22 april 2012

Folkkorrektion V.1.0


"För många som skriver, oavsett genre, finns ständigt den svårfångade känslan av att det man uttrycker kan ha betydelse för omvärldens utveckling." 
 Malin Ullgren, DN 120418

Något har hänt och håller fortfarande på att hända med journalismen i vårt land. Det fanns en tid då nyhetsmedias självklara roll var att informera, skildra och åskådliggöra. Idag verkar detta ha ersatts av ledord som predika, propagera och styra upp. På alla tidningar med självaktning har ett antal härolder för Den Nya Tidsandans likriktning upphöjts till kolumnister, och där sitter nu dessa proppmätta höginkomsttagare och är fina i kanten. Nu visar man att man är karl för sin hatt eller ett rejält fruntimmer genom att skriva vad som förväntas av dem. Kommentarsmöjligheten under dagens kungörelser fyller enbart ett syfte - att bekräfta krönikören och hans åsikter. Som det heter i Medievärlden: "Sociala medier och läsarmedverkan kan vara fantastiskt – rätt använt."

Givetvis dyker det då och då upp häcklare i kommentatorskören, och de lyfts inte oväntat ut ur salongen ganska omgående. Egentligen är det inget fel i det, ingen lär vara omedveten om vem som står för spelreglerna. Det intressanta infinner sig när de allmänt kritiska kommentarerna börjar bli besvärande många. Då duger det inte med utrensningar längre, då utfärdas lagstraff och hela kommentarsfunktionen släcks ner  över såväl "goda" som "onda". Finns det något tydligare sätt att förnedra sina läsare än att först bjuda in dem att tycka till och sedan strypa diskussionen enligt parollen "den som inte är för oss är emot oss"?

Ett aktuellt exempel ser man i Den Största Kvällstidningen, där debattredaktören själv varit på skidsemester i Åre och uppenbarligen fått själsnöd över "ett nöje som kostar fyra personer i runda slängar 25 000 kronor för en vecka". Därför träder hon tagelskjortan på över folkflertalet i detta land genom konstaterandet "att sortera folk efter ­etnicitet är inget jag brukar ägna mig åt, men det går ­inte att tillbringa en vecka i de svenska fjällen utan att reflektera över hur vitt det är." Därefter skuldbelägges alla av "kaukasisk etnicitet" som råkar vara födda i detta land även om man är en städerska som utför hemtjänster i överklasshemmen eller lagerarbetare på undantag som aldrig skulle kunna drömma om att kunna lägga 25.000 kronor på en veckas fjällsemester för familjen. Man skall skämmas ändå, i den politiska korrekthetens namn för att tidningsmänniskan inte har sällskap i backen av kunoker, prusaner och amerinder. Föga oväntat kvävdes de invändningar som följaktligen dök upp  i kommentarsrutorna. Förmodligen sitter debattredaktören och njuter över hur vitt det blev i rutan...

(Eftersom jag inte tillhör dem som nyttjar Facebook är jag förhindrad att tycka i kommentarsrutorna och sörjer inte över det. Varför lämna kommentarer i en tråd som ändå är dömd att tystas ner om de för redaktionen misshagliga åsikterna blir för många? Förr hette det "censur", idag kallas det "åsiktsklimat".)

15 april 2012

Gustavs grabb på djupt vatten?


Vi är många som gillar den godmodigt buttre kriminologiprofessorn Leif GW Persson. Just nu läser jag f.ö. hans minnesanteckningar, "Gustavs grabb", med stor behållning. Men GW har en något påfrestande förmåga att ha synpunkter om "precis allt" som Polisen gör och inte gör. Kanske gör han det för att vara schysst mot media, kanske inbringar det en slant, eller kanske är han helt enkelt mikrofonkåt - det må vara hur det vill med den saken. Men när nu den frivilliga organisationen Missing People hittat vad som väl antagligen är den försvunna Marinas kropp i Svartedalen hugger GW direkt. Tyvärr blandar han in det först rapporterade fyndet av benrester och kläder i sjön Härsvattnet.

Aftonbladet skriver: "Fyndplatserna, i skogen ­nära hennes hem och i en intilliggande sjö, har tidigare pekats ut som intressanta av kriminologiprofessorn Leif GW Persson.
– Jag har varit ganska ­säker på att hon ligger i vatten, det sa jag redan i ett­­ ­tidigt stadium. Ofta söker sig gärningsmän till ställen de är förtrogna med sedan ­tidigare, säger han." (Låter inte slutsatsen "hon ligger i vatten" lite Saida?)
Samtidigt kan man läsa i GP: "Damkläder och skelettbitar som hittades i sjön var också intressanta i ett första skede. Polisen spärrade av på två ställen vid sjön, men efter teknikernas undersökning verkar det finnas naturliga förklaringar.
– Vi bedömer att det rör sig om djurben och kläderna tror vi kommer från badplatsen, säger (poliskommissarie) Haraldsson".

