och återuppta festandet där...

Happy Birthday, Mum!

Bloggare emellan

Med illa dold avund läser jag om den trettonåriga tjej som har 150.000 besökare om dagen på sin blogg. Inte ens om jag tar hjälp av alla obskyra besökshöjande källor som finns brukar jag nå över femton dagliga påhälsningar, så jag har en del att fila på där märker jag...

Men bloggartjejen påpekar att hon inte har låtit framgångarna stiga henne åt huvudet, trots att det enligt vad hon säger "blir helt kaos" när hon besöker huvudstaden.  "Men vissa gånger har folk börjat gråta. Då blir jag jättestel och vet inte vad jag ska göra. Jag försöker krama om dem och så men det känns ändå konstigt. Mamma tycker ibland att det är lite jobbigt med uppmärksamheten, särskilt när min lillasyster är med som kanske vill vara anonym." De problemen har inte jag!

Bloggfenomenet säger också "många modebloggare lägger bara ut redigerade bilder, jag kan lägga ut en bild när jag är osminkad och skittrött". Kanske är jag gammalmodig när jag tycker att normaltillståndet för trettonåriga tjejer borde vara att uppträda osminkade?

Variationer på att "gå genom rutan"

Det har ju varit kravaller i vissa förorter utanför Stockholm, där mer än femtio bilar satts i brand, en mängd rutor har krossats och poliser och brandmän utsatts för stenkastning. Svaret på vad det hela beror på varierar med vem man frågar, så det är lika bra att lämna den frågan utanför den här gången. (Fast om jag skall tillåta mig att ha en egen teori så visst händer väl sådana här saker tillräckligt ofta i vissa områden just när de första varma kvällarna infunnit sig för att det skall vara mer än en tillfällighet? Kan det ha uppstått en tradition av något slags lokala valborgsmässoliknande firanden?)

Våra kvällstidningar, som ju numera producerar egna direktsändningar av minst sagt varierande kvalitet på webben, kunde förstås inte motstå frestelsen att "sända direkt" från oroshärdarna, och i takt med att rubrikerna blev allt fetare gjorde jag några nedslag i de två stora drakarnas bataljmålningar. Vad var det då man fick se? Jo, upphetsade reportrar som stod i trapphusen och intervjuade varandra, lika upphetsade bomberuniformerade trettonåringar som drog runt och kände samma spända förväntningar som journalisterna inför att något kunde hända, och däremellan instick från förvirrade "redaktioner" som förtvivlat försökte krama ut det hetaste från varje bränd bil som inrapporterats. Efter en stund  insmög sig känslan av att man beskådade något slags ungtuppsdans i koreografi av de stora drakarna, där de senare välvilligt spred information till upprorsmakarna om var det var stökigast för tillfället.

Det värsta av allt var dock den reporter som ihärdigt upprepade ett rykte från en en kollega som påstod sig hört någon spoling yttra att "i natt skall en polis dö". Att på så lösa boliner sprida detta rykte är omdömeslöst, det känns som om det gränsar till anstiftan av brott! Alla kan nog dessutom tänka sig vilken oro ett sådant uttalande kan skapa hos webbtittande anhöriga till de utkommenderade poliserna...  
     
 Självklart skall medierna skildra oroligheterna, men det är illa om de inte kan eller vill skilja på att rapportera nyheter och vara medskapare till dem...

Nyföretagandet blomstrar...

Som någon eventuell återfallsbesökare kanske känner till så är jag relativt nybliven pensionär, och jo tack, det knallar på! Bland de första råden jag fick som SC (Senior Citizen) om uppförandekod för äldre människor var att bara man ler och ser allmänt fåraktig ut så är det ingen som bryr sig om en. Verkar det som om någon förväntar sig ett svar så är det bara att köra med någon fras om vädret, det kan få vem som helst att ledsna.

Genom självstudier har jag hunnit lära mig lite om min nya omvärld som pensionär, och jag skall försöka dela med mig tips om vad som kan vänta bakom hörnet för oss gamlingar. Kolla länkarna för exempel på verkliga fall!

