27 maj 2012

Europhoria?

Skulle inte tro att det varit något större problem att hitta dagens mest populära bloggämne i Sverige idag - "eufori" och "Euforia" lär förekomma i en mängd bloggrubriker!

Fast man slår ju inte kvällstidningarna; efter att tidigare ha ropat "bojkott av Baku" på ledar- och kultursidorna ägnar en av dem idag sidorna 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43 och mitten åt Loreens ESC-seger - så var det med den "bojkotten"...

Man skriver att det är "en världsnyhet" och att "tidningar runtom i Europa grattar Sverige och den svenska sångerskan". Kvällsblaskekollegan vill inte vara sämre, utan drar till med "Loreens succé ger eko i världen. Har tagit Europa och världen med storm". Fast bläddrar man runt på europeiska nättidningar så skrivs det inte särskilt mycket om tävlingen som sådan, och om man gör det klagar man mest på det egna landets bidrag.

Med detta sagt kan jag inte låta bli att tycka att det svenska bidraget i år var värt segern, både artisten och låten har vinnarkvalitéer. Själv såg jag inte hela tävlingen, utan smög mig in från balkongen bara för att kolla Loreen. Sedan nickade jag till i soffan, och när jag vaknade hade Sverige redan långt över 200 poäng och tävlingen var i princip avgjord.

Nu väntar det final i Sverige nästa år. Lika bra att redan nu börja att kalkylera in höjd TV-licens i nästa års hushållsbudget...

21 maj 2012

Lite guldkant på tillvaron

Solnedgången, som den såg ut igår


Vem kunde i torsdags i sin vildaste fantasi våga tro på sommarens snara ankomst, när det bara var nio plusgrader och piskande iskallt regn? Inte jag i alla fall, men nu sitter jag här och andas in den sköna syremättade luften efter årets första värmeåskväder. Och inte nog med det: när jag satte mig på balkongen och väntade in åskvädret som förebådade sin ankomst med muller på långt avstånd så såg jag årets fyra första tornseglare högt upp på min himmel. Den som besökt min hemsida någon gång förut vid den här tiden vet att det är just tornseglarna som kommer med min sommar. Så vad kan man göra, annat än njuta av stunden?



16 maj 2012

Otillåtet åldrande

(Kvigorna på "greenbete" har inget med texten att göra.)

Läser om en 60-årig i polis i Halland som dömts dömts till 80 dagsböter på sammanlagt 24 000 kronor för vanvård av djur. En av åtalspunkterna var att hans hästars hovar inte hade skötts, och att de därför fått deformerade hovar. Inte mycket att säga om givetvis, det låter ju som klar vanvård. Men så anklagas polismannen även för att "två får hade tillåtits (!) bli så gamla att de hade svårt att resa sig". Tydligen anses det nu som allvarligt att djur förskonas från att bli slaktdjur och får genomgå hela livsprocessen. "Annat med oss människor då", tänker jag, och reser mig mödosamt på knarriga ben. Fast vem vet, med tanke på besparingarna inom åldringsvården kanske det inte dröjer innan vi får läsa notiser av följande typ: "Ett par i västsverige har dömts till dagsböter för att de tillåtit mannens mor att bli så gammal att hon under den senare tiden har haft svårt att resa på sig."

5 maj 2012

Mannen som brottas med grävlingar?

                                              

Tidigare idag fick kvällspressen användning för sina svarta "Extra"-rubriker, när larmet gick om att en 38-årig man anfallits av en björn utanför Gävle. Mannen skulle dock ha räddat sig upp i ett träd, och fördes senare till sjukhus för att få sina skador omskötta. "Det är mest rivsår och något bett här och där", berättade hustrun för Expressen. Attacken kallades  för ett "mardrömsmöte", även om Polisen i förtroende meddelade  att man inte trodde att skadorna var livshotande. Vid det laget var budkavlen i omlopp och mobiliseringen låg i luften när uppbragta bloggare slog fast att nu vågade man sig inte ut och plocka blåbär längre (hur man lyckas hitta sådana i maj), och ilskna kommentatorer skrev saker under nyhetsartiklarna som "Se på den rovdjursmuppar! Argumenten om att rovdjuren är ofarliga för oss faller ett efter ett.." eller att "nu måste vi beväpna oss med gevär som man gör på Svalbard där man skyddar sig mot isbjörnarna".

Man hade väl hunnit ungefär till det återkommande förslaget att det borde planteras ut varg och björn i storstädernas stadskärnor när nya besked kom. Mannen verkar ha hittat på hela historien, men när han talar med Expressen lämnar han fältet öppet för att han kan ha brottats med ett annat djur. Han säger: " Björnen var ungefär en meter hög. Men om det inte var en björn, vad skulle det i så fall vara? En grävling?"

Kanske är det dags för Rovdjurscentret "de 5 stora" att lägga ännu en art till de stora rovdjuren och kalla sig "de 6 stora"? Listan "varg, björn, lo, järv och människa" bör snarast kompletteras med "grävling".


