28 juni 2011

Sommarbete!




Så kom då sommaren "på allvar", och jag tog tillfället i akt att bege mig ut på ett litet "uppdrag" för min egen stenblogg (resultatet kommer där endera dagen). Nog är det fantastiskt när man kan åka fem-sex hållplatser från tätorten i Göteborgs utkant och vips! - så befinner man sig ute på landet! Fick traska ganska långt, men vad gjorde det, när det skedde i strålande solsken och med sjungande fåglar längs landsvägskanten? Vid Helenevik gick hästarna på sommarbete, och det kändes som om jag också jag gjorde det. Välsignade sommar!


27 juni 2011

Jobbannonser då och nu

Annons ur Sundsvalls Tidning 17 mars 1888.

Även om jag inte längre läser platsannonser med samma frenesi som jag gjorde för några år sedan händer det dock att jag ibland tar en koll på tidningssidornas lediga jobb, inte minst för att annonserna har en del att säga oss om den berömda "tidsandan". För några veckor sedan presenterades i "Språket" på P1 en avhandling om vilka egenskaper arbetsgivare har efterfrågat hos nya medarbetare under en 50-årsperiod (1955-2005). "Den egenskap som värderas högst i våra dagar är ’drivkraft’ och ’självständighet’, medan man på 50-talet efterlyste ’energi’, sade forskaren Karin Helgesson till Språket.

Sedan dess har sajten monster.se presenterat en lista över de egenskaper som arbetsgivarna efterfrågat mest i totalt 8400 annonser på sajten. De fem mest efterlysta egenskaperna 2011 är (med fjolårsplaceringen inom parantes):

1. Noggrann (19),
2. Strukturerad (1)
3. Självgående (2)
4. Flexibel (9)
5. Serviceminded (8)

"Noggrann" har som synes gjort ett kraftigt hopp sedan förra året, och andra rusare är "samarbetsvillig", ny på listan som nia, och "tävlingsorienterad", som tagit ett språng från plats tjugo upp till plats nummer tio. Ut från topp tio har "initiativrik", "utåtriktad", "positiv" och "säljinriktad" åkt. Känns lite som om den kreative (plats 14!) medarbetaren, eller glada skiten om man så vill, fått stryka på foten för den trägne arbetshästen! Gamla hederliga "stresstålig" har efter några år i vanrykte f.ö. jobbat sig upp till åttonde från elfte plats (fast formuleringen "många bollar i luften" som var så populär en period verkar numera försvunnen). Jämför man då med avhandlingen ovan så motsvaras väl "självständighet"av "självgående", medan "drivkraften" motsvaras av flera beskrivningar.

Sökte på färska annonser på nätet, och hittade en med följande kravbeskrivning: " Vi söker dig som är analytisk, noggrann, strukturerad, självgående, flexibel, lugn, stresstålig och en lagspelare." Inte illa att lyckas både med att pricka in alla de tre populäraste orden och undvika de devalverade i en och samma annons! Fast jag är tveksam till om de verkligen lyckas hitta någon med precis alla de efterfrågade egenskaperna.....

I USA är f.ö. de här de fem mest önskade egenskaperna hos nya medarbetare enligt flera källor: "Communication Skills", "Honesty", "Teamwork Skills", "Interpersonal Skills" och "Strong Work Ethic".

26 juni 2011

Mannen som tänker läsa en bok

"År 2006 läste 71 procent av männen någon gång i en bok under det senaste året, vilket är en nedgång från 78 procent sedan i början av 1980-talet. För de män som varje vecka läser böcker är nedgången ännu större: från 35 procent till 29 procent. Bland kvinnorna däremot märks ett något successivt ökat litteraturintresse under hela samma period med en andel på ungefär 88 procent som någon gång läser en bok och 48 procent som 2006 läste varje vecka. Men vid ett närmare skärskådande ser vi att det är bland medelålders och framför allt äldre kvinnor som bokläsningen ökat. Bland de yngre kvinnorna, har bokläsningen i stället gått kraftigt tillbaka, liksom bland de yngre männen." (Statens Kulturråd i en rapport om bokläsandet i landet.)

