30 maj 2013

Mat(t)rasten




När vädret blev så strålande som denna dag gick det bara inte att motstå frestelsen att packa renseln och ge sig ut i skog och mark - är man "friherre" så är man! När jag kom hem och skakade bilderna ur kameran hade det blivit 81 plåtar på bl.a. "slott och kossa" (faktiskt!), jag hade sett rariteter som forsärla, svart rödstjärt plus sädgäss med ungar (det senare ingen raritet men gulligt!). Ändå blev gynnaren på bilden ovan dagens behållning - en koltrast som hittat ett så bra matställe att den bokstavligen sprang över mina fötter utan att bry sig om min närvaro. Trasten tittade lite fundersamt på mig några gånger, innan den efter kanske två minuter hajade till och kopplade att "oj, där står det ju en människa!" och flydde iväg till närmaste buskage. Vid det laget hade den näbben full med larver - hoppas att den inte tappade några i förskräckelsen... 

27 maj 2013

Veckans stolpskott

Svenska Fotbollsförbundet gav i  förra veckan lilla Mallbacken i Sunne kommun en kravlista på 44 punkter som man måste genomföra bland annat på säkerhetssidan om man vill spela i damallsvenskan nästa säsong. Klubbledningen beräknar att det skulle kosta dem mellan 25 och 30 miljoner att rusta upp lilla Strandvallen - pengar som föreningen inte har, och kommunen ser heller inga möjligheter att skjuta till några pengar. Vi talar alltså om en klubb som kanske har 3-400 åskådare på sina matcher.

Ställda inför beskedet att det knappt finns en arena i Värmland som klarar sådana krav bortsett från Degerfors tyckte förbundet helt kallsinnigt att "ja, då får väl Mallbacken spela sina matcher där då". 
 
I helgen anordnade SFF final i Svenska Cupen i Friends Arena, ett bygge som kostat nära 2,8 miljarder att uppföra. Detta till trots kunde inte arrangörerna förhindra att det gästande lagets supportrar tog sig in på planen efter slutsignalen. Fotbollsförbundets säkerhetsansvariga säger att supportrarna bröt mot vad man kommit överens om innan matchen. Men ärligt talat - borde man inte i en anläggning som kostat så mycket ha en inbyggd säkerhet som gör att man inte måste göra "överenskommelser" med dem som utgör en säkerhetsrisk? "Sila mygg och svälja kameler" finns det uttryck som heter. Det är precis vad jag tycker att SFF håller på med i sina riskbedömningar...

22 maj 2013

Flyg sakta bort, kom tillbaka fort!


Forskare vid CAnMove, knutet till Lunds Universitet, verkar nu slutgiltigt (?) ha löst den gamla trätefrågan vetenskapsmän emellan huruvida fåglarna flyttar snabbare på våren än på hösten.

 I en rapport baserad på data från en mängd olika undersökningar publicerad i American Naturalist slår gruppen fast att fåglarna faktiskt har mer brått under vårflyttningen jämfört med höstflytten. Fåglarna håller högre flyghastighet, rastar kortare samt avverkar den totala flyttsträckan klart snabbare när de är på väg mot sina häckningsplatser än vice versa.

Orsaken anses inte oväntat vara den gamla sanningen att "the early bird catches the worm", eller i detta fall att den som är först på plats får den bästa häckningsplatsen och ett större urval av lämpliga partners att välja mellan.

Nog är det en värmande tanke att fåglarna på våren inte tycks komma fort nog hem till holken i björken eller till gölen på myren, medan de motvilligt masar sig iväg när hösten kommer?

21 maj 2013

Variationer på att "gå genom rutan"


Det har ju varit kravaller i vissa förorter utanför Stockholm, där mer än femtio bilar satts i brand, en mängd rutor har krossats och poliser och brandmän utsatts för stenkastning. Svaret på vad det hela beror på varierar med vem man frågar, så det är lika bra att lämna den frågan utanför den här gången. (Fast om jag skall tillåta mig att ha en egen teori så visst händer väl sådana här saker tillräckligt ofta i vissa områden just när de första varma kvällarna infunnit sig för att det skall vara mer än en tillfällighet? Kan det ha uppstått en tradition av något slags lokala valborgsmässoliknande firanden?)

Våra kvällstidningar, som ju numera producerar egna direktsändningar av minst sagt varierande kvalitet på webben, kunde förstås inte motstå frestelsen att "sända direkt" från oroshärdarna, och i takt med att rubrikerna blev allt fetare gjorde jag några nedslag i de två stora drakarnas bataljmålningar. Vad var det då man fick se? Jo, upphetsade reportrar som stod i trapphusen och intervjuade varandra, lika upphetsade bomberuniformerade trettonåringar som drog runt och kände samma spända förväntningar som journalisterna inför att något kunde hända, och däremellan instick från förvirrade "redaktioner" som förtvivlat försökte krama ut det hetaste från varje bränd bil som inrapporterats. Efter en stund  insmög sig känslan av att man beskådade något slags ungtuppsdans i koreografi av de stora drakarna, där de senare välvilligt spred information till upprorsmakarna om var det var stökigast för tillfället.