Dessvärre ställde en biträdande vakthavande vid Polisen i västra Götaland till det när han under lördagskvällen påstod om sjöfynden att "nu har man tittat närmare på det (fyndet) och kan säga att det sannolikt är kvarlevorna efter en människa." Detta dementerades alltså senare.

Just nu tyder det mesta på att kroppen istället dumpats invirad i en madrass vid en vändplats en mil från Marinas bostad. Och när kriminologiprofessorn tycker att "det är rent åt helvete" att Polisen körs över av en ideell organisation i eftersöket har han förstås helt rätt. Men vad hade vi att vänta oss, efter att Polisen missat att Marinas sängbotten var full av blod, och att det fanns ett skotthål i väggen bakom sängen? Först fem månader efter dådet upptäcktes detta av de nya hyresgästerna i villan. Nog är det "rent åt helvete" - det också...

14 april 2012

"Lat, latare - Wolfgang?"


 "Today I don't feel like doing anything
I just wanna lay in my bed
Don't feel like picking up my phone
So leave a message at the tone
'Cause today I swear I'm not doing anything
Nothing att all"

Bruno Mars: "The Lazy Song"


Så har arbetslättjan äntligen fått ett ansikte, tack vare den offentligt anställde ingenjören Wolfgang i Tyskland som satte punkt för sitt arbetsliv genom att skriva ett mail till sina arbetskamrater, där han berättade att han faktiskt inte gjort ett skapandes grand de sista 14 åren av sin karriär. Här i Göteborg har nog många hört talas om varvsarbetaren på Götaverken som ständigt höll sig undan allt jobb genom att gå omkring med en planka under armen och se målmedveten ut. Det är förstås lite av en vandringssägen, för på andra håll kan det t.ex. ha varit en pappersarbetare som drog på en skottkärra, vilket låter onödigt jobbigt i jämförelse med en av mina bekanta, som säger sig ha hittat ett bra cirkulationskuvert att bära omkring på i korridorerna hela dagen.

Men tittar man på "fallet Wolfgang" så har det nog fler bottnar än ren lättja. Wolfgang berättar själv att han hamnade "mellan stolarna" genom flera omorganisationer. Omorganisationer förväntas ju leda till effektiviseringar, men tyvärr är det inte ovanligt att det som såg så bra ut på papperet inte fungerar när det skall tillämpas i praktiken. Det finns ett känt citat som tillskrives den romerske författaren Gaius Petronius död år 66 e Kr som lyder: " Vi tränade hårt - men varje gång vi började få fram fungerande grupper skulle vi omorganiseras. Jag lärde mig senare i livet att vi är benägna att möta varje ny situation genom omorganisation och även vilken underbar metod detta är för att skapa illusionen av framsteg, medan den åstadkommer kaos, ineffektivitet och demoralisering." Källforskning tyder dock på att det här citatet i själva verket myntades i Tyskland under andra världskriget, men att man tillskrev det den gamle romaren för att inte misshaga rikets egna ledare.

Det må vara hur det vill med den saken, för träffande är det, och det är väl i en sådan omorganisationssoppa som Wolfgang hamnade. Därefter tycks han och arbetsgivarna ha talat förbi varandra; arbetsgivaren beklagar att Wolfgang inte berättade om sin situation för dem, medan han själv säger att han "alltid erbjöd sin arbetskraft, och att man inte ville ha den var det inte hans problem".

Nu är det inte bara Wolfgangs bittra mail som är intressant -  tidningarnas kommentarsrutor fylls med åsikter om Wolfgang och hans moral, eller brist på sådan. Vissa kallar W.  för "kung", andra ser honom som en parasit. Påfallande ofta drar kommentatorerna jämförelser med vårt egna kungahus och våra politiker, vilket väl inte var så oväntat. 

Fast handen på hjärtat, visst har vi väl alla våra svackor i arbetslusten, även om det förhoppningsvis hör till undantagen att de blir 14 år långa? Det vi kallar "flit" har för resten kanske inte så sällan drag av rent ögontjäneri. Jag kom att tänka på historien om gubbarna på ett bruk i Värmland, som skulle gräva ett dike. Nu var det bara så att det fanns så mycket att prata om, så det blev nog inte så mycket bevänt med arbetet - till dess någon ropade att bruksingenjören var i antågande. I ett huj slet gubbarna åt sig spadar och hackor och skottade för glatta livet, men till en av dem blev det inget redskap över.
"Jaså", sa ingenjören sarkastiskt, "här står Johansson utan att ha något att jobba med?" Gubben plirade mot honom och svarade stilla: "om ingenschenjörn vänter te ingenschenjörn gått, så ska han få se att det nog blir reskap över te mej å".

