10 september 2011

Idag: allmänhetens fria åkning

Vaknade i morse med en lust att tycka vad jag vill, och jag blev lite upprymd av blotta tanken. Bort med alla förproducerade och mediapaketerade åsikter, nu kliver jag upp i talarstolen i mitt eget Speekers Corner! Att sedan ingen läser är en annan femma...

* Kvällstidningarnas begränsning av tyckandet och tänkandet i kommentatorsrutorna känns ur en synvinkel förståelig, samtidigt som tolkningsrätten av aktuella skeenden nu åter begränsas till det åsiktskotteri som minglar på samma tillställningar, sippar samma Amaroneviner, tillbeder samma internationella åsiktsikoner o.s.v. Som någon uttryckt det i annat sammanhang: "Problemet med en sådan här lång resa är att man börjar prata med sig själv till slut, och det blir hemskt tråkigt, eftersom halva tiden vet man ju precis vad man kommer att säga". Gäller även kolumnister...

* Å andra sidan; ett folk som tilldelar Filip & Fredrik priset som bästa manliga programledare i Kristallengalan är knappast värda att få yttra sig.

* Försökte lyssna på Naturmorgon i morse, men jag kommer inte i från känslan av att det programmet dog med Jan Danielsson.

* Gårdagens råaste kollektiva skratt kom lite överraskande i köerna på vårt lokala Systembolag. Två unga danskar i 20-25 årsåldern som tänkt göra en insats för svensk bryggerinäring genom att köpa 4-5 öl per man nekades att handla för att en av dem saknade legitimation. "Ni är i Sverige nu!", påminde kassörskan, inte utan viss ironi, och fick rungande bifall från frihetstörstande landsmän. Danskarna ser förmodligen fortfarande ut som frågetecken.

* Går den moderna versionen av Pettersson & Bendel, Muller och Antonov, mot sitt slut nu efter alla extraföreställningar? Applåderna börjar i alla fall bli allt mattare.

* En av våra största hockeyprofiler har tillsammans med alla sina lagkamrater tragiskt nog lämnat den jordiska rinken för alltid. Känns verkligen sorgligt, samtidigt som det smyger sig in en känsla av att kvällspressen fäller en och annan krokodiltår i sitt sorgearbete. När upplagespiralen åter skall beskrivas besannas talessättet "den enes död, den andres bröd"...

* För tio veckor sedan omkom en svensk räddningsexpert i 40-årsåldern vid en annan flygolycka i Ryssland med lika många offer som vid ishockeylagets krasch. Hans död var värd tre rader, inte 10 sidor. Inför döden är vi alla olika värda.

* Att den omkomne hockeymålvaktens gamla tröja hissas upp i taket på hemmarinken liksom att hans tröjnummer 1 är tagen ur trafik för gott i hans moderklubb är fina och skäliga gester. Men när en hockeyfilosof (av tvivelaktig storhet) i den rosa sporttidningen anser att tröja nummer 1 inte skall kunna användas av någon elitserieklubb i all framtid, då har man på något vis passerat all rim och reson i försöken att överträffa varandra i saligförklaringen i den heliga kommersialismens namn. Vem blir först med att föreslå att man avskaffar allt vad målvakter heter inom ishockeyn till minne av den bortgångne?

* Kanske står en ny Gudrun i farstun, i form av orkanen Katia som just nu närmar sig brittiska öarna med oroväckande hastighet? Blir förmodligen till att hålla i hatten och behålla stövlarna på nästa vecka...

2 september 2011

Kossan Yvonne i Fablernas Värld


(Filmen kan ta en liten stund att ladda.)


Yvonne, en tysk kossa som varit på rymmen i nästan tre månader har engagerat inte bara tyska djurvänner, utan människor runt om i världen har hållit tummarna för att hon skulle överleva äventyret.

Expressens version om infångandet av Yvonne lyder så här: "I tisdags kväll hittades hon av en bonde i Eigelsberg i Bayern. När han var ute och tittade till sin betsmark stod Yvonne plötsligt vid staketet. Lantbrukare öppnade grinden till hagen - och Yvonne knallade in."..."Yvonne kommer nu att tillbringa resten av sin tid vid härberget Gut Aiderbichl i Deggendorf - där en hel kofamilj väntar på att Yvonne ska komma."

Tittar man på den version som de flesta andra svenska medier återger, och som styrks av filmade bilder, knallade Yvonne alls inte frivilligt in i någon hage, utan hon sköts med en bedövningspil av en veterinär, och inte heller skall hon tillbringa resten av sin tid på något härbärge, eftersom hon återtransporterades till sin hemmagård.

En bagatell visserligen, och huvudsaken var ju att Yvonne så här långt lyckats överleva. Men det är trist hur Fablernas Värld råder i media, och kan man skarva till en historia om en kossa så kan man säkert skräddarsy historier om oss tvåbeningar också. Och det är just precis vad man gör...