Det värsta av allt var dock den reporter som ihärdigt upprepade ett rykte från en en kollega som påstod sig hört någon spoling yttra att "i natt skall en polis dö". Att på så lösa boliner sprida detta rykte är omdömeslöst, det känns som om det gränsar till anstiftan av brott! Alla kan nog dessutom tänka sig vilken oro ett sådant uttalande kan skapa hos webbtittande anhöriga till de utkommenderade poliserna...  
     
 Självklart skall medierna skildra oroligheterna, men det är illa om de inte kan eller vill skilja på att rapportera nyheter och vara medskapare till dem...

19 maj 2013

Huller om muller


Kanske har jag vid något tidigare tillfälle berättat om min dragning till sajten blixtar.se?  Vad kan man man annat än älska en sida, skräddarsydd för en samling vädernördar som en fantastisk sommardag lik gårdagen sitter inne framför datorerna och febrilt söker åskväder i omvärlden med förhoppning om att de skall nå  hem till dem? På den här sidan är det därför fullt normalt att fråga saker som "tror ni man kan hoppas på åskväder här i Laxå i eftermiddag?" Och finns det inget åskväder på gång kan man alltid hitta ett utbrottsfärdig vulkan i Latinamerika eller en virvelvind i Ligurien - huvudsaken är att det rör på sig!

TV-kanalernas femdagsprognoser är blaha blaha, här pratar man väderutsikter månader framöver! Till stöd för sina teorier kan man hitta modeller hos vilken obskyr bakgårdsmeteorologstation som helst, och man rör sig vällustigt med fackuttryck som vädernissarna på SvT nog skulle behöva ett lexikon för att begripa.

När besökarna skall rösta mellan förväntade rubriker för 2013 finns följande alternativ att välja emellan:  
 
Sommaren regnar bort
Värmerekord 
Rekordfå soltimmar
 Ännu en extrem åskfront på ingång
 Rekordtidig vår
 Regnig midsommar
 Översvämmningar
 Nya snökanoner skapar kaos
 Torka skapar skogsbränder
 Varning för ny Gudrunstorm

Som väntat finns inte alternativet "normalsommar" med, och kanske är det därför jag gillar sidan där ytterligheter är det normala. För vädret på blixtar.se finns ingen mellanmjölksvariant, det är bara så! Fast det får ju inte gå till överdrift - extrema vädersituationer vållar ofta såväl humanitära som materiella skador, det får man aldrig glömma mitt i all fascination över elementens raseri!

15 maj 2013

I skämskuddens land


Skämskudden "Tjavvel"


Lika given pryl framför teven som TV-kannan var för mor och far en gång i tiden tycks skämskudden ha blivit för oss. Var och varannan tittare verkar numera vara försedd med en snabbt greppbar kudde att hålla framför ansiktet när upplevda anledningar till skam strålar ut från rutan. Speciellt överkänsliga tycks vi som kollektiv vara när en svenskfödd person råkar tala engelska på sådant sätt att det nationella ursprunget kan anas. "Åhh nej, hjälp! Det hörs ju att hon är svenska!" Kan det bli värre?

"Jag skäms lite över Petra Mede och hennes svengelska", hördes således någon mumla ur sin skämskudde efter gårdagens ESC-semi. Jag kan utan att behöva tillgripa kudden erkänna att jag inte såg utsändningen. Kollade på hockeymatchen i VM mellan Sverige och Danmark i stället, och där kunde man ha behövt kudden, så dåligt som svenskarna spelade...

Åter till språkkudden - här är lite framgooglat i ämnet:

"Åh herregud, nu har jag kollat in Morgan och Ola-Connys första etapp på sin starka resa i Usa. Hur man kan vara så urdålig på engelska som de där två begriper jag inte, speciellt inte när man inte är äldre. De måste skolkat på varenda engelskalektion i skolan. Jag kommer slita upp alla skämskudde som finns om jag ska titta vidare på hela serien."
(Borde det inte vara skämskudde där för stavningen av "Usa" då? Heter det inte deras (starka) resa? Och bör det inte vara "skämskuddar" i plural? Just wondering...)


"Skämskudde fram när Ranégie gästar Udinese Tonight och pratar engelska. "Yäs, yäääs, yääääs" på bredaste göteborgska dialekten.