P.S. Jodå, jag vet att rovdjur kan vara farliga under vissa extrema premisser. Men det skadar kanske inte att vänta med att ropa "björnen kommer"  till dess det finns fog för det? D.S.

 Uppdatering: på söndag middag tog så historien ännu en vändning. Polisen backade då från sin bedömning av mannens historia som "icke trovärdig", efter att ett läkarintyg uppvisats som säger att mannen anfallits av "något slags djur", okänt vilket. (Efter att under min korta idrottskarriär ha sett sår hos orienterarkompisar som sprungit in i taggtråd tycker jag mig personligen se en viss likhet med sådana skador.)



Vårt dagliga bröd


                                                                                                                                                                


"En hundra meter lång kö slingrar sig längs ett par rosafärgade byggnader vid huvudgatan i Nalout, en stad högt upp i Nafusabergen i västra Libyen.
Om en liten stund ska dagens utdelning av bröd börja. Kön fylls på bakifrån hela tiden av män, pojkar och några få flickor, medan bilar ilar förbi på gatan.
Här i Nalout delas bröd ut en gång om dagen. Nu under fastemånaden ramadan levereras det första brödet vid femtiden på eftermiddagen, två timmar innan fastan bryts.
Men trots att invånarna bara får tag i färskt bröd en gång om dagen hör vi ingen som klagar.
Jag kommer hit två gånger i veckan. Bröd är lyx för oss äldre, vi klarar oss på annan mat. Jag ger brödet till mina barnbarn, säger Khalifa Shoumi, en äldre man som tålmodigt väntar i kön.
– När det är krig blir allt annorlunda, konstaterar han."
(DN 110824)

När jag, genomsvettig efter en fotbollsmatch på Flygarns gärde, öppnar dörren känner jag den direkt - doften av min mors nybakade kaka.
"Nu kommer du lagom!", säger hon och ler. På matsalsbordet framför henne breder skatten ut sig - tolv ångande, ovala brödkakor!
Min mor försvinner ut i koket och återvänder med en skiva bröd med smör på, och till det ett glas mjölk.
"Varsågod", säger hon. "Väl bekomme!"
Jag sjunker ner på en köksstol, glömsk om att skjortan är genomblött av svett.
Duschen kan vänta, men aldrig en bit färsk kaka!

Det har gått 55+ år sedan den dagen, men ännu kan jag när jag vill återkalla den där doften av nybakat, och maken till min mors hembakade brödkakor, det har jag aldrig träffat på! Nu skall jag snart bege mig ut på stan för att handla det nödvändigaste inför helgen. Jag är långt ifrån någon brödsnobb, men jag gillar ett gott bröd. Butiken jag handlar i har ett stort utbud av bröd, men jag måste medge att jag baxar inför det det allra lyxigaste utbudet, med limpor som kostar fyrtio kronor och mer. Det får nog bli några tékakor...

När man lyssnar på nyheterna nuförtiden kan man inte undgå att höra hur bröduppror blossar upp på många håll i världen. Det är ingen ny företeelse i sig, självaste den franska revolutionen sägs ha startat på grund av ohemula brödpriser. Dagslönen 1789 var för parisaren 18 sous, varav 14,5 sous gick till bröd. Och när den ryska revolutionen senare ägde rum var det samlande stridsropet "fred, jord, bröd".

Idag, när världsproduktionen på vete faktiskt närmar sig nya rekordhöjder så fortsätter världsmarknadspriserna på spannmål att stiga, och med det följer nya bröduppror i de fattiga länderna. Här hemma har brödet blivit en klassmarkör, och gör vi brödrevolt så handlar det på sin höjd om surdegsrevolution...
 
"Den som en gång satt tänderna i ett krispigt, nybakat surdegsbröd  av levaintyp med vresig och lite mjöldammig skorpa och samtidigt känt doften av det fuktiga, saftiga innanmätet, vill förmodligen inte äta annat bröd. 
En skiva surdegsbröd, bredd med gott smör och kanske en skiva smakrik ost är en gudaspis i sig. 
En  ugnsgrillad skiva, ihärdigt "gnodd" med färsk vitlök, ringlad med gräsig, fin olivolja och strödd med grovt havssalt är en delikatess; prova det till några goda ostar, lite lufttorkad skinka och en krispig, dressad grönsallad.
Vad mer kan man begära av en till synes oansenlig liten måltid med alla strukturer, smaknoter och dofter i skön komposition.
Den nya matlyxen."

GP, Två Dagar, 120505.

2 maj 2012

Ett öga på natthimlen


På vår nationaldag den 6 juni kan den som till äventyrs befinner sig norr om polcirkeln och dessutom är försedd med rätt instrument se planeten Venus passera solskivan. Nästa gång det inträffar är år 2117, och då kommer inte passagen ens att kunna ses från svensk horisont, så det gäller verkligen att passa på för den som vill uppleva synen. 

