Oktoberkvällning

Vissa delar av världen kunde igår njuta av en röd måne till följd av månförmörkelse. Något sådant fanns inte att tillgå här hemma, men kvällssolen och de dramatiska molnen bjöd åtminstone på lite naturdramatik värdigt en Marcus Larsson.

Och nu över till vädret. Hur blir det?

Tjänstgörande meteorolog?

Expressen/ GT 15 nov. 2013
Varningen: Risk för extrem vinter i Sverige
 "Varning: Den här vintern kan bli den värsta i modern tid. Enligt chockprognosen i engelska tidningen Daily Express blir det en riktig värstingvinter som biter sig kvar långt in på våren.
-Det blir enorma mängder snö den här vintern med extrem arktisk kyla, spår James Madden, meteorolog vid Exacta Weather. Och det som drabbar Storbritannien drar nästan alltid vidare till Sverige - så vi svenskar får nog också förbereda oss på en riktig vargavinter."                                              

 
Expressen/GT 29 november 2013
Vintern blir rekordvarm
 "Vintern blir ovanligt varm. Först i februari är temperaturerna nere på det normala igen, enligt det amerikanska väderinstitutet WSI. --- Även norska väderinstitutet Storm spår en ovanligt mild vinter."

Stråtrövarnas återkomst

"Gott var där om tiggare, som vid tillfälle kunde förvandla sig till stråtrövare, gott om lekare och spelmän, som drogo omkring från borg till borg, från marknad till marknad."
~ Carl Grimberg berättar om besökare på en medeltida vägkrog i"Svenska folkets underbara öden: I. Forntiden och medeltiden intill 1521"

"Allt går igen" heter det ju, och kanske är det då snart dags att väcka liv i kung Albrekts fridsstadga av 1375, den som bl.a. säger att den vägfarande som är ute i rättmätigt ärende skall färdas i fred. För dessvärre verkar vi åter ha fått tillbaka stråtrövarna i vårt land efter flera hundra år, eller vägpirater som den nutida benämningen är. Dagligen kan vi läsa om hur godtrogna människor som stoppat för vinkande "nödställda" vid vägkanten blivit avlurade och t.o.m. rånade av laglösa.

P-A Nilsson, med god kännedom om denna typ av brott från sin tid inom Polisen säger till Expressen om rövarna:  "De har ändrat sitt beteendemönster och har aldrig varit så påflugna som nu, de är mer desperata. Troligtvis för att folk inte är lika godtrogna längre". Nilsson säger vidare att det inte är fattigdom som skapat detta sätt att försörja sig, utan att det rör sig om en kriminell livsstil. "Det är deras sätt att leva och ofta är det lönsamt. Vägpiraterna är väldigt mobila och åker över hela Europa för att begå den här typen av brott. Börjar det hetta till i ett område åker de till ett annat", säger Nilsson.Det märkliga är att det enligt Polisen inte tycks vara möjligt att komma åt denna typ av verksamhet såvida det inte kan konstateras att det rör sig om trafikrelaterad brottslighet. I övrigt tycks det bara vara "schas och fy" som gäller. "De flyttar sig så snabbt. Vi jagar upp dem till Västra Götaland och de jagar tillbaka dem till oss", säger ett vakthavande befäl vid Hallandspolisen resignerat.

Uppenbarligen hade den vägfarande på slutet av 1300-tal större stöd i lagen än vad vi som färdas på dagens vägar har, idag finns inget som talar om vår rätt att färdas i fred. Men vi behöver inte gå så långt tillbaka till 1375 för att finna lagar som skulle kunna ha varit tillämpbara. I lösdriverelagen av 1875 och avskaffad så sent som 1964 fanns ett avsnitt som idag skulle ha kunnat användas på sådana människor som enligt vad som ovan sägs har en kriminell livsstil. I lagen talas om att "den som för ett sådant levnadssätt, att våda därav uppstår för allmän säkerhet och ordning" skall kunna bestraffas. Och det är väl just detta som vägpiraterna sysslar med?

Variationer på att "gå genom rutan"

Det har ju varit kravaller i vissa förorter utanför Stockholm, där mer än femtio bilar satts i brand, en mängd rutor har krossats och poliser och brandmän utsatts för stenkastning. Svaret på vad det hela beror på varierar med vem man frågar, så det är lika bra att lämna den frågan utanför den här gången. (Fast om jag skall tillåta mig att ha en egen teori så visst händer väl sådana här saker tillräckligt ofta i vissa områden just när de första varma kvällarna infunnit sig för att det skall vara mer än en tillfällighet? Kan det ha uppstått en tradition av något slags lokala valborgsmässoliknande firanden?)

Våra kvällstidningar, som ju numera producerar egna direktsändningar av minst sagt varierande kvalitet på webben, kunde förstås inte motstå frestelsen att "sända direkt" från oroshärdarna, och i takt med att rubrikerna blev allt fetare gjorde jag några nedslag i de två stora drakarnas bataljmålningar. Vad var det då man fick se? Jo, upphetsade reportrar som stod i trapphusen och intervjuade varandra, lika upphetsade bomberuniformerade trettonåringar som drog runt och kände samma spända förväntningar som journalisterna inför att något kunde hända, och däremellan instick från förvirrade "redaktioner" som förtvivlat försökte krama ut det hetaste från varje bränd bil som inrapporterats. Efter en stund  insmög sig känslan av att man beskådade något slags ungtuppsdans i koreografi av de stora drakarna, där de senare välvilligt spred information till upprorsmakarna om var det var stökigast för tillfället.

Det värsta av allt var dock den reporter som ihärdigt upprepade ett rykte från en en kollega som påstod sig hört någon spoling yttra att "i natt skall en polis dö". Att på så lösa boliner sprida detta rykte är omdömeslöst, det känns som om det gränsar till anstiftan av brott! Alla kan nog dessutom tänka sig vilken oro ett sådant uttalande kan skapa hos webbtittande anhöriga till de utkommenderade poliserna...  
     
 Självklart skall medierna skildra oroligheterna, men det är illa om de inte kan eller vill skilja på att rapportera nyheter och vara medskapare till dem...

"Tiden är inne"

Så skedde då invasionen, och i stora horder vällde de över gränsen och spred skräck och förvirring i grannlandet. Nordkoreanerna? Nej, jag talar om norrmännen, som igår traditionsenligt intog sin gamla besittning Strömstad. Sverige svarade med hästpatruller, polisbåtar, -helikopter och stängda systembolag. Fast den lokale polischefen verkar ganska luttrad, och säger till norsk press att  "han synes det er hyggelig med det norske besøket". Ja, det är ett friskt folk, dessa norrmän! Medan vi, søta bror, kryper ihop i kylan och ber om vårens snara ankomst så ropar norrmännen något om "tidenes beste påskevvær" innan de frustande försvinner in i första bästa snödriva.