Hemtjänsttricket. Någon ringer på, visar en falsk legitimation och vill in och städa. Plocka fram dammsugaren, städa själv och låt inkräktarna stjäla i lugn och ro. Som gamling vill du ju inte vara till besvär!

Bankomathjälpen. Du försöker ta ut din pension men får inte ut några pengar ur bankomaten. När du vänder dig till den som står bakom dig och säger att du tror något sitter i vägen sticker han fram handen, plockar bort en kartongbit som var fasttejpad, tar pengarna och försvinner. Ropa ett "tack för hjälpen" och ta ut nya pengar i stället för dem som hjälparen tog. Lite svinn på ålderns höst får man räkna med...

Telefonknepet. Du sitter på kaféet och kladdar med pulverkaffet och det torra wienerbrödet med din mobiltelefon på bordet. En man stiger in på fiket och ber dig hjälpa honom att läsa vad det står på en lapp. Du sätter på dig glasögonen och talar om att det verkar stå "QWMJTY" i tunn blyerts på lappen. Mannen tackar för hjälpen och tar tillbaka papperet och verkar inte märka att han råkat ta med din mobil när han går. Du kan trösta dig med att din telefon blir ett tillskott för exportindustrin.  

Kartvarianten. Du står åter vid bankomaten, och just som dina pengar matas ut kommer det fram en förtjusande kvinna och brer ut en karta och ber om hjälp att hitta till Knasplatsen. Du har bott i stan i 50 år men har aldrig hört talas om Knasplatsen, och du ser heller inte platsen på kartan. Kvinnan tackar leende för hjälpen, och råkar visst få med sig dina pengar i den hopvikta kartan. Konstigt...

De fuskhandikappade. Två personer håller fram en lapp där det står att de är dövstumma. De vill att du skänker en summa pengar till dem, och vill dessutom ha dina personuppgifter. Du tar upp plånboken, och de sliter till sig mer än du tänkt ge. I det läget kan du känna tacksamhet om de inte dessutom kör på dig med sin bil när de sticker.

Hembärarna. Du har handlat lite mer än du orkar bära hem, när två hjälpsamma personer uppenbarar sig och ger dig ett handtag med att komma hem med det du köpt. När de lämnat din lägenhet märker du senare att du fått betala på ett sätt som du inte riktigt tänkt dig.

Insamlarna. Två personer ber dig skriva på en lista till välgörande ändamål och skänka en slant. Du letar fram plånboken och ger dem en sedel, och samtidigt som du sedan skriver på listan försvinner din plånbok högst oväntat. Ja ja, du får väl klara dig utan matpengar ett par dagar då...

Sjukhjälparen. Du faller ihop på gatan. När du ringer 112 kommer en man fram och tar över telefonen för att, som du tror, hjälpa dig. Istället tar han telefonen och sticker. Alternativt blir du muddrad när du ligger utslagen.

Insamlarna, variant 2. Du skriver på en insamlingslista till förmån för något okänt men påstått vällovligt syfte. Det står 20:- i kolumnen för summan, men när du skrivit på tar insamlaren bort tummen från listan och oops så står det en nolla till efter. 200 spänn, ja, har man skrivit på så har man, även om det svider...

 Butiksspecialisterna. Om du själv (ännu) inte råkat ut för att bli av med plånboken i butiken känner du säkert någon som gjort den erfarenheten. Tillvägagångssättet är ganska likartat: någon knuffar till dig, eller också kommer en person och ber dig läsa ett pris på en förpackning. Resultatet är i alla fall det samma: ett ögonblicks ouppmärksamhet, och vips så innehar någon annan din plånbok.  

OK, det var några av de nya företagare som man som äldre kan räkna med att få göra bekantskap med, och jag är säker på att du hört om minst lika många andra metoder som dessa driftiga personer använder sig av. Mina "råd" här ovan är ju lätt sarkastiska, men i grund och botten känner jag förstås sorg och resignation i kombination med vrede över att det tillåtits bli så här i vårt land. Hur man som äldre kan gardera sig mot alla dessa lurendrejare kan man få bättre hjälp av på en sida som BRÅ har lagt upp just för äldre (och sådana som är sårbara av andra skäl). Glöm inte att du som gamling faktiskt ses som lovligt villebråd av ständigt vakande ögon när du rör dig utomhus, och att försiktighet kan vara din bästa försäkring mot att bli ytterligare ett offer under rubriken "brott mot äldre". Slutligen: nej, jag är inte rädd för egen del, men det finns ingen anledning att uppträda övermodigt i vissa omgivningar. 

