11 december 2008

De obefintliga

1931 får tidningen Socialdemokraten ett brev från Gertrude Brady, en ung irländska i USA, som på bristfällig svenska berättar att vänskapen med svenskar lett till att hon kommit att intressera sig för den svenska arbetarrörelsen. Snart börjar den unga kvinnan förse redaktionen med reportage om svenska invandrare och om arbetarledare i det stora landet i väster. På Socialdemokratens redaktion häpnar man över hur snabbt hennes språk förbättras.

Redan året därefter kommer Gertrude Brady ut med en bok skriven på svenska, "Tokdårar är vi allihopa", som blir något av en litterär sensation i Sverige. Biblioteksbladet skriver: " En amerikanska som lärt sig svenska så, att hon kan skriva en roman på över 500 sidor, mot vars språk inga allvarligare anmärkningar kunna riktas — bara det är ju värt respektfylld beundran. Har hon så -— som förordet anger — aldrig varit i Sverige, tyder första avdelningens skildring av ett svenskt brukssamhälle från 1890-talet på en mindre vanlig konstnärlig intuition. Senare delens framställning av ett par emigranter från detta bruk och deras vedermödor i det nya landet, bär även den vederhäftighetens prägel."

Redaktionsledningen på Tidens förlag tycker att ms Bradys språkliga utveckling är så anmärkningsvärd att de frågar henne rent ut om det verkligen är hon som har skrivit boken. Gertrudes svar visar inte på någon osäkerhet när hon talar om sitt djupa intresse för svenska språket, samt att det heller inte skulle ha varit några problem för henne att skriva på tyska eller franska. När förlagschefen accepterar hennes förklaring men önskar att ändra titeln får han en flammande protest till svar, och det inkluderar även ett intyg från notarius publicus, som styrker att hon faktiskt författat boken.

När boken kommit ut och fått välvilliga men misstänksamma recensioner avslutar Gertrude Brady snabbt sin anställning på en försäkringsbyrå på Manhattan. Hon lämnar inga spår efter sig i lägenheten på East 36th Street - efter den 16 december 1932 är hon som uppslukad av jorden! Pengarna som hennes bok inbringade sattes in på ett bankkonto i Stockholm som aldrig blev rört.

En amerikansk detektivbyrå som fick i uppdrag att söka efter Gertrud kom fram till att hon möjligen hade haft kontakt med en svenskamerikansk journalist, Egon A Lundquist, men det dröjer ända till att Arbetarbladet år 1945 intresserar sig för fallet som man får fram mer konkreta uppgifter om Gertrude - och Egon! En av artikelförfattarna som undersökte historien berättade nämligen att han faktiskt var släkt med Egon, och avslöjade att Lundquist i själva verket gifte sig med Gertrude. Släktingen sade vidare att Egon Lundquist i ett brev 1929 till sin släkt hemma i Sverige hälsat från sin fru, och där beklagat att hon inte kunde skriva något själv på svenska.

Den svenske släktingen var övertygad om att det i själva verket varit Egon som svarat för den lovordade boken, dels på grund av att den var skriven i hans stil, dels för att den ingående beskrev människor och miljöer i Hofors, där Egon faktiskt var född och uppväxt. År 1923, tjugosex år gammal, emigrerade Egon till Kanada. Vid samma tid som hustrun försvann även han spårlöst, utan att någonsin låta höra av sig till släkten där hemma igen.

Den här märkliga historien återupplivades av den utmärkte journalisten Ulf Ivar Nilsson i Arbetarbladet i våras. Nilsson efterlyste där uppgifter om författarparet, utan att så vitt jag vet få några avgörande efterlysningar.

Eftersom jag vet att det finns duktiga släktforskare som besöker Tjavvel så agnar jag kroken med den här historien, och blir inte förvånad om det resulterar i napp! Själv har jag funnit en ytterst knapphändig uppgift från Worcester County Memorial Park, som endast låter meddela att en Egon Holmquist begravdes där den 23 november 1987. Kan det ha varit "vår" Egon?