Vi har ju redan varit inne på Nordkorea, och många av oss har nog fått morgonkaffet i vrångstrupen inför de svarta extravinjetterna och krigsfeta rubrikerna i framförallt svensk kvällspress. Kim Jung-Un står i begrepp att angripa USA, och det verkar bara vara ren tur om inte vargavintern skall övergå i atomvinter redan innan påsken är över. Ja, situationen är förvisso bekymmersam, men det underliga är att när jag nu på morgonen surfat runt till de större tidningarna i omvärlden så finns det ingenting eller på sin höjd små notiser om det eskalerande läget på Koreahalvön. Man skall givetvis inte underskatta den galne diktatorn, men frågan är varför just vi Sverige tycks bedöma läget så mycket allvarligare än vad omvärlden verkar göra. Om vi verkligen står på randen till WWIII borde väl FN:s generalförsamling suttit i extramöte vid det här laget?

I övrigt kan noteras att Vatikanen gått ut hårt den här påsken. Den nytillträdde påven Franciscus har under skärtorsdagen varit  i Romfängelset Casal del Marmo och tvättat och kysst tolv unga (och troligen) generade  fångars fötter. Kanske en oväntad konkurrent för fotfiskpedikyristerna att se upp med? 

Franciscus företrädare Benedictus XVI har å sin sida önskat ge katoliker runt om i världen "en sista gåva" i samband med sin avgång genom att åter visa Turinduken, den svepning som Jesus påstås ha legat i efter korsfästelsen. Motiveringen till visningen låter kryptisk och skulle kanske kunna duga för Dan Brown att skriva något på. Nu visar det sig dock att det "händelsevis" är en bok av andra författare på gång redan idag. Den heter  Il Mistero della Sindone, Mysteriet med svepningen, och sägs innehålla "häpnadsväckande uppgifter" om svepningen. Att påven i samband med boklanseringen visar svepningen är väl ett tecken på att även Vatikanen är med sin tid.

Till sist fick jag igår ett bevis på de hårda livsvillkoren för oss pensionärer. Träffade en för dagen något framåtböjd f.d. kollega på stan. På frågan hur det var fatt berättade han att han hade ryggskott, vilket jag i och för sig redan anat. "Jaha, du kanske gjorde något tungt jobb igår då?", frågade jag försiktigt. "Ja, jag löste Soduko", stönade han.  

Baby, it´s cold outside!

 Den stränga vinter de starke kalla vår...

 (Egen bild från i onsdags.)

"Efter en lång tids studier av klimatets variationer har jag kommit fram till att rymdvädret talar för att vi sannolikt går mot en kallare period än en varmare. Vi kan redan nu befinna oss i inledningen till en liten istid, som kan behålla sitt grepp tiotals år framöver.
Ett kallare klimat medför givetvis stora effekter för samhällsplaneringen.
Det är hög tid att rusta så att samhället fungerar även i betydligt kallare klimat."

Orden är inte mina, utan de skrevs av Wibjörn Karlén, klimatforskare och professor i naturgeografi vid Stockholms universitet i en debattartikel i Expressen i januari 2010 under rubriken "Lilla istiden kan redan vara här". Ja, studerar man långtidsprognosen så börjar man känna att det kan finnas pengar att göra i att köpa upp lager av pjäxor och öronlappar nu!  Man kanske skulle bunkra upp med vetemjöl också, för att slippa bark i brödet en tid åtminstone, och tids nog kanske vi får blanda hästkött i lasagnen...

Hade vi levat i de gamles tid hade vi börjat ana att fimbulvintern är över oss. Fimbulvintern var enligt Wikipedia en vinter som Valand trollat fram, och den varade i tre år utan någon sommar. Befolkningen skulle inte ha haft några problem att se varslen: kometer, solutbrott, påvens avgång, ekonomisk kris i sydeuropa, en galning vid makten i Nordkorea, tiggare på gatorna, vargar inne städerna långt nere i södra Sverige och datumlappar som tagit slut i Mayakalendern.  Det är i tider som denna som Krösa-Maja plockar fram sparkstöttingen ur uthuset och drar iväg i riktning krogen i Vimmerby - Hujedamej, let´s go get stoned!

Nja, fullt så illa är det (förhoppningsvis) inte, men jag föreslår att vi gör en Friggebo, vi sjunger en sång så blir allting bra sedan! Varför inte "upp i skyn skola svalorna flyga, ty det kommer, det kommer en vår"? För visst gör det det, frågan är bara när? Man kan ju alltid hoppas att det inte blir som år 1838! Det året kunde man i Wermlands Tidning läsa att isen på Vänern en bit in i maj var så tjock att man fortfarande kunde åka med häst och släde på den, och den 16 maj meddelades från Karlstad:  "Slädföre och slädparti mitt uti blomstermånaden är något så pikant och ovanligt, att det i sitt slag måste få gälla såsom en märkvärdighet. Efter kalla dagar i förra veckan inträffade förliden måndag en stark snöyra, liknande den vi hade om vintermarknaden, och föret var redan strax efter middagen så gott att slädar och dombjällror kunde börja sin vinterliga rond omkring gatorna. En mängd unga herrar företog sig i glädjen över det vackra majföret ett slädparti till herr Stenströms nyligen öppnade sommarrestauration Åttkanten öster om staden, dit man troligen förr aldrig gjort en dylik färd. Några berättas hava på denna färd utrustat sig i vargskinnspäls och sommarhatt. Temperaturen var dock ej oblidare än -2. Snön kvarlåg över gårdagen och åkningen fortfor, ehuru lenväder ingått." Burr!

Nu mobiliserar kvällspressen gråterskorna

Lunchdags i folkhemmet (montage)

En 97-årig dam avlider stilla i sitt hem, omgiven av sina närmaste. När en så gammal människa befrias från alzheimer och kroppsliga krämpor ser väl de flesta av oss det som en lättnad för huvudpersonen själv och de närmaste. När kvinnan råkar vara prinsessan Lilian försöker dock gråterskorna i kvällspressen förvandla det till något slags tragedi, och Aftonbladet ber oss "skriva vår sista hälsning till prinsessan Lilian".

