Dag tog publiken med storm

En annan pålle: Maharajah med Örjan Kihlström i sulkyn

Att inte alla besökare på bloggen är travvänner vet jag sedan något tidigare inlägg. Och visst har sporten sina avigsidor, något som vi såg på Solvalla igår, då en häst föll död ner under ett lopp. Det är alltid lika uppskakande när sådana händelser inträffar, själv stängde jag av TV:n direkt det stod klart att hästen avlidit. Sedan återstår det att se vad som orsakade dödsfallet. Döden kan ju träffa oss alla mitt i steget, så även med vältränade atleter oavsett om de är fyr- eller tvåbenta. (Något som vi om inte annat påminns om genom dagens svarta rubriker om en elitidrottsman som plötsligt avlidit i sömnen.)

Om vi håller oss till hästarna så är den åttaårige nordsvenska travaren Dag Storm ett av de djur som normalt sett borde ha betat på de evigt gröna ängarna vid det här laget, med tanke på vad han råkade ut för i december i fjol. Dag Storm och två andra hästar rymde då från en gård i Dala-Järna och sprang upp på E16. För de två andra hästarna slutade äventyret lyckligt, men för Dag såg det värre ut;  han frontalkrockade med en bil som kom i 80 km/tim! Turligt nog undkom bilföraren kraschen med livet i behåll, men bilen blev bara skrot. När Dags ägare kom till platsen låg hennes häst på rygg på asfalten med benen i vädret. " Han bara låg där. Jag trodde att han hade dött, han hade skurit upp strupen, bogen och bakknäet. Det var blod överallt. Men han reste sig upp efter några minuter", berättar hon för trav365.se. Man tillkallade en veterinär, och hästen fördes till veterinärkliniken, där han lappades ihop. Luftstrupen fick man limma på plats, och såren krävde hundratalet stygn. Veterinären kunde inte begripa att Dag Storm inte stendött direkt vid smällen, men hästen är tydligen av segt virke!

Dag Storm verkar ha fått en minnesbeta av smällen, numera uppträder han betydligt mer förnuftigt enligt ägaren och tränaren Rebecca. Vägen tillbaka till livet var inte spikrak, bland annat tillstötte penicillinallergi. Genom kärleksfull omvårdnad återvann dock Dag Storm sina krafter, men skulle han fungera som tävlingsindivid igen? Efter ett halvårs konvalescens och uppträning var det upp till bevis på Fornaboda travbana utanför Lindesberg den 1 maj. Travsidan travnet.se berättar vad som sedan hände: "Och Dag Storm sprang som han aldrig gjort något annat! Med ett varv kvar av loppet hade han redan hämtat in fyrtio meters tillägg, övertog ledningen och fullständigt detroniserade sitt motstånd. Segern blev helt överlägsen och körande 23-åriga Rebecca Dahlén kastade pisken som om hon vunnit Elitloppet efter målgång. Och det var inte enbart för att det var hennes egen första seger som kusk. Dag Storm vann på 1.29,3 över 1680 meter och tjänade 15 000 kronor. Det var hästens andra seger i fjortonde starten." Dag Storm - nog är väl det en riktig sagohäst?

Vad är det som händer?

Oskyldig resenär

Knappt har vi hunnit hämta oss från meteoritnedslaget vid Uralbergen förrän en husvagnsägare i England drabbas av ett oväntat nedfall av mindre trevligt slag. En isklump bestående av avföring från en flygplanstoalett brakade nämligen rätt genom taket på hennes husvagn, lyckligtvis utan att orsaka någon kroppsskada. "Isblocket måste ha varit minst 45 centimeter brett. Det var brun och gul is överallt. Efter sex, sju timmar hade fortfarande inte allt smält än", säger husvagnsägaren. Verkar som om hon drabbades av apati av chocken, eftersom hon uppenbarligen satt och iakttog hur isklumpen långsamt smälte! (Till skillnad från nedfallet i Ural har inte allmänheten synts försöka plocka upp delar av det här nedfallet.)

En talesman för engelska flygfartsverket ("flight fart" på engelska kanske?) tror att det hela beror på något slags "läcka", och att ingen kan hållas skyldig, mot vilket husvagnsägaren helt förståeligt invänder att "någon borde vara det, jag hade kunnat dö".
 