De astronomiska kalenderbitarna kan f.ö. skriva ner fler extremer för Venus detta år. Enligt Norrköpings Astronomiska klubbs hemsida når planeten (som ju lyst upp vårt himlavalv extra kraftigt under senvinternätterna i år) den 4 maj sitt nordligaste läge under vår levnadstid. Tyvärr riskerar just den natten bli molnig, så när jag satt och njöt av Venus starka sken i den milda vårkvällen igår passade jag på att ta en frihandsbild på normal slutartid med min enkla digitalkamera. Så här blev resultatet i tio gångers uppzoomning med hjälp av datorn (originalformatet längst upp i vänstra hörnet). Jämfört med NASA:s bilder är förstås min bild blygsam, och säkert inte rättvisande heller, men det var ju ändå lite kul att testa. Undrar f.ö. vad de molnliknande "bollarna" mitt på planeten är? Jordiska nattmoln som råkade finnas där (på en annars molnfri himmel), eller något annat optiskt eller reellt fenomen?

1 maj 2012

Rapport från gubbhyllan

                            
Jo då, nog är man gubbe alltid - numera med ålderns rätt, om inte annat! Men det underliga är att gubbe, det är inget man blir, utan något man föds som. Redan när man tar sina första stapplande steg i sandlådan och råkar tratta på ändan får man veta det när mor utbrister "hur gick det lille gubben - slog du dig?" Sedan fortsätter gubbträningen när man börjar spela fotboll och pojklagstränaren skriker i omklädningsrummet att "kom igen nu gubbar, nu tar vi dom!" (Jag häpnade första gången jag hörde handbollslandslagets tränare Staffan Olsson tilltala sina spelare med "pojkar". Det lär gammaldags rejält på något vis, som något som Sigge Fürst kunde sagt som konstapel Björk i en film om mästerdetektiven Blomkvist - "Det gjorde ni bra pojkar!", följt av en käck honnör.) Med tiden bleknar käckheten bort från benämningen "gubbe", inte så sällan föregås den senare av förleden"j-la".

Desto underligaste är att när det gäller kvinnorna däremot så är de "gummor" i sandlådan, men sedan blir de "tjejer" resten av livet (eller "kvinnor" i högtidligare sammanhang). "Damer", "tanter" "gummor" eller  "kärringar" i svårartade fall, det är numera på gränsen till "icke-ord". På kultursidan i Expressen idag skriver  Anette Kullenberg om sossarnas partiledare under rubriken "Vad är grejen med gubben?". I sin krönika funderar hon över Löfvens attraktion på "kvinnor över 55 år" (ja, det är så hon benämner tant...förlåt de mogna kvinnorna). Hon skriver om "kvinnorna" och "gubben" Löfven, född i juli 1957. Intressant nog föddes Mona Sahlin några månader tidigare samma år. Undrar vad som hade hänt om någon på kultursidorna inför Sahlins förstamajtal skrivit "vad har gumman Sahlin som tilltalar oss män över 55?"

Här är lite utslag på några googlesökningar som studiematerial:
"killar i alla åldrar" 157.000 trf
"tjejer i alla åldrar" 645.000 trf
"kille 50+" 9350 trf ("grabb 50+" 0)
"tjej 50+" 22.500 trf
"gubbe 50+" 1480 trf
"gumma 50+" 1 trf (!)

Inte en grå liten fågel vilken som helst!

Gråhuvad sparv (i detta fall en hona).
Foto av Alpsdake, Wikipedia (bearbetat).

Vid en plats med det vackra namnet Gislövs stjärna i Simrishamns kommun fann ornitologer i lördags en ny fågelart för Sverige, nämligen en gråhuvad sparv. För de flesta av oss hade nog pippin passerat som en gråtjack vilken som helst, men fågelskådarnas argusögon undgick den inte! Som kuriosa kan nämnas att mannen bakom upptäckten redan tidigare varit först med en ny art för Sverige. Förra gången gällde det en svartbrynad albatross - snacka om storleksskillnad!

Denna fältsparv håller normalt till i östra Asien och arten beskrivs som "livskraftig", vilket väl i högsta grad även får gälla för den sparvherre som lyckats leta sig hit. Som alltid vid sådana här fynd blev det folkvandring av artjägare, den senaste noteringen från söndag morgon säger att 400 kikare- och kameraförsedda individer varit på plats för att få sätta ett fett kryss i sin artlista. En entusiastisk bloggare ger följande bataljskildring: "Väl framme vid den undersköna våtmark i Österlen där fågeln upptäckts på förmiddagen hade sparven inte setts på en bra bit över en timme. Tiden gick, kvällen närmade sig liksom tvivlet, men strax innan klockan sju dök fågeln upp i samma buske den setts i sist. Panik och glädje, men alla som var där fick se den. Jublet när den efter någon minut eller tre hoppade in i busken igen glömmer jag aldrig." Skulle inte förvåna mig om sparven kände viss förlägenhet över uppmärksamheten! Och ändå visste den inte att den är en representant för den 500:e fågelart som konstaterats i Sverige...

Nu är sparven troligen på genomresa hemåt efter vad som verkar ha varit en vintersemester i Europa. Lycklig resa!