Lillan får äntligen svar

Nora,7, från Skövde skrev en föredömligt utformad fråga till vår statsminister. Frågan löd: "Kära Fredrik. Kan vi ha en vegetarisk mat i veckan? Skulle vara bättre för naturen". Brevet hamnade hos en tjänsteman på regeringskansliets brevenhet. Svaret till Nora löd bl.a. "Miljön hjälper vi bäst genom att satsa på modernmiljövänlig teknik, ökad forskning och begränsa utsläppen från koldioxid och andra gaser som utgör ett långsiktigt hot mot vår miljö. Vi visar även vårt engagemang i EU och genom internationella miljösamarbeten över hela världen". Uppenbarligen är det så man tilltalar sjuåringar från regeringskansliet. Kanske är det Björklund som påpekat att är man sju år i andra länder så är man väl insatt i byråkratspråk, och att våra svenska sjuåringar halkat efter där är Ragnar Edenmans fel. Han var ju eckliastikminster 1957-1967, och vållande till att Björklund fått jobba övertid för att rätta till all eftersläpning sedan den tiden. Ungefär så tror jag att det ligger till.

Det slog mig att om Lillan, 7, varit en nutida unge som skrev ett brev till sin far på sjön, men att brevet kom på avvägar och i stället hamnade på Utbildningsdepartementet så skulle man kunna tänka sig att svaret skulle låta så här:

"Ni har tillställt oss ett brev som inleds

 "Pappa, kom hem, för vi längtar efter dig.

 Kom innan sommar’n är slut, lilla Pappa. 

Åskan har gått, och om kvällen blir det mörkt, 

Stjärnorna syns nu på himlen igen".

Enligt alla tillgängliga forskningsresultat föreligger det risk för att alltför stor prägling på en frånvarande fadersfigur bidrar till ett skadligt arketypiskt tänkande och hämmar en sund feministisk utveckling. Vi bifogar därför broschyren "Frigörelse från Oipidus - nya riktningar inom genusforskningen" och hoppas att den kan åskådliggöra alternativa lösningar av det aktuella problemet. Vidare ser vi det som högst olyckligt om utlandstjänstgöring måste avbrytas på grund av familjerelaterade problem, på sikt kan detta inverka negativt på handelsbalansen. Handelsdepartementet kan ge ytterligare svar i denna fråga. 

Vad gäller åskan så vill vi i korthet meddela att studier visat att klimatförändringar kan innebära ökad risk för extrema väderförhållanden, till vilket åskovädren kan räknas. Dock sorterar klimatfrågan under miljödepartementet, varför vi tillställer dem Er inlaga. Ett yttrande har även begärts om ert önskemål att importera ett halsband av korall. Entydiga undersökningsresultat pekar på att jordens koralldepåer minskat starkt på grund av långvarig exploatering, och att det då kan vara direkt olämpligt att bryta mot nationella importrestriktioner.

Observera att ökad arbetsbelastning på departementen under sommarhalvåret kan innebära en förlängd handläggningstid på 4-6 veckor.

I tjänsten,
Beata Blomsterkvast
Departementsråd och Genussakkunnig
Utbildningsdepartementet.


 

Ingripanden på hög nivå

"Högt uppe på berget fanns ingen polis" sjöng Alice Babs en gång i tiden, men då kände hon nog inte till poliserna i Solukhumbu, Nepal. När polischefen på stationen där nåddes av nyheten att det varit slagsmål på hög höjd i Mount Everest mellan schweiziska och italienska klättrare och deras guider skickade han nämligen ut en patrull för att ta upp anmälan. "Det råder kommunikationssvårigheter så högt uppe på berget", förklarar polischefen Sitaram Karki möjligen något urskuldande till AFP.

För några dagar sedan kunde vi läsa om en man som efter att ha varit inblandad i slagsmål på en nöjesbåt hoppade överbord och simmade i land vid Slussen i Stockholm. När Polis anlände försökte killen först hoppa tillbaka i sjön, men istället klättrade han upp i en lyktstolpe. Där stannade han kvar, så man var tvungen att tillkalla förhandlare för att få honom att klättra ner igen. Även om det inte utspelade sig på så hög höjd som i Nepal verkar det ha varit vissa kommunikationssvårigheter också vid Slussen. Undrar hur stockholmspoliserna hade tacklat slagskämparna på Mount Everest - kanske med ett "nej kom ner nu gubbar, det börjar bli kyligt!"...

