15 januari 2011

Tala är silver, tiga är guld!

Dags för en liten tidningskrönika med tonvikt på märkliga uttalanden, och mottot blir "hellre tiga och låta folk tro att man är en idiot, än att tala och undanröja varje tvivel". Först till kvarn är en talesman för polisen i Värmland. Vi har ju alla hört talas om den kvinnliga präst som försvann utanför Årjäng för några veckor sedan. Bilen med den döda kvinnan i återfanns den här veckan stående på en skogsväg i det som tidigare angavs som sökområde. På en reporters berättigade fråga om hur en bil kan stå mitt på en väg utan att upptäckas svarade polisspråkröret: "Ni stockholmare kör på stora vägar, här har vi mindre vägar, och ännu mindre vägar. Det kanske är svårt att förstå för folk som inte varit på landet". Man kan ju tänka sig vilket snack om "arrogans" det hade blivit om en reporter från låt oss säga Värmlands Folkblad hade ringt till Polisens presstalesman i Stockholm om något brott och han/hon hade svarat att "ni på landet kör på byvägar - vi har stora gator, mindre gator och smågator. Det är svårt att beskriva för någon som inte varit i stan." Den där talesmannen borde få patrullera småvägar det närmaste halvåret för att samla tankarna, tycker jag...

Och så var då Gudrun Schyman, som lämnar sin post som ordförande för Feministiskt Initiativ. Hon kommenterar det med att "det är svårt för någon att växa i skuggan av mig", ett uttalande värdigt någon av Angela Merkels kaliber möjligen. Men leder man ett parti som fick 0,4% i senaste riksdagsvalet så har man kanske inte en så stor skugga som man själv tror?

2 januari 2011

Vad såg du på förra året?


Förra året blev det nog mindre TV-tittande än någonsin för min del. Detta säger jag inte i något anfall av kultursnobberi, det är väl bara så att för oss i min generation så blir man endera övermätt på TV eller burkslav, något där emellan existerar inte. Inbillar jag mig...

Dock tänkrt jag trots det göra en liten anspråkslös lista på mina favoritprogram det gångna året, så håll till godo! (Observera att de inte är rankade inbördes.)

Mästarnas mästare
har på ett lekfullt och trivsamt sätt lirkat fram egenskaper hos elitidrottare som visar varför just de blivit framgångsrika. Fjolårsfyndet var förstås Louise Karlsson, i år är Ingemar Stenmark kanske den mest spektakulära deltagaren på förhand, men ofta dyker det upp någon oväntad profil som blir favorit. Varför inte Robert Prytz t.ex?

Vem tror du att du är (och dess utländska förlagor) engagerar inte bara släktforskningsintresserade, vem minns t.ex. inte Christer Sjögrens tårar över en ännu saknad mormor? Risken är att nytända genealoger tror att det står en Ted Roswall till förfogande på alla landsarkiv. Tjänstvillig personal finns det förvisso, men det mesta jobbet får man vackert göra själv!

Skavlan - så nära en nordisk Michael Parkinson man kan komma!

Babel har jag inte sett så mycket på, men det har givit mig en ny och positiv syn på Bob Hansson, och dessutom har man i Daniel Sjölin en programledare som inte står Skavlan långt efter i konsten att småprata trivsamt med sina gäster.

Sverige! Apropå trivsamma programledare hör även Ann-Marie Rauer definitivt till den kategorin. Hoppas fler upptäcker det när programmet flyttas från söndagar till lördag nu i januari. Listan på besökare ur vår artistlist är imponerande!

Landet Runt har efter flytten till Göteborg fått en programledare i Henrik Kruusval som kanske inte går hem hos alla programmets vänner, men själv tycker jag att hans kluriga framtoning har givit LR en nytändning.

Stjärnorna på Slottet har förvisso inte de mest lyskraftiga stjärnorna i den nuvarande upplagan, men programidén är rätt kul.

TV4 har ju ett liknande koncept i Så mycket bättre, och de hade ju lyckats bra med sin premiäromgång. Som för så många andra var Plura den stora behållningen för min del.

Sommarpratarna stiftade jag bekantskap med i år, och missade inte ett avsnitt. En påläst redaktion hade gjort ett bra förarbete med att plocka ihop intressanta gästlistor och spännande ämnen.

Hur mycket "pottery" finns det egentligen i den engelska myllan? Mycket mer hoppas jag, för Tidsresnärerna på TV9 får åtminstone jag aldrig nog av! Historia och lättsam småtorr engelsk humor i skön förening!

Vinterstudion är ett perfekt program att titta in hos på helgförmiddagarna så här års. André Pops är suverän i ledarfåtöljen, och sitter Magda i soffan så inte mig emot...

Jaha, nu har jag säkert glömt en hel del annat (Antikrundan och Svinarps starke man t.ex., och Simpsons förstås!), men det får räcka så här. Om någon har tips på vad man skall se i år är det bara att höra av sig!

1 januari 2011

Nu lyfter vi på hatten för Per

(Bild ur filmen "Sult")

I fjolårets sista skälvande timmar nåddes vi av den sorgliga nyheten att Per Oscarsson och hans hustru med stor sannolikhet har omkommit när boningshuset på deras lantgård utanför Skara brann ner till grunden natten mot nyårsafton. Sina 84 år och sjukdom till trots var Per Oscarsson fortfarande aktiv, även om han i en intervju i Aftonbladet för ganska precis ett år sedan sa apropå sin publik att "tänker de på Per Oscarsson i dag, så är det väl att han ska dö snart". Givetvis var det inte så, men tyvärr fick han ändå delvis rätt.

Vi är många som kommer att minnas Per Oscarsson med tacksamhet, och det känns trist när en stor tidning som SvD har rubriken "folkkär nakenkuppare" i sin minnesteckning. Per Oscarsson verkade generad när hans insats i Hylands Hörna kom på tal, och jag tycker nog att det finns annat att fokusera på. För min del minns jag med särskilt välbehag hans roll som polischefen i Strömstad i sommardeckarna därifrån, och som låtsasmorfar i "Kan Du vissla Johanna", filmen som numera är lika mycket "måste" som Karl Bertil på julafton (kan ses på SvT Play t.o.m. den 23 januari).
Jag såg Per Oscarsson "civil" i Göteborg några gånger, men fick aldrig se honom framträda. En före detta arbetskamrat var däremot statist i en film där Per Oscarsson hade en stor roll, och han berättade att när man skulle fika eller äta så kom den firade skådespelaren alltid och slog sig ner hos statisterna och småpratade och förvissade sig om att de hade det bra. Just den där vänligheten och anspråkslösheten är det många som vittnar om idag. En hedersman är borta, men hans rollgestaltningar lever länge än.