"Fritt" eller "förbud"?

För några dagar sedan skrevs det i tidningarna om en kaféägare på Kungsholmen i huvudstaden som tröttnat på föräldrar som låter sina barn leka fritt bland borden medan de själva ägnar sig åt sina egna bekanta, per pad eller IRL.  "En dag kunde personalen räkna till 18 barnvagnar inne i lokalen samtidigt", konstaterade innehavaren. Så i lördags satte han helt sonika upp en skylt med texten "För allas trevnad råder barnförbud i lokalen"  på dörren, vilket inte helt oväntat lett till en veritabel ström av "för- eller emot"-åsikter. En tidning har frågat sina läsare om man ska kunna förbjuda barn på fik och restauranger, och av 37002 hittills inkomna svar har 77% svarat "ja" på den frågan, och liknande svarsbild blev det när SR ställde samma fråga till sina lyssnare.

Nu spelar det ingen roll vad allmänheten tycker, för nu har DO yttrat sig om att det inte är "tillåtet att ha åldersgräns av kommersiella skäl", och ställd inför hot om saftiga böter valde kaféägaren att rent bokstavligt "ta ner skylten". Frågan är dock om förbudet verkligen är upprättat av "kommersiella skäl" - ägaren berättade att en ur personalen blev bränd av spillt kaffe när hon snubblade över ett barn. Vad skulle t.ex. huvudskyddsombudet säga om olycksriskerna - och än värre: vad hade hänt om det gått så illa att barnet hade fått det heta kaffet över sig? Hade ägaren drivit ärendet som en skyddsfråga kan man ju fundera över hur myndigheterna sett på saken. Eller vad händer vid en utrymningssituation när det står 18 barnvagnar mellan bord och i gångar? Hur som helst, något säger mig att Nellys Café kan räkna med en ökad tillströmning av föräldrar med barn den närmaste tiden - det brukar ju fungera så...

Som av en ren händelse (?) kunde man på radionyheterna i morse höra om hur "hotell med lägsta åldersgräns 16 år är charterbranschens nyaste snabbväxare både i Sverige och utomlands", och sedan tidigare vet vi att undersökningar har visat att nästan 75% av resenärerna på flyget stör sig på barn ombord (vilket ju väl överensstämmer med procentsatsen för alla som vill kunna förbjuda barn på fiket!). Återstår att se om DO:s långa arm även når ända till Platanias och Kamalas beacher...

Till sist är väl den springande frågan - "var kommer barnen in"? De som en dag tvingas ta ansvar för sina latteföräldrar...

Det tager sig?

"Var tredje 15-åring har skolkat och var femte har snattat. Var fjärde har ägnat sig åt skadegörelse. Fyra av tio har druckit sig fulla och var tjugonde har rökt hasch eller marijuana." Detta skriver idag Aftonbladet under rubriken "15-åringarna sköter sig allt bättre".

 Fast det var nog inte riktigt så man menade, för längre ner framgår det att trots de nedslående siffrorna så har faktiskt niondeklassarna blivit allt skötsammare, enligt en rapport från BRÅ. "För var dag blir det bättre, men bra lär det aldrig bli", som medborgare Kees uttryckte det på sin tid...

P-kategorier på export

Collage av Wikimediabilder

Senior Traveller 
***

Är Kommandoran och Krösa-Maja våra nästa exportprodukter om sockenstugan åter kommer till heders, nu i Indien?