Vad är det som händer?

Oskyldig resenär

Knappt har vi hunnit hämta oss från meteoritnedslaget vid Uralbergen förrän en husvagnsägare i England drabbas av ett oväntat nedfall av mindre trevligt slag. En isklump bestående av avföring från en flygplanstoalett brakade nämligen rätt genom taket på hennes husvagn, lyckligtvis utan att orsaka någon kroppsskada. "Isblocket måste ha varit minst 45 centimeter brett. Det var brun och gul is överallt. Efter sex, sju timmar hade fortfarande inte allt smält än", säger husvagnsägaren. Verkar som om hon drabbades av apati av chocken, eftersom hon uppenbarligen satt och iakttog hur isklumpen långsamt smälte! (Till skillnad från nedfallet i Ural har inte allmänheten synts försöka plocka upp delar av det här nedfallet.)

En talesman för engelska flygfartsverket ("flight fart" på engelska kanske?) tror att det hela beror på något slags "läcka", och att ingen kan hållas skyldig, mot vilket husvagnsägaren helt förståeligt invänder att "någon borde vara det, jag hade kunnat dö".
 
Och så var det här med hästarna i köttbullarna på IKEA. Det är klart att vi blev upprörda, men vad skall IKEA-kunderna i Kina säga då, som fått två ton chokladkakor från Sverige innehållande avföringsbakterier? Om bakterierna kommer från häst eller människa framgår väl inte riktigt, och inte blir man riktigt klokare av vad den pressansvariga på IKEA säger, nämligen; "Jag vet för lite om det här just nu, men är det så att vi hittat de här ämnena kan det vara så att vi har gjort oss av med produkten". Jo, det är klart, men frågan är väl på vilket sätt. (Senare har IKEA låtit meddela att föroreningen i chokladen fanns i tårtor av märket Almondys. Att man påpekar att tårtor ur samma parti inte sålts i Sverige gör det ändå lätt motbjudande att någonsin plocka upp min icke IKEA-köpta Almondytårta ur frysen... Som sagt - vad är det som händer?)

Nej, jag tror att vi s.a.s. skiter i det ämnet, och kastar över oss nästa mysterium. Hovdestalunds krematorium i Västerås har under natten drabbats av att någon krossat en ruta. Från insidan, eller "från andra sidan", som de väl skulle säga i något av alla dessa parapsykologiprogram som det dräller av på TV! Jag förmodar att polispatrullen kollade så att det var fullbelagt i köande kistor, så att någon inte tröttnat på väntetiden och gått sin väg...

Vet inte riktigt vad det beror på, men det känns som om det senaste nyhetsdygnet gjort tillvaron lite mer oförutsägbar. 

Buss på dom bara!

 "Ty genom den dagliga utdunstningen eller transpiration, befrias människorna i Norden väl till hälften ifrån vad som förtärt och i kroppen onyttigt blivit, och det nästan oförmärkt."
  Ur "läkarbok för allmogen" 1765.

En bussresenär som anlitat Upplands lokaltrafik påstås ha luktat så illa att resenärerna lämnat bussen i panik när odören spridit sig, och chaufförerna skrev upprörda brev till sin arbetsgivare och påpekade att de såg det som ett arbetsmiljöproblem att skjutsa mannen. Bland annat anfördes att de tvingats byta sittdynor som resenären suttit på, eftersom stanken satt i så länge. Upplands lokaltrafik vidtog då den drastiska åtgärden att helt sonika göra hembesök hos kunden för att undersöka hur han luktade. Hur kontrollen gick till framgår (som tur är?) inte av trafikföretagets rapport, men de säger att mannen visat "full förståelse" för deras synpunkter, och skulle göra något åt problemet (duscha, kanske?).