Fotnot: enligt artikeln i Arbetarbladet föddes Egon i Hofors 27 september 1897 som yngst av de fem barnen till hyttarbetaren Jan-Erik Lundkvist o.h.h. Emma Kristina. Gertrude Brady bör vara född omkring 1906, sannolikt på Irland, men uttrycket irländska kan även betyda amerikafödd av irländsk härkomst.

Uppdatering 090105.

Har fått en del spännande uppslag om Gertrude från släktforskaren Chris Bingefors. Här följer en sammanfattning av hennes funderingar från Anbytarforum.

"En kandidat som är ett långskott, men som verkar ha den typ av liv som den mystiska Gertrude Brady hade. I Manhattan och i de "artistiska kretsarna" finns i slutet av 20-talet och början av 30-talet en Gertrude McBrady, född 23 sept 1906 i Evanston, Illinois av irländsk-kanadensiskt ursprung (enligt passagerarlista när hon anländer till NY från Paris 1927). Evanston är en svenskbygd av stora mått.

Gertrude försvinner sedan från New York för att senare dyka upp i Paris i mitten av 30-talet som naivistisk konstnär under namnet Gertrude O´Brady
(Min anm.: "she changed her name because the pronunciation of "Mc" stumps the French", enligt Time Magazine.) Gertrude McBrady, amerikan, 32 år, landstiger i Dublin 27 juni 1937. Enligt biografier om henne ska hon sedan åka mot Spanien för att delta i inbördeskriget men kommer aldrig dit. Gertrude har istället vistats på sjukhus länge för en allvarlig anemisjukdom.

Hon interneras i ett naziläger under kriget och kommer sedan tillbaka till Paris och blir en firad konstnär. I biografierna anges hon ofta vara född 1901, men det ska alltså vara 1906, Dödsdatum anges växlande till 1983 eller 1985.

Anledningen till att jag misstänker Gertrude McBrady är att hon enligt en artikel i The Times 1949 försvinner spårlöst från New York på 30-talet och sedan inte återvänder förrän 1949. Då ska hon överraska sina artistvänner i NY samt fadern. Hon var självlärd som målare och började inte med det förrän strax före krigsutbrottet. Hennes liv verkar passa in på det förmenta författarskapet och försvinnandet.Hon är spårlöst försvunnen för familj och vänner tills efter kriget. Detektivbyrån som letade efter henne gjorde det ca 1941.

Jag har letat efter Brady, McBrady etc men inte hittat henne, däremot hennes familj i Evanston 1930. Även Lundquist har jag försökt med samt vigselregister i NY. Det är ju inte säkert att de förblev gifta speciellt länge. Den irländska härkomsten kan vara i tidigare generationer - man ser sig som irländare i alla fall i USA eftersom den stora emigrationen inte var frivillig."

4 december 2008

Slocknade stjärnor

Fri bild från Nasa

Som en kluven passionsfrukt ser den ut, den stjärna som Tycho Brahe såg från sitt Ven redan år 1572. Tycho trodde då att det var en ny stjärna, "Stella Nova", som han såg födas, men i själva verket var det en döende stjärna han upptäckt. Nu har astronomerna genom "rymdarkeologi" lyckats återskapa hur det såg ut den där gången när Tycho knappt kunde tro sina egna ögon.

En helt annan stjärna har slocknat här på jorden. Den fine skådespelaren John Harryson har gått bort i en ålder av 82 år, och tidningarna profilerar honom genom sonen Peter, "Peters pappa". Jag insåg hur gammal jag själv är när jag pratade med några yngre, mycket begåvade arbetskamrater idag. De har aldrig aldrig hört talas om John Harryson, lika lite som t.ex. TV-serien "Hedebyborna" där han spelade den sluge handelsmannen. Men Idol-Johan har de koll på, och Jesper Blomqvist vet de vem det är, även om de tror att han är konståkare. Ja, jag vet, jag börjar bli gammal och bitter! Ett tecken på det är f.ö. att jag inte bryr mig om att dra upp julpyntet från källaren i år heller. Apropå det: någon som gitter gissa vilka som är etta respektive tvåa på min jullåtslista?