Jag vet inte särskilt mycket om denna dam, mer än att hon var en kvinna född under mycket enkla förhållanden i Wales. Hon sägs ha varit mycket en mycket charmig och rolig person, och hennes liv med framlidne prins Bertil beskrivs ofta som "århundradets kärlekssaga".

Allt detta är gott och väl, men det som gör mig beklämd är medias svassande för kungligheterna. Tidningarna skriver om "kungabarnen" i ett tonläge som påminner om femtiotalets veckotidningar och SF-journaler. Att kronprinsessan har gift sig och fått barn med en man av folket hindrar inte denna nyunderdånighet som infunnit sig. Nu finns det förvisso motpoler även bland journalisterna t.o.m. på Aftonbladet. Peter Kadhammar, skrev för några år sedan följande: "Så fort det kommer till kungahuset blir svensken underdånig intill yttersta fjantighet eller oresonligt bitter och föraktfull. Fjantigast av alla blir journalisterna. Vardagens språkliga ambitioner slängs över bord och fjäsket känner inga gränser." Även Åsa Linderborg på samma tidnings kultursida har reagerat, och skrev (också för några år) sedan just om att "kungafjäsket vet inga gränser".

Men vad hjälper det när nyhetsredaktionen vällustigt inbjuder oss att skriva hyllningar "till Madde och Chris", och tidningens speciella hovbloggare skriver propaganda som "Låt er inte luras av att kungen ofta kan ge ett bistert intryck när han representerar vid mer högtidliga tillfällen eller håller tal. Den sidan finns inte hos honom när han träffar folk ute på gatorna. Istället är det en ganska varm kung som visar sig..."?

Allra värst är dock förstås Expressen och deras speciella hovlakej. Hans skriverier i samband med Madeleines tidigare relation med en djursholmsbrat borde bilda skola i avskräckande syfte på alla rikets journalistutbildningar. Fast det värsta är ju faktiskt trots allt inte dessa enstaka individer, utan som Jan Guillou har uttryckt det: "Det sorgliga är att denna förljugna journalistik är så lönsam, trots att den fjäskar för människans lägre instinkter. Eller i värsta fall just därför."

Men allt detta jordiska tingeltangel är förstås prinsessan Lilian nu lyckligen befriad ifrån. Så min sista hälsning till prinsessan via Aftonbladet skulle nog ha blivit ett enkelt "grattis!"

P.S. Hovet låter nu meddela att kronprinsessan Victorias namnsdag som skulle ha firats på Yttre borggården i morgon ställs in. Om det inte heller blir allmän flaggdag framgår inte av Aftonbladets kungörelse.

 Jag har alltid haft för mig att namnsdagar är något att fira till dess man börjar i skolan ungefär,  eller möjligen med kaffe och kakor inom familjen för vuxna. Men det här firandet av trettiofemåriga "kungabarns" namnsdag med allmän flaggdag i hela riket påminner lite grann om personkult á la Nordkorea. Är det inte dags att förpassa även de kungliga namnsdagarna dit de här hemma - inom familjen? Det räcker mer än nog att flagga på de kungliga födelsedagarna... D.S.

Det tager sig?

"Var tredje 15-åring har skolkat och var femte har snattat. Var fjärde har ägnat sig åt skadegörelse. Fyra av tio har druckit sig fulla och var tjugonde har rökt hasch eller marijuana." Detta skriver idag Aftonbladet under rubriken "15-åringarna sköter sig allt bättre".

 Fast det var nog inte riktigt så man menade, för längre ner framgår det att trots de nedslående siffrorna så har faktiskt niondeklassarna blivit allt skötsammare, enligt en rapport från BRÅ. "För var dag blir det bättre, men bra lär det aldrig bli", som medborgare Kees uttryckte det på sin tid...

P-kategorier på export

Collage av Wikimediabilder

Senior Traveller 
***

Är Kommandoran och Krösa-Maja våra nästa exportprodukter om sockenstugan åter kommer till heders, nu i Indien?

***

Trots den starka kronkursen finns det glädjande nog exportgrenar som det går bra för. I pensionärspärlan Nora i Bergslagen har t.ex. ett förslag väckts om att skicka sina åldringar på export till Thailand. Kommunals lokala organisation i Nora säger: "Vi är positiva till förslaget. Det finns ett skriande behov av vårdplatser samtidigt som få unga vill jobba inom vården." Som den nyblivna pensionär jag är kan jag väl säga att inte heller jag ställer mig avvisande till en sådan utveckling, om den skulle bli aktuell för min del...

I Tyskland, där man redan satt planerna i verket och skickar sina äldre utomlands, verkar det dock finnas en annan syn på denna hantering, där talar man om "deportation". "Vi kan inte låta dessa människor, som byggde upp Tyskland till vad det är i dag, att bli deporterade", säger Ulrike Mascher på Sozialverband Deutschland enligt DN. Utlev(er)ade tyskar finns idag på boenden i Tjeckien, Polen, Ungern, Slovakien och Thailand. Kanske läge för Norapolitikerna att göra något studiebesök innan de skickar iväg sina seniormedborgare? 

En annan aktuell exportartikel är patienter. På grund av brist på vårdplatser och grasserande influensaepedemi bland personalen på redan tidigare underbemannade sjukhus skickas nu svårt sjuka människor utomlands för att få nödvändig vård. "Patienter med livshotande tillstånd tvingas inte bara åka mellan de svenska sjukhusen – utan även ut i Europa för att få rätt vård", skriver Expressen idag.

Samtidigt är uttrycket "sjukvårdshandel" redan ett begrepp. Moderata riksdagsmän har motionerat i riksdagen för ökad sjukvårdshandel, år 2011 lämnade två riksdagsmän  in en motion där de entusiastiskt beskriver fördelarna med sitt förslag. "Man kan handla med sjukvård genom att antingen tjänsten, patienten,personalen eller ett vårdföretag korsar gränsen. Idag är den globala vårdhandeln liten, även om det finns stort utbyte i vissa regioner, som mellan Tyskland och Schweiz eller Norrbotten och Finland".(>) "Drivkrafterna bakom den ökande rörligheten för patienter är köer i hemlandet, fallande resekostnader och stora prisskillnader. Behandlingen kan vara 70 procent billigare i Indien jämfört med USA eller Europa – inklusive resa och uppehälle." Man avslutar motionen: "Våra stora företag hade aldrig kunnat utveckla sådana produkter, anställa så många eller bli så viktiga för Sverige med bara hemmamarknaden att sälja till. Fördelarna med ökad vårdhandel blir bättre använda resurser, att vi köper den vård andra gör bättre och säljer den vi gör bäst, intäkter till vårdföretag som kan skapa nya jobb samt utländska investeringar som ger bättre vårdinfrastruktur och bättre tillgänglighet.” Detta fick PJ Anders Linder att utbrista på Svenska Dagbladets ledarblogg : "I torsdags avslog riksdagen motionen. I morgon eller i värsta fall övermorgon kommer den att betraktas som ett pionjärdokument." Kanske får förslagsställarna draghjälp av den påbörjade akuta patientexporten?