Och så var det här med hästarna i köttbullarna på IKEA. Det är klart att vi blev upprörda, men vad skall IKEA-kunderna i Kina säga då, som fått två ton chokladkakor från Sverige innehållande avföringsbakterier? Om bakterierna kommer från häst eller människa framgår väl inte riktigt, och inte blir man riktigt klokare av vad den pressansvariga på IKEA säger, nämligen; "Jag vet för lite om det här just nu, men är det så att vi hittat de här ämnena kan det vara så att vi har gjort oss av med produkten". Jo, det är klart, men frågan är väl på vilket sätt. (Senare har IKEA låtit meddela att föroreningen i chokladen fanns i tårtor av märket Almondys. Att man påpekar att tårtor ur samma parti inte sålts i Sverige gör det ändå lätt motbjudande att någonsin plocka upp min icke IKEA-köpta Almondytårta ur frysen... Som sagt - vad är det som händer?)

Nej, jag tror att vi s.a.s. skiter i det ämnet, och kastar över oss nästa mysterium. Hovdestalunds krematorium i Västerås har under natten drabbats av att någon krossat en ruta. Från insidan, eller "från andra sidan", som de väl skulle säga i något av alla dessa parapsykologiprogram som det dräller av på TV! Jag förmodar att polispatrullen kollade så att det var fullbelagt i köande kistor, så att någon inte tröttnat på väntetiden och gått sin väg...

Vet inte riktigt vad det beror på, men det känns som om det senaste nyhetsdygnet gjort tillvaron lite mer oförutsägbar. 

Om hästar och annat ätbart

"Det hängde hästkött på vägga, det var så färskt så det gnägga" heter det i gammal dänga som fortfarande är populär i nubbevisesammanhang. Plötsligt börjar den kännas aktuell igen, nu när hästköttskandalen rullar vidare i Europa. Att omfattningen kan vara vida större än vad man först trott anar man av det faktum att länsstyrelsen i Skåne konstaterat att inte mindre än 9000 hästar försvann spårlöst i Sverige förra året, och att hela 100.000 svenska hästar försvunnit under 2000-talet. Detta trots att alla hästar i EU numera faktiskt har ett hästpass, och att en hästsporten frysmärker trav- och galopphästar med ett väl synligt identitetsnummer. Det borde ju underlätta för att förhindra en svart hästköttmarknad, men för bara några dagar sedan kunde vi läsa uppgifter i tidningarna om att familjehästar gått till slakt via ombud, utan papper från hästägaren. Kanske dags för ett "Missing Horses Sweden"?

Det finns f.ö. många märkligheter i den här hanteringen. I USA lades de sista hästslakterierna ner 2007, vilket inneburit ökad slaktdjursförsäljning till grannländerna för vidare export av köttet till Europa. Nu höjs röster från hästägare och andra i USA om att man åter skall ta emot hästar på slakterierna, för att få en koll på att hästarna avlivas under kontrollerade former (man skall kanske inte använda ordet "humant" i sammanhanget).

Upprinnelsen till hästköttskandalen var att man hittade hästkött i hamburgare i England och på Irland, och att man då kunde konstatera att det rörde sig om importerat kött. Detta känns så mycket märkligare när det visar sig att irländska hästägare under den rådande ekonomiska krisen helt enkelt släppt sina hästar "på skogen", eftersom det inte finns någon efterfrågan från slakterierna. Det talas om att inte mindre än 20.000 hästar lämnats vind för våg, och djurskyddsorganisationer försöker att hålla hästarna vid liv, eller avliva de där det gått för långt.

Själv har jag ätit hästkött vid några tillfällen, bl.a. hos en charkuterist och på sin tid storstallsägare inom travet. I det hemmet fanns bl.a. hästkött på det rikliga frukostbordet för stallpersonal och gäster, utan att det gjordes någon affär av det - det var en naturlig del av mathållningen. Och under sådana förhållanden kändes det OK att äta hästkött. Däremot avskyr jag att inte själv få veta vad det är jag proppar i mig, jag är verkligen ingen vän av överraskningar av typen "Vet du vad du åt nyss? Det var skallerorm - visst är det gott!" Nej, finns det hästkött i lasagnen så skall det stå på kartongen också, så att man själv får ta ställning till om man vill äta rätten eller ej!

