20 januari 2007

Där hjärtat var med...

Haga, vy mot Skansen Kronan (egen bild)

På den tiden när det gick att hoppa mellan jobben gjorde jag en kort och föga lysande karriär som apparatuppsättare på Televerket, bland annat i Haga i Göteborg. Detta var omkring 1970, då saneringarna av stadsdelen hade börjat, men ännu fanns mycket kvar av den gamla Haga, så jag har därför en del minnen av stadsdelen som den såg ut då. Ibland plockar jag fram en en bok från 1982 som heter "Haga i Närbild" av Jean Barjac, och den är en fantastisk tidskapsel från en förgången tid och från en förändrad stadsdel som återkallar många minnesintryck.

Haga då var en arbetarstadsdel med en salig blandning av hantverkare, pilsnergubbar, sjömansänkor, kollektivfamiljer och studerande, och just smältdegeln av olika kategorier människor kändes naturlig i en sjöfartsstad. Idag sker i stället de spännande mötena mellan olika kulturer och generationer i Angered och Bergsjön, dessvärre utan att så mycket av den lokala traditionen vävs in i den brokiga väven...

Haga är Göteborgs äldsta "förstad", och redan i mitten på 1650-talet uppfördes den första bebyggelsen här. I samband med industrialismen blev Haga en arbetarstadsdel, på 1880-talet bestod 85% av befolkningen här av arbetare och hantverkare (källa Barjac). Vid sekelskiftet 1900 bodde det 13.000 människor i Haga, vid det senaste sekelskiftet hade den siffran halverats. Med tiden förföll bebyggelsen alltmera, och en sanering blev nödvändig, jag minns ännu lukten av mögel, smuts och urin i trapphus och på många av gårdarna från den tid jag arbetade där. Att Albert och Herbert placerades i Haga av Göteborgs-TV var förstås ingen tillfällighet, och det sanitära armodet i deras boende hade sin mindre charmiga motsvarighet i verkligheten...

Under slutfasen av saneringsepoken fanns det tecken på att Haga var på väg att förvandlas till ett svenskt Kristiania, och det bidrog kanske till husockupationerna och demonstrationerna vid slutsaneringarna i mitten av 80-talet. Medan de gamla Hagaborna med sorg i hjärtat fann sig förflyttade till förorter och äldreboende så var det andra kategorier som stred in i det sista, bland dem många studerande som såg Haga som ett bra och bekvämt boendeområde under studietiden, och andra som försökte bilda opinion av politiska skäl, revolutionsromantiken stod ju fortfarande i blom på den tiden! Idag har en del av den tidens aktivister genom utbildning och erfarenhet fått befattningar där de förhoppningsvis kan bidra till en mer konstruktiv syn på saneringsproblematiken i staden, så att samma ömsesidiga misstag inte behöver upprepas...

Barjacs bok avslutas med en pessimistisk framtidsvision av en dam, som jag skall låta få förbli anonym. Hon sade så här för trettio år sedan: "Jag tror inte mycket på att Haga överlever. Det skall troligen hända samma sak som i Gamla Stan i Stockholm. Man skall slänga ut alla som bor här för att lyxrenovera de hus som skall bevaras och bygga nya. Sedan plockar man in sådana som har råd till de nya hyrorna. Även om namnet består betyder det här slutet för Haga. Utan innehållet som gav denna stadsdel dess säregna atmosfär blir det tomt här. Småaffärerna försvinner och ersättes kanske av små lyxaffärer. Den personliga service som man fick förr, traditionen att sälja bra saker till bra priser, de gamla hantverkarna som fanns i praktiskt taget varje gård, de individuellt utformade husen, möjligheten att göra i ordning lägenheten själv, det otvungna sättet att umgås försvinner för alltid".

Med facit i hand, hur gick det då med Haga? Ja, det är ju inte samma kategorier av människor som bor här längre, men samhället har förvisso förändrats även på andra sätt i takt med att "nivelleringen gjort sin entré"! Fast visst, varje gång jag vandrar i kvarteren slås jag av att där är spöklikt tomt på dagtid, med undantag av strövstråket och dess butiker. Det brokiga folklivet är sedan länge borta, nu bebos stadsdelen av människor i karriären, som har sin arbetsplats på andra ställen i staden. Men Haga har kvar mycket av sin småstadskaraktär, med låghusbebyggelse och många små trevliga affärer. Och den som söker kan fortfarande finna cykelverkstäder, sybutiker och skomakerier även i det nya Haga - igår när jag tog en promenad i kvarteren såg jag t.o.m. ett hattmakeri! Så, fullt så illa har det kanske inte gått med den gamla fina stadsdelen som det förutspåddes för trettio år sedan, trots allt...

Fotnot: länkarna i inlägget har tagits bort i september 2013, eftersom flera av dem har utgått - det var ju några år sedan inlägget skrevs.