Samtidigt som olönsamma svenska patienter på sikt kan deponeras i Indien (Moder Teresas efterträdare, nu kommer vi!) så erbjuds förmögna utländska patienter redan nu kvalificerad vård i Sverige. Västerbottens läns landsting har siktat in sig på den ryska marknaden. "Utländska patienter kommer inte att tränga undan vare sig västerbottningar eller regionpatienter, dels för att det finns en möjlig överkapacitet inom dessa områden och dels för att man räknar med endast ett hundratal patienter totalt per år", försäkrar man där. (Hur ofta hör man talas om "överkapacitet" i samband med sjukvården annars?).

Pensionärer och patienter är alltså populära produkter för export. När vi kan skicka en tredje "P-produkt", politikerna på export är en annan fråga man kan fundera över. Någon överdriven avsättning finns nog tyvärr inte. Det får väl räcka med dem vi tvingat på omvärlden via EU-parlamentet...

"Den som gör en resa har något att betala"

Västtrafik har orsakat lika delar munterhet och panik när de infört betalning med SMS som enda metod att komma in på toaletten i Lidköpings Resecentrum. Människor som inte äger mobiltelefon har setts irra omkring i stadens rabatter med ett frånvarande uttryck i ansiktet, andra har ringt nödnumret, medan de som haft ogiltig mobil med kontantkort fått ringa upplysningen och begära behovsprövning. Ett fåtal lyckades forcera dörren, några av dem hann in innan det var försent. 

Allt fler funktioner i samhället styrs ju med knappande på telefoner numera, och nedanstående dialog är därför högst möjlig. Scenen är - t.ex. - Lidköpings Resecentrum. Nödställd kund med benen i kors skickar SMS till den automatiska åtgärdsstrategen.

Fråga: När jag kommit in, skall jag slå en #sjua" om jag skall kissa?
Autosvar: Bussen går 12.17, var god sitt ner!
F: Skall jag alltså sitta och kissa?
A: Vill du beställa pizza, var god tryck två följd av fyrkant.
F: Du verkar trevlig, kan vi inte ses någon gång?
A: Vill du ha trekant, tryck fyrkant.
F: Nej, jag vill inte ha #6, jag vill ju kissa!
A: Sitt ner på perrongens vänstra sida, riv av blanketten mot den tandade fyrkanten. Slå en #sjua.
Glöm ej att fälla ner kanten på pizzakartongen! Är papperet slut, tryck på ringen och invänta nästa tåg.
Trevlig resa!

Kom förresten att tänka på en gammal god historia som egentligen skall framföras på dialekt för att komma till sin rätt. En man på besök i Skövde fick behov av att uppsöka en toalett, så han frågade förste bäste ortsbo var urinoaren var belägen. Gubben kliade sig i huvudet och tittade på besökaren med tvivel i blicken innan han svarade "Å de sulle alltså vara här i Skövde?"

Ett tolerantare samhälle - fast kanske inte för alla?

Vi läser dagligen om vikten av att skapa ett tolerantare samhälle, och då tycker man ju att rätten till ett värdigare liv även borde omfatta våra äldre och handikappade. Dessa gruppers rätt att gå oantastade på gator och torg verkar dock inte alltid vara något som är värt att tala om i offentliga sammanhang. Här är tre enskilda brottsfall som inträffat de senaste dagarna, var och ett exempel på ett svek som förtigs, eftersom det inte ger några pluspoäng att tala om i de kretsar som har inflytande och makt över samhällsutvecklingen.

 Stockholmstjejen Jing var i torsdags kväll ute och shoppade i innerstan. Eftersom hon är blind hade som vanligt sin ledarhund med, och som sällskap hade hon även sin pojkvän Fredrik, som liksom Jing är synskadad.

Vid ett övergångsställe på Vasagatan kände Jing att någon eller några stötte emot henne, vilket hon tyckte var lite märkligt, eftersom hennes ledarhund normalt är duktig på att undvika att människor kommer i hennes väg.

Strax därefter upptäckte Jing att såväl hennes Iphone som plånboken med konto- och färdtjänstskort saknades. Jing bor i Solna men jobbar med kulturprojekt för ungdomar i centrum. På grund av stölden fick hon jobba hemifrån i väntan på att alla handlingar spärrats och förnyats.

I går fick Polisen i Helsingborg in en anmälan om att en 87-årig kvinna låg skadad i sin lägenhet efter ett överfall som ägde rum redan förra söndagen. Upprinnelsen till misshandeln var att ett gäng på fem killar i övre tonåren sparkade på en liten hund som stod bunden utanför en affär. Damen blev upprörd och sade till killarna, som svarade med att ge henne ett knytnävsslag i ansiktet så att hon föll till marken. När hon låg ner utsattes hon för en serie sparkar från fyra killar som pratade sinsemellan på ett språk hon inte förstod. Den femte killen som inte deltog i misshandeln sade några ord på danska.

Efter misshandeln lyckades kvinnan ta sig hem och blev liggande med blödningar i underlivet, och hennes belägenhet upptäcktes först under fredagen, då kvinnans anhöriga anade oråd och åkte hem till henne.

En 102-årig kvinna var i torsdags ute och handlade i Karlskrona. När hon tagit sig hem till bostaden tog två yngre kvinnor kontakt med den gamla och erbjöd sig att hjälpa henne att bära in varorna i lägenheten, där  kvinnorna bestal åldringen på 500 kronor. Turligt nog hade en övervakningskamera registrerat förövarna redan när de utsåg sitt offer i butiken, och därför sitter de båda, 21 respektive 16 år gamla, nu i förvar hos polisen. De kommer att begäras häktade, inte bara för den här stölden, de är även misstänkta för liknande brott i Malmö och Kristianstad.