I åtminstone tre år har de olästa Milleniumböckerna stått där i bokhyllan och anklagande vänt ryggen mot mig, och precis som med da Vincikoden har jag varit i ständigt bryderi om vad jag skall göra först - läsa böckerna eller se filmen. Nu när jag gått på ledighet har jag äntligen kommit till skott, och igår avverkade jag fem kapitel i snabb följd av "Män som hatar kvinnor" för att förvissa mig om att författaren skulle sätta klorna i mitt läslust, och det lyckades!

Nu är jag förstås inte ensam om att försaka böcker, googlar man på "olästa böcker" får man 468.00 träffar, och på "unread books" blir det 390.000. Nu inkluderar det säkert många träffar på böcker som man inte ens har införskaffat, men ändå! Väldigt många tycks vara hemskt systematistiska och gör listor över vilka böcker man borde läsa, men jag tror att det för min del bara skulle öka den där känsla av dåligt samvete om jag åstadkom en sådan lista. Och apropå dåligt samvete, här kommer några beskäftiga rubriker rubriker från nätet som ökar ruelsen ytterligare:
"Finns det böcker man borde ha läst någon gång i sitt liv?"
"10 böcker du orkar läsa, och kan ha på skrytplats i bokhyllan"
"Böcker varje person MÅSTE läsa"
"1001 böcker du måste läsa innan du dör" (Göran Häggs bok. Borde man läsa den?)
"365 böcker du borde läsa!"Länk
Ja, ni hör ju, så där håller de på! Nu skall jag dra mitt strå till stacken och avverka Stieg Larssons trilogi - men inte för att jag måste, utan för att jag vill! Så hörs vi inte på ett tag så beror det på att jag sitter i läsfåtöljen med näsan i en bok, och jag säger med Jimmy Durante: "The day I read a book? I can't remember when, but one o' these days, I'm gonna do it again!"

24 juni 2011

Skål och tack?

Original: Henry Singleton, "The Ale-House Door" omkr. 1790
Kan inte påstå att jag varit någon frekvent besökare av engelska pubar - av naturliga skäl, eftersom jag bara varit i England en gång. I och för sig håller sig ju varenda svensk tätort med självaktning numera med en engelsk pub, men det känns inte särskilt genuint. "The Old Inn" i Xköping låter inte lika lockande som "Carpenter Arms" någonstans i öriket! Hur som helst, vid mitt Londonbesök hann jag avverka några pubar som absolut levde upp till mina förhoppningar. På det första stället vi kom till dröjde det inte många minuter innan jag, med mina bristfälliga engelska språkkunskaper, fann mig involverad i en diskussion om engelsk ligafotboll, och fast mina grannar vid disken höll på Arsenal och jag på Queens Park Rangers skiljdes vi så småningom åt med största högaktning.

Nu läser jag att Storbritanniens pubverksamhet blivit en krisbransch, det stängs 25 ställen per vecka nu, och även om det finns uppskattningsvis 50000 att ta av anses det som alarmerande siffror. En talesman för "Campaign For Real Ale" (CAMRA) säger bedrövat till express.com.uk att det nu förmodligen finns fler platser i Storbritannien utan pub än det gjort sedan Domesday Book, och då skall vi veta att därmed vi talar om år 1085, när Vilhelm Erövraren hade makten! Camramannen säger att när ortsborna protesterar mot att deras stampub läggs ner så är det så dags - hade de varit flitigare besökare hade det aldrig hänt. "Men folk går helt enkelt inte så ofta på puben numera", konstaterar han. Det finns flera faktorer som spelar in. Lågkonjunkturen har förstås betydelse, liksom rökförbudet som inträdde 2007, plus det billiga spritutbudet på stormarknaderna.

Det finns huvudsakligen tre olika sorters pubar: de privatägda, de som ingår i ett större företagsnät, samt "Pubcos". Det senare är en sorts säljrättskedjor, där den som driver puben blir uppbunden till att servera öl från vissa bryggerier. De två största rättighetsinnehavarna styr vardera över 7000 pubar i Storbritannien. Säljrättstagarna klagar nu på oskäliga hyror och produktpriser, det sägs att de betalar mer för sina varor än vad dessa kostar i allmän handel.