***

Trots den starka kronkursen finns det glädjande nog exportgrenar som det går bra för. I pensionärspärlan Nora i Bergslagen har t.ex. ett förslag väckts om att skicka sina åldringar på export till Thailand. Kommunals lokala organisation i Nora säger: "Vi är positiva till förslaget. Det finns ett skriande behov av vårdplatser samtidigt som få unga vill jobba inom vården." Som den nyblivna pensionär jag är kan jag väl säga att inte heller jag ställer mig avvisande till en sådan utveckling, om den skulle bli aktuell för min del...

I Tyskland, där man redan satt planerna i verket och skickar sina äldre utomlands, verkar det dock finnas en annan syn på denna hantering, där talar man om "deportation". "Vi kan inte låta dessa människor, som byggde upp Tyskland till vad det är i dag, att bli deporterade", säger Ulrike Mascher på Sozialverband Deutschland enligt DN. Utlev(er)ade tyskar finns idag på boenden i Tjeckien, Polen, Ungern, Slovakien och Thailand. Kanske läge för Norapolitikerna att göra något studiebesök innan de skickar iväg sina seniormedborgare? 

En annan aktuell exportartikel är patienter. På grund av brist på vårdplatser och grasserande influensaepedemi bland personalen på redan tidigare underbemannade sjukhus skickas nu svårt sjuka människor utomlands för att få nödvändig vård. "Patienter med livshotande tillstånd tvingas inte bara åka mellan de svenska sjukhusen – utan även ut i Europa för att få rätt vård", skriver Expressen idag.

Samtidigt är uttrycket "sjukvårdshandel" redan ett begrepp. Moderata riksdagsmän har motionerat i riksdagen för ökad sjukvårdshandel, år 2011 lämnade två riksdagsmän  in en motion där de entusiastiskt beskriver fördelarna med sitt förslag. "Man kan handla med sjukvård genom att antingen tjänsten, patienten,personalen eller ett vårdföretag korsar gränsen. Idag är den globala vårdhandeln liten, även om det finns stort utbyte i vissa regioner, som mellan Tyskland och Schweiz eller Norrbotten och Finland".(>) "Drivkrafterna bakom den ökande rörligheten för patienter är köer i hemlandet, fallande resekostnader och stora prisskillnader. Behandlingen kan vara 70 procent billigare i Indien jämfört med USA eller Europa – inklusive resa och uppehälle." Man avslutar motionen: "Våra stora företag hade aldrig kunnat utveckla sådana produkter, anställa så många eller bli så viktiga för Sverige med bara hemmamarknaden att sälja till. Fördelarna med ökad vårdhandel blir bättre använda resurser, att vi köper den vård andra gör bättre och säljer den vi gör bäst, intäkter till vårdföretag som kan skapa nya jobb samt utländska investeringar som ger bättre vårdinfrastruktur och bättre tillgänglighet.” Detta fick PJ Anders Linder att utbrista på Svenska Dagbladets ledarblogg : "I torsdags avslog riksdagen motionen. I morgon eller i värsta fall övermorgon kommer den att betraktas som ett pionjärdokument." Kanske får förslagsställarna draghjälp av den påbörjade akuta patientexporten?

Samtidigt som olönsamma svenska patienter på sikt kan deponeras i Indien (Moder Teresas efterträdare, nu kommer vi!) så erbjuds förmögna utländska patienter redan nu kvalificerad vård i Sverige. Västerbottens läns landsting har siktat in sig på den ryska marknaden. "Utländska patienter kommer inte att tränga undan vare sig västerbottningar eller regionpatienter, dels för att det finns en möjlig överkapacitet inom dessa områden och dels för att man räknar med endast ett hundratal patienter totalt per år", försäkrar man där. (Hur ofta hör man talas om "överkapacitet" i samband med sjukvården annars?).

Pensionärer och patienter är alltså populära produkter för export. När vi kan skicka en tredje "P-produkt", politikerna på export är en annan fråga man kan fundera över. Någon överdriven avsättning finns nog tyvärr inte. Det får väl räcka med dem vi tvingat på omvärlden via EU-parlamentet...