 "Skämskudden. Jag måste jobba på det här med att jag inte kan se svenska programledare göra intervjuer på engelska. Jag är så säker på att de kommer att göra bort sig att jag stänger av innan de ens har hälsat på veckans hollywoodkändis."

 "Jag fick ta fram skämskudden. Dåliga sångerskor/sångare, tråkiga, okänsliga framförande, dåliga texter för att inte tala om de engelska uttalen!"

Och så vidare i all oändlighet! Det är ju samtidigt lite kul att vi sitter där med vår skämskudde i högsta beredskap när våra landsmän pratar engelska, men blir så barnsligt förtjusta när en gästande engelskspråkig artist försöker säga några stapplande fraser på svenska. Kanske är det så att vi då känner oss "sedda på rätt sätt" av omvärlden, medan om vi tror att någon engelskspråkig hör en svensk tala undermålig engelska så finns anledning till nationell oro över det?

Fast nej, jag blir faktiskt inte riktigt klok på det där kollektiva svenska språkliga mindervärdeskomplexet! Hur kan man skämmas för att andra svenskar råkar tala engelska dåligt, eller kanske ibland t.o.m. utmärkt, men med knappt skönjbar svensk betoning? Vi borde skämmas! 

När plockade vi fram våra kuddar för första gången då? Lite vägledning kan vi få av att "skämskudde" var månadens ord från Språkrådet i mars 2008, men efter att man föreslagit det som nyord känt tidigast 2002 så kom det läsarreaktioner från sådana som stött på ordet redan på 1980-talet. Själva ordet förklarar rådet så här: "Skämskudde är ett lite skämtsamt uttryck för situationer när man skäms, rodnar eller tycker att något är så pinsamt att man (bildligt talat) skulle vilja ha en kudde att gömma ansiktet bakom. Det används särskilt ofta om tv-tittare som vill plocka upp en kudde ur tv-soffan och gömma sig för pinsamheterna i tv-rutan."  

Jag har en affärsidé: jag tänker försöka avtala med alla TV-försäljare att leverera min ljudisolerande och bitvänliga skämskudde med varje såld TV-apparat. Det borde väl kunna bli en given försäljningssuccé?

9 maj 2013

Not allowed...



Jag har fått förtroendet att under några dagar vara daghusse för en stor men otroligt snäll hund, låt oss kalla honom Edwin. Den här hunden är nog så nära tjuren Ferdinand man kan komma IRL, han älskar att sitta i gräset och njuta, men han kan lika gärna slå sig ner mitt i den brusande trafiken och kolla folklivet. Han hälsar förtjust men inte påträngande på människor som närmar sig honom, och han är lika vänlig mot andra hundar, utan att vara burdus. Kort sagt, en otroligt lugn individ.

Nu var det några år sedan jag rastade hundar i närmiljön, men något har hänt sedan dess i människors attityd mot hundar. Visst är Edwin en bjässe, men hela hans uppsyn skriker ut hur fridsam han är. Själv försökte jag att vara närmast övertydlig med att signalera att vi inte utgjorde något hot, men det hjälpte inte. Blickarna från omgivningen var ofta kritiska, för att inte säga fientliga. Även om man går ut för rastning försedd med alla bajspåsar i världen för att inte göra någon skada på den fimp- och glasflisbekransade jorden så känns det att hundar är inte välkomna här.

För några år sedan rastade jag ibland två hundar samtidigt, varav den störste föga mindre än Edwin. Då kom folk ofta fram och talade och berättade om egna hundar som de har eller har haft. På den tiden var det gott om hundar i kvarteret, och även om jag själv inte hade hund stadigvarande så tyckte jag ändå att andras hundar piggade upp omgivningen. Nu finns det knappt några hundar i vårt kvarter längre, och jag börjar förstå varför...

3 maj 2013

Vi förstår inte varandra!



Förra veckan tittade jag på ett trevligt program om öl, som lämpligt nog gjorde ett nedslag i Danmark, där man ju inte har några problem med at svinge en bajer til frokost utan att skämmas. Det jag reagerade mest på var inte det avspända förhållandet till öl, utan mera att den svenske programledaren och de danska medverkande mestadels konverserade på engelska (trots att man var på nykter kaluv!). Det verkar föreligga ett accelererande kommunikationsproblem, som inte bara är svenskt-danskt utan även norskt-danskt. "Det har skett en utveckling där man talar snabbare och otydligare, vissa ändelser försvinner och vissa ljud uttalas mindre distinkt än förut", säger Sabine Kirchmeier om det danska uttalet, och som chef på danska språknämnden vet hon nog vad hon talar om.

Inte nog med detta: forskare påstår att danska småbarn föredra att tiga allt längre innan de ger sig i kast med modersmålet, eftersom de tycker att danskan är svårbegriplig. Redan på det första ord som barn brukar tycka är användbart, "mor", kör det ihop sig för de små, enligt språkforskaren Dorthe Bleses.