"Den lokala puben är otroligt viktig som en samlingspunkt", påpekar talesmannen från Camra. "Och den som hävdar att pubarna bidrar till spritmissbruket bör känna till att på den tiden som 90% av spriten serverades över pubdiskarna så var missbruksproblemen mindre än de är nu, då 50% av all alkohol saluförs av butikskedjor och "off-licenses". Det är viktigt att våra pubar får leva!", avslutar han.

Så kommer du till England så se till att knô dig in på närmaste pub innan den hinner stänga. För gott...

Fotnot: The Lost Pubs Project som dokumenterar nedlagda pubar anger något annorlunda siffror än express.co.uk över antalet pubar och i vilken takt de läggs ner. Svenska Expressen har tidigare skrivit om pubkrisen i England.

23 juni 2011

Sett, hört, läst

Självet.

Mycket musik blir det ju, men jag har hört att man skall vara lite personlig på bloggen också, så jag får väl göra ett försök! Några självbekännelser har jag dock inte att komma med för dagen, bortsett från vållandet av gråsparvens död häromdagen då. Nej, jag gör helt enkelt så att jag plankar frågorna från en återkommande spalt i Aftonbladet och svarar själv.

Första jag läser på morgonen: brukar skumma av tre-fyra stora svenska dagstidningarnas hemsidor för att se om det hänt något. Inga papperstidningar.

Lyssnar jag på i bilen: saknar bil, men lyssnar till vardags på radionyheterna på P1 innan jag går till jobbet.

Bloggar och twittrar jag följer: följer inga bloggar regelbundet, men tittar främst in på släkt och vänners sidor för att kolla att de mår bra. Twittrar är inget för mig.

Här surfar när jag borde jobba: brukar kunna bli någon snabbtitt på atg.se medan jag pustar ut.

Skämmigt måste: vet inte om det är så "skämmigt", men så här års kollar jag blixtar.se ibland. Även om sidan ibland förefaller väl ungdomligt nördig så får man ändå en bra väderuppdatering på alla oväderslänkar.

Mediapersoner jag gillar: André Pops, Daniel Sjölin på Babel och Ann-Marie Rauer i Sverige gillar jag alla starkt för deras lyhördhet. De är alla fullt i klass med Skavland! Henrik Kruusval på Landet Runt är nog en sådan som man endera avskyr eller gillar - jag hör till den senare gruppen! Att samtliga jobbar på SvT är nog ingen tillfällighet...

Missar jag aldrig på TV: missar det mesta, men ett program jag försöker kolla är tidsresenärerna på TV9. Det är ett gäng arkeologer som jobbar med förutsättningen att på tre dagar hinna åstadkomma ett resultat i sina utgrävningar. Lättsam brittisk tilltalston, utan att man gör avkall på professionalismen. Tyvärr repriseras programmen lite för ofta på TV9 i stället för att man sänder färska avsnitt. Ser också gärna på "Vem tror du att du är" på SvT, både de utländska och de svenska upplagorna. Känner igen upptäckarglädjen från den tid då jag själv tyckte att det var roligt att släktforska. Följer också "Mästarnas mästare" och "Stjärnorna på slottet" på SvT samt "Så mycket bättre" på TV4, och så ser jag fram emot nästa säsong av "Downtown Abbey" på SvT.

Här får jag mina nyheter: läser främst de stora svenska tidningarnas hemsidor, plus ett och annat nedslag utomlands, t.ex. hos Hufvudstadsbladet (inte minst för deras vårdade språk - inget "galet" där inte!) En "hemlig" passion är att kolla in mindre ortstidningars hemsidor, det ger mig en hemmakänsla på orter som jag sällan eller aldrig besöker. "Släkt och vänner" på Ulricehamns Tidning är bra på att skildra "vardagens människor"!

Försöker skärpa mig med att följa nyhetssändningarna på TV, men det går bara "så där".

Veckans mediehöjdpunkt: lördagarnas "Vinnare" på TV4 sport, mitt substitut för gamla Tipsextra. Känner hatkärlek till programmet, beroende på hur det går med spelet... ;-)

Sista jag gör innan jag somnar: lyssnar på "kvällsekot" klockan 22.00 på radion. Får mig att känna som om cirkeln är sluten.

20 juni 2011

Bara en grå liten fågel...