Fallet, som f.ö. har fått stor uppmärksamhet långt utanför landets gränser efter att nyhetsbyrån UPI uppmärksammat det, visar hur trafikföretagen kan nå framgång genom att verkligen gå till botten med detta problem. Själv plågas jag starkt  av vissa medresenärers tunga parfymer och annan "vällukt". Kan man inte göra så att biljettkontrollanterna utbildas i att inte bara kolla färdbevisen, utan även luktar på resenärerna, för att se till att de varken luktar för illa eller för "gott"? En avgiftstaxa skulle lämpligen kunna se ut så här:

Doftar timotej och nyligen slaget hö  = 50:-

Utsöndrar bävergäll = 100:-
Luktar mäsk = 100:-

Avger jätteknölkallalukt = 150:-
Stinker som träskvatten och ruttet hö = 150:- 

Kanske tycker någon att det är att hårddra det hela, men faktum är att Honolulu City Council redan för tre år sedan planerade att införa en bot på upp till $500 eller sex månaders fängelse för resenärer som doftar för mycket - om man sedan lyckades genomföra nyordningen vet jag inte. Det sades då: "It would make it illegal to have odors that unreasonably disturb others or interfere with their use of the transit system. It doesn't matter if it's body odor or offensive fumes that emanates from clothes, personal belongings or animals."

Slutligen vet jag att oönskade lukter faktiskt även kan få positiva konsekvenser för personalens kondition. På den arbetsplats jag nyss lämnat berättade mina kollegor att det för några år sedan fanns en anställd som åt mycket vitlökspiller, dock ej den luktfria sorten. Efter att hon åkt i hissen föredrog hennes arbetskamrater att gå uppför trapporna ännu flera timmar efteråt. Samma effekt hade det f.ö. då en äldre kontorist brukade fjärta rätt så indiskret under sitt hissresande. Där skulle luktkontrollanterna från Uppsala ha behövts!


Brasklapp:  Om någon tycker att jag inte är medveten om problemets allvar så vill jag jag återknyta till att jag själv är känslig för starka dofter, om än inte med de allra besvärligaste symtomen. Det är bara det att jag gärna föredrar att ta saker och ting från den lättsamma sidan, även om det kan tyckas lukta lite skämt.  

"Den som gör en resa har något att betala"

Västtrafik har orsakat lika delar munterhet och panik när de infört betalning med SMS som enda metod att komma in på toaletten i Lidköpings Resecentrum. Människor som inte äger mobiltelefon har setts irra omkring i stadens rabatter med ett frånvarande uttryck i ansiktet, andra har ringt nödnumret, medan de som haft ogiltig mobil med kontantkort fått ringa upplysningen och begära behovsprövning. Ett fåtal lyckades forcera dörren, några av dem hann in innan det var försent. 

Allt fler funktioner i samhället styrs ju med knappande på telefoner numera, och nedanstående dialog är därför högst möjlig. Scenen är - t.ex. - Lidköpings Resecentrum. Nödställd kund med benen i kors skickar SMS till den automatiska åtgärdsstrategen.

Fråga: När jag kommit in, skall jag slå en #sjua" om jag skall kissa?
Autosvar: Bussen går 12.17, var god sitt ner!
F: Skall jag alltså sitta och kissa?
A: Vill du beställa pizza, var god tryck två följd av fyrkant.
F: Du verkar trevlig, kan vi inte ses någon gång?
A: Vill du ha trekant, tryck fyrkant.
F: Nej, jag vill inte ha #6, jag vill ju kissa!
A: Sitt ner på perrongens vänstra sida, riv av blanketten mot den tandade fyrkanten. Slå en #sjua.
Glöm ej att fälla ner kanten på pizzakartongen! Är papperet slut, tryck på ringen och invänta nästa tåg.
Trevlig resa!

Kom förresten att tänka på en gammal god historia som egentligen skall framföras på dialekt för att komma till sin rätt. En man på besök i Skövde fick behov av att uppsöka en toalett, så han frågade förste bäste ortsbo var urinoaren var belägen. Gubben kliade sig i huvudet och tittade på besökaren med tvivel i blicken innan han svarade "Å de sulle alltså vara här i Skövde?"