Urban Fernquist är intressepolitisk chef på Synskadades riksförbund. Han säger att han tyckt sig märka hur  brottsligheten i form av rån tar sig allt primitivare former. "För ett antal år sedan fanns ändå någon slags hederskodex, att man inte gav sig på äldre och handikappade. Den spärren känns inte som den finns längre", säger han till Aftonbladet. Han tror att utvecklingen beror på att utanförskapet och utsattheten för många grupper i samhället har ökat.

"Då tappar man hela den sociala koden och det blir råare. Man ger sig på dem som är enklast att ge sig på: de svagaste."

My mind is my laboratory

Jag brukar lyssna på vetenskapsnyheterna på morgonen med visst intresse, men det är ju inte riktigt som när man ser Leila fixa ihop Pots de crème au chocolat på TV och man tänker att det där skall jag också göra. Vetenskaparna håller ju att meka med möss eller skicka strålar på måfå i någon underjordisk tub hit och dit utan att riktigt veta vad de söker (det får de visst veta först när de hittat det). Ett citat som exempel i sammanhanget: "Forskare med sinne för pedagogik säger att Higgs-partikeln förklarar varför det inte bara är att andas på bilen för att få den att röra sig." De är väl lite grann som Roy och Roger, fast med vita rockar. "Dä årnar sej vettu!"
  
 Men så hörde jag om en laboration som verkade mer i min smak; det är forskare på universitetet (eller var det någon pub?) i Bristol som kommit fram till att kurviga glas gör oss fullare än raka. Vem kan väl motstå att testa det i hemmamiljö? Inte jag i alla fall! Eftersom vädret var det rätta satte jag mig på balkongen med två identiska blandningar av drinken Thunderstroke, och det enda som skiljde dem åt var just glaset. 

Jag började med glaset i figur A, det raka. Innehållet smakade läskande där jag satt i solväggen, men jag kan inte säga att jag märkte någon effekt direkt, hade jag inte blandat själv hade jag nog trott att det var någon form av placebo. Jag avverkade alltså glas A ganska snabbt, och gick därefter över till glas B, se bild ovan. Redan vid första provsmakningen kände jag att det började snurra till, och effekten var varaktig och ökande (förmodligen inte helt olikt en åktur i acceleratorn i Cern).  

Experimentet övertygade mig om att teorin om de svängda glasens betydelse för ökad alkoholpåverkan är riktig. Tyvärr är dock resultatet något osäkert, eftersom jag inte kan tyda de anteckningar jag gjorde i laborationens slutskede.

Fotnot: rubriken lånad av kollegan Einstein.    

Khvinnor av idagh

-

Jag stod och bläddrade förstrött bland gratulationskorten nära disken i bokhandeln, så jag kunde inte undgå att höra vad som utspelade sig när en yngre dam närmade sig kassan på höga klackar och med kalvaktig spretig gång.
 "Jag undrar om ni har "Femtio nyanser av grått" inne?", frågade hon kvinnan bakom disken.
Expediten skakade på huvudet och log beklagande.
"Nej, den är tyvärr slut", förklarade hon. "Men om jag får ert namn så kan jag kanske lägga undan ett exemplar när vi får in den igen".
"Ja, det vore hemskt vänligt!", sade kunden. "Jag heter Lena Knaslund-Tabaravarovitj", tillade hon.
Oj!", utbrast expediten, "hur stavar ni det?"
"Menar ni Tabaravarovitj?", undrade kunden. "Det är Te-a-be..."
Längre hann hon inte innan hon avbröts av expediten.
"Nej, förnamnet -stavas det som det låter?", frågade butikskvinnan  med lätt oro i rösten.
Kunden log överslätande.
"Nej, det skall vara med två "h", förklarade hon tålmodigt. Ett efter "l:et" och ett på slutet - Lhenah".
Kvinnan bakom disken öppnade munnen på vid gavel.
"Det menar ni inte", skrek hon när hon återigen fått luft i lungorna. "Guuud så häftigt!"
Så lutade hon sig över disken som i förtroende, men hennes röst hördes i hela butiken.
"Själv heter jag Vera". Hon nickade förnumstigt. "Vera med tre h".
"Oootroligt!", stönade bokköparen, samtidigt som hon gick mot dörren med mannekängstyltande gång.
Expediteten vände intresset mot mig.
"Tjejsnack", förklarade hon glatt. "Visst är vi kvinnor spännande! Tre "h" - det kunde ni väl aldrig ha anat?" 

Pettersson - en King of the Dudes?

(Inte Pettersson på bilden.
Men det kan bli!)
Pettersson är inte den som är trögpratad, nej, skall sanningen fram brukar han vara rätt svårpasserad när man försöker korsa hans väg - alltid är det något som skall ventileras! Ena stunden kan han fundera över om Thorsten helt enkelt bara hade hälsat på Gina på marockanskt vis i lördags, för att i nästa ögonblick ställa frågan vilket straff Berlusconi skulle få om han klippte hästsvansen av Zlatan. Men så icke idag!

"Hinner inte", skrek han redan på långt håll.

“Vad är det du inte hinner?”, undrade jag.

“Prata! Jag hinner inte prata!”, flåsade Pettersson när han passerade mig.

“Och varför inte det då?”, frågade jag nyfiket.

Pettersson tvärnitade och kom lommande tillbaka.

“Jag skall på audition...”, förklarade han anfått.

“Du skojar med mig, Pettersson?”, invände jag.

Nej, jag svär!”, förklarade Pettersson med troskyldig min. “Jag fyller ju 65 om ett halvår, så jag är redan sent ute. Ja, alltså att sadla om och byta karriär mitt i livet, som Reinfeldt föreslagit.” Pettersson verkade inte längre ha någon brådska, utan drog med mig till närmaste parkbänk. Vi slog oss ned båda två, med all den tyngd som man är mäktig vid vår ålder.

“Skall sanningen fram är det rätt tungt att gräva lökahål och att samla in A-lagets flaskor och köra dem tillbaka till Systemet. Ja, flaskorna alltså”, förklarade Pettersson. Jag visste att han jobbade på kommunen, om inte annat framgick det av hans klädsel. Pettersson såg med avsmak på sin arbetsoverall.

“Titta bara så de klä´r en!”, utbrast han uppbragt. “Jag vägrar att gå i den här neongula och scharlakansröda overallen till dess jag fyller 75!”

“Du går väl i pension nästa år?” Jag ångrade genast mitt inpass, men det var försent. Pettersson såg på mig med samma föraktfulla blick som han nyss givit sin mundering.

“Trodde du ja!”, spottade han fram. “Nej, nu skall man knega till dess man är 75, och istället för en Rörstrandsvas som avskedsgåva får man väl en droppställning på hjul som man kan hänga efter rollatorn.”