Gråsparv (dock ej den förolyckade!).
Foto Milvus (Wikipedia).

"And the great earth, with neither grief nor malice,
Receives the tiny burden of her death."
(~Death of the Bird av Alec Derwent Hope)



Förra sommaren började en liten gråsparvshona nästla sig in i lägenheten genom minsta fönsterspringa eller via balkongdörren. Hon verkade ha full tillit till oss människor, och det hände att jag delade en sockerkaksbit med henne som hon snabbt snodde med sig till sina ungar. Nu i sommar dök hon upp igen, och jag hörde med grannar att jag inte var den ende som hon våldgästade. Eftersom vissa av de närboende inte tyckte om hennes besök så har jag haft fönster och dörrar stängda på dagen för att inte vara den som uppmuntrar henne att göra ovälkomna besök, varken hos mig eller någon annan.

Så idag när jag skulle hämta något på balkongen gick dörren inte igen när jag stängde den bakom mig. När jag kollade vad det berodde på såg jag ett knyte på tröskeln. Det var gråsparvshonan, som låg där med bruten nacke! Endera hade hon försökt smita in efter mig, alternativt att dörren blåst igen på henne strax innan. Det kändes sorgligt, speciellt med tanke på att hon nog har en kull ungar i boet. Förhoppningsvis är de så stora att de klarar sig själva med hanens hjälp. Och mitt i allt elände var det bäst att hon dog direkt på fläcken - det hade inte varit roligt att inleda sommarledigheten med att tvingas avliva en fågel...

9 juni 2011

Konsten att överleva arbetsmarknadens ättestupa

Raka spåret mot ättestupan? (Egen bildbearb).

"Vid 33 är man passé,
vid 35 så kan man hälsa hem.
Vid 40 jämnt är man ett skämt
och högre upp så åker man väl på en propp."
(HasseåTage)

Jag skall inte påstå att jag följer svensk arbetsmarknadspolitik särskilt väl; några år i maskineriet ger mig övermättnadskänslor vid blotta tanken på hur det (inte) fungerar. Jag skall därför hålla mig undan allmänt tyckande om Fas 3 och liknande äventyr. Däremot vänder jag mig lite mot en predikotext som flitigt sprids inte minst av arbessökande själva, nämligen myten om vid vilken ålder vi blir svårplacerade på arbetsmarknaden på grund av åldersskäl. För inte så länge sedan drogs repet över spåren vid fyllda 55, men nu hörs det påståenden om att man börjar bli för gammal för att få jobb vid 35.

För runt fem år sedan nu var jag utsatt för arbetsmarknadsutbildning under ledning av några empatiska men ganska rådvilla jobbcoacher. Av någon anledning ansågs jag ligga långt framme i min produktion av jobbsökningar, så jag fick ofta frigång på stan under lektionstid, och jag har väl aldrig hunnit med så många museibesök och biblioteksbesök som jag gjorde under den perioden! Något jobb fick varken jag eller (vad jag vet) någon annan av mina olycksbröder och -systrar i klassen genom denna utbildning. Däremot fick jag i den ett ord på vägen som förde mig vidare, nämligen att man idag, oavsett ålder, inte kommer någon vart på arbetsmarknaden utan kontakter. När jag tog vara på den tanken dröjde det inte länge innan jag av en ren slump träffade en f.d. arbetskamrat som såg mig som en resurs och gav mig ett jobb som jag behärskade. Två år senare var jag kvar hos samma arbetsgivare, om än i en annan roll (och är det än idag).

