30 september 2013

Höstkaskad

Höst vid ån

Vilken höst vi har (åtminstone här i västsverige)! Den långvariga sommaren och uteblivna höststormar har gjort att träden fortfarande bär mycket löv, och på vissa ställen ser det fortfarande sommarlikt ut, medan det börjar skifta i höstfärger på andra håll. Passade på att ta en långpromenad idag för att njuta av naturens skönhet och samtidigt samla kraft inför den vinter som trots allt väntar runt hörnet. Att ha med kameran i fickan sådana här dagar är nästan lika självklart som att ha skor på fötterna.

25 september 2013

Positiv desperation

Guldjakten i fotbollsallsvenskan är i full gång, och en av guldkandidaterna är IFK Göteborg. Deras tränare Mikael Stahre har, som jag trodde, myntat uttrycket "positiv desperation" som en metod för spelarna att plocka åt sig guldet. DN skriver:

"För att det ska ske så gäller det att få spelarna att älska läget, att njuta av den ”positiva desperationen".
-Man skall inte bara gilla läget, utan ta vara på läget och leverera när det börjar dra ihop sig, förklarar Mikael Stahre och utvecklar resonemanget:                                                                   

– Det handlar i grund och botten om vinnarattityd som man kopplar till glädje och att man vågar spela ut. Vi ska tro på det vi gör, men samtidigt måste det finnas någon form av spets så att man tar tillvara läget ordentligt.                                                                                                                          
– Det är därför man håller på med det här och klubbar lägger ner stora pengar och resurser för att hamna i läget där man slåss om de ädlaste medaljerna."

Frågan är om det han talar om verkligen är "positiv desperation"? För mig låter det mer som en fråga om självförtroende, att våga spänna bågen. Den positiva desperationen är som jag ser det en dold resurs som man tillgriper när allt annat visat sig vara verkningslöst. Det här är i  fri översättning något jag hittat om positiv desperation på ett amerikansk sida:
"Desperation är ett tillstånd när allt ställts på sin spets i förhållandet till någon eller något. Desperationen kan vara positiv eller negativ, den positiva desperationen kan få oss att ge vårt yttersta för att uppnå något vi brinner för. Det får oss att kämpa för att förverkliga en dröm vi har eller ett mål vi satt upp, och ibland kan själva tillståndet och ansträngningen i sig vara en belöning och kanske i sig en skjuts framåt. Skådespelaren Jim Carrey har sagt att "desperation är en nödvändig ingrediens om man vill lära eller skapa något. Den som aldrig är desperat någon gång är ointressant." Men någons desperation kan också upplevas som negativ av andra om man uppträder för ivrigt och påstridigt i fel sammanhang.  Som Douglas Horton, en amerikansk teolog (1891-1968) uttrycker det: "Att uppträda desperat är som att stjäla från maffian - man drar lätt fel uppmärksamhet till sig". Så rådet är alltså att om man befinner sig i en desperat process i jakten på något eller någon så skall man inte annonsera det utåt genom tal eller uppträdande."

Om man skall tolka den beskrivningen så är risken alltså att man förtar kraften i den positiva desperationen genom att på förhand tala om den som ett medel för att uppnå sitt mål, och att man inte lyckats nå fram till sin verkliga kompetens på andra vägar.

Bortsett från det så visar det sig alltså att själva begreppet inte är något nytt påfund, åtminstone inte i USA. Jag har roat mig att googla lite på uttrycket och får det till att det först (?) användes i Sverige av en bloggare i april 2009 när hon försökte att få tag i biljetter till Mikael Jacksons Londonkonsert (som f.ö. ju aldrig blev av, av kända skäl). Sedan har det poppat upp i idrottssammanhang några gånger, men det var först när Stahre lanserade det i veckan efter Blåvitts seger mot AIK som uttrycket verkar ha nått rubrikerna. Jag misstänker att det kommer att bli mer frekvent använt framöver.

17 september 2013

Filmtajm!




Håller just på att läsa boken "Enkel, vacker,öm - boken om Monica Zetterlund" av Klas Gustafson, och när jag upptäckte att vår biograf skulle visa filmen "Monica Z" idag så passade det ju bra att se den och jämföra. Nu påpekas det ju i filmens inledning att den bara bygger på historien om Monica Zetterlund och inte är någon dokumentär, och om man bara har det i åtanke så är det lätt att gilla filmen (regi dansken Per Fly och manus av Peter Birro). Som kritikerna påpekat så är filmens stora behållning Edda Magnason i rollen som Monica Zetterlund. Edda Magnason övertygar som bild- och röstlik Monica Z,  det märks minsann inte att hon varken har gjort film eller sjungit jazz tidigare! Mitt betyg för filmen blir 4 tjavlar.

Vår lokala biograf hade förresten nyinvigning idag efter att ha legat i malpåse i flera år. Biografen kör nu digital filmvisning och salongen har fräschats upp med sköna fåtöljer bl.a. Första föreställningen var klockan 13.00, medan jag gick på 15-föreställningen. Vid visning den tiden på en vardag blir förstås medelåldern hög, den låg säkert på närmare 70 år. Man märkte snabbt att det var människor som växt upp med att man skall se film under tystnad, det hördes varken kommentarer, mobilsignaler eller pappersprassel en enda gång under filmen - fantastiskt! Fast jag är ingen van biobesökare som kan göra jämförelser i det fallet - vid ett snabbt överslag kom jag fram till att det var drygt 25 år sedan jag besökte en biograf senast, då var det "Amadeus" jag såg (två gånger t.o.m). När vi nu återigen fått en biograf (befogat i en stad med över 60.000 innevånare!) så kommer det nog att bli biobesök oftare för min del, speciellt när filmerna visas på dagtid.

12 september 2013

Bonussommar


Han som påstod att sommaren är kort tror jag inte på längre! Nu har jag tagit vad jag trodde var årets sista sommarpromenad varje dag de två senaste veckorna, men sommaren tycks bara vilja bjuda på mer. Bilderna här ovan är tagna vid ån den 14 augusti respektive idag, en månad senare, och det enda som skiljer är väl färgen på himlen och blomsorterna.

Det härliga med bonussommaren är att de flesta man möter är så ödmjukt tacksamma för den, som inför en gåva man aldrig räknat med. Nu säger väderleksprofeterna att det skall bli sämre väder, men det tycker jag mig ha  hört i över en vecka nu Jag ställer väl in mig på årets sista sommarpromenad i morgon. Igen...