Rapport från gubbhyllan

 Bild Ziko C, Wikipedia

                            
Jo då, nog är man gubbe alltid - numera med ålderns rätt, om inte annat! Men det underliga är att gubbe, det är inget man blir, utan något man föds som. Redan när man tar sina första stapplande steg i sandlådan och råkar tratta på ändan får man veta det när mor utbrister "hur gick det lille gubben - slog du dig?" Sedan fortsätter gubbträningen när man börjar spela fotboll och pojklagstränaren skriker i omklädningsrummet att "kom igen nu gubbar, nu tar vi dom!" (Jag häpnade första gången jag hörde handbollslandslagets tränare Staffan Olsson tilltala sina spelare med "pojkar". Det lär gammaldags rejält på något vis, som något som Sigge Fürst kunde sagt som konstapel Björk i en film om mästerdetektiven Blomkvist - "Det gjorde ni bra pojkar!", följt av en käck honnör.) Med tiden bleknar käckheten bort från benämningen "gubbe", inte så sällan föregås den senare av förleden"j-la".

Desto underligaste är att när det gäller kvinnorna däremot så är de "gummor" i sandlådan, men sedan blir de "tjejer" resten av livet (eller "kvinnor" i högtidligare sammanhang). "Damer", "tanter" "gummor" eller  "kärringar" i svårartade fall, det är numera på gränsen till "icke-ord". På kultursidan i Expressen idag skriver  Anette Kullenberg om sossarnas partiledare under rubriken "Vad är grejen med gubben?". I sin krönika funderar hon över Löfvens attraktion på "kvinnor över 55 år" (ja, det är så hon benämner tant...förlåt de mogna kvinnorna). Hon skriver om "kvinnorna" och "gubben" Löfven, född i juli 1957. Intressant nog föddes Mona Sahlin några månader tidigare samma år. Undrar vad som hade hänt om någon på kultursidorna inför Sahlins förstamajtal skrivit "vad har gumman Sahlin som tilltalar oss män över 55?"

Här är lite utslag på några googlesökningar som studiematerial:

"killar i alla åldrar" 157.000 trf

"tjejer i alla åldrar" 645.000 trf

"kille 50+" 9350 trf ("grabb 50+" 0)

"tjej 50+" 22.500 trf

"gubbe 50+" 1480 trf

"gumma 50+" 1 trf (!)

Pettersson - en King of the Dudes?

(Inte Pettersson på bilden.
Men det kan bli!)
Pettersson är inte den som är trögpratad, nej, skall sanningen fram brukar han vara rätt svårpasserad när man försöker korsa hans väg - alltid är det något som skall ventileras! Ena stunden kan han fundera över om Thorsten helt enkelt bara hade hälsat på Gina på marockanskt vis i lördags, för att i nästa ögonblick ställa frågan vilket straff Berlusconi skulle få om han klippte hästsvansen av Zlatan. Men så icke idag!

"Hinner inte", skrek han redan på långt håll.

“Vad är det du inte hinner?”, undrade jag.

“Prata! Jag hinner inte prata!”, flåsade Pettersson när han passerade mig.

“Och varför inte det då?”, frågade jag nyfiket.

Pettersson tvärnitade och kom lommande tillbaka.

“Jag skall på audition...”, förklarade han anfått.

“Du skojar med mig, Pettersson?”, invände jag.

Nej, jag svär!”, förklarade Pettersson med troskyldig min. “Jag fyller ju 65 om ett halvår, så jag är redan sent ute. Ja, alltså att sadla om och byta karriär mitt i livet, som Reinfeldt föreslagit.” Pettersson verkade inte längre ha någon brådska, utan drog med mig till närmaste parkbänk. Vi slog oss ned båda två, med all den tyngd som man är mäktig vid vår ålder.

“Skall sanningen fram är det rätt tungt att gräva lökahål och att samla in A-lagets flaskor och köra dem tillbaka till Systemet. Ja, flaskorna alltså”, förklarade Pettersson. Jag visste att han jobbade på kommunen, om inte annat framgick det av hans klädsel. Pettersson såg med avsmak på sin arbetsoverall.

“Titta bara så de klä´r en!”, utbrast han uppbragt. “Jag vägrar att gå i den här neongula och scharlakansröda overallen till dess jag fyller 75!”