Nu är det inte bara språkligt som det går grus i det mellanfolkliga umgänget ibland. "Far, far, det är danskar i affären!", skrek Elof upphetsat i en gammal galenskaparsketch. Nu verkar danskarna säga det samma, fast om oss. "Svenska arbetare upprör Danmark", skriver Kvällsposten. "De kommer her og tager vores job, tag hjem til Sverige", tycker många kunder, medan arbetsgivarna däremot gillar den svenska arbetsmoralen. "Jag anställer bara svenskar. Den danska personalen jag har haft har varit lat. Det låter grovt att säga men det är mycket "mañana, mañana" över dem. Man måste vara efter dem för att få dem att städa, även om det står i deras kontrakt", säger en (svensk) butikschef. Någon mer än jag som kommer att tänka på Manuel i Fawlty Towers? Nåja, lite syskongnabb vi hör till, vi kan nok godt lide hinanden, trots allt!

Fast det är inte bara det talade danska språket som kan vara knepigt! Ekstra Bladets rubrik här nedan vållade mig lite huvudbry innan jag läste mig till att det rörde sig om att man hittat den 370 millioner år gamla fisken Euphanerops, som tros vara en av de första som uppvisat parvisa bakfenor. Detta lär ha varit något som hos senare arter utvecklades till ben, vilket visade sig bra att ha när de tog klivet upp på torra land. En betydligt intressantare historia än vad rubriken utlovade för en svensk...



2 maj 2013

Dag tog publiken med storm

En annan pålle: Maharajah med Örjan Kihlström i sulkyn

Att inte alla besökare på bloggen är travvänner vet jag sedan något tidigare inlägg. Och visst har sporten sina avigsidor, något som vi såg på Solvalla igår, då en häst föll död ner under ett lopp. Det är alltid lika uppskakande när sådana händelser inträffar, själv stängde jag av TV:n direkt det stod klart att hästen avlidit. Sedan återstår det att se vad som orsakade dödsfallet. Döden kan ju träffa oss alla mitt i steget, så även med vältränade atleter oavsett om de är fyr- eller tvåbenta. (Något som vi om inte annat påminns om genom dagens svarta rubriker om en elitidrottsman som plötsligt avlidit i sömnen.)

Om vi håller oss till hästarna så är den åttaårige nordsvenska travaren Dag Storm ett av de djur som normalt sett borde ha betat på de evigt gröna ängarna vid det här laget, med tanke på vad han råkade ut för i december i fjol. Dag Storm och två andra hästar rymde då från en gård i Dala-Järna och sprang upp på E16. För de två andra hästarna slutade äventyret lyckligt, men för Dag såg det värre ut;  han frontalkrockade med en bil som kom i 80 km/tim! Turligt nog undkom bilföraren kraschen med livet i behåll, men bilen blev bara skrot. När Dags ägare kom till platsen låg hennes häst på rygg på asfalten med benen i vädret. " Han bara låg där. Jag trodde att han hade dött, han hade skurit upp strupen, bogen och bakknäet. Det var blod överallt. Men han reste sig upp efter några minuter", berättar hon för trav365.se. Man tillkallade en veterinär, och hästen fördes till veterinärkliniken, där han lappades ihop. Luftstrupen fick man limma på plats, och såren krävde hundratalet stygn. Veterinären kunde inte begripa att Dag Storm inte stendött direkt vid smällen, men hästen är tydligen av segt virke!

Dag Storm verkar ha fått en minnesbeta av smällen, numera uppträder han betydligt mer förnuftigt enligt ägaren och tränaren Rebecca. Vägen tillbaka till livet var inte spikrak, bland annat tillstötte penicillinallergi. Genom kärleksfull omvårdnad återvann dock Dag Storm sina krafter, men skulle han fungera som tävlingsindivid igen? Efter ett halvårs konvalescens och uppträning var det upp till bevis på Fornaboda travbana utanför Lindesberg den 1 maj. Travsidan travnet.se berättar vad som sedan hände: "Och Dag Storm sprang som han aldrig gjort något annat! Med ett varv kvar av loppet hade han redan hämtat in fyrtio meters tillägg, övertog ledningen och fullständigt detroniserade sitt motstånd. Segern blev helt överlägsen och körande 23-åriga Rebecca Dahlén kastade pisken som om hon vunnit Elitloppet efter målgång. Och det var inte enbart för att det var hennes egen första seger som kusk. Dag Storm vann på 1.29,3 över 1680 meter och tjänade 15 000 kronor. Det var hästens andra seger i fjortonde starten." Dag Storm - nog är väl det en riktig sagohäst?