30 oktober 2012

Ett hav av sopor i stormens spår


"Hos atlantiderna." (Egen bild.)

"En dag ska också dagens växande och larmande kustmetropoler glida under vattnet. Centra från vilka den tekniska människan sträcker sitt herravälde ut över havet skall höra havet till - sjunka som hamnkvarteren i Sidon och Tyfos, utplånas som de sandborgar barn bygger på en strand. Havet gav, och havet tar. Vårt blir atlantidernas öde:
Över oss sorlar
över oss gungar
folk av en främmande stam."

Nej, Rolf Edbergs rader ur "Droppar av vatten droppar av år" från 1984 skall inte tas för en profetisk spådom om New Yorks snara undergång. Däremot blir boken bara mer och mer aktuell för varje år som går. Naturkatastroferna har slagit hårt mot redan ansträngda oceaner de senaste åren; tsunamin i Indiska Oceanen 2004, orkanen Katrina som drabbade sydstaterna 2005, oljekatastrofen i mexikanska gulfen 2010, översvämningarna i Queensland 2010-11 och nu stormen Sandys härjningar vid den nordamerikanska västkusten är inte bara ofantliga katastrofer för stunden. När vattnet drar sig tillbaka för det med sig en mängd föroreningar ut i världshaven; byggnadsbråte, berg av plast, orenad mänsklig avföring, miljögifter från fabriker och åkrar, olja och bensin från läckande tankar och kontaminerat spillvatten från kärnkraftsreaktorer - allt finns i den häxbrygd som sköljer ut till havs.

Efter FN-toppmötet i Rio om hållbar utveckling i somras fanns i slutdokumentet bl.a. formuleringen "nedskräpningen av haven ska åtgärdas före 2025". Jag önskar av hela mitt hjärta att så vore möjligt...

21 oktober 2012

My mind is my laboratory


Jag brukar lyssna på vetenskapsnyheterna på morgonen med visst intresse, men det är ju inte riktigt som när man ser Leila fixa ihop Pots de crème au chocolat på TV och man tänker att det där skall jag också göra. Vetenskaparna håller ju att meka med möss eller skicka strålar på måfå i någon underjordisk tub hit och dit utan att riktigt veta vad de söker (det får de visst veta först när de hittat det). Ett citat som exempel i sammanhanget: "Forskare med sinne för pedagogik säger att Higgs-partikeln förklarar varför det inte bara är att andas på bilen för att få den att röra sig." De är väl lite grann som Roy och Roger, fast med vita rockar. "Dä årnar sej vettu!"
  
 Men så hörde jag om en laboration som verkade mer i min smak; det är forskare på universitetet (eller var det någon pub?) i Bristol som kommit fram till att kurviga glas gör oss fullare än raka. Vem kan väl motstå att testa det i hemmamiljö? Inte jag i alla fall! Eftersom vädret var det rätta satte jag mig på balkongen med två identiska blandningar av drinken Thunderstroke, och det enda som skiljde dem åt var just glaset. 

Jag började med glaset i figur A, det raka. Innehållet smakade läskande där jag satt i solväggen, men jag kan inte säga att jag märkte någon effekt direkt, hade jag inte blandat själv hade jag nog trott att det var någon form av placebo. Jag avverkade alltså glas A ganska snabbt, och gick därefter över till glas B, se bild ovan. Redan vid första provsmakningen kände jag att det började snurra till, och effekten var varaktig och ökande (förmodligen inte helt olikt en åktur i acceleratorn i Cern).  

Experimentet övertygade mig om att teorin om de svängda glasens betydelse för ökad alkoholpåverkan är riktig. Tyvärr är dock resultatet något osäkert, eftersom jag inte kan tyda de anteckningar jag gjorde i laborationens slutskede.

Fotnot: rubriken lånad av kollegan Einstein.    

13 oktober 2012

Går det så går det...

Wikipediabild

I veckan satt jag och försökte frilägga mitt skrivbord från allehanda papper när min blick föll på ett oöppnat kuvert som jag anade inte borde ha varit oöppnat. Mycket riktigt, när jag sprätte upp det visade det sig vara en räkning från min elleverantör, och den skulle ha varit betald för två veckor sedan. Började direkt få skräckvisioner om påminnelser med atmosfäriska belopp i straffavgift och kanske avstängd elektricitet. Jag tog i alla fall mod till mig och skickade ett mail till elbolaget, och fick direkt svar att det inte var några problem - betala nu så glömmer vi inkassoföretag, påminnelseavgifter och andra obehagligheter. Givetvis fick de sina pengar på studs, och när påminnelsen kom några dagar senare var skulden redan reglerad och klar. När jag inom den närmaste månaden skall skriva nytt elavtal blir det självklart förlängning!

Tänkte på det här när jag några timmar senare läste om fransyskan Solenne San Jose, som inte har en lika förstående leverantör. Hon fick nämligen en mobiltelefonräkning på 17 biljoner euro (vilket i svenska pengar lär vara i runda slängar 106 tusen biljoner kronor). Hennes telefonbolag Bouygues Télécom lät vid kontakt meddela att registreringen skedde automatiskt, och att det därför inte kunde ha skett något fel. Däremot kunde man i sin godhet tänka sig att dela upp betalningen i omgångar. Men eftersom Solenne var ihärdig i sina protester så kollade telefonbolaget slutligen räkningen, och fann att det rätta beloppet skulle vara 117 euro. Lite synd för deras resultat för 2012 kan man tycka, men har de tur kanske de hittar någon annan som är villig att börja avbetala på en liknande saftig faktura utan att knota...