“Du går väl i pension nästa år?” Jag ångrade genast mitt inpass, men det var försent. Pettersson såg på mig med samma föraktfulla blick som han nyss givit sin mundering.

“Trodde du ja!”, spottade han fram. “Nej, nu skall man knega till dess man är 75, och istället för en Rörstrandsvas som avskedsgåva får man väl en droppställning på hjul som man kan hänga efter rollatorn.”

Pettersson rätade lite oväntat på ryggen och fick något drömskt i blicken.

“Och det är därför jag nu skall framträda på audition!”, sade han teatraliskt som den värste Persbrandt.

“Skall du bli skådis?”, undrade jag häpet.

Han log sardoniskt.

“Bättre upp!”, hojtade han. “Jag skall kränga kläder de närmaste tio åren! Bort med polypropenen och in med tigermönstrat från Roberto Cavalli!”

“Klä...?”, bräkte jag fåraktigt, “behöver man gå på audition för att bli klädförsäljare”?

“Skall man sälja kläder i Karlstad måste man först blidka juryn”, förklarade Pettersson lika högfärdig som en sexårig storasyster som förklarar för en fyraårig bror att han är en idiot.

“Och vilka ingår i den då?”, undrade jag.

“Filippa Reinfeldt från Filippa K, Schlingmann från Dressmann och Anders Borg från Bjorn Borg Outlet”, hasplade Pettersson ur sig, reste sig och försvann så snabbt över torget att jag inte hann förklara att han hade fått en del om bakfoten. Kanske lika bra det? Hoppas att han kommer att lämna bra rabatt på gabardinbyxor - man vill man ju se proper ut om man får kallelse till jobbintervju...

Tisdagssoppa

Illustration ur "Medford mail tribune" den 7 februari 1912, d.v.s. för på dagen 100 år sedan. Alla likheter med dagsläget är bara en tillfällighet! Eller?

• Idag snodde Reinfeldt ett inarbetat varumärke från travsporten. V75 står snart inte längre för en spelform, utan "(pension) vid 75".

• Men den som till äventyrs trodde att man åtminstone skulle få köra sin gamla rishög till jobbet på ålderns höst kan nog glömma det också, för nu höjs röster på att förare över 70 skall kontrollbesiktigas. Det låter väl rimligt, men i nuvarande debattklimat känns det som att en fas två med automatisk skrotning av föraren vid fyllda 70 bara är några pennstreck borta. Sedan kan statistiken säga vad den vill...

• Petter Northug är som norrman förstås obunden av svenska pensionsregler. Därför blir man inte särskilt förvånad över spekulationerna om hans pensionsplaner. Petter påstås fundera på att sluta i förtid, 26 år gammal.

• Idag hade vi ett omplaceringsärende på jobbet: en liten fladdermus flaxade runt på ett kontorsrum, och det var nog dött lopp om vem som var räddast, rumsinnehavaren eller fladdermusen. En tjänsteman från miljökontoret ryckte ut och bar upp den fridlysta fladdermusen till den kalla vinden. Sov gott!

• En dam på jobbet skulle skriva under en handling idag, och när hon gjorde det utbrast jag: "ingen vers jag skriva kan, så jag skriver blott mitt namn". Hon tittade förvånat på mig och frågade "vad var det"? Jag förklarade att det var vad vi skrev i tjejernas poesiböcker när skaldekonsten kärvade under mina småskoleår, och jag är säker på att mina föräldrar på sin tid gjorde likadant. När jag kom hem googlade jag på uttrycket utan att få någon träff! Kanske var det bara en lokal värmländsk företeelse, eller känner någon igen det?

• Man kan ju föreställa sig hur det jublades i det gamla arbetarpartiet idag efter Reinfeldts oväntade självmål, och det unnar man dem så gärna! Nu verkar dock Reinfeldt ha fått kalla fötter efter sitt utspel, och modererat det till "en spaning", fast då är nog skadan redan skedd och repan i den blå fasaden ett faktum.

• "Tisdagssoppa"- den här kanske? Vitaminrik och värmande!