Pettersson rätade lite oväntat på ryggen och fick något drömskt i blicken.

“Och det är därför jag nu skall framträda på audition!”, sade han teatraliskt som den värste Persbrandt.

“Skall du bli skådis?”, undrade jag häpet.

Han log sardoniskt.

“Bättre upp!”, hojtade han. “Jag skall kränga kläder de närmaste tio åren! Bort med polypropenen och in med tigermönstrat från Roberto Cavalli!”

“Klä...?”, bräkte jag fåraktigt, “behöver man gå på audition för att bli klädförsäljare”?

“Skall man sälja kläder i Karlstad måste man först blidka juryn”, förklarade Pettersson lika högfärdig som en sexårig storasyster som förklarar för en fyraårig bror att han är en idiot.

“Och vilka ingår i den då?”, undrade jag.

“Filippa Reinfeldt från Filippa K, Schlingmann från Dressmann och Anders Borg från Bjorn Borg Outlet”, hasplade Pettersson ur sig, reste sig och försvann så snabbt över torget att jag inte hann förklara att han hade fått en del om bakfoten. Kanske lika bra det? Hoppas att han kommer att lämna bra rabatt på gabardinbyxor - man vill man ju se proper ut om man får kallelse till jobbintervju...

Tisdagssoppa

Illustration ur "Medford mail tribune" den 7 februari 1912, d.v.s. för på dagen 100 år sedan. Alla likheter med dagsläget är bara en tillfällighet! Eller?

• Idag snodde Reinfeldt ett inarbetat varumärke från travsporten. V75 står snart inte längre för en spelform, utan "(pension) vid 75".

• Men den som till äventyrs trodde att man åtminstone skulle få köra sin gamla rishög till jobbet på ålderns höst kan nog glömma det också, för nu höjs röster på att förare över 70 skall kontrollbesiktigas. Det låter väl rimligt, men i nuvarande debattklimat känns det som att en fas två med automatisk skrotning av föraren vid fyllda 70 bara är några pennstreck borta. Sedan kan statistiken säga vad den vill...

• Petter Northug är som norrman förstås obunden av svenska pensionsregler. Därför blir man inte särskilt förvånad över spekulationerna om hans pensionsplaner. Petter påstås fundera på att sluta i förtid, 26 år gammal.

• Idag hade vi ett omplaceringsärende på jobbet: en liten fladdermus flaxade runt på ett kontorsrum, och det var nog dött lopp om vem som var räddast, rumsinnehavaren eller fladdermusen. En tjänsteman från miljökontoret ryckte ut och bar upp den fridlysta fladdermusen till den kalla vinden. Sov gott!

• En dam på jobbet skulle skriva under en handling idag, och när hon gjorde det utbrast jag: "ingen vers jag skriva kan, så jag skriver blott mitt namn". Hon tittade förvånat på mig och frågade "vad var det"? Jag förklarade att det var vad vi skrev i tjejernas poesiböcker när skaldekonsten kärvade under mina småskoleår, och jag är säker på att mina föräldrar på sin tid gjorde likadant. När jag kom hem googlade jag på uttrycket utan att få någon träff! Kanske var det bara en lokal värmländsk företeelse, eller känner någon igen det?

• Man kan ju föreställa sig hur det jublades i det gamla arbetarpartiet idag efter Reinfeldts oväntade självmål, och det unnar man dem så gärna! Nu verkar dock Reinfeldt ha fått kalla fötter efter sitt utspel, och modererat det till "en spaning", fast då är nog skadan redan skedd och repan i den blå fasaden ett faktum.

• "Tisdagssoppa"- den här kanske? Vitaminrik och värmande!
  

En vinterresa?

Dags att snöra på sig vandrarkängorna och ta en snabbtur genom riket igen! Börjar som sig bör i Ystad, där det är runt 4 grader och blåser runt 13 m/sek. Kanske inte rätt säsong att diskutera vinodling då, men jag vill ändå uppmärksamma er på vinodlaren Percy i Skillinge på Österlen. Just nu är det inte så mycket aktivitet på vinodlingen, så Percy kan förnöjt luta sig mot en av sina många vinstockar och glädjas över att han tog första pris för bästa gårdsvin vid SM i mathantverk i Stockholm. "Det är väldigt trevligt och himla roligt", säger Percy belåtet, och tacka för det! Ett vintips får vi med oss på vägen:ett rött chilenskt vin som heter Los Vascos skall passa bra till köttbiten på lördagsbordet - hoppas att det finns på Systemet!

Så hoppar vi raskt vidare till ostkusten och Kalmar Läns Tidning, en tidning fylld med små vardagliga detaljer, precis som jag vill ha det! Med deras hjälp hamnar vi på ett föredrag om Ölands klimat på Borgholms bibliotek. Visste ni att Ölands klimat är närmast att jämföra med Syditaliens vad nederbörden beträffar, och att man bara får hälften så mycket regn där som på västkusten? Inte underligt att vinodlandet ökar i den delen av landet! Hade jag inte varit så gammal så hade jag nog funderat på att flytta tvärs över landet till Öland, speciellt en sådan här dag när skurarna duggar tätt och det blåser tvärsurt. I Kalmar är det fem grader, blåser 11 m/sek, men solen skiner!

Nytt nedslag blir vid Tåkern, min favoritfågelsjö. Där är det bara några plusgrader, men vinden är måttliga sju m/sek och det är strålande solsken. Verkar vara rätt gott om fåglar i farten, vad sägs t.ex. om två stationära tranor, eller en vattenrall som låter höra sitt lockläte så här i december? Bilden av sensommar snarare än vintermånad förstärks...

Nästa anhalt Värmland, där tidningarna rapporterar om lite vinterkänning åtminstone, med många avåkningar på grund av halt väglag. I Karlstad är det minus 2, mulet och svag vind. Men i Kil sträcker en ensam trotsig vitsippa på nacken...

På Idre fjäll i Dalarna är det omkring nollgradigt med växlande molnighet, och där jublar åtminstone personalen i backen. Nu har man kört igång 100 snökanoner, och om vädret håller i sig räknar man med att öppna liftarna nästa helg, tre veckor senare än planerat.