11 april 2012

Fåglar i förbiflykten


Sometimes the blues is just a passing bird, why can’t that always be?", sjunger Kristian Mattsson från Leksand (eller "The Tallest Man on Earth" som hans artistnamn är). Kom att tänka på den textraden när jag såg att den kommande helgen går den nionde upplagan av den årliga "Birding and Blues"-festivalen av stapeln i Pacific Ocean, Oregon. Att det är ett bra koncept visar om inte annat att många av programpunkterna är fulltecknade på förhand. Evenemanget bjuder på exkursioner och föredrag på dagen följt av skön musik på kvällen. Inga stora stjärnor på scenen förvisso, men hemmagänget Sandy Saunders Band går säkert bra ihop med en Spring Reign Ale...

"Where rhythms of nature meet rhythms of the blues", lyder evenemangets slogan, och tänk, jag tycker att det är en lysande idé! Något för Varberg att nappa på kanske, med fågelturer och föredrag på Getterön och ute vid kusten på dagen och därefter lite lagom röj i Societén på kvällen?

Man kan konstatera är att fågelskådning är lite "inne" numera, sålunda är det den snabbast växande fritidsaktiviteten i USA efter trädgårdsskötsel, det finns idag finns nästan 52 miljoner fågelskådare over there. Och här hemma har det också hänt något - den gamla nördstämpeln på skådarna är på väg att blekna bort. Inte minst är det allt fler kvinnor som tar fågelboken under armen, hänger kikaren runt halsen och äntrar våra fågeltorn.

Dessutom har allt fler fågelskådande turister börjat hitta till vårt land. Vad sägs t.ex. om den höge bankchefen från Luxemburg som kom hit inte för att beundra Anders Borg, utan för att få möta - Tjädern? Nicolas Rasson och hans fru hade letat på många håll tidigare utan att lyckas få se en tjäder, men med hjälp av en erfaren reseledare fick de äntligen uppleva den svarta skogstoreadoren i en västmanländsk skogsglänta. M. Rasson, som ändå har kryssat otroliga 969 fågelarter hittills, förklarar för SvD: "Tjäder är den fågel som vi har ansträngt oss mest för att få se. Vi har sökt i Skottland, Frankrike, Rumänien, Bulgarien, nordvästra Sverige. Tjädern är mytisk, ovanlig, skygg och otroligt vacker. Först med Daniel Green fick vi till slut se den spela, i gryningen. Det var en dröm som gick i uppfyllelse."

Javisst - nog svänger det om fågelvärlden just nu - inte minst i Oregon!
 
Annat i kikaren: 
+ Årets första sädesärla på gården  i förrgår - ett efterlängtat vårtecken!



- Att en av världens mest berömda fågeltecknare Roger Tory Peterson hade svenska rötter är något som jag tycker är rätt dåligt uppmärksammat i vårt land.

6 april 2012

När luften går ur ballongen


Visst är det väl skönt när knoppar brister och går över i eftertankens kranka blekhet? Få saker gläder oss som när någon får äta upp gamla tvärsäkra påståenden, och det bästa av allt - nästa gång kan det vara du eller jag som råkar ut för det och får bita oss i tungan... Här är några klassiker:

"Datorer behöver i framtiden inte väga mer än 1.5 ton."  ~ Popular Mechanics 1949

 ”En man eller en kvinna som inte klarar av att gå tio miles (cirka 16 kilometer) i ett sträck kommer att betraktas som en vekling.” ~ Framtidsspådom av John Elfreth Watkins år 1900. (Han hade dock rätt i mycket!)

"Jag menar självklart inte att Internet är en övergående fluga. Effekterna av den långsiktiga IT-politik som regeringen nu för - med gott stöd av IT-kommissionen - tar dessutom snart död på denna lilla envisa fluga, det är jag övertygad om." ~ Ines Uusman i Internetworld, 1997

" 640 kB borde vara tillräckligt för vem som helst". ~Bill Gates

I dagens tidningar har vi några andra som kanske har anledning att ångra vad de sagt. Henrik heter en kille som nyligen twittrade söderortspolisen och tipsade om en sträcka i Mälarhöjden där det ofta körs för fort. Polisen tog Henrik på orden, och ställde sig på plats redan påföljande morgon. Det visade sig dock att man endast tog en bilist som körde för fort, och det bar sig inte bättre än att det var Henrik själv! Till Henriks heder så skriver han själv att det var "pinsamt, dumt och en bra läxa"...

Politiker hör ju till en kategori människor som är tvärsäkra på att de har rätt i alla lägen. I januari tackade Juholt (minns ni honom?) för sig och försvann ut genom bakdörren. Han hann knappt stänga dörren bakom sig innan Göran Hägglund utbrast "Socialdemokraternas särställning i svensk politik är över", och Annie Lööf fyllde på med att det visade på "vidden och djupet av krisen i S". Idag, 10 veckor senare, skriver Expressen att "S nu är större än M" i ena spalten och att "C och KD riskerar att åka ur riksdagen" i nästa.
Nu är det visserligen långt till nästa val och allt kan fortfarande hända, men förmodligen har Hägglund och Lööf tillräckligt med sina egna groggyvinglande partier ett tag framåt för att hinna räkna ut andra.