 En av mina bröder var f.ö. en stor vän av Gustafskorven, som är tillverkad av hästkött. "Gustafsröra i tunnbrödskorg" lär ha lanserats i något matlagningsprogram på TV, så nog finns det hästkött ute även på den svenska matmarknaden. Då under sitt rätta namn...

Stallskriket

"Blanda inte in mig!"
---

Fotnot: En "fidus" inom hästsporten är en otippad häst med chans att överraska.

Är svenska hästar engelskspråkiga?

(Egen bild)

Jag minns från ett besök på en travbana för många år sedan att jag råkade stå bakom två gubbar som stod och hängde på staketet vid banan. Eftersom de talade ganska högt (på dalmål f.ö.) gick det inte att undgå att höra deras konversation.
"Hördu", sa en av gubbarna, "jag tror jag ska spela den där Barkar-Olle här".
Barkar-Olle, någon häst eller kusk med sådant namn hade jag inte sett i programmet. När jag bläddrade fram loppet insåg jag att mannen menade hästen Barcarole.Hästnamn kan vara svårt det, och det är inte alltid som hästnamnen blir uttalade så som de stolta uppfödarna en gång tänkt sig. Att man gärna tar till engelska namn kan också krångla till saken. När Aftonbladet bad om namnförslag till "Sveriges minsta häst" fick man inte mindre än 250 namn, av vilka uppfödaren tog ut tio till final. Dessa var: Princess Dusty, Tummelisa, Vanity Fair, Minity, Springfield Supreme, Vanity Surprise, Princess Tiny, Happy Hope, Little Miss Peaches och Dusty Vanilla. Att många anknöt till att fölets föräldrar heter Springfield och Princess Vanity förklarar vissa namnförslag, men att den engelska dominansen är påtaglig framgår med all tydlighet, och var väl så även bland de 240 andra förslagen. Fast till slut voterade ändå 40% av 28.000 röstande för det svenska namnet, så nu kommer den lilla kusen att heta Ministars Tummelisa. Lycka till!

Inte minst svenska travhästar får av någon anledning engelska namn. Om man tar lopp sju på Gävletravet i kväll som ett slumpmässigt exempel så heter de deltagande hästarna Russell Viper, Mystic Love, Goofy R.L., Dream Tooma, April Love, Persos Merci, One More Igor, Opus Justice, Wagtail Willy, Wictorias Merith, Poached Salmon, Patron McQueen, Crash and Burn, Christine Cloud och Svedbo Rappapå Rut.

Kollar man däremot in de vanligaste hästnamnen i England så är de faktiskt inte fullt så ståtliga. Tidskriften Horse & Hound skriver: "The top 10 horse names in order of popularity are Rosie, Charlie, Molly, Jack, Murphy, Billy, Toby, Misty, Ben and Holly. All of them — except for Misty — also appear on the top 50 list of most popular baby names.

“There was a time when a Dobbin, Trigger, Flicka or Beauty could be found in every other stable at a riding school,” said NED chief executive Nick Wallbridge. “But, these days, they have been relegated to the pages of children’s fiction.” ("NED" är "the National Equine Database").

Och Agrias topplista på de vanligaste svenska hästnamnen för några år sedan lämnar heller inget svar på var alla svulstiga svenskengelska hästnamn kommer ifrån. De här namnen var vanligast: Ronja, Lukas, Pontus, Felicia, Molly, Linus, Freja, Lina, Fanny och Polly. ("Molly" verkar gå hem både i England och här!)

När jag bläddrade upp en gammal stambok för varmblodiga travare från 1945 hittade jag också en hel del engelska namn, men där fanns även rekorderliga namn som Majbrud, Lisskulla och, minsann, Tummelisa! Kanske kan man därmed säga att cirkeln är sluten?

Förresten kunde det vara ännu värre, vi kunde ju vara frankofiler istället för anglofiler! I lopp sju på Vincennes i dag hette de tre första i mål Swing D´Eronville, Seduisant Fouteau och Seigneur Du France. Undrar hur han masen vid staketet skulle ha uttalat "Seduisant Fouteaut"?