I Sundsvall skiner solen, eller har åtminstone gjort det. Där är det några minusgrader, och en sydlig vind på 3 m/sek. Vad passar då bättre än en solskenshistoria? I april i år bar det sig inte bättre än att en flock på tio får rymde från naturbete i Långsele. En efter en har djuren kunnat fångas in, men ett lamm försvann och har betraktats som förlorat. Nu, sju månader senare, har dock det vilsegångna fåret kommit till rätta. Han gjorde det genom att söka sig till hundarna i hundgården hos en familj i Lagmansören vid Indalsälven, tio mil från den plats där han försvann! Under den här tiden har han förvandlats från lamm till en ståtlig bagge, och upphittarens förtjusta barnbarn har döpt honom till Malte. Hur fåret lyckats klara sig från rovdjur, jakthundar och bilar under den här tiden är en gåta som vi aldrig lär få svar på. Om inte Malte visar sig lika pratsam som sin artfrände Frank i TV-reklamen förstås! (Att får är duktiga på att hålla sig undan fick vi f.ö. ett exempel på i dagens tidningar...)

Vi avslutar dagens utflykt genom att ta ett stort kliv till Hanhivittikko fäbodområde nordväst om Övertornio. Där är det några plusgrader och snöblandade regnskurar. I helgen har ortsbefolkningen ägnat sig åt diverse julaktiviteter där, men körningen med häst och släde blev det nog inget av med, på grund av väglaget. Fast den som ändå vill avnjuta halkkörning kan göra det i filminslaget här ovan...

Tio tidningsbloggare

Tänkte passa på att slå ett slag för tidningarnas nätbloggare. De har det ju inte särskilt lätt numera, när framfusiga mode- och kändisbloggare lägger beslag på alla marknadsandelar som går att uppbringa - utan att ta den besvärliga vägen runt tidningsredaktionerna.

Nu skall jag sanningsenligt säga att jag inte är någon trägen läsare av någon bloggare eller krönikör på nätet. Några av dem jag tipsar om är nya bekantskaper även för mig, men en 6-7 av skribenterna återvänder jag till någorlunda regelbundet.
Det kan hända att jag återkommer med uppdateringar med nya fynd, och jag tar förstås gärna emot tips om tidningsbloggare inom olika genrer. Fast det måste vara bloggare på dagstidningar- egenföretagande reklambloggare är diskade från listan på förhand!

And here are the nominees!

1. Ulf Ivars historia (Arbetarbladet) behandlar intressanta ämnen med anknytning till Gävle och Gästrikland, och trots att jag inte har några känningar där läser jag med nöje de välarbetade texterna. Att Ulf Ivar Nilsson dessutom är en roande tecknare ger ytterligare pluspoäng.

2. "Gunnels Guldfyndigheter" (Västerbottens-Kuriren). Fjällgårdsinnehavaren, demenssjuksköterskan och föreläsaren Gunnel Forsberg har jag nyligen upptäckt, och hennes texter och bilder får mig att ana att det finns ett annat och bättre liv inom våra gränser.

3. Osevärdheter: "Mats Areskoug" (DN). Jag älskar att grotta ner mig i trivialhistoriska skildringar, och i den här spalten ser man stora skeenden i de små detaljerna.

4. Zandra Lundberg (Aftonbladet) "om att vara reporter på Aftonbladet"
Zandra Lundberg är en ung nöjesjournalist och någon som egentligen inte borde locka till läsning för en gubbe som jag, men den här tjejen skriver så roligt och medryckande att jag bara inte kan låta bli att smygkolla vad hon skriver om. Finns även som krönikör.

5. Claes Svahn bloggar om märkligheter. (DN). Claes Svahn är en allmänreporter som även lyckats skriva om "ovanliga fenomen och händelser" i 37 år utan att förlora sin journalistiska integritet, vilket är ett konststycke om något. Att han lyckats reta upp en och annan foliehatt på den vägen är ju ofrånkomligt...

6. "Epsteins Stockholm", Lars Epstein bloggar om Stockholm (DN). Epstein skriver om stockholm så att även en göteborgare förstår tjusningen med huvudstaden.

7. "Skruvat och korkat" - Thomaz Grehn tipsar om drycker (GP). Bra och lättläst information om vad som händer på vinmarknaden även för oss måttligt intresserade.

8. "Z:s fotoblogg". Pressfotografen K-G Z Fougstedt på Södermanlands Nyheter delar med sig av sina tankar om fotografering, och bevisar att en bild - nästan - säger mer än tusen ord.

9. Daniel Erlandsson, språkspalten (Corren). En språkspalt måste ju finnas med, tyvärr blir de inte alltid så långvariga. Håller tummarna för att den här består, och lovar att läsa in mig på den.

10 "På bordet" (Vasabladet). För mig som hellre äter mat än tillagar den är det här en lagom blandning! Anna Granér skriver, och tar hjälp av Linus Lindholm med en del fotograferande. I likhet med Z visar de bildens betydelse för att skapa en aptitretande blogg.

Optimisten och Pessimisten

Kanske är det "sentimental reasons" som gör att jag brukar försöka att orientera mig om läget i Säffle. Annars är det en stad som jag sällan besöker numera, men varje gång jag gör det får jag intrycket att det är en liten fridsam och idyllisk plats. Dock; när jag kollar in på Värmlands Folkblads Säfflesida blir jag lika förskräckt varje gång, eftersom man bara möts av rubriker om våld och social misär. Så här ser det ut på nätsidan idag:

Rubrik 1: "Person påkörd i Säffle". (Person förd till sjukhus med sårskada i huvudet)
Rubrik 2: "Knivhotade tre personer" (17-årig flicka misstänkt för olaga hot)
Rubrik 3: "Stal paket på Ica" (En kille bestals på ett paket han hämtat ut på ICA i Sunne. Artikeln har av okänd anledning placerats på Säfflesidan i tidningen.)
Rubrik 4: "Två män dömda för spritförsäljning"
Rubrik 5: " Mordbrand på Billerudsgatan i Säffle"
Rubrik 6: "Försäkringskassan ger sig inte – överklagar diskbråcksdom"

Ser ut ungefär som det brukar, och jag skall inte raljera över trafikolyckor och trilskande myndigheter - det ÄR viktiga lokalnyheter, men i övrigt verkar det som om lokalredaktören på tidningen verkligen vinlägger sig om att se allt i svart och leta upp de värsta sakerna att skildra, inte bara denna dag.