Det slumpade sig då, efter två år, att jag satt med vid ett möte som hade till syfte att vi inom mitt arbetsområde var uttagna att bli "fältassistenter" åt några arbetssökande som skulle beredas sysselsättning över sommaren då deras utbildning låg nere. Någon frågade vår kontaktperson om åldersfördelningen på våra tillfälliga kollegor, och hon svarade att det var personer i alla åldrar. Hon tillade att det ibland hände att man kunde bereda fortsatt jobb för en del av dessa som var under arbetspolitiska åtgärder, och att man t.o.m. lyckats anställa en 56-åring. Då kunde jag, kanske med viss triumf i rösten, berätta att jag själv med liknande förutsättningar blev anställd av dem som 59-åring, och fortfarande kvar i tjänst (jag var 61 fyllda då). Vår kontaktperson tittade på mig med häpen blick, uppenbarligen kom det som en överraskning att man kunde komma in på annat sätt än "medlidandevägen". Och jag tror att det är någonstans där som skon klämmer! Om vi lite till mans försöker att "tänka utanför lådan" och undvika att till varje pris blint följa "formulär 1A" så kanske vi ser möjligheterna istället för problemen? Jag skall själv inte slå mig för bröstet för sättet jag råkade hitta mitt jobb mer än på en punkt, nämligen att jag faktiskt tycker att "den som lyder råd är vis". Dessutom är jag glad över att jag inte lät mig slå mig till ro med svepskälet att jag var förbrukad på arbetsmarknaden.

8 juni 2011

Anna och Kalle, en dokusoppa




Det är kvavt i kväll, så det har inte blivit något gjort - skönt att ha något att skylla på i alla fall! Men det är i sådana här stunder som Det Oväntade brukar kunna hälsa på! Som nyss, då jag gluttade i nätboken "Swedish - An Essential Grammar", utgiven 1997. På sidan 20 i boken fann jag ett antal exempel på "sentence stress" i olika former, som jag inte är kapabel att gå in på här.
Däremot upptäckte jag en dold, lätt absurd berättelse i exemplen, och jag anar att inte bara meningarna utan även Anna, Kalle och berättaren kan vara något stressade - nog låter det som ren och skär diskbänksrealism! Så här är då deras livs story, befriad från upplysningarna om det rör sig om "contrast objects", "formal subjects" eller rent av "auxiliery verbs".


Anna har köpt ett hus.
Huset ligger vackert.
Det kostade mycket pengar.
Hon hade inte råd.

Hon äter middag.
Kalle möter
Anna.
Han möter henne. Han gör det.
Honom har jag inte sett på länge.

Jag tycker inte om honom,
men jag gillar henne.

Eva äter och dricker.
Eva dricker kaffe. Hon dricker
inte té.
Hon blev polis. Han är sjuk.
Det ligger en bok på bordet.
Hon ska dricka. Jag måste gå nu.

4 juni 2011

Veckans val: Megaptera novaeangliae

http://songlinesofthewhales.org/
Länk

Som du eventuelle besökare kanske har märkt så har jag återupptagit min lilla presentation av musik för mig, kanske för dig, under titeln "Veckans val", och den här gången gör rubriken verkligen skäl för namnet, eftersom det är knölvalen som står för musiken. Det är en mäktig upplevelse att lyssna på knölvalens sång, den urkraft man upplever när man hör inspelningar av den vill jag närmast jämföra med andaktskänslan inför tranrop över en enslig myr.

Nu visar dock nya undersökningar att knölvalen alls inte är någon konservativ traditionsförmedlare när det gäller sina sånger; någonstans längs Australiens östkust finns uppenbarligen vad som kan vara valarnas BjörnåBenny eller Lennon/McCartney. I det valbestånd som håller till där uppstår ständigt nya variationer av parningsropen, som det ju egentligen är fråga om. När årets tema presenteras sprider sig sedan denna version genom haven i östlig riktning, och inom loppet av två år har sången vandrat från Australien till Franska Polynesien, via sex angränsande populationer.

Knölvaltjurens sång består av upprepade sekvenser av lågfrekvent ljud mellan 20 och 5000 khz. Sekvenserna kan varieras och bestå av olika teman. Sångens räckvidd beror på vilken frekvens den ligger på, och på havsvattnets temperatur. I regel kan sången höras över tre mil, men det finns uppgifter om att den vid gynnsamma förhållanden kan spridas över tjugo mil.

På SvT:s Vetenskapssida kan man läsa att när sångerna sprids, endera genom migration mellan flockarna eller via tjuvlyssnande, så innehåller de ofta visst material från föregående år som kompletterats med något nytt.

"Ungefär som när man tar en gammal Beatleslåt och fogar ihop den med något från U2. Men ibland struntade de helt i den gamla låten och började sjunga på en splitterny sång", säger forskaren Ellen Garland enligt SvT Vetenskap. Låter lite grann som Melodifestivalen, fast mera värdigt...