För att få lite perspektiv och kolla om det verkligen är så uschligt i Säffle som man kan frestas att tro tittade jag in på lokalkollegan NWT, vars sex första lokalnyheter från Säffle lyder som följer:

Rubrik 1: "Askås I&R belönades med Guld-Ess" (ett pris till någon som satt Säffle på kartan)
Rubrik 2: "Inspirationsdag lockade hundratalet till Säffle"
Rubrik 3: "Jag vill veta hur ni tänker" (En diskussion mellan lokalpolitiker)
Rubrik 4: "Ny matsal i Svanskog skall invigas av prinsessan Birgitta"
Rubrik 5: "Kvarnhjulet fortsätter att växa" (Hjälporganisationers Secondhandbutik)
Rubrik 6: "Dröm stort" uppmanade Starrin": "Var schyssta mot varandra. Säg ”vad snygg du är” till någon i din närhet. Vi är alldeles för dåliga på att peppa och berömma varandra, sa Björn Starrin när han föreläste inför ett stort gäng åhörare på Dream Big-arrangemanget i Herrgårdsgymnasiet i måndags kväll."

Det är inte utan att man ser en viss skillnad i synen på orten tidningar emellan, och jag fick nog min bild av Värmlands Folkblad som en synnerligen ängslig tidning ytterligare befäst...

111111

Känner ni hur allt vibrerar? Inte? Det borde ni göra, eftersom det är den 11 november idag. Okej då: 11/11-11, ja jag vet! Fast de där vibrationerna har jag inte känt av, och ändå är det starka vibrationer och rent av kaos i universum. Åtminstone om man skall tro en numerolog som kommer till tals i Norrländska Socialdemokraten. "11:ans starka vibrationer gör att den är väldigt svår att balansera, därför borde vi vara lite försiktiga just den 11:e. Dessutom är det fullmåne och det gör allting starkare. Efter den 11:e kommer vi att bli mer känslomässiga, mer närvarande", säger kvinnan. Påminn mig gärna - i morgon går bra! Nu skall jag gå ut och yla under månen.

Riksronden

Tänkte att vi, så här på randen till novembermörkret, skall ge oss ut på en irrfärd genom riket, i total avsaknad av styrsel. Häng med!

På Nabben i Falsterbo har två tappra fågelräknare konstaterat att 661 fåglar av 17 arter valt att lämna Sverige idag via den rutten. Mest flyttbenägna var stararna, som drog iväg i ett antal av 140 ex.

Ett raskt hopp för oss vidare till Öland. P4 Kalmar konstaterar att konstutställningsverksamheten på Himmelsberga museum tycks vara räddad, sedan två intressegrupper anmält sitt intresse att driva konstdelen av muséet vidare när Ölands Hembygdsförening inte längre orkar med det. Vänder jag mig om i mitt rum ser jag en affisch från Himmelsberga Museum 2002, då jag var där och såg den förnämliga utställningen "Målarna på Bo", så jag känner mig lite som part i målet. Heja Himmelsberga!

Tvärs över till andra kusten, där jag konstaterat att om jag varit hungrig i Halmstad idag så hade jag nog lunchat hos Kalervos i lokstallarna. "Shepherd’s pie (köttfärs- och potatismosgratäng) & lingonsylt" lät intressant. Fast det var innan jag bläddrat upp Wikipedia, där jag får veta att the term `shepherd's pie´ should be used when the meat is mutton or lamb with the origin being that shepherds are concerned with sheep and not cattle". Kalervo tycks alltså i god tro ha serverat sina gäster Cottage Pie under falsk flagg...

Nästa anhalt blir lite överraskande Kumla, där jag inte kan motstå att svara på Nerikes Allehandas quiz om orten. Kumla är en av de platser jag minst har varit i, så fyra rätt av tio på frågorna om Kumla får anses som tämligen väntat. Nu vet jag i alla fall att CA Hagendahl som var verksam i Kumla i slutet av 1800-talet var fröhandlare. Man kan aldrig få för mycket vetande att bära med sig i kappsäcken! (Ser f.ö. på annat håll att Carl Adolfs valspråk var "Crescent Anaris Honestas", så han kanske var cyklist också?)

Next stop Karlstad, där jag får svar på en sak som jag grubblat över i åratal: hur skall man bära sig åt att få in täcket i påslakanet utan att gripas av vansinne? Det enkla svaret är: "vänd ut och in på lakanet, stick in händerna genom hålen, ta tag i täcket, skaka rätt det och vips så är det klart". Tack Lena, you´ve made my bed!

Vart tar vi vägen nu då? Jo fingret hamnar på Gävle, där en snattare ställts inför skranket anklagad för att ha stulit en oxfilé och en blodtrycksmätare. Tycker mig se något slags strategi i valet, men det hade kanske varit ännu tydligare om hon norpat en Cola och en tandborste?

Vad sägs om att göra ett nedslag i Sundsvall? Vi bläddrar lite förstrött i Sundsvalls Tidnings modebilaga, och hittar en serie som heter "Fin på Halloween". Måste erkänna att jag inte förknippat "fin" med den helgen...

Avslutar kvällens spontana resa med att stifta bekantskap med bloggaren Gunnel från Arjeplog, som skriver klokt och vackert och visar fina bilder i Västerbottens Kuriren under rubriken "Gunnels Guldfyndigheter". Som avslutning på den här turnén tycker jag att Gunnels rader om att det finns flera perspektiv på begreppet att "bo centralt" passar bra! Bara att läsa och ta till sig...

"Om man snurrar på jordgloben, rund och grann, och följer Silvervägen norrut, sätter fingret strax norr om polcirkeln så är man med ens hemma hos oss. Mitt i prick på allt det runda. Om man sedan söker fram sin gamla trogna passare från skoltiden, slickar lite på rödpennan och gör en cirkel så ser man att inom en radie av ca en timmes färdtid så kan man välja mellan havsfiske i Atlanten, trolla i Hornavan, laxfiska i Norska älvar, flugfiska harr i Laisan eller parkera sin stillhetsträngtande själ i en båt på Tjaktjaure och njuta av ett fint rödingfiske. Allt enligt tycke och smak. Att sitta här på naturens första parkett en helt vanlig onsdagskväll och smaska nyfångade räkor som den värsta göteborgare gör att man verkligen tycks befinna sig i händelsernas centrum. Bioduken som fyller himlavalvet med årets stora norrskenspremiär är underhållning de luxe. I den här gallerian kan man stöta på verkliga celebriteter - stora och världskända stjärnor."

Norrsken ja - det har jag själv inte fått avnjuta live på många decennier. Men i samband med med det stora norrskensutbrottet för någon månad sedan tog jag lite skärmbildsdumpar på den himmelska ljusorgeln med hjälp av norrskenskamerorna i Porjus. Bl.a. denna:

(Klicka